Faran med Afghanistanuppgörelsen är att slutdatum saknas

Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen. Det är inget som svenska politiker vill säga men som försvarets egna strateger talar klarspråk om. Varje försök till utvärdering av den svenska krigsinsatsen blir meningslös om inte den bakgrunden är klar. De som nu talar om risken med ett snabbt tillbakadragande borde istället lära av Afghanstans historia att varje dag som utländska soldater finns på afghansk mark innebär fortsatt krig och civila offer. Istället är risken att regeringen vill fullfölja sitt examensprov och undviker därför ett definitivt slutdatum i sin proposition.

I svenska medier framställs kriget i Afghanistan som en slags humanitär intervention för att införa demokrati, säkra kvinnors rättighet , skolor för afghanska barn osv. Det hävdar också Andreas Braw ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Stockholm. Han tycker att "vi är på rätt väg " med jobbet i Afghanistan och vