Advokat: Rättsosäkert när barn omhändertas

En välskriven och mycket viktig artikel. Den orimliga makt som socialtjänstemän har urgröper inte sällan deras moral. Prestige och makt är viktigare än ett korrekt agerande i familjers och barns intressen. De mest flagranta felgreppen kan inte ursäktas som misstag utan här måste samhällets representanter ses som det de verkligen är - brottslingar.

Detta är en bra och viktig artikel med ett genuint patos. Förhoppningsvis så lyssnar fler människor till denna mycket intelligenta (och stiliga!) man.

Advokat Zeijersborgers artikel är lite för svepande för att vara riktigt intressant. Han nämner inte att det barn som omhändertagits, eller riskerar att bli omhändertaget, redan nu har ett ombud (advokat) under hela processen i Förvaltnings- och Kammarrätten. Zeijersborger ger inte heller förslag på vilken annan myndighet som bör exempelvis processa och verkställa om inte socialtjänsten skall göra det.

Får man be om ett litet förtydligande PS?!

#3 Förtydligande?
Art.förf. kan väl inte vara mer tydlig med både barnkonventionen samt Mänskliga Rättigheter i bakhuvudet att det borde vara självklart att övht tvångsomhändertaganden SKA vara en juridisk process och inte handhas av socionomer och på sin höjd i förvaltnings- samt kammarrätten.

Citat ur texten: "Något som är otänkbart vid en polisutredning som kan leda till frihetsberövande. Polisen agerar under åklagaren som utreder brott, beslutar om åtal och framträder i domstol. Objektivitetsprincipen, en i lag skyddad rättsgrundsats, kräver att polis och åklagare utreder och för fram även omständigheter som är till den misstänktes fördel.Samma ordning borde vara självklart även när den som ska utredas och omhändertas är ett barn."

Under en längre tid då människor blev förföljda och till slut begick självmord fick man reformera Skatteverket, som nu har t o m blivit en myndighet med service mind! Även Skatteverkets inkl. kronofogdens beslut ges numera rätt för individer att få besluten prövade vid ordinarie domstolar.

Förvaltningsrätten är en allmän förvaltningsdomstol som handlägger mål som bland annat rör tvister mellan enskilda personer och myndigheter.
I dessa granskas endast BESLUTET - rätt eller fel. Däremot struntar man i hur t ex utredningen har uppstått på Socialtjänsten samt konsekvenser av den för individerna. Skadestånd berörs inte ens.
En annan aspekt är hur man på internationell (UNICEF) samt i EU ser på myndighetsutöveriet i Sverige.
En utredning om just den problematiken tillsattes 2010 och verkställs först januari 2012.
(SOU 2010:87 Skadestånd och Europakonventionen)

Av flera skäl borde den dåtida och fortf. politiskt styrda Socialtjänsten avverkas och istället borde en "instans" finnas för ALLA samhällsmedborgare att söka hjälp till självhjälp i första hand.
Handen på hjärtat: Som socialtjänsten fungerar är det väl knappast någon som frivilligt skulle söka hjälp?

Jag tycker det är bra att han nämner ett barn till en kvinna med Bipolaritet, just barn till psykiskt sjuka kommer ofta i kläm i synnerhet om barnet lever ensam med den sjuke föräldern där ska soc vara mer uppmärksamma än vadd de är idag. Jag säger inte att vårdnadsrätten ska upphöra men barnet behöver verkligen en kontaktperson utanför familjen när förälderns skov kommer.

# 4
Zeijersborgers artikel kan förstås som att om socialtjänsten får in en anmälan om att ett barn blivit - säg - grovt sexuellt utnyttjad av föräldrarna, så skall någon annan myndighet än socialtjänsten processa och verkställa ett eventuellt omhändertagande. Vore det inte intressant och spännande att få veta vilken myndighet han tycker skulle vara lämplig(are)?

För övrigt är det inte så att Förvaltningsrätten uppgift skulle vara att "granska" beslut* om vård enligt LVU. Det är rätten som fattar besluten efter ansökan från socialtjänsten, och den processen är i högsta grad en juridisk process. Socialtjänstens ombud är jurist, vårdnadshavarnas ombud är jurist, barnets ombud är jurist och rättens ordförande är jurist. Mycket mer juridiskt än så kan det inte bli.

Slutligen: Individ- och Familjeomsorgsenheterna (IoF) inom socialtjänsten arbetar till stor del med ansökningar från människor som själva tar kontakt med socialtjänsten för att få hjälp i svåra livssituationer.

*Ett undantag utgörs av de tillfälliga omhändertagandena enligt 6 § LVU där Förvaltningsrätten antingen godkänner det underställda beslutet eller upphäver det.

