Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Sverige och Stasi-arkiven

Foto: Författaromslag & faksimil Kvp 21/11-1976
Karin Eriksson

Säpos lögner om min make visar att Stasiarkiven bör förbli stängda

Med tanke på alla felaktigheter som Säpo nedtecknade om min make är jag mycket skeptisk till kraven som nu ställs på att öppna Stasiarkiven för allmänheten. Jag grät när jag fick läsa statens lögner om min familj, skriver Karin Eriksson, änka efter "Morjärvmannen" som anklagades för spioneri på 1970-talet.


Om författaren

Karin Eriksson, änka efter "Morjärvmannen" Sanfrid Eriksson och författare till boken "Morjärvmannen och Säpo".

Bakgrund: Min make anhölls för spioneri 1976. Händelsen fick stor uppmärksamhet i medierna, som skrev om ett konstaterat spioneribrott och ställde frågan om Morjärvmannen var en lika stor spion som Wennerström. Överbefälhavaren och försvarsministern uttalade sig och regeringen blev specialinformerad. Efter en månads dagliga förhör, och häktning, släpptes min make utan att åtal väckts.

Hemligt Säpomaterial som jag fick ut 2008, efter många års kamp, visar att han förföljdes i 18 år, något han själv var medveten om. Säpo själva skriver i sin slutgranskning att "förundersökningen i fallet 'Morjärvmannen' saknar motstycke i kriminalhistorien".

Allt började med en semesterresa till Sovjetunionen 1956. Jag och min make njöt av de vackra byggnaderna och fotograferade varandra framför sevärdheterna i dåvarande Leningrad. Men resan visade sig bli ödesdiger eftersom Säpo genom den fick upp ögonen för min make.

Efter några år i södra Sverige flyttade vi tillbaka till Norrbotten, till Överkalix och sedan till Morjärv. Där visade byborna snabbt en negativ inställning till vår familj, det tisslades och tasslades och folk vände sig bort när vi mötte dem på gatan - jag förstod inte varför. När barnen var ensamma hemma kom grannar och ville titta i album, de gick igenom bostaden, liksom letande efter något. Vid det här laget insåg min man att han var övervakad, bland annat blev han förföljd av bilar och en bekant berättade om ett polisförhör där han blivit tillfrågad om min make.

När jag många år senare fick läsa det hemliga Säpomaterialet föll fjällen från mina ögon och jag fick förklaring till många kränkande händelser. Materialet visar att Säpo värvade hemliga meddelare i vår bekantskapskrets i början av 1960-talet, alltså rena Stasimetoder. Jag förstår nu hur ryktesspridningen uppstod. Byskvallret nedtecknades sedan av Säpo, med Säpos egna slutsatser, mycket är chockerande läsning.

Min man anade att det fanns meddelare, och skojade med dem genom att berätta helt uppenbara skrönor, ett sätt att klara av situationen med förföljelse och ryktesspridning, men dessa skrönor omformulerades av de (betalda) hemliga meddelarna eller av Säpo till att bli tänkbara händelser. Till allra största delen pratade min make med stor seriositet, men detta nedtecknades inte i materialet, som endast tog upp misstänkliggöranden, nedvärderingar och rena lögner. Säpo och hemliga meddelare undanhöll även viktiga fakta. De "konstruerade" helt enkelt en spion tillsammans.

Till exempel skrev de att min make verkade opålitlig, han misstänkliggjordes genom att han påstods ha "mycket pengar" och i rapporter spekulerades om hans politiska åsikter och moral. Hans arbete som intervjuare åt SCB beskrevs som kamouflage, han kallades socialfall i en Säporapport trots att han hade arbete och aldrig nyttjat vare sig a-kassa eller socialbidrag, i en rapport kallades vi tattare (vi tyckte om att resa). Hans bilresor kvällstid sågs misstänkta, även om Säpo måste ha förstått att han träffade intervjuobjekten för sitt jobb kvällstid.

En del meddelare invigdes under förespegling att det gällde narkotikabrott, och rykten om narkotikalangning startade och nedtecknades i materialet. Andra hemliga meddelare fantiserade om sändare i vår bostad vilket gjorde att Säpo ordnade signalspaning utanför bostaden, med ledningar dragna från närmaste grannen. Vidare nedtecknade Säpo hårresande skvaller om mig och min make för att framställa oss som moraliskt förkastliga - jag klarar inte att återigen återge vad som skrevs, men har citerat det i min bok. Sammanfattningsvis kan man konstatera att materialet var uteslutande nedvärderande och misstänkliggörande.

