Politiker ska koncentrera sig på att höja vår lycka

Varför inte överlåta "maximerandet av andras lycka" till snattarna eller sedelförfalskarna eller svampplockarna istället för till politikerna? Man kan ju blunda och hoppas att "nån annan" gör en lycklig, politiker likaväl som vem som helst.

Jag vill bli lycklig. Det är nån annans ansvar att det blir så. Låt den politiska adeln använda statsvåld för att konfiskera två biljoner kronor om året, så får vi se om det funkar?

---"Långa bilköer som gör att bilarna drar mer bensin ökar BNP."---
Nej.
Hade köerna varit kortare så hade människor producerat saker vars produktion nu uteblir medan de väntar i sina bilar. Ekonomi handlar främst om det osedda, det som inte görs därför att någonting annat görs i stället. Det fenomenet kallas "alternativkostnad" och infördes av sådana som Carl Menger och Ludwig von Mises, om den som är intresserad av att googla sig till elementära kunskaper om vad en ekonomi är för någonting.

---"Krig kan i vissa fall också öka BNP"---
Bara därför att planekonomerna hittat på att allt som offentlig sektor spenderar ska BNP-bokföras till det värdet. Om staten köper en bomb för en miljon och spränger den på en bro, så har "offentlig produktion" adderat en miljon till BNP. Om ett företag köper en vara för en miljon och sen säljer den för hundra spänn, så minskar BNP med 999900 kr. Eftersom krig förstör och planekonomerna bokför offentlig förstörelse till ett värde som motsvarar vad det kostade att orsaka förstörelsen, så kan krig ha en positiv bokföringsmässig effekt på BNP.

I övrigt mäter BNP vad individer frivilligt väljer att betala för varor och tjänster som de konsumerar. Och då mäter BNP hur någon faktiskt konkret ökar sin lycka genom att avstå t.ex. 50 kronor för en hamburgare. Hamburgaren är värd MER lycka än vad 50 kronor motsvarar för denne person i denne situation, men BNP räknar lågt med de 50 kronorna. På det sättet finns det inget fel med BNP-måttet.

Om man tvingar miljoner män att leva åratal i skyttegravar, så finns det ju inget val i form av en monetär transaktion att använda som underlag för dessa orders effekt på människors lycka. Planbyråkraterna konstaterar bara att det är bra att arbetslösheten minskar i takt med inkallelserna till soldatslaveriet och bortskjutandet av människoliv på politikernas slagfält.

Lycka är subjektiv och därmed är individuell frihet det enda möjliga sättet att mäta och skapa lycka.

#1

Fantastisk sista mening. Det kan hända att jag citerar dig i framtiden.

Nej nej nej. Materiell väfärd kan man förstå vad det är och alla kan samlas någotsånär om en definition. Sen kan det ha skadeverkningar. Frihet, med de restriktioner som finns i lagarna, kan man också enas om vad det är. Men "lycka" .... ser framför mig ett gäng politiker som ska övertyga folk om att deras linje innebär "lycka" för dig och för dig och för dig.... . Hoppas jag får annat att tänka på ikväll, annars blir det nog mardrömmar.

Pah. Politiker borde koncentrera sig på att hålla sig borta från vanligt folks liv, så skulle vi alla må bättre.

Det finns säkert en god tanke bakom artikeln, men den leder tyvärr fel. Det kan inte vara politikens uppgift att försöka ena folket i vad som är lycka för alla. Kommunisterna försökte med sin vision av paradiset på jorden med det klasslösa samhället. Det slutade i fattigdom, förtryck och systematiska massmord på alla som man ansåg hindra lyckoriket från att infinna sig. En liberal strävar hellre efter att minska lidande och ger varje individ friheten att få vara sin egen lyckas smed, naturligtvis så länge han/hon inte skadar någon annan. Jämför med en förälder som försöker tvinga på sin egen vision av lycka på sitt barn. Det går inte. Barnet måste få finna det själv.

Kul med folk som vågar utmana en samhällsmodell som är på visseligen är bland det starkaste i världen men likväl får anse vara på dekis. Har du läst boken "the Spirit Level" av Richard Wilkinson och Kate Pickett? Har du inte gjort det kan det vara ett tips. I den hittar du stöd för dina tankar - primärt när det gäller samhällsklyftornas inverkan på välmåendet hos samtliga inom det samhället.

Där finns även belägg (som givetvis kan bestridas) för att många länder i västvärlden redan passerat toppen när det gäller att generera lycka genom materiella ting. Faktiskt är vi inne i en trend där den fortsatta jakten på materiella ting, som inte har mycket nytt värde för oss, generar en negativ effekt på vårt allmäna välmående.