Det behövs intresseorganisationer (NGO:s) som kan ta fram förslag, arbeta med opinionsbildning och lobbying.

"Centrum för rättvisa" är ett bra exempel. Finansiellt oberoende. Ej politikerstyrt. Ser till individens rättigheter. Det behövs mera sådant.

En debattartikel är bra, det är en bra artikel, men det behövs en platform att bygga på. Det måste finnas transparens och rättsäkerhet i socialens agerande, som inte finns idag. Och antagligen är det inte initiativ från Riksdagen som kommer fixa det.

Det behövs också en motvikt till det inflytande Lisa Marklund (böckerna Gömdaoch Asyl), Eva Lundgren (genus-professor), Margareta Winberg och liknande personer har haft. Kan inte påstå att de just satte demokratiska värden först.

Demokrati, öppenhet och rättssäkerhet är mera än politik, det är något vi bör se till att bevaka och slå vakt om på flera sätt, även utanför det formella politiska processen.

Merkelig at verken UNICEF eller Menneskerettsdomstolen i Strasbourg synes Norge/Sverige følger rettssikkerhetsprinsippene i LVU/bv- saker... Kanskje de ikke skjønner like mye som nasjonalsosialistiske skandinaviske psykonomer?

#6 Problemet är kanske att de inom Socialtjänsten, och även utanför, inte inser att den sociala myndighetens alla roller är passé pga dens besynnerliga konstruktion?

För att citera art.författaren och vilka valda ord jag betonar:
"...när sociala myndigheter själva UTREDER, OMÄHÄNDERTAR, PROCESSAR och VERKSTÄLLER i samma ärende...."
Det är ju detta som är grundproblematiken, vilket det finns jurister som redan har klagat på och som tas upp i SOU 2010:87 Skadestånd och Europakonventionen!

I Upprättelseutredningen påpekades även socialtjänstens OBEFINTLIGA OCH BRISTANDE juridiska kunskaper m m utöver att de inte ens har legitimation När t ex en läkare fattar beslut om individens liv krävs i första hand en legitimation och sen kan han brottsåtalas för tjänstefel.
Trots många övergrepp mot många familjer de än har gjort och fortfarande begår har varken kommuners socialnämnder eller socionomer åtalats under seklets gång.
Dessa nämnder, som förr var barnavårdsnämnder fick nytt namn när kommunerna fick ökat kommunalt självstyre år 1980. Fortfarande skriver politiker på det yttersta beslutet om tvångsomhändertagande, och lutar sig alltid till socialsekreterarens utredningar.

I dina påståenden om "jurister" är det intressant att tillägga att Sociala enheten (Länsrätten) länge hade tillsynsuppgiften att granska socialförvaltningars utredningar m m. Deras beslut var endast på rekommendation och inte TVINGANDE!
Vi såg ju tydligt ang. Sandvikenfallet att det var beslut i Tingsrätten och Hovrätten som var tvingande. Ändå kunde Socialtjänsten fortsätta med förföljelse och pennalism gentemot familjen. Denna familj var definitivt inte unik...

På grund av direktiven till de 2 vanvårdsutredningarna har inte orsakerna till samt konsekvenserna av tvångsomhändertaganden utretts och gör det fortfarande inte.
Inte ens Barnombudsmannen verkar intresserad, men i rapporten "I´m sorry" framgår att BO får först fråga SiS om lov att övht besöka barnen på HVB-ställena. Vidare är det SiS som väljer ut vilka elever som får intervjuas och först ska "skolan" läsa frågorna m m.
Låter det som om Sverige är en rättsstat?
Nej.
Finns inte insyn fungerar inte tillsyn heller.

Kan inte riktigt förstå din fråga:
"Vore det inte intressant och spännande att få veta vilken myndighet han tycker skulle vara lämplig(are)?"
Tycker att art.förf. klargör sin syn om vem som ska utreda brott mot barn och hur det ska gå till. I princip på samma sätt som brottsutredningar mot vuxna går till.
Art.förf. skriver:
"Något som är otänkbart vid en polisutredning som kan leda till frihetsberövande. Polisen agerar under åklagaren som utreder brott, beslutar om åtal och framträder i domstol. Objektivitetsprincipen, en i lag skyddad rättsgrundsats, kräver att polis och åklagare utreder och för fram även omständigheter som är till den misstänktes fördel."

Om det nekas till mer komplicerade brott mot barn, t ex skakningar av bebisar och sexuella övergrepp på barn, borde man ta in hela familjen för att studera den över tid. Här ska finnas objektivt och kompetent folk som har kunskaper OM människan och som förutsättningslöst granskar! Socionomer behövs alltså inte.

Peter,

Tack en bra och tydlig artikel som tar fasta på att vuxna och barn har rättigheter som staten måste skydda, inte tvärtom. Jag håller med dig i dina slutsatser. Dock undrar jag över hur bra barns ombud fungerar i verkligheten. Jag har mött flera advokater som säger att barnens ombud allt som oftast fungerar som socialtjänstens förlängda arm. Om det är så generellt, eller i enskilda fall, är det givetvis mycket upprörande och fel.

I brottsmål kan barnens ombud också företräda modern om hon ges vårdnaden under utrednings- och prövningstiden gällande frågor som rör åtalet. Då representerar inte barnens ombud bara barnen. Det fungerar säkerligen oftast bra ändå men i fall där det råder tex en vårdnadskonflikt är detta inte lämpligt, men det sker ändå som regel i vissa regioner. Om det sker parallella domstolsprocesser (brott och civil) är barnens ombud den samma. Det betyder att om denne fungerar som socialtjänstens förlängda arm så kan det även påverka rättssäkerheten i brottsmålet. Vad är dina synpunkter/erfarenheter/kommentarer angående detta?

#6 Tage,

Du beskriver processen mycket tydligt och bra. Men som du själv säger så gäller detta inte för paragraf 6:or. Där är det enbart nämnden som beslutar och barnet och de vuxna får överklaga om de inte gillar beslutet. Denna process kan ta längre än någon vecka om man dessutom måste gå till Kammarrätten. Skadan har då redan inträffat om FR eller KR river upp beslutet eller om beslutet är fattat på lösa grunder. Det är dock socialtjänstens godtyckliga bedömningar som prövas i domstol.

Vad du dock inte tar upp är att utredningen som diskuteras i förvaltningsrätten inte genomförts med krav på objektivitet. Detta skiljer dessa prövningar från tex brottsmål, och domstolen måste utgå från det underlag som finns.

Vi vet också att dessa utredningar i regel har mycket stora brister och många skulle aldrig hålla för tex ett brottsmål. I förvaltningsrätten däremot räknas dessa utredningar som fullgoda och utgör underlag för tvångsomhändertagande.

Som jag tolkar Peters inlägg så vill han förändra processen genom att bl.a. införa objektivitetsprincipen även för socialtjänstens arbete. Alternativt lägga dessa utredningar på åklagare istället som redan nu (ska) arbetar efter denna princip. Oavsett så måste förändringar inom arbetssättet genomföras i linje med det Peter skriver anser jag för att skydda vuxna och barn.

Tack för en mycket bra artikel! Jag tror inte gemene man kan föreställa sig hur illa det faktiskt förhåller sig i denna sfär kring och om socialförvaltningar. Det som borde fylla en funktion att hjälpa familjer och barn, stjälper istället.

Tage Sundin# 3. Det är riktigt att barn och föräldrar får hjälp av en advokat när sociala myndigheter ansöker om tvångsvård. Dennes uppdrag är dock slut efter att den rättsliga processen är avgjord. Barnet står där efter utan ombud. Det innebär att i viktiga beslut under vårdtiden såsom t.e.x byte av familjehem, umgängesbegränsning eller upphörande av vård får barnen klara sig ensam.

# 10

1) Din beskrivning av formalia runt § 6-omhändertaganden är en smula missvisande. Vare sig föräldrar eller barn "överklagar" nämndens beslut, utan det (beslutet) måste underställas Förvaltningsrättens prövning inom en vecka efter verkställighet. Eljest faller beslutet automatiskt.

2) Det är korrekt att en del utredningar avseende LVU är undermåliga. Orsaken är, enligt min uppfattning, inte nödvändigtvis att det sitter klåpare på socialkontoren. Orsaken kan snarare finnas i de snäva tidsgränser lagstiftaren bestämt. Om ett barn är omhändertaget enligt § 6 LVU, har socialkontoret i praktiken bara tre veckor på sig att göra dessa ofta mycket komplexa utredningar. Lagen säger fyra veckor, men av formaliaskäl faller en vecka bort.

Kvalitén blir ibland som den blir, vilket för övrigt förvaltningsrätterna är mycket medvetna om. Som regel kan åtminstone de grövsta felaktigheterna rättas till under den muntliga förhandlingen.

# 12
Jag ansluter mig till din uppfattning att det är en brist att barnets juridiska ombud försvinner ur bilden efter en lagakraftsvunnen dom om vård enligt LVU.

#13:
Om socialtjänsten har tillräckliga grunder för att omhänderta ett barn borde 3 veckor vara mer än tillräckligt för att göra klart den påbörjade utredningen.
Annars har man inga grunder att omhänderta ett barn.

Det stora problemet är att utredningen inte börjar förrän efter att omhändertagningen redan gjorts, och då hamnar utredaren i en jäv situation där deras tidigare beslut ska utreda om det var rätt eller fel.
Det är inte rättssäkert.