Svensk förskola är ett storskaligt misslyckande

Intressant artikel. Det förefaller som om det är många faktorer, både individuella och miljörelaterade, som avgör om förskolan eller hemmafru-varianten är bäst för barnen.

Men med den stigande arbetslösheten under den kommande ekonomiska depressionen så kan allt fler barn vara hemma med mamma igen vilket förhoppningsvis får en positiv effekt på barnens hälsa.

Kan vi dessutom få ner födelsetalen rejält så behöver inte barngrupperna vara så stora heller.

Slutet gott! Allting gott!

Anledningen till att det pratas tyst i media om det här är att medias journalister ofta har vänstersympatier och att varje makthavare korrumperas av makt. Förskolan är ingenting annat än ett stort socialistiskt indoktrineringsprojekt skapat för att fostra framtidens (rätt-tänkande) goda samhällsmedborgare. Det finns inga som helst rationella argumet för en barnomsorg, tvärt om så kan man lägga upp bevisning på hög som visar att barnomsorg är en samhällsekonomisk katastrof. Men om man studerar det ur totalitärstatens tankemönster blir det logiskt. Det är värt priset för att säkra den socialistiska drömmen, en befolkning som inte kan, vill eller förmår tänka själva utan som är helt beroende av att staten ska ta ansvar och lösa alla problem. Och vi är nästan där redan. Se på alla snyft-historier i aftonbladet där man menar att Reinfeldt ska rycka in och hjälpa människor som aldrig någonsin i sitt liv fått lära sig att med sitt eget driv lösa sina problem. Jag läste nyligen att en stark vänster behövs som opposition till högern. Vilken höger då? Moderaterna är mer vänster än amerikas demokrater. Det högraste partiet i Sverige som finns att uppbåda skulle definieras som radikalvänster i staterna. Nu säger jag inte att staterna har rätt definition av höger och vänster, men det ger i alla fall lite perspektiv och en förklaring till varför inte ett "högerparti" omgående lägger ner härket till förskola som förstör våra barn och vår framtida konkurrenskraft med den sanna socialiststaten i siktet.

Det är en socialistisk dröm att styra barnen från de är små och få kontroll över deras sinnen. Caroline tar upp ett problem, där vi tar för givet att förskolan eller dagis är bästa lösningen på vuxnas behov av barnförvaring, för att fortsatt kunna arbeta som om ingenting hade hänt. Omedvetenheten är stor bland föräldrar när de lämna bort sina barn till en institution med en dold agenda som exempelvis genustänk. Det är skrämmande att man inte förstår att den indoktrinering som sker kan vara förödande för speciellt kreativa barn. Barn måste individualiseras innan de kan ingå i ett kollektiv. Då är hemmet eller mindre föräldradagis bästa lösningen för att stärka barnens psykiska utveckling. Trygghet är viktigt i barns utveckling vilket inte kan tillgodoses i samhällets uppfostringsanstalter. Caroline redovisar vad det kostar samhället att upphandla en förskoleplats, vilken är genomsnittligt 157 200 per år. Dessa pengar skulle i stället kunna gå till den som vill vara hemma och ta hand om sina barn och dessa pengar skulle då kunna vara inkomstgrundande för pension etc. Vi måste frigöra oss från den socialistiska eran och inse att barn i kollektiv får en sämre intellektuell utveckling än de barn som först i livet möter en individualiserad tillvaro.

#4 Björn Boström: Man skulle till och med kunna sänka kostnaden per barn ganska mycket eftersom föräldrar kommer nöja sig med betydligt mindre pengar. Siffrorna ger att en dagisplats kostar ungefär 13000kr i månaden förutsatt att barnet verkligen är på dagis alla månader. En förälder skulle nog lätt känna att det fungerade med bara 10 000 eller 8 000. Man skulle kunna göra detta pensionsgrundande på ett sätt som gör att inkomsten som inte blir lika fantastisk som om man hade haft kvar ett högavlönat jobb exempelvis inte spelar in vad gäller pensionen. Jag vet inte hur det är idag men misstänker att detta kan spela in.

Naturligtvis ska detta kunna fördelas fritt mellan föräldrar och lämpligen fylls redan på BB i en blankett om vart pengarna ska gå, till mamman eller pappan eller någon delning.

Den psykiska ohälsan bland unga har ökat ännu mer dramatiskt i USA, där dagis är ovanligt. Hur förklarar Elfors det?

#5

Visst skulle kostnaden minska, frågan är om nettoresultatet för "staten" skulle vara + - 0 eller väga över åt något håll med dom minskade skatteintäkterna, samtidigt som att jobben som genereras försvinner?! Men jag gillar valfrihetstanken. Eventuellt en blandning där man kan jobba 40-50% om man vill och få viss kompensation för detta. Då slipper man ju ha ungarna i klorna på diverse genuspedagoger och alla sociala expriment som utförs på knattarna idag.

Jag väntar med spänning på alla inbitna vänster-/feministdebattörer som vill klassa denna potentiellt möjliga valfrihet för kvinnofälla. För debatten brukar ju se ut så, får kvinnor får välja själva så väljer dom fel, och männen också, enligt deras retorik?!

Haros representanter fortsätter med dårars envishet att påstå att svenska förskolan orsakar ökad ohälsa bland barn och ungdomar, som vanligt helt utan bevis. Caroline Elfors användning av studierna ovan visar snarare att hon inte är ute efter att förutsättningslöst ta reda på vad som är bra eller inte bra för barnen, eller hur de samhällsekonomiska skillnaderna mellan offentlig och privat konsumtion ser ut, utan desperat söker bevis för en åsikt som hon och Haro redan har bestämt sig för, barn ska vara hemma hos sina mammor!

Efter att ha läst den här och många andra av Haros artiklar så är det lätt att förstå varför hemmafru-lobbyn är nedlusade av konservativa kristna. Det är samma logik som möjliggör att man kan bygga sin världsbild på "svenska förskolor orsakar ökad psykisk ohälsa bland barrn och unga och försämrar skolresultaten" som att "jorden är 6000 år gammal och skapad av gud". Först kommer världsbilden och övertygelsen, sen börjar vi leta halmstrån att föra till den rackliga lilla bevishyddan.

#/ 7 Mikael Holmlund

Som feminist tänker jag i stället ta "the high road" och önska dig lycka till när du jobbar 40 % och tar hand om dina barn under resten av tiden. Men det vore roligt om vi kunde få följa ditt val genom kanske en blogg där du berättar om hur din arbetsgivare reagerade, hur det påverkar din löneutveckling och hur du bedöms vid befordringar på arbetsplatsen osv, och gärna några ord om ungarna också, om det får så fantastisk mycket bättre psykisk hälsa än sina kompisar av att vara hemma med pappa som man enligt Caroline Elfors kan förvänta sig. Lycka till!

Intressant. Jag har intrycket av att man pratat mer och mer om barn och ungdomars tillvaro i olika aspekter dom senaste 20 åren, samtidigt verkar förhållandena försämrats ganska radikalt. Trots det så verkar man inte göra särskilt mycket för att hitta orsakerna och omvärdera saker, utan rullar på med samma tänk. Man får intrycket av att det sällan egentligen handlar om barnens bästa, då hade man dels lagt mer pengar på dom, dels verkligen letat efter orsakerna. Det tycks mig att det är implementerandet av olika politiska agendor som kräver att man påverkar barnen eller deras miljö, och då bryr man sig inte om att kolla konsekvenserna för barnen.

Huruvida förskolor är fantastiska eller inte inte låter jag folk som kan det avgöra. Själv var jag så stor motståndare att jag använde mig av i första hand dagbarnvårdare, eftersom mina barn växte upp på 70-80-talet. Enligt mitt sätt att se en helt överlägsen modell, vilket inte den svenska felfärden har råd med längre.

Rent utvecklingsteoretiskt har människor aldrig växt upp utan tillgång till föräldrar förr, så det finns inte särdeles mycket material att forska kring. Detta är det första experimentet i stor skala och det gör vi med våra barn som försöksdjur. Om det är bra eller dåligt, vet jag överhuvudtaget inte. Jag skulle inte ens våga mig på en gissning, men mina barn skulle inte få det.

Jag har inte heller i det här inlägget velat göra detta till ett krig melln könen, vilket G.Madegård envisas att göra varje fråga till, utan påvisat att det här tidigare alltid skötts inom den sk bygemenskapen.
Att jag inte heller kan visa på någon effektiv utredning i sammanhanget är också uppenbart för alla. Det enda jag har anfört är mina personliga synpunkter och dem tror jag mig rätt att ha, precis som G Madegård har rätt att tycka annorlunda. Min hustru och jag gjorde, som vi ansåg vara bra på den tiden det begav sig, Gunilla gör som hon anser vara bra. Alla är glada.

Mycket intressant att läsa en artikel där författaren verkligen bemödat sig att sätta sig in i någon annans forskningsreferenser. Låter verkligen som Isobel Hadley-Kamptz står med byxorna nere. Hon verkar ha följt denna guide:
http://perpettersson.wordpress.com/2011/10/27/sa-skriver-du-en-opinionsb...
:D

Ett tack till Caroline Elfors, du imponerar på mig i vart fall. (fast jag är rätt okunnig om detta)

Synd om barnen som inte får vara lediga och leka i stället. Det gjorde vi då jag var ung. Vi upplevde hela dagarna i alla möjliga kreativa äventyr. Är det "förskole- och lekistanterna" som styr nu? Låter inte roligt. Vuxna är urtråkiga i lekavseende.

Gunilla M!

Jag vill inte att du eller dina likasinnade ska bestämma över mig eller min familj. Men ni feminister(kommunister)har en viss benägenhet att vilja bestämma vad vi andra ska tycka och tänka. Gud nåde den som inte tycker och tänker som ni. Än värre är att många av ni feminister som inte har barn ska berätta för oss med barn hur vi ska leva med våra barn och vem som ska ta hand om dem! Nej, arbetslösheten hade varit löst om vi föräldrar fått "en peng" för att ta hand om våra barn själva. Vi hade inte haft någon arbetslöshet längre, barn och föräldrar hade levt i vad som är bäst för just deras familj, med eller utan dagis.

Bra artikel! Haros syfte med att presentera forskningsresultat som svenska politiker inte vill veta av, är att visa på det orimliga i att staten konsekvent gynnar förskola på bekostnad av hemomsorg. Man svälter ut hemmafamiljer! Som någon nämnde bland kommentarerna så är förskola för små barn ett gigantiskt experiment som vi länge inte vetat konsekvenserna av. Nu vet vi mer. Forskningen visar att det finns anledning att vara försiktig. För mycket förskola kan ge beteendeproblem hos barn. Detta måste svenska föräldrar få veta för att kunna göra ett väl underbyggt val. Alla barn är inte lika känsliga, och det går att göra mycket som förälder eller förskolepersonal för att minska de negativa effekterna. Två viktiga åtgärder brådskar: rättvisare fördelning av barnomsorgssubventionerna så att föräldrarna blir de som gör valet- inte staten. Byt fokus på förskolorna. Pedagogiken är överbetonad på den emotionella utvecklingens bekostnad.

