Systemfel bakom bristerna i privat äldreomsorg

Efter alla vårdskandaler och skolskandaler som konsekvens av privatiseringarna så bör vi stanna upp, tänka efter och göra rätt. Möjligheten finns nämligen, åtminstone så länge politiker vill minnas att politik är att vilja. Mot bakgrund av den senaste tidens skandaler inom privatutförd äldreomsorg, som Carema och Attendo, så har viktiga nyckelfrågor som exempelvis problemet med vinst i välfärden lyfts, liksom bristen på meddelarskydd i privat sektor och andra grundförutsättningar. Den moderna äldreomsorgen är komplex, den innehåller så många olika delar att det är svårt att överblicka. När äldreomsorgen diskuteras görs det ofta mot bakgrund av skandaler, det är därför lätt att glömma att Sverige har en av världens bästa äldreomsorger. Att en bit och fläckvis fantastisk vård och omsorg utförs varje timma på dygnet, året om.

Idag är jag projektledare för värdighetsgarantier i en kommun, och med min tidigare arbetserfarenhet av 5 år som vårdbiträde på ett äldreboende i Umeå så har jag haft tid att fundera en del på hur och varför äldreomsorgen ser ut som den gör, men även vad den är. Sådana funderingar faller sig naturligt när man studerar sociologi, utredningsmetodik och samhällsanalys.

Så här tänker jag; Äldreomsorgen är en balansvåg. I ena skålen sitter politiker och håller i pengapåsen, i andra skålen sitter de anhöriga med oron över kvalitén. Mellan dessa gör utföraren (förvaltningen) en balansakt som förhoppningsvis blir till brukarens fördel. Ibland brakar balansakten ihop och media beskriver arbetsplatser som någon slags tortyrkammare där personalen får rollen som bödel. Men vi bör minnas att de enskilda fallen av vanvård och missbruk av makt också sker mot en fond av god vård och omsorg. Det är ju ofta fläckarna på bordsduken som uppmärksammas före duken själv, så att säga. Den svenska äldreomsorgen är en av världens bästa och utvecklingen har gått i en rasande takt de senaste 60 åren, men vi har även skaffat oss ett grundläggande problem på senare tid. Vinsten har fått ersätta patienten som drivkraft.

Balansen mellan behov och budget är svår och varje kommun utformar sin egen äldreomsorg, därför är det naturligt att också kvalitén skiftar mellan kommuner eftersom de lokala behoven och budgeten gör det. En grundläggande förutsättning har dock gått förlorad när de äldres vårdbehov gjordes till en köp-och-sälj-marknad - personalen i privat äldreomsorg har drabbats av ett bristande meddelarskydd. Varför? Därför att det grundlagsfästa meddelarskyddet, där anställda anonymt kan larma om missförhållanden, gäller enbart offentligt anställda. Det visar sig även att de privata företagen motsatt sig just meddelarskyddet.

Det är allvarligt att vårdpersonal arbetar under olika förutsättningar beroende på verksamhetens ägarform. Nu ska visserligen högerregeringen utreda bland annat meddelarskyddet, men som vid så många tidigare tillfällen riggas utredningsuppdraget så att förslagen riskerar bli tandlösa. Justitieminister Ask säger rakt ut i en intervju att meddelarskyddet "inte kommer att se likadant ut för privatanställda som för offentliganställda [det] är hon säker på". Jag och alla andra borde fråga ministern - Varför då?

En av många frågor är om den omhuldade konkurrensen ens kan fungera som avsett, inom exempelvis äldreomsorgen, med en situation där en del omvårdnadspersonal förses med munkavle. Hur påverkas den anställdes anmälningsbenägenhet? Lex Sarah? Lex Maria? De lagarna förutsätter att meddelarskyddet fungerar.

En annan viktig bit som riskkapitalismens Carema och Attendo påminner mig om är att vi måste värna den svenska modellen på arbetsmarknaden; kollektivavtal är ett sätt för företag att konkurrera med varandra på lika villkor. Det är ett naturligt ställningstagande för både kommuner och landsting att stödja den svenska modellen, och därför bör också kollektivavtalet vara ett naturligt krav i den offentliga upphandlingen. Så är det inte idag. När samhällsfunktioner av olika slag upphandlas och därmed finansieras genom skattemedel bör förstås samhällets (och inte minst arbetsmarknadens) norm uppfyllas.

Det borde vara besvärande för det enskilda företaget som tävlar i upphandlingen att sakna kollektivavtal, förevändningen hörs vara att det i så fall "inte går att konkurrera, det blir för dyrt". Det besvärande för företaget är inte bara att de skyller sin egen oförmåga att konkurrera på facket, men de vill samtidigt få frikort att konkurrera på villkor som andra (inom vården och omsorgen även offentliga) arbetsgivare fogar sig i.

En annan viktig princip som Carema och Attendo påminner oss om är att drivkraften i svensk vård och omsorg varit och fortsatt bör vara patienten. Inget annat. Sedan vården gjordes till marknad är det möjligt för privata utförare att sätta vinstsyftet före patienten. Detta är ett paradigmskifte i svensk vård. Liberala debattörer menar att det är en petitess. Jag menar att deras förminskande av vinstsyftets betydelse i vården är nödvändig för dem att se som en petitess, därför att det är ett så grundläggande systemfel. Naturligtvis är det ekonomiska intresset en grundläggande styrkraft för våra handlingar, detta vet liberala debattörer.

Jag tycker att det mest uppseendeväckande med Caremas vinster är allas reaktion på dem. Varför är folk och då främst politiker "överraskade" av Caremas beteende? Vinstsyftets varande eller icke varande är ju den grundläggande skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet. Trots allmänt vedertagen kunskap om den förutsättningen blir man överraskad. Där blir verkligheten bättre än satir. Nu tillåter jag mig därför att påtala det uppenbara;

I offentlig verksamhet är patienten den främsta drivkraften eftersom verksamheten skapats för att fylla ett behov hos befolkningen. Då står naturligtvis patientens behov i centrum. I privat verksamhet görs vinstmaximeringen (bortsett de privata verksamheter som är s.k. icke vinstdrivande) till det naturliga övergripande målet, istället för patientens behov som ju bör vara anledningen bakom verksamhetens existens. Högern tar på sig sina ideologiska skygglappar för att hantera detta grundläggande problem med privatägd vård och omsorg. Istället för de nödvändiga regleringar som krävs på dagens vilda västern-marknad (läs vårdsektorn) så tar finansminister Borg fram stora plåsterlådan och tänker sig en liten lagstiftning mot det han kallar för "aggressiva ränteupplägg". Det är inte vinstnivåer som är problemet, Anders Borg, det är att vinst tillåts över huvudtaget.

Det kostar alltid på att hålla sig med illusioner, frågan är bara vem som får ta hand om notan. I fallet Carema Care är det förstås inte bara skattebetalarna, det är framför de äldre som får sitta i urinet. Vem bär ansvaret? Naturligtvis Carema Care. Samtidigt beror det på att politiker från höger till vänster tillåtit riskkapitalbolagen att frossa på en i princip oreglerad marknad; äldreomsorgen.

Vilka är då de naturliga krav som bör ställas?

- Att det ställs ett grundkrav på privata utförare att de utför en icke vinstdrivande verksamhet, för att få ta del av offentliga medel. (Och ja, vården och omsorgen klarar sig utmärkt utan privata vinstdrivna utförare, det finns nämligen gott om exempel på privata inrättningar utan vinstkrav).

- Att kommuner och landsting värnar den svenska modellen genom att ha kollektivavtalet som grundkrav i all offentlig upphandling. Ska man värna konkurrensen på riktigt så är inte kollektivavtal valbart, ställs det krav ska kraven ställas på alla och tyvärr är det idag bara facken som jagar efter företag utan kollektivavtal, en fungerande konkurrens borde även ligga i arbetsgivarorganisationernas intresse.

- Att kommunen, som har det politiska ansvaret för den lokala äldreomsorgen, får samma typ av insyn i privata aktörers verksamhet som i den egna kommunala äldreomsorgen; för att kommunpolitiker i förlängningen ska kunna ta det ansvar för äldreomsorgen som de fått väljarnas förtroende för.

- Att meddelarskyddet ska gälla för all vård och omsorg, naturligtvis även den privatiserade.

Är sådana självklara krav verkligen kontroversiella? På riktigt?

Andreas Johansen (2 artiklar)
http://facebook.com/Hogerregeringen

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40886

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Min kommentar på publiceringen:
Newsmills redaktion ändrade både rubrik och ingress så budskapet förklenades. Artikeln publiceras tillsammans med 3-4 andra nya debattartiklar (inget fel i det) men till skillnad från de nya artiklarna publiceras jag allra längst ner i ämnesfältet, dvs. under ett antal närapå veckogamla debattartiklar.

Det är osnyggt att gnälla och du + Newsmill-redaktionen får göra sin tolkning av att jag kommenterar saken - Men det är osnyggt av redaktionen att förklena artiklar på det här viset.

Jämför gärna ingressen jag sände in:

Äldreomsorgen har gjorts till en vilda västern-marknad med garanterad guldrush av förespråkarna för "valfrihetsen" i vård, skola, omsorg. Meddelarskyddet visar sig bara gälla anställda i offentlig sektor, inte privat. Och konkurrensen snedvrids när företag utan kollektivavtal tillåts vinna upphandlingar i det offentliga.

...med Newsmillsredaktionens:

Istället för de nödvändiga regleringar som krävs av vårdsektorn riktar regeringen in sig mot "aggressiva ränteupplägg". Men det är inte vinstnivåer som är problemet utan att vinst överhuvudtaget tillåts, skriver Andreas Johansen, projektledare för värdighetsgarantier inom äldreomsorgen.

Jämför även min rubrik:
Bristerna i privat vård och omsorg är knappast en tillfällighet, det är ett systemfel

Med Newsmill-redaktionens:
Systemfel bakom bristerna i privat äldreomsorg

Just sayin'

Permalänk | Anmäl #1 Andreas Johansen, 2011-11-18, 16:02

Det som händer nu är tråkigt och måste rättas till, men kommunerna behöver konkurrens för att få ut tummen ur ars--t och titta på hur ineffektivt dom bedriver sina egna verksamheter. Utan att tumma på god kvalité måste dom börja titta på detta problem. Vinsten/överskottet av skattemedel som då skapas ska givetvis reinvesteras i kommunen på ett bra sätt eller generera skatteåterbäring i form av skattesänkning för kommuninnevånarna.

Permalänk | Anmäl #2 Mikael, 2011-11-18, 19:17

Mikael Holmlund, ursäkta att mitt svar har dröjt men jag hade en stor helg.

Du efterlyser mer konkurrens inom vården, och konkurrens har mycket riktigt varit en lång tradition i den kommunala sektorn, sedan långt innan privatiseringarna dundrade in i välfärden. Kommunerna konkurrerar redan med varandra, därför att vi i Sverige har ett system där 290 kommuner ordnar den lokala välfärden efter vilka lokala förutsättningar och behov som finns. Socialtjänstlagen är en sk ramlag inom vilken vården och omsorgen ordnas.
Utvecklingen drivs framåt av (forskning och) att kommunerna sneglar på varandra.
Enligt receptet om "det goda exemplet".
Så konkurrensen existerar redan utan en marknadslogik, ungefär så här: INGEN kommun vill vara sämst i klassen, och eftersom klassen så att säga är 290 elever stor (!) så svider det riktigt ordentligt att hamna sist. Prestige är också en drivkraft, allt är faktiskt inte marknadsekonomi.

Den stora frågan jag vill ställa till dig Mikael är så här:
Vad vet vi egentligen om effektiviteten i offentlig sektor? Du förutsätter att kommunerna är ineffektiva och jag undrar förstås varifrån du hämtar den insikten. Vilken forskning visar att kommunerna är ineffektiva, och kanske framförallt - ineffektiva i jämförelse med vad?

Märk väl att SNS-rapporten som ingen kunnat undgå, trots allt slog fast att någon vidare slutsats om effektivitet inte kunnat dras åt något håll när det gäller rea-utförsäljningen av offentliga verksamheter.

Den enda privata vården och omsorgen jag är beredd att acceptera är den som är i en kooperativ form och icke vinstdrivande.

Till sist,
Det effektivaste - om det nu är vad vi är ute efter - vore precis som du säger att reinvestera eventuellt överskott i verksamheterna. Skattesänkningar har aldrig varit en konstruktiv lösning på något problem. Det är inte sänkta skatter som byggt välfärden. Det är inte heller sänkta skatter (dvs mindre pengar) som krävs när vi ska baxa in det berömda köttberget i äldreomsorgen. Det säger väl sig självt?

Permalänk | Anmäl #3 Andreas Johansen, 2011-11-20, 17:57