Ungefär så.

En filosofisk fråga:

Vilket är bäst?
- Att folket har det bra, men tror att de har det dåligt?
- Att folket har det dåligt, men tror att de har det bra?

EN sak tror jag i alla fall. Ingen blir lyckligare av statliga pekpinnar.

Först en kommentarer på en kommentar:
#1 & #2: Sista meningen är verkligen poetiskt vacker, dock totalt utan grund inom lyckoforskningen. Människor har generellt sett väldigt dålig uppfattning om vad som gör dem lyckliga. De har dessutom ännu svårare att agera på den vetskap de har. Om vi skulle mäta individuell frihet (jag antar att du inte räknar in den demokratiska friheten som kan finnas eller saknas i en given stat, land eller ett givet område, vilket faktiskt påverkar lyckonivå) skulle våra siffror inte komma nära huruvida folket är lyckligt eller inte.

Med det sagt så lyfts några svårigheter med GNH (gross national happiness) av de som har delat med sig av sina åsikter. Jag kommer lyfta ut några av dessa i punktform, om ni känner att det inte var det ni sa så är det bara att säga till. Jag tolkar säkert fel ibland, rätta mig gärna!:
#1
- Hamburgare som lycka
Jag förstår att det inte ens var poängen med din kommentar men det är ytterst få (inom lyckoforskningen) som skulle räkna en hamburgare till att generera lycka alls. Detta för att man mer och mer skiljer av kortsiktig njutning från långsiktig lycka och en känsla av mening inom definitionen (med det sagt så är njutning fortfarande en bra grej så länge som det inte faktiskt påverkar den långsiktiga lyckan). Det är väl ganska enkelt att se att en människa som uppfyller gränsvärdet till sjuklig fetma och tar några hamburgare på MacDonalds inte verkar proaktivt agera för att bli lycklig. BNP är viktigt att mäta, men att använda det som ett mått för hur välmående ett land är psykiskt är bara löjligt.

#3
- Mardrömmar av att definiera lycka
Det finns redan många försök till att definiera lycka inom psykologin och lyckoforskningen (det är ett nytt område inom psykologin som växer väldigt snabbt nu). På senare tid har man gått mer och mer mot att hitta en subjektiv mening (förr fokuserade man även lika mycket på hedonistisk njutning, alltså positiva känslor. Det finns många kända interventioner som syftar mer eller mindre till detta, t ex målsättning, tacksamhetsdagbok och meditation), där samtliga av de nämnda visar på goda preliminära resultat (som sagt, nytt område. Vi behöver replikera alla studier några gånger av olika forskare innan man kan börja vara lite mer säker).

Ingen som forskar inom ämnet vill säga åt någon annan: Gör exakt så här så blir du lycklig. Om så vore fallet eller om lyckoforskningen skulle användas på det sättet av politiker så vore det naturligtvis skrämmande. Men samtidigt skulle man kunna säga detsamma om all psykologi och det vet jag inte om jag riktigt ser bland våra politiker i Sverige idag.

#5
- Kommunism som lycka
Jag får mer och mer känslan för varje fråga att man är skeptisk till forskning som helhet. Om man i flera välgjorda studier, gjorda av olika oberoende forskare, hittar resultat bör detta resultat stämma ganska bra. Jag är ytterst tveksam att vi kommer att hitta resultat som säger att kommunism är världens grej för lycka. Några av de saker som ligger bäst till just nu inom lyckoforskningen är bl a tacksamhet och förlåtelse.

#7
- Lycklig idiot/Olycklig Sokrates
Ur mitt perspektiv tycker jag din fråga är mer gällande nu än om vi faktiskt skulle försöka gå mer mot ett lyckoperspektiv.

Folket har det dåligt, men tror att vi har det bra. <--- Det är där vi är nu då vi fokuserar så mycket på pengar, materialism i ett äckligt konsumentsamhälle där det faktiskt är tillåtet med kortsiktig eufori i form av SMS-lån.

Diskussionen som följt denna tråd illustrerar svårigheten med att använda ordet "lycka" när vi pratar om ett, iaf till viss mån, avgränsat psykologiskt fenomen så som det har använts inom forskning. De som verkar inom ämnet positiv psykologi kommer inte att kunna säga vad som är meningsfullt för en särskild individ (man vet ungefär vad ett meningsfullt mål bör vara uppbyggt av för att generera lycka, men...). Men vi kan lära oss något och närma oss ett psykiskt välmående i större utsträckning än vad vi för nuvarande har.

#1 Lars Andersson, jag tror att du väljer att missförstå. För en del människor är den högsta lyckan att lemlästa andra individer. Det är uppenbarligen inte vad författaren syftar på.