#13 Gunilla Madegård

"Rent " utvecklingsteoretiskt" bästa herr antropolog Krister Grönqvist, ser det ut på det sättet att kvinnorna ALLTID bidragit till produktionen såväl som övriga civilisationsutvecklingen i MINST lika hög utsträckning som männen fram till den vita västerländska borgerliga medelklassfamiljens framväxt på 1800-talet och än senare för arbetar-o bondkvinnornas del."

Vad grundar du dom påståendena på? Det är närmast astronomiskt osannolikt att det enda fallet där det inträffat skulle vara den moderna västliga civilisationen, dessutom är det helt omöjligt att styrka.

Mitt intryck ifrån socialantropologin är snarast att det är normalt att män dominerar inom politik, kultur, religion, dvs formellt samhällsbyggande. I den mån kvinnor är aktiva inom dom områdena så är det ofta informellt och indirekt. Man kan tex se antika Grekland, hur många av filosoferna och matematikerna var kvinnor? Jag kan iaf inte komma på en enda.

#8 Max

Nu resonerar du underligt tycker jag. Även jag ska ju åtnjuta det fria valet, precis som den jag eventuellt väljer att skaffa barn med. Vill ingen av oss vara hemma mer så får man ju isåfall anpassa barnomsorgen efter detta. Det viktiga är att valet finns tillgängligt.

Detta är i varje fall ingen könskrigsfråga. Det här handlar inte om att patriarkala män på något sätt direkt eller indirekt via skapandet av någon hemmamammatrend försöker tvinga mammor att vara hemma. Frågar man föräldrar vill majoriteten i undersökning efter undersökning få ta hand om sina egna barn istället för att någon offentligt anställd gör det. Så har det varit ett bra tag om jag förstått saken rätt. Tidigare artiklar på newsmill gör det gällande i varje fall. Jag och många med mig tycker det här är en frihetsfråga. Varför ska staten tvinga familjer att välja en lösning genom att göra alla andra alternativ till ekonomiska omöjligheter genom sjukligt stora subventioner? Det är bara välbeställda människor som har råd att inte foga sig om man inte är beredd att försaka alla ekonomiska marginaler. Varför kan inte familjerna själva få välja vad de 13000 kronorna som varje månad plöjs ner i barnomsorgen per barn ska användas till? Både mamman och pappan kan dessutom välja att vara hemma. Det handlar inte om att mota bort kvinnor tillbaka till spisen. Det handlar om att ge familjer valet om hur de vill leva sina liv. Det kanske är hemmaman, hemmafru, någon fantasifull delning, privat dagskötare (manlig eller kvinnlig), litet föräldrardagis, eller vanlig barnomsorg. Det finns många alternativ. Vad är faran med att ge människor valfriheten. Jo den enda faran med det är att människor kan ge sina barn kärlek, närvaro och bekräftelse, stöd i processen att utveckla sin individuella person till att bli en stark och fritt tänkande samhällsmedborgare, istället som nu där skrämmande många lever sitt liv som indoktrinerade zombier...

// Karl Kullman

Hemmafruar är en historisk parentes. Det normala är att man hjälps åt i "flocken" med barnpassningen, så att större delen av kvinnorna kan hjälpa till med att tex skaffa mat. Så var det jordbruks-Sverige före 1900-talet, och så ser det fortfarande ut i byar över hela världen. Över hela europa byggs förskolorna ut nu.

Och som sagt: I USA ökar den psykiska ohälsan bland unga ännu mer än här - trots väldigt lite dagis. Hur får ni ihop det?

Gör en arbetstidsförkortning så kan högern ta hand om sina gnälliga ungar hemma medan vi andra kan leva lite trevligare medan våra ungar utvecklas bland andra barn och vuxna. Win-win.

#23 Jakob Jonsson

Det vet jag, jag har pluggat socialantropologi. Vad jag vände mig emot var påståendet: "att kvinnorna ALLTID bidragit till produktionen såväl som övriga civilisationsutvecklingen i MINST lika hög utsträckning som männen" Jag hoppas du inser hur galet det påståendet är? Att det inte skulle ha existerat en enda kultur utöver den västerländska där män dominerat ekonomiskt och formellt är samtidigt extremt osannolikt och helt omöjligt att styrka. Däremot är det vidöppet för motbevis, och rimmar illa med mina kunskaper i historia och socialantropologi.

Hmmmm.... I länder som är högpresterande (tex Japan, Korea, Singapore mfl) är det vanligare att barnen är hemma med sin mamma tills de börjar skolan.

Förskola är bara en förlängning av den statliga hjärntvätten och likriktningen av medborgarna.

Jag ser hellre ett samhälle som belönar den förälder som vill vara hemma med barnen.

#4 "Det är en socialistisk dröm att styra barnen från de är små och få kontroll över deras sinnen."

"Daghem åt alla"-idén må förvisso ha ett radikalsocialistiskt ursprung, men sanningen är att dagens radikala nykapitalism-konservatism fullt ut omfamnar denna idé också, eftersom den ligger i linje med den sk arbetslinjen, dvs idén att 99% ska vara lönearbetskraft på heltid (och helst globalt mobil också). Detta är vad som i USA kallas supply side economics, dvs utbudet av arbetskraften ska vara maximal, och i USA är det numera en realitet för medelklassfamiljer att bägge vuxna måste heltidsarbeta för att behålla sin standard, medan det tidigare räckte med en (vanligen mannen alltså), och denna utveckling har alltså INTE skett under sosse-styre, men snarare under konservativ supply-side economics.

Håller med det som står. Man behöver knappast vara forskare eller ha gjort stora studier för att förstå att det inte är naturligt eller bra att lämna bort så små barn som 12 månader till totala främlingar hela dagarna. Barn och föräldrar hör ihop, inte bara på kvällar och helger. (självklart finns det alltid det udda undantaget där barnen har det bättre på förskolan än hemma p.g.a missbruk och liknande men de undantagen är få) Beteendeproblem går självklart hand i hand med sekundär barnomsorg. Inte för att personalen är inkompetent eller har annat än bra intentioner för barnen utan för att ingen vill barnen bästa så mycket som dess föräldrar förhoppningsvis vill. I all ära till all fantastisk personal som finns så skulle de ändå inte gå för att ta hand om era barn om de fick veta att de inte skulle få betalt. Det gör en riktig förälder. En riktig förälder ger sina barn bra värderingar och stoppar dåliga beteenden innan de blir dåliga vanor och uppmuntrar bra beteenden tills det kommer naturligt. Det är omöjligt att gör för 2-3 lärare i grupper på 20 barn. Men i alla fall för att komma till min poäng så är den -att vara hemma med sina föräldrar ger en trygghet och värdegrund som barn behöver få i sina första år och det kan inte köpas för 157 000 kr om året...

Jag har kollat in Haros hemsida som innehåller mycket tomt prat om jämställdhet, särskilt med tanke på att det inte går ihop med deras idéer om hur familjepolitik ska drivas.

Haro tar dessutom på sig en offerroll för att de inte får statsbidrag. Jag undrar VARFÖR de ens haft det ( själv beklagar jag att organisationer som exempelvis sysslar med religion fortfarande FÅR bidrag. De gör allt för att motarbeta jämställdhet).

De som tycket att det är "tyst i medierna" om ämnet tycks glömma att arbetlinjen är det heligaste som finns hos Alliansen. Och idag får föräldrar välja vilken inriktning ett dagis ska ha så det konspiratoriska hjärntvättsargumentet som en del som kommenterar här håller inte. Det som Harolobbyn själva är tysta om är hur orealistiskt det är att stå utanför arbetsmarknaden i flera år.

#19 Karin Yngman,

"Man svälter ut hemmafamiljer! Som någon nämnde bland kommentarerna så är förskola för små barn ett gigantiskt experiment som vi länge inte vetat konsekvenserna av. Nu vet vi mer. "

Ditt användande av begreppen "svälta ut" och "experiment" är ren retorik. Med "svälta ut" menar du antagligen uteblivna bidrag eller rentav särbeskattning. Offerkortet är billig retorik. Vad gäller experimentretoriken så är i så fall lönearbete, jämställdhet, mänskliga rättigheter, kärnfamiljen , demokrati och upplysningsideal också "misslyckade experiment".

Gunilla Madegård

Eftersom det finns både socialantropologi, ett slags svenskt humaniora med tolkningsföreträde samt Paqleoantropologi som är en naturvetenskap så talar vi om olika saker. Att jag tillhör paleoantropologerna och har en helt avvikande föreställningsvärld än Du, är självklart.
Du får gärna tycka som Du tycker.
Jag tycker som jag gör.
Men jag tror nog att Du kamnar i gräl med både historiker och socialantropologer även i Sverigen med Din, med förlov sagda, ytliga uppfattning om vetenskap.

Ett femomen som är rätt vanligt i sverige i dag är barn som blir skoltrötta redan på lågstadiet. Nån som har en hypotes om i fall dagisförvaringen kan ligga bakom

#36 susanna svensson: Intressant hypotes! Den tåls att utvecklas. Men att ifrågasätta totalitärstatens maktmedel ger nog inte jättehöga forskningsanslag är jag rädd. Bättre då att forska på av statsreligionens högsta lednings godkända område genus"vetenskap". Där kan man få skattemiljoner för att studera trumpeter ur det så kallade "genusperspektivet". Men genus fick jag för mig är ett helt matematiskt koncept som handlar om hur många hål det finns i former så jag undrar hur man gör. Man kanske översätter sin data via någon kvantifieringsfunktion sådan att man får någon slags form i något n-dimensionellt rum och sedan utifrån detta beräknar genus? Någon som vet?

#29 Gunilla Madegård

Naturligtvis är det en fråga om vilka aspekter man ser och hur man värderar om. Det finns alltid grader av vaghet och subjektivitet i sådana bedömningar. Det betyder dock inte att man slutar att använda logik. Du gjorde ett kategoriskt och strikt uttalande:
"att kvinnorna ALLTID bidragit till produktionen såväl som övriga civilisationsutvecklingen i MINST lika hög utsträckning som männen fram till den vita västerländska borgerliga medelklassfamiljens framväxt"

Jag hävdar med bestämdhet att det inte håller vatten för att:
A: Du kan omöjligen ha detaljerad kunskap om alla stadier i den sociala utveckligen, särskilt om man även räknar in andra kulturer än den moderna västliga.

B: Om kvinnor ALLTID bidragit minst lika mycket, så har männen alltid bidragit med lika mycket eller mindre. Med tanke på att det rör sig om en ganska betydande antal stadier så framstår det som extremt osannolikt att det skulle förhålla sig så, astronomiskt så om man ser tvärkulturellt.

C: Med motbevis menar jag att man behöver bara visa på ett enda fall där ditt påstående uppenbart inte stämmer för att skjuta hål på det. Jag har dock tyvärr inte tillräckligt detaljerad information i minnet om något specifikt fall för att kunna säga det säkert vad gäller produktion. Vad gäller civilisationsbygge så har jag svårt att ens komma på ett enda exempel där kvinnorna enligt någon rimlig tolkning stått för ens hälften. Se bara antikens Grekland och Rom. Jag kan inte komma på en enda kvinnlig filosof, inte en enda kvinnlig matematiker ifrån den tiden. Dom stora dramatikerna? Alla män. Dom stora politiska teribyggarna? Män. Dom religösa ledarna? En stor majoritet män. Vari anser du då att civilisationsbygge ligger?

Gunilla. Du får gärna tro på det Du säger. Det finns de som tror på Bibeln också. Din antropologiska kunskap motsvarar ungefär författaren Jean M Auels. och kan sammanfattas med Filmtiteln:"Kulla Gulla på Apornas Planet. (Grottbjörnens Folk på Svenska). Ge Dig.

Finns det inte möjlighet att på Newsmill välja personliga filterinställningar så man slipper läsa kommentarer från personer som inte tillför debatten i sakfråga ett endaste dugg?!

#45 Gunilla Madegård

Vem har sagt att jag syftar på något du skrivit?
Väljer du att ta åt dig måste du ju själv känna att dina inlägg inte tillför sakfrågan något?!

Jag tycker det bara blir så mycket att scrolla förbi när man ändå inte läser det. Så det var i rent bekvämlighetssyfte jag ställde frågan. Man kan ju till exempel blockera popupfönster i webbläsaren, blockera statusuppdaterigar på Facebook, sätta upp "ingen reklam" på brevlådan. Liknande funktion borde finnas på NM.

Nä Gunilla M, jag vill absolut inte ha någon censur, men däremot valfriheten att välja vilken information jag själv vill se.

För att inte falla in mer i det osakliga debattklimat som förs från vissa håll så återgår jag till sakfrågan.

Själv tycker jag att dagmammorna fungerade utmärkt, jag trivdes jättebra, det var en liten grupp och jag hade nära hem. Kreativa lösningar måste hittas på för så att alternativen till både stora barngrupper och "genusskolan" blir fler.

Det är intressant att läsa om alla olika åsikter, som verkar vara ganska oinsatta i hur förskolor fungerar.
Politisering av förskolorna är ointressant, eftersom de som jobbar där skiftar lika mycket i åsikter som Sverige i övrigt. Att hävda att det sker "indoktrinering" är rent skitprat.
Det finns dessutom alternativ, i form av familjedaghem, eller dagmammor om man så vill(olika namn, samma sak). Bara i Stockholm är en fjärdedel av "förskoleverksamheten" dagmammor, med små barngrupper.
De stora fördelarna med förskolor, för barnens skull, är en ökad socialisering och respekt för sina medmänniskor. Man lär sig tidigt att ta hänsyn till andra människor och utveckla sin empati.
Nackdelarna är att barngrupperna växer/pedagog.
En annan nackdel är anställningsstoppet för barnskötare. Numera kan endast Förskollärare fastanställas, vilket ger en psykologiskt jobbig situation för de som jobbar, då man inte vet om man jobbar med samma människor efter semestern.
Vad gäller artikelns gällande att "dåliga förskolor" ger dåliga resultat hos barnen säger jag, detsamma gäller "dåliga" föräldrar. Ingenting i argumentet talar för att barn för det Bättre av att vara hemma, bara för att förskolan skulle vara "dålig". För många barn är förskolan/skolan den enda fasta punkten i livet, med separerade föräldrar, föräldrar med psykiska problem, missbruksproblem, övergreppsprobematik mm...bilden måste nyanseras utifrån barnets Hela tillvaro.

Det måste skapas plats åt mer mångkulturella aktiviteter i den svenska förskolan

Istället för julpyssel och bak borde en prova-på islamvecka införas.

MVH
Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis
Socialsekreterare på Lidingö & Debattör http://batikhaxanberit.blogspot.com

#48 Martin Therus

I NICHD studien visade det sig just att det var BÄTTRE att vara hemma med en förälder (avarage mother) än att vara i en dålig förskola. Både för den kognitiva, sociala och emotionella utvecklingen. Och en dålig förskola var just en sådan som inte uppfyllde de kvalitetskrav som beskrivs i artikeln. Alltså mer eller mindre alla förskolor i Sverige.
Vad har du för belägg för att man utvecklar empati och respekt för sina medmänniskor i förskolan? Empati utvecklas i nära relation med en lyhörd vuxen, inte tillsammans med ett kollektiv jämnåriga. Barn kan inte se och bekräfta andra barn så som vuxna, föräldrar, kan göra. Och de beteendeproblem som förskolebarnen uppvisade i NICHD-studien var bland annat att barnen var olydiga, mobbade, var elakare, förstörde mer saker för andra etc. Låter detta som empati och respekt för andra människor? Och du kan fråga lärarna i skolan om de tycker barnen generellt beter sig bättre nu än för 30 år sedan. Det finns en anledning till att alla dessa manualbaserade program i social- och emotionell träning gjort sitt intåg i skola och förskola.

#40

Det lilla avseendet råkar vara den dokumenterade perioden i historien och spänner över en mängd kulturer i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. En liten parentes bara?

Jag har läst kommenterar ifrån ett antal moderna vetenskapliga källor och föreläsare att det är en myt att kvinnor haft en så framträdande position innan antiken, själv vet jag bara att jag inte hört eller läst något som verkligen styrkt det. Det enda "bevis" jag hört består av sk gudinnestatyer. En föreläsare jag hörde hade varit nere i västra afrika och gjort en studie av en tämligen patriarkal kultur, gissa vad hon hittade där? Lerdockor av liknande modell.

"Men det utgick jag ju ifrån att alla kände till liksom."

Så "ALLTID" betyder inte alltid utan gör undantag för alla fall som det inte varit så? Väldigt praktiskt. Var snäll och prata inte om jag uttrycker mig illa när du själv inte klarar att upprätthålla ens ett minimum av logisk konsistens i dina texter.

Naturligtvis vet jag om att kvinnorna i många fall inte fått möjligheter att bidra på det viset, men det har ingen relevans i sammanhanget. Du sa att dom *hade* bidragit, inte att dom skulle kunnat ha bidragit om dom hade haft möjligheten.

Mjo, jag brukar ju bara ha runt 90-95% rätt på läsförståelsen SV/EN på HP, jag har säkert extremt dålig läsförståelse. Jag har aldrig i någon av dom hundratals debatter jag varit i hittills fått höra att jag uttrycker mig illa eller svårförståeligt så jag tror inte riktigt att problemet ligger däri heller. Jag skulle kunna uttrycka det jag skrev i en lös predikat/probabilistisk logik, men jag betvivlar att det skulle vara någon hjälp. För om jag ska vara krass så ligger nog problemet snarast i att du inte riktigt förstår dom logiska konsekvenserna av vad du skriver, och än mindre vad jag uttrycker. Jag har slut på tålamod nu, jag har svårt för måttligt begåvade personer som tror att dom är smartare än dom är, så jag lägger ner det här innan jag blir riktigt förolämpande.

Att en förskola är "dålig" för att den inte uppfyller en amerikansk standard, kan jag inte svara för, men att barn utvecklar empati ser jag genom erfarenhet, genom att jobba med barn på förskola under många år. Men förskolan jobbar inte i ett vacuum, utan finns till i samverkan med familjen.
Artikel, liksom ditt eget resonemang, drar också alltför stora växlar på kopplingen mellan FÖRSKOLANS (enligt ert tycke) misslyckande och ungdomars ökade psykiska ohälsa och dalande resultat i internationella undersökningar. JAG hävdar att barns och ungdomars ökade ohälsa snarare hänger ihop med den ökade exponeringen av ouppnåeliga kroppsideal, ökad exponering och hets att VARA någon (att bara få vara sig själv och vara nöjd, verkar inte vara ett alternativ) samt nedrustningen av skolans stödsystem, genom att spara in på kuratorer, sköterskor, fritidsledare mm.
Ungdomar idag har oftast inga stödpersoner att vända sig till, från det att de börjar mellanstadiet. Fritidsverksamheten är ett skämt, där 1 person ibland ansvarar för upp till 40 barn! Där kan vi snacka om misslyckande.
Ditt argument " det var bättre förr" håller heller inte, eftersom lärarens roll förändrats. Från att vara en Auktoritet, som Förmedlar given kunskap, till att vara en handledare i kunskapssökande. Kunskapen är inte längre exklusiv, som den en gång var. Ofta kan elever mer om datorer, mobiltelefoner mm än de som undervisar dem. De har tillgång till all världens information och kunskap via en knapptryckning. Då förlorar den gamla "kundkapssuktoriteten" sin makt. Problemet är inte den ökade "upproriskheten" från eleverna, utan lärarkårens och lärarutbildningens oförmögenhet att hinna med i kunskapsutvecklingen. Där har du det stora problemet idag! Elevernas behov har förändrats. Kunskapen likaså, ändå vill bakåtsträvaren Björklund tillbaka till Dåtiden. För då fick läraren respekt. Han har glömt att respekt förtjänar man, det är inget man kräver.
Att barngrupperna är för stora kan jag hålla med om, det har de alltid varit, men att det per automatik gör förskolan dålig håller jag inte med om.

#49 Gunilla
Tyvärr är det nog så, att förskollärarna mer och mer liknar skollärarna. Mer och mer inom förskolan handlar om förberedelse till skolan, och allt mindre om att "vara med" i leken...läste precis en artikel med Birgitta och kände igen så mycket...avbruten lek, där ordning och reda var viktigare...men även om leken, där den får ta plats i fantasin och tillåtas vara...så mitt generella svar på din fråga är nej, men det finns de (min strävan är att bli en av dem) som ser och är med i leken...

Bra artikel!

Barn under 3 år bör inte vistas i förskolan eller annat kollektiv överhuvudtaget. Det visar forskningen och om man iaktar små barns utveckling är det lätt att förstå varför.

Barn under 3 år har större behov av sina föräldrar än av andra barn.

Om hänsynet till barnen ställer till problem i jämställdhetsarbetet mellan vuxna kvinnor och män, får man hitta andra vägar för jämställhetsarbetet. Vi får inte offra de mest värnlösas behov i kampen mellan vuxna.

Om det ställer till det ekonomiskt och senare karriårsmöjligheter för familjer med en förälder hemma de första åren, får man försöka justera den rådande samhällsmodellen, så att barns naturliga utveckling inte störs av ekonomiska och andra skäl.

Barnens ve och väl, är en investering för framtiden i livsdugliga vuxna och fungerande vuxna samhällsmedborgare och ska betraktas av samhället som sådan.

Gunilla Madegård, #65. Vet inte riktigt vad du menar med att alla ska sörja för det uppväxande släktet mera exakt. Men samhället borde känna ansvar för att det uppväxande släktet har de bästa förutsättningarna, anser jag, eftersom det uppväxande släktets sundhet är en nödvändig investering i framtiden för hela samhället. För detta krävs en attitydförändring och kunskap om barns generella utveckling som alla barn genomgår, så att den inte störs eller motarbetas i onödan. Kunskapen härom finns, men lever i skymundan.

Maktkampen mellan könen ska inte drivas på barnens bekostnad, den får ta andra vägar. Man kan börja med att skaffa kunskap om och erkänna de generella biologiska olikheterna som finns mellan könen och värdera dessa olikheter som lika viktiga för hela samhället genom att de kompletterar varandra.

Apropå det sistnämnda. skrev du f.ö. en lång kommentar tidigare om bl.a. antikens kvinnors roll i samhället som fostrande, undervisande och rådgivande åt männen - kvinnan bakom mannen - samt "kloka gummors" vårdande uppgifter, mm.. Tack för den!

Gunilla Madegård #63. Jag skrev inget om tyska eller amerikanska föräldrars villkor eller att svenska föräldrars betalda ledighet inte var bra eller tillräckligt lång. Har inget färdigt svar på frågan hur lång denna betalda ledighet ska vara, det kan vara föremål för diskussion när man ser till alla omständigheter. Men man behöver inte utgå från de sämsta vilkoren och sätta dessa som mall utan utgå från de lösningar som vore bra istället..

Om du vill ha referenser, kan du börja med att läsa artikeln. Caroline Elfors går så långt som att dagisvistelse före 4,5 års ålder kan orsaka beteendestörningar. Citerar: "Beteendeproblemen ökar proportionellt mot vistelsetid i förskolan före 4,5 års ålder."
Men de flesta sätter nog en kritisk gräns vid 3 års ålder. Även i de forna kommuniststaterna undviker att placera de minsta barnen på dagis och sätter en 3-årsgräns eftersom de funnit genom lång erfarenhet att för tidig vistelse på dagis inte varit det bästa för barnen.

Med detta för ögonen är jag öppen för förslag på hur problemen ska lösas. Några idéer har jag, men det kan finnas andra lösningar också.

För det första bör man kunna vara tjänstledig från sitt arbete i 3 år inklusive föräldraledigheten, dvs. man kan garanterat komma tillbaka till sitt arbete efter 3 år. Det har varit ordningen tidigare och det har fungerat. Man kan också arbeta på en attitydförändring, så att det blir lättare att komma i lönearbete efter längre tids hemmarbete för de som väljer det. För detta krävs kunskap om den hemarbetandes arbetsuppgifter och hur de förvärvade färdigheterna kan kombineras med ett yrke. Idag kan man uppdatera sina kunskaper via internet eller utbilda sig på lediga stunder som man alltid får när barnen blivit lite större. För att ta ett exempel: Matlagning kan kombineras med kemi och man kan senare jobba med livsmedel. Det finns många fler kombinationer och en hemarbetande jobbar med vård, hälsa, pskykologi, ekonomi etc.. En hemarbetande är sin egen chef och får färdigheter i konflikthantering, därmed kan denne bli en bra chef, det har hänt.

Detta för att säkra yrkeslivet efter ett uppehåll.

Ekonomisk kan man införa sambeskattning igen med lika delade pensionspoäng mellan makarna så länge de lever tillsammans. Familjen är en enhet och bör därmed ses även som en ekonomisk enhet. Familjen ses som en ekonomisk enhet när någon söker bostadsbidrag, så varför ska beskattningen vara ett undantag? Men sambeskattningen kan vara frivillig, dvs. man ansöker om sambeskattning hos skattemndigheten.

Frågan är vad man ska göra för ensamföräldern. Beskattning enligt hur många som ska leva på lönen?

#62 Gunilla.
Tack för tipset. Skall kolla artiklarna, så fort jag kan.

Gunilla Madegård "69. Skulle det vara en biologisvilkt nedärv egenskap att slå sina försvarslösa barn?! I vilket överlevnadssfte skulle evolutionen understödja något sådant?! Skärp dig!! Det är ju störda personer som gör sådant! Normala mödrar och fäder är måna om sina barns bästa eftersom de instinktivt vill föra sina gener vidare, men förstår inte alltid vad det är.pga en stark fokusering könsrollskamp.

Tror inte att det skulle ha någonting med biologi att slå någon som är svagare överhuvudtaget eller någon annan utom i självförsvar.

Barn är inga oskrivna blad som man kan forma hursomhelst med förutsägbart resultat. Det finns ett generellt utvecklingsmönster som är inprogrammerat i generna och som är likadant för alla barn oavsett kultur och individualitet. De olika stegen i denna utveckling aktiveras i tur och ordning när det är dags. Utvecklingen är som intensivast i de första levnadsåren och det sker mycket på olika plan både fysiskt och psykiskt. Detta kräver förstås en lugn, trygg miljö med rutiner som blir invanda utan för mycket yttre störningar och ändringar/avbrott de första åren. Dagis kan förstås stödja utvecklingen hos barn på många områden, men på tre olika viktiga områden får dagis stora svårigheter när det gäller de riktigt små barnen, men som inte erbjuder några problem för funktionella mammor.

Vad är det för utvecklingsstadier som dagis svårligen kan stödja och varför är 3 år den kritiska åldern för dagisvistelse? Det handlar om anknytningsprocessen till en vårdare de 1 – 2 första åren, den därpå följande jag-utvecklingen samt rädslan för främlingar.

I fall av dysfunktionella familjeförhållanden där de riktigt små barnen mår bättre av att vistas i förskolan än hemma med sina föräldrar eller när det gäller barn till ensamstående föräldrar som måste arbeta utanför hemmet för att försörja dem, måste barngrupperna vara små och en personal får inte ha hand om för många barn, precis som artikelförfattaren påpekar. Dessutom ska personalen trivas med sin uppgift, lön och arbetsmiljö så att den stannar kvar. Annars störs barnens anknytningsprocess och ersätts med sorg och rädsla och om dessa avbrott sker för ofta slutligen bristande förmåga till anknytning överhuvudtaget. Riktigt små barn är rädda för främlingar och vill inte lämnas ensamma med dem. Mamman eller annan närstående ska vara inom synhåll alltid. Denna rädsla är ett viktigt skydd inte minst mot pedofiler och andra skumma figurer eller för att barnen inte ska komma bort för att de följer efter främlingar och denna främlingsrädsla ska därför inte arbetas bort utan stödjas. En lyckad anknytning efterföljs med stigande jagmedvetenhet orsakad av ökad intellektuell förmåga (språkutveckling, antalsbegreppet vaknar) av en frigörelseprocess från vårdaren i form av den berömda trotsåldern i 2-årsåldern, ett viktigt steg mot självständighet. Personalen ska orka med detta jobbiga utvecklingssteg och bekräfta jagutvecklingen utan att bli irriterad och bestraffande mot olydigheten. Samtidigt ska de hålla ett vakande öga på dem. Barnen måste dessutom ha rörelsefrihet och inte för många förbud, så att de kan göra sina små erfarenheter, sådana som de kan klara av. Det blir mycket övervakning och säkerheten måste naturligtvis beaktas. Samtidigt får personal tillfälle till många intressanta iakttagelser och insikter i barns generella utvecklingssteg.