Det är min övertygelse att hela denna olyckliga historia med min make inte hade ägt rum om myndigheten hade kallat in honom på förhör och samtal i slutet av 1950-talet istället för att värva dessa hemliga meddelare. Då hade missförståndet med Säpos spionerifantasier utretts i ett tidigt skede och familjen hade sluppit mycket lidande. Och skattebetalarna hade inte behövt stå för 18 års kontroll av en oskyldig person.

Allt detta skedde alltså i demokratin Sverige. Men om svenska Säpo kunde nedteckna så uppenbara felaktigheter, vilka lögner kan då inte finnas i exempelvis östtyska Stasis arkiv? Detta är något som bör beaktas när debattens vågor nu går höga om huruvida arkiven med de påstådda svenska Stasimedarbetarna ska öppnas för allmänheten eller inte.

Min åsikt är att det givetvis är önskvärt att personer på ansvarsfulla positioner, som politiker och andra, som samarbetat med Stasi bör få svara för sina synder. Men hur öppnar man arkiven utan att oskyldiga riskerar att drabbas? Hur tillförlitligt är materialet? Skall ett namn utlämnas måste det finnas klara bevis. I materialet finns säkert även namngivna "offer", motståndare till socialismen, som Stasiagenter hade synpunkter på. Synpunkter som inte alltid är sanna. Dessa "offer" bör skyddas. De omskrivs oförskyllt.

Jag hade själv upplevt det som djupt kränkande om allmänheten hade fått tillgång till Säpomaterialet om min make, innan jag hade skrivit min bok om fallet. Dock är jag av den bestämda åsikten att personen som berörs skall få läsa sin egen akt. Min make fick själv aldrig läsa Säpos hemliga material, han dog 1990 - 14 år efter frisläppandet. Detta är jag arg och ledsen över. Det är inte värdigt en rättsstat.

Materialet om min make hemligstämplades i 70 år. Fem gånger skrev vi till Säpo och begärde att få se spaningsmaterialet, men lika många gånger fick vi nej med hänvisning till sekretessbestämmelserna. Turligt nog sändes materialet så småningom till Riksarkivet som gjorde en annan bedömning. Jag betalade skyndsamt omkring 8 000 kronor för kopior på handlingarna, 2 000 sidor, för att inte riskera att handläggaren ändrade sig.
Därmed kunde jag infria löftet till min make att få ut materialet och färdigställa den bok som han och jag påbörjade för länge sedan. I somras publicerades slutligen boken "Mojärvmannen och Säpo". Familjen har nu varit hans röst och tillrättalagt de felaktigheter som han inte fick chansen att bemöta under sin livstid. Vi har lagt ner åratal på skrivandet, tid som vi helst hade nyttjat till annat. Men vi hade helt enkelt inget val. Vi var tvungen att skriva en bok som motbild till Säpomaterialet.

Min familjs erfarenheter visar att en eventuell öppning av Stasiarkiven måste ske med stor respekt för den enskilde. I annat fall kommer utpekade att känna sig tvingade att gå ut i media och försvara sig, vilket vi för övrigt redan har sett exempel på.

Därför är det att föredra att materialet "silas" innan det ges till allmänheten. Kanske bör man avpersonifiera materialet. Det är inte namnen som är viktiga utan kunskapen om säkerhetstjänsternas arbetssätt som behöver komma i dagen. Stasiarkiven bör därför i första hand öppnas endast för forskare och den det berör.

Annars riskerar fler oskyldiga att få löpa gatlopp i medierna.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40864

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är bra att Karin Eriksson berättar om de fullständiga felaktigheterna i misstankarna och Säpos behandling. Men hennes slutsatser är helt felaktiga.
"Därför är det att föredra att materialet "silas" innan det ges till allmänheten. Kanske bör man avpersonifiera materialet."
Nej, tvärtom. Det är just därför materialet måste nå allmänheten ocensurerat. Så att inte Stasis lögner och brott får stå kvar, väl kända för få, ödesdigra och okända för många.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2011-11-17, 08:08

Meningen att öppna och kritiskt granska av flera källor ÄR just att undvika felaktigheter OCH samtidigt sätta dit de sista pusselbitarna i den historiska pusslen. Varför? kanske någon undrar, jo historia är vår sätt (Homo Sapiens Sapiens) att utvecklas och förstå hur dessa politiska doktriner infiltreras i samhället och vilka väga de väljer att infiltrera idéerna.

Vi har en ackumulativ (vi människor) minneshantering som gör att vi är den enda arten som samla på sig kunskap genom en tidaxel med målet att inte göra om samma misstag, att veta exakt hur dessa toppstyrda hemliga agenter (en förländ arm från Sovjet) och dess hjärntvättade "IM" (kollaboratörer), opererade, gör att man lägger fram fakta om hur vårt samhälle kan bli angripet nästa gång, när det är dags att konfrontera nästa sociopolitiska hot mot samhället. Viktigast är att rentvår de som oskyldigt anklagades för spioneri, genom att delvist komma närmare SÄPOs antaganden och det uppnår man genom kunskap inte genom mörkläggning.

Permalänk | Anmäl #3 G.Maxwell, 2011-11-17, 08:44

Det är ju tack vare att du till slut fått ut Säpo-akterna som du har kunnat bemöta anklagelserna och låta Säpos metoder komma fram i ljuset och ge fd grannar en tankeställare. Läs gärna Magnus Montelius roman "Mannen från Albanien". Den belyser en intressant värld mellan 60-90-talet i en spännande deckarhistoria

Permalänk | Anmäl #4 Sten O Andersson, 2011-11-17, 08:51

Hej Karin!
Jag har nyfiket fingrat på din bok i bokhandeln, men ännu inte läst den.

Det är fullt berättigat att ställa sig tveksam till att allmänheten ska ges tillgång till de delar av Säpos akter från 2000/2001 och som berör personer som utretts om de har arbetat för Stasi.

Kraven utropas om att listor på namn ska offentliggöras, eller svepande formuleringar om att arkiven ska öppnas. För vem? En del talar om forskningen, andra om att de även ska öppnas för allmänheten. Kraven är otydliga.

Det första man måste betänka är tidsaspekten. De utredningar vi talar om är bara omkring 10 år gamla. Vissa saker behöver ha lite tid på sig innan vem som helst kan läsa det. Jag har släktforskat i många år och vet att det som ligger nära i tid kan vara mycket känsligt, medan det som är lite längre bort inte är det på samma sätt.

Mina tio år gamla sjukhusjournaler är precis lika lite offentliga i dag som Säpos tio år gamla utredningar om de så kallat Stasibelastade svenskar. Däremot kan forskningen få tillgång till mina sjukhusjournaler för forskning, precis så som som en forskare har fått tillgång till Säpoutredningarna.

Jag tror inte att dagens politiker kommer att låta offentliggöra några listor med namn just nu. Birgitta Almgrens bok visar att Söpos utredningarna inte är tillräckligt genomarbetade för att så ska kunna ske. Väsentliga delar fattas för att avgöra om något varit agent eller inte.

Det finns faktiskt ett väldigt enkelt sätt att lösa det här på. Det är att regeringen inleder förhandlingar med amerikanarna för att få ut de kvarvarande delarna av Rosenholzkartoteken som berör våra medborgare.

Sedan bör man lämna över kopior på de så kallade F16, F22 och Statistikkorten till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU. Dessa blir då ett hjälpmedel för att hitta material i arkivet som tillhör olika personer. Med F22 och Statistikorten kan man också se om, varför och när en person rekryterades.

Med Rosenholzkartoteken rörande svenska medborgare i Berlin kommer journalister och forskare att kunna få ta del av mer material i Stasiarkivet som kan belysa svensk historia. Men vi får bara se akter för dem som verkligen arbetat för Stasi. Offrens akter får vi inte tillgång till utan deras eget tillstånd.

Permalänk | Anmäl #5 Lena Breitner , 2011-11-17, 08:57

Den som säger att öppenhet inte är bra bör nog fundera på vilka konsekvenser det kan medföra. Det är bara att titta på olika typer av slutna samhällen för att se effekterna. Det är i alla fall inte den enskilde medborgaren som gynnas.

Permalänk | Anmäl #6 Karl Pedal, 2011-11-17, 09:13

Mats #1, om en lista på misstänkta spioner släpps kommer det i praktiken bli upp till dessa att bevisa sin oskuld. Karin Eriksson har lagt ned mycket möda på att skriva en bok där hon bemöter anklagelserna mot hennes man, men alla har inte tid eller förmåga att göra det. Även de som visar att anklagelserna är falska kommer få leva med att många inte orkar sätta sig in i frågan utan går enligt principen "ingen rök utan eld", att de nog ändå var skyldiga till något.

Permalänk | Anmäl #7 u_7333, 2011-11-17, 09:33

#2 Patricio Ayala, Liksom att amerikanska militärern gömmer rymdgubbar i ett hemligt laboratorium, så är detta första klassens svammel. Fysikens lagar gäller fortfarande och inte hokus-pokus fantasier.

Permalänk | Anmäl #9 Alvin Stoltz, 2011-11-17, 10:30

#9
Dagens bästa, Alvin Stoltz...
En av anledningarna till att just DDR föll var ju att övervakningen av medborgarna tog så mycket tid i anspråk så att penninggenererande verksamheter fick ställas åt sidan.
Skulle CIA/FBI/NSA eller nån likande mytisk USA-organisation hinna med allt som de påstås göra av alla paranoida egotrippade element, skulle sannolikt mer än hela USA:s befolkning behövas, för att inte tala om det ekonomiska..

(För naiva svenskar rekommenderas ett besök på Stasi-museet i Berlin.)

Permalänk | Anmäl #10 Stig E-k, 2011-11-17, 11:08

Just för att undvika ryktesspridning skall stasiarkiven öppnas. Så länge dessa hålls hemligt kan vi aldrig göra upp med sanningen.

Permalänk | Anmäl #12 Josef Konarkowski, 2011-11-17, 12:49

kristian g. som ni har märk min kommentar är bortagen, det var den 2a kommentar, där gratulerade jag Karin för artikeln och hade några länk om modern underrättelsesjänst taktik och en intervju av mig som victim av modern tortyr. Säpos metoder har utvecklas, googla -gangstalking, non lethal weapon, ELFvapen, psycotronic harrasment, target induviduals (TI), whitetv patricio ayala, robert neaslund. jag finns på facebook och i gruppen resistens.

Permalänk | Anmäl #13 Patricio Ayala, 2011-11-17, 13:06

Dom enda som tjänar på att materialet silas är de skyldiga.

Varför skulle oskyldiga pekas ut som uppgiftslämnare ???

Finns ingen anledning till varför STASI skulle hitta på att en person lämnat ut uppgifter.

Permalänk | Anmäl #14 Mats F Eriksson, 2011-11-17, 14:00

Detta är ett klassiskt etiskt dilemma. Två eftersträvansvärda värden som utesluter varandra vid ett val. Att inte inse att detta val är komplicerat är otillåtet naivt.

Öppenhet är viktigt för samhällets utveckling. Att få skydd mot illvillig ryktesspridning och att oförskyllt få sin sociala tillvaro raserad är också ett oavvisligt medborgarkrav i en demokrati. I lagstiftningen har detta dilemma ofta lösts genom att man sökt en tredje väg som ska garantera att samhället erhåller information men där medborgaren också får berättigat och behövligt skydd. Vad gäller Stasimaterialet kan en genomlysning av flera oberoende forskare med förbehåll att inte avtäcka identiteter vara ett sätt att ändå identifiera de metoder och arbetssätt som användes av den totalitära staten. Detta är kanske det viktigaste att lära från arkiven.

Det är naturligtvis en politisk avvägning om man ska gå ett steg längre och för samhällskyddets skull också ta fram namn på personer som idag befinner sig på ansvarsfulla poster i samhället. Som medborgare kan man känna att detta vore rimligt ur moraliskt hänseende. I Argentina och Chile har man efter många år orkat samla sig politiskt för att lagföra de värsta mördarna från de totalitära åren. Den tid som förflutit har gjort det möjligt. Tiden är en faktor också vad gäller Stasiarkiven - skadan för den enskilde som grundlöst registrerats blir ju mindre för varje år som gått. Några stora bovar liknande dem i Sydamerika lär man inte hitta i arkiven. Någon stor anledning att skynda på kan man väl då inte ha, utan låta tiden desarmera innehållet.

Det är svårt att värja sig mot tanken att det är ren nyfikenhet som driver dem som vill ha registren omedelbart öppna. Det är inte ett värde som överhuvudtaget ska beaktas i detta sammanhang. Och att som någon tänkt, att man inte hamnar i Stasiarkiven oförskyllt eftersom Stasi inte skulle ha intresse att registrera oskyldiga är naivt i överkant, det fanns gott om incitament i Stasis verksamhet för att kunna prestera så många spioner som möjligt för sina överordnade, så då var man inte så noga med att alla faktiskt var värvade. Just för att många kan förväntas tänka som ovanär det just det som man ska skydda dessa oförskyllt registrerade från.

Permalänk | Anmäl #15 Anders Brynge, 2011-11-17, 16:37

Mats #14 "Finns ingen anledning till varför STASI skulle hitta på att en person lämnat ut uppgifter."

Vad sägs om en Stasi-agent som ville verka mer betydelsefull än han var och därför påstod att han hade högt uppsatta informatörer medan han egentligen bara var bra på att söka i bibliotek (väldigt mycket information är ju offentlig i Sverige)? Eller att man för att skydda en viktig informatör höll hans namn hemligt och låtsades att uppgifterna kom från någon annan? (Stasi var väl inte dummare än att de insåg risken för kontraspionage)?

Man skall inte tro att organisationer som Stasi var så mycket mer kompetenta än Säpo bara för att de hade mer makt och mer resurser. De hade säkert bra spioner, men också en hel bunt rena klåpare.

Permalänk | Anmäl #16 u_7333, 2011-11-17, 18:51

Thomas Palm har rätt.

Jag kan bara tillägga att östtyskland var ett genomkorrupt samhälle, mågna ljög för att att få chansen att åka till "Väst" och leva hotelliv en månad eller två, för att "rekrytera och träffa uppgiftslämnare" I själva verket en semester.

Permalänk | Anmäl #17 Peter J, 2011-11-17, 22:19

Karin beundrarvärd artikeln, jag vill säga min mening och vill påmina alla att leva i en illusorisk falsk demokrati med hemligt och olagligt verksamhet blir många oskylldiga dömda, fänglad, dödat, torterad utan sin mest viktiga rättighet, den mänskliga rättigheten, citerar; Hemliga handlingar är kontraproduktiv och skadar det nationella intresset i USA. De är skadliga för driften av en effektiv nationell underrättelsetjänst system, och korrumperande av medborgerliga friheter, inklusive en fungerande rättsväsende och en fri press. Viktigast motsäger de principer om demokrati, nationellt självbestämmande och internationell rätt som USA är offentligt begåtts [ President Dwight D. Eisenhower, January 17, 1961 ] . http://mkswedishinkvisitionxxi.blogspot.com/ jag är TI target individuals.

Permalänk | Anmäl #18 Patricio Ayala, 2011-11-18, 00:44

#16 Thomas Palm

Han/hon skulle framstå än mer kompetent om personen själv funnit uppgifterna varför riskera att bli beslagen med en lögn när man kan få all kred själv.

Permalänk | Anmäl #19 Mats F Eriksson, 2011-11-20, 23:28

Regel nummer #1 är att aldrig skämta med säkerhetstjänster, t.ex. gå ut i skogen och låtsas sända radiomeddelanden till fienden. Säkerhetstjänster skall vara hemliga av säkerhetsskäl. Jobbar man för en säkerhetstjänst skall man inte låta sin dotter gå på privatskola i Beirut, Libanon, innan man låtsas vara i möbelbranschen på Hawaii, där man istället tränar upp inflitratörer. Och att sedan låta nämnda dotter gifta sig och få barn med en afrikansk infiltratör för att sedan gifta om sig med en annan, asiatisk infiltratör kan bara sluta på ett sätt, dvs olyckligt, dvs alla dör utom barnet som, efter hemlig tjänst i Aghanistan blir president för ett land som många i Sverige beundrar. Det hela är faktiskt rena skämtet. Beträffande de svenska Stasiagenterna skall inte glömmas att Sverige 1973 erkände Östtyskland trots att landet ständigt torterade 20 000 (totalt 400 000) politiska fångar i olika fängelsehålor 1949-1989 och sköt ner (mördade) personer (totalt >1000) som försökte ta sig över gränserna till grannlanden. Tur att Sverige inte hade landgräns mot DDR! Då hade vi ju suttit på första parkett och inte på raden för att titta på eländet. Men trots detta hade Sverige goda relationer med DDR och det fick inte kritiseras. Rena skämtet det med.

Permalänk | Anmäl #20 Anders Björkman, 2011-11-21, 10:14

Det gömda och glömda historia om utvecklingen av underrättelsetjänster i Sverige, se videon om Robert Naeslunds undersökningar efter 40 år erfarenhet, och se andra vittne om modern övergrepp på människor med modern teknik; http://vimeo.com/22546713

Permalänk | Anmäl #21 Patricio Ayala, 2011-11-21, 21:20

Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  7. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  8. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  9. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  4. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  7. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  8. Stora risker med MP:s energipolitik
  9. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  10. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  4. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  5. Länderna måste undvika protektionism
  6. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
  9. IVA-skandalen
  10. Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.