Ska Stockholms innerstad bli ett reservat för välbeställda?

Ska boende i slumliknande förorter subventionera innerstadsbors hyror?

Varför får inte intäkter från kommunala bostadsbolag föras över till ägaren (kommunen) när alla andra kommunalägda bolags vinster förs över till kommunerna?

Och angående bostadsbristen, hur skulle den se ut om Sverige inte tog emot över 100.000 invandrare varje år? Majoriteten hamnar i just hyresrätter.

Författarna bör ta några saker i beaktande. I decennier har vi haft en fullkomligt sönderreglerad bostadsmarknad. Man har varnat för "marknadshyror" och präntat in i folk att om detta infördes så skulle endast mångmiljonärer kunna bo i innerstan och genom denna skräckpropaganda har man lyckats hålla förändringar av denna bostadsmarknad borta. Istället har vi idag en situation där några få med lite tur eller några hundra tusen i madrassen kunnat få en hyresrätt i stan och de andra har fått köpa sina bostäder för fantasisummor. Resten får bo i andra hand och betala stora summor för det eller köpa sig en mindre svindyr lägenhet i förorten.

Det fundamentala problemet är att det finns för få bostäder, det torde alla vara överens om. Orsakerna till detta är många, men de viktigaste faktorerna är dels att vi har hårda lagar rörande var, hur och vad man får bygga. Hade vi sålt ut mark, tillåtit bostadsbolag att bygga på höjden eller bygga enklare och billigare boenden med något lägre standard och anlita de byggjobbare de önskar (alternativt om byggfacket sänkte sina medlemmars löner!) osv så skulle det byggas frenetiskt eftersom det finns en EFTERFRÅGAN. Om det finns ett behov, dvs en möjlighet för någon att tjäna pengar, så kommer detta behov att tillfredsställas, så funkar det inom alla områden.
I ett sånt scenario skulle det antagligen tvärtom finnas ett överskott av lägenheter. Men vare sig från rött eller blått håll tycks man vara intresserad av detta.
Fri hyressättning skulle förvisso innebära att hyrorna höjdes på vissa håll men också att de sänktes på andra. Inget fel i det. Om jag vill bo stort och centralt så kostar det mer än om jag flyttar ut på landet eller i någon av förorterna. Varför är det omoraliskt?
Vad artikelförfattarna inte heller nämner är att de människor som inte bor i stan faktiskt via skatten betalar subventioner för de som gör det.

Bygg Stockholm på höjden, där det passar.

Jag tycker att det är sjukt att jag som student inte har någon möjlighet att köra Ferrari. De producerar sina bilar i sjukt små upplagor och säljer till "högst bjudande" på marknaden. Fruktansvärt omoraliskt!!! Istället tycker jag att vi gemensamt borde fördela alla Ferraribilar enligt en Ferraribilskö...

Eller så är det så att det många vill ha måste fördelas på något sätt. Varför skulle det vara rättvisare att några får skattesubventionerade bostäder med lyxigt läge som sedan alla andra ute i förorten som inte hade samma tur (råkade känna fel personer) ska subventionera? I min värld så känns det mest rätt att det man vill ha ska man också betala för, det ska ingen annan göra. Vill jag ha en Ferrari så får jag skaffa mig ett kapital att köpa Ferrari för. Vill jag bo centralt så får jag skaffa mig en inkomst som räcker till det. Svårare än så är det inte. Det är inte rätt att andra ska stå tillbaka och dessutom subventionera mig så att jag har råd med en Ferrari. Det är inte rätt att andra ska stå tillbaka och subventionera några få som egentligen inte har råd med att bo centralt.

Men det är ju bara min åsikt.

Jag tycker också att man borde fundera på vad alla dessa regleringar lett till. De har lett till bostadsbrist. Vi är i situationen att det kanske inte ens finns lägenheter i förorten för de som inte fick plats i centrum. Vi är så insnöade att "alla" ska ha samma rätt att bo på en liten fläck "innerstaden" att vi glömt bort att alla åtminstone ska ha rätt att bo någonstans. Det är sjukt tycker jag.

Men det är bara min åsikt igen...

Vem vill ha kreti o pleti i innerstan? Duger inte Farsta?

#4

Johannes. Jag delar din grundtanke, men är ytterst tveksam till att hyrorna skulle bli lägre i förorterna för att dom höjs i innerstaden. Själv skulle jag vilja se fler bostadsrätter i innerstaden.

Hyresrätter handlas lika öppet som bostadsrätter i Stockholm, t.o.m. mäklare säljer hyresrätter mer eller mindre öppet. Hyresrätten som ett alternativ för låginkomsttagare att kunna bo centralt i Stockholm är en myt.

Den här artikeln är ett desperat försök av svartkontrakts innehavare att lobba för att de ska få ha fortsatt låg hyra. Höjda hyror sänker marknadspriset på hyresrätten.

"Det handlar inte om konsumtionsvaror, det handlar inte om lättförtjänta pengar, det handlar om människors hem!"

Säger två personer som får hela sin inkomst från hyresgästers hem (procent på hyran). Och har man betalt för att skriva vinklade artiklar så behöver jag inte ens läsa texten. Och ingen annan heller, sorry.

Lee Bertin:

"Hyresrätter handlas lika öppet som bostadsrätter i Stockholm".

En ofta upprepad lögn av fastighetsägarna och deras fans.

Omsättningshastigheten på kontrakt i Stockholms innerstad är ca 100 år det vill säga att en 1% omsätts per år. Det innebär i princip att den här diskussionen är en icke diskussion. Sen kan jag aldrig någonsin tänka mig att någon med dålig ekonomi väljer att bo i innerstaden när man kan utan problem kan få rikligt betalt.

Det innebär att artificiellt låga hyror bara blir en slumpmässig utdelning av pengar till ett mycket litet fåtal. Sen är det inte helt slumpmässigt heller då vi historiskt sett vet vilka det är som har dessa typer av kontakter.

Varfor arbetar inte Hyresgasterna for minst 25% lagre byggkostnader och internationell byggkonkurrens? Reglering leder ingenstans, bara hogre kostnader, antingen direkt pa hyresavin eller i form av skatt.

#10 Viktor Sandahl: Omsättningen är lägre än vad den borde vara eftersom folk "håller" på sina lägenheter så länge som möjligt utifall att, hyr ut i andra hand osv under tiden. Om marknadshyror fick råda skulle sannolikt omsättningen öka markant. Vi kanske bor kvar så länge vi lever, säg att vi hade råd med lägenhet i centrala stockholm när vi var 40 år gamla. Det innebär att vi håller i kontraktet ca 40 år. Varje kontrakt borde alltså omsättas dubbelt så ofta minst. Sannolikt är att många vågar röra på sig mera eftersom marknaden säkerställer att man på kortare varsel kan skaffa sig en bostad, alltså fler som inte behåller lägenheten ifall man behöver den. Det innbär att förbättringen är lågt räknad eftersom hänsyn inte tas till detta i kalkylen.

#11 Ulf Börjesson: Ska vi tro att det handlar om att hålla sig väl med golfsällskapet?

#1 Thomas! "Ska slumområdena i förorten subventionera Innerstadsbors hyror?"

Jag förstår inte hur du kan få ihop detta? Dessa bostäder är sedan länge avskrivna! Dessa bostäder borde således ha extremt mycket lägre hyror än förortens. Men de har de ju inte då vissa lobbygrupper sett till att "svenskarna" än en gång ska betala för vad de gör i "slumområdena". Vi svenskar blir itryckta hur djävliga vi är som råkar ha en hyresrätt i innerstan där "slummen" betalar hyran. Tyvärr är det tvärt om.

En vän till mig kom med ett förslag till ett kommunalt bostadsföretag och hyresgästföreningen att varje del i staden skulle få bära sin egen kostnad och givetvis hyra efter detta. Detta kommer aldrig att ske då "ingen skulle ha råd att bo i slumområdena" var slutsatsen från både det kommunala bostadsbolaget och hyresgästföreningen.

Slutsats är att de skötsamma områdena subventionerar hyrorna i slumområdena. Nu har ju hyran höjts för de som sköter sig i "de skötsamma områdena" då kommunerna sett att de kan sänka socialbidragen då "de skötsamma" fått hyreshöjning och "slummen" fått hyressänkning. Socialbidragen betalas nu än en gång av de "skötsamma", nu även via hyresavin.

Här på landet har vi inga problem med bostadsbrist, löjligt höga priser på bostäder och löjliga människor som förtärs av girighet.

Så vem är smartast, stockholmarn eller lantisen?

#16 Bo T: Landet har annan problematik med dåliga kommunikationer (försök bo på landet utan bil exempelvis), dålig tillgänglighet till service, ofta sämre tillgång på sysselsättning (jobb), långa pendlingsavstånd och så vidare. Dessutom saknar landet internationella toppuniversitet och de möjligheter det ger. Alla prioriterar olika. För dig kanske landet erbjuder det du efterfrågar. För andra så är det raka motsatsen. Människors livssituationer är olika. Självklart måste hela Sverige utvecklas, men det är bara att inse att storstaden blir alltmer attraktiv för många svenskar.

Grundproblemet är inte hyrorna. Det är meningslöst att diskutera marknadshyror innan vi tagit itu med elefanten i rummet.

Det grundläggande problemet är att ingen av de inblandade vill ha en fungerande bostadsmarknad för det skulle spräcka hela bubblan.
Politiker vill inte ha det, byggherrarna vill inte ha det och framförallt fastighetsägarna vill inte ha det, både i stort och i smått, alla från Wallenstam ner till studenten med en bostadsrättsetta sitter fast i samma ekorrhjul.

Man skulle kunna trolla bort bostadsbristen i ett nafs om man helt enkelt byggde överallt. Det finns oändligt mkt mark, alla som har råd att betala för material+arbetskostnaden på en villa skulle kunna få en sådan nära en populär tätort i strandläge om man exploaterade alla möjligheter till tomter, tomtpriset skulle konvergera mot noll om man exploaterade allt. Allt handlar om att staten måste erbjuda mark, massor utav mark. Alla andra typer av boenden följer med nedåt i fallet. Men man är inte intresserad av att lösa problemet för en lösning av problemet innebär att ekorrhjulet stannar av och alla som är inne i systemet sitter kvar med svartepetter. En villa kostar mellan 1 och 2 miljoner att producera, en tomt behöver inte kosta en krona mer än noll om man bara erbjuder tillräckligt många. Sverige har hur mkt mark som helst att exploatera, även strandnära i tätort.

Ett annat problem är kostnaden på arbete som ligger på över 600kr/tim men det är en annan diskussion. Enkla förändringar skulle kunna halvera eller tredjedela kostnaden på arbete och då skulle totalpriset på en villa kunna sjunka förbi tomtvärde=0. Dvs det hade blivit otroligt billigt att bo. Om man saltar situationen ytterliggare genom att ta bort regler om brandsäkerhet och kvalitet, klimat etc så kan du bygga i princip hur billiga bostäder som helst.

Problemet har en enkel lösning, ingen vill lösa problemet.
Problemets tekniska lösning är redan löst, det handlar bara om att implementera den politiskt. Men det vill ingen.

Hyresgästföreningen ställer sig frågan om Stockholms innerstad ska bli ett ”reservat för välbeställda” med anledning av hyreshöjningskraven från såväl de kommunägda som privata fastighetsägarna i stan.
Underförstått är att den hittillsvarande hyresregleringen framgångsrikt har motverkat ekonomisk segregation i Stockholm. Och det är naturligtvis kritiskt viktigt för Hyresgästföreningen att slå vakt om den bilden eftersom alla som vill bo i en hyresrätt i Stockholm kan se de uppenbara baksidorna av hyresregleringen: mycket låg nyproduktion, snabb ombildning till bostadsrätter och en miljardstor svarthandel med hyreskontrakt. Kort sagt en marknad som har kraschlandat. Försvaret för detta är då att vi i alla fall har sluppit ekonomisk segregation.
Men har vi det? Svaret är entydigt nej.
Det finns många vetenskapliga utredningar som konstaterar att hyresregleringar inte klarar av att eliminera ekonomisk segregation. Till exempel ”Market rents and economic segregation: Evidence from a natural experiment”, Lind och Hellström, KTH 2003 som rör situationen i Malmö och ”Does rent control reduce segregation”, Glaeser, Harvard University 2002 om hyresregleringen i New York.

I ett Stockholmsperspektiv är dock den undersökning som Fastighetsägarna Stockholm gjorde 2005 den mest relevanta. Vi uppdrog till Stockholms stad Utrednings- och statistikkontor (USK) att bearbeta 2002 års SCB-statistik om inkomststrukturen bland alla hushåll som bodde i hyresrätt i Stockholms stad. Resultatet är oerhört tydligt. Det hushåll som bor i ett område som upplevs som attraktivt har en mångdubbelt högre disponibel inkomst än de som bor i andra områden.

I 2002 års nivå hade innerstadshushållet – boende i hyresrätt – en årlig disponibel inkomst på 231 801 kr, i inre ytterstad 191 985 kr och i yttre ytterstad 180 416 kr. På Östermalm var den årliga disponibla hushållsinkomsten 270 863 kr och i Spånga/Kista 170 078 kr. Fortfarande bara för hyresgästhushåll.

Hyresregleringens fundamentala oförmåga att motverka ekonomisk segregation blir närmast övertydlig när man studerar mindre områden: Djurgården 428 280 kr, Oscars församling 323 483 kr och Kungsholmen 240 128 kr.

Eller som när vi djupstuderade den mycket attraktiva Torstenssonsgatan på Östermalm, som vid den här tiden hade betydligt fler hyresrätter än bostadsrätter. Här var den genomsnittliga disponibla hushållsinkomsten för boende i hyresrätt 294 593 kr. Men ju närmare Strandvägen, desto högre hushållsinkomst! Närmast Strandvägen var hushållsinkomsten 440 016 kr. Och i Spånga/Kista alltså 170 078 kr. Alla boende i hyresrätt.

Samtidigt är hyresnivån i de kommunägda bolagen högre i Kista än på Östermalm, högre i Östberga än på Kungsholmen och högre i Högdalen än i Fredhäll. Allt resultatet av ett målmedvetet och framgångsrikt arbete från Hyresgästföreningens sida.

Fördelningspolitik är i grunden en ytterst politisk fråga. Vill man från politiskt håll att alla hushåll ska ha möjlighet att bo överallt, även i de mest efterfrågade delarna av Stockholms innerstad, så är det inget som fastighetsbranschen kommer att ha några synpunkter på. Men tro aldrig att det är hyresregleringen som åstadkommer detta. Den lyckas dock med att avveckla hyresrätterna i snabb takt – så snart är denna diskussion överflödig.

Det är INTE en mänsklig rättighet att få bo billigt i Stockholms innerstad.