För små barn med en funktionell hemmavarande mamma, är alla dessa medfödda utvecklingssteg som aktiveras i tur och ordning inga problem och utvecklingen mot livsdugliga vuxna som hittar sin plats i samhället enligt sina förmågor kan fortsätta förhoppningsvis utan senare störningar. Ju mer utvecklat barnet blir, desto starkare blir det i att stå emot eller hantera eventuella störningar.

Men barn som störs eller motarbetas i sina behov och drivkrafter enligt det medfödda utvecklingsprogrammet redan när de tar sina första utvecklingssteg, får svårt att reparera skadan och drabbas av anknytningsproblem som vuxna (skilsmässa, otrohet, bristande kärleksförmåga utom sex, bristande känsla för mamma-/papparollen), bristande självständighet, hämningar, blockerad inlärningsförmåga pga. en överhopning av personliga problem (har sett exempel på sådant som lärare), förvirring och olust. Sådan överflöd av negativ energi är säkert förklaringen till att redan lågstadiebarn kan bli skoltrötta, de orkar inte med all denna styrning bort från sig själva och sina behov utan att få bestämma någonting själva eller vara sig själva och drabbas av utmattningsdepression. Tonåren lär också bli jobbiga för föräldrarna i sådana fall och farofyllda och arbetslösa ungdomar utan fullföljd skolgång får samhället ta hand om.

Är samhället mån om framtiden som också handlar om ekonomi och inte bara om den kortsiktiga ekonomin, beaktar samhället barns ve och väl.

Bra historia, Dragan Maximovic #72!

#57, "att barn utvecklar empati ser jag genom erfarenhet, genom att jobba med barn på förskola under många år."
Menar du att du följer upp de barn du arbetar med även när de växer upp? Hur menar du annars att du genom egna erfarenheter vet hur barnen utvecklas?
Såklart att barn utvecklas, men frågan är var de utvecklas bäst. Vi kanske bör veta det innan vi fortsätter detta storskaliga experiment på våra små barn. Man kan inte bara tro vad som är bäst. Barn är känsliga och statens omvårdnad är inte bättre än förälderns(förutom i få undantagsfall). Hur kan man överhuvudtaget tro det? En pedagog må vara hur bra som helst och kan även ge omsorg som är mycket bra för ett barn, men kommer aldrig att älska ditt barn på samma sätt som du som förälder gör.

Vad pratar du om, Gunilla Madegård #77? Evolutionen gynnar överlevnaden och artens överlevnad. Däri ingår inte våld mot de egna. Inte ens vargar dödar artfränder. Allt annat är psykiska störningar, måhända delvis förstärkta genom kulturellt inflytande. Kulturer går ibland imot naturen och det är det som bör undersökas så att kultur kompletterar naturen och inte går emot den. När, var, hur och på vilket sått går kultur emot naturen?

Du beskriver olika kulturer och jag säger inget emot dessa sålänge alla lever lyckliga i sin kutur.om det nu är så. Att som du påstår att i vissa kulturer tar män hand om barnen medan kvinnorna arbetar på fälten, är en högst dysfunktionell ordning. Men så är det nog inte heller, många arbeten kräver en muskelstyrka som män äger mer än kvinnor och kvinnor och män och kvinnor ägnar sig säkert åt olika uppgifter enligt deras förutsåttningar och läggning även i dina exempel. Jag ser många invandrarmän som tillfälligt tar hand om sina små på egen hand eller leker dagen lång med sina barnbarn med stort nöje, det är inget märkvärdigt med det. Men man kan inte ta delar av vissa kulturer och tillämpa dem i en en helt annan. Alla fungeranda kulturer ingår i en odelbar helhet. Istället bör vi studera vår egen och justera den så att den bättre motsvarar vår biologiska natur utan att helheten faller i stycken.

Respekt för naturliga olikheter utan hierarkisk ordning, moders-respektive faderskänslor som inte är likadana och omvårdnad om av avkomman på olika sätt, är något som vi bör sätta fokus på.

Dragan M har inte fel, när det gäller den naturliga ordningen och den stöds av evolutionen Männen bar jaktvapnen under vandringarna, röjde vägen och skötte försvaret mot rovdjuren på vägen medan kvinnorna bar på de få hushållsatiraljerna och spädbarnet.som ännu inte kunde gå. Männen drog ut på storviltsjakt under några dagar, medan kvinnorna stannade i lägret, tog hand om de små, sjuka/skadade och gamla och ägnade sig åt småviltsjakt, fiske under tiden. Däremellan delade de säkert på arbetsuppgifterna.

PS. Jag har tidigare haft flera flylktingar från Sydamerika (tillhörande Sendero Luminosa dock utan att ha blod på händerna) boende hos mig. De hade lärt sig av sina mödrar att respektera kvinnor (mig) och göra sig nyttiga och var särskillt angelägna om att vinna min tonåriga sons tillit och respekt och behandlade honom som en kung (dummare var dom inte). De beskrev inte sina mödrar som undertryckta utan som starka och respektingivande som de lyssnade till.

Madeleine Wallin,håller med dig. Barn utvecklar inte empati (inlevelseförmåga) på dagis, de befinner sig i en konkurranssituation med andra barn. Däremot tvingas de ibland att foga sig, men det är inte samma sak som empatisk förmåga. Fogligheten är inte beståtende i alla lägen, empati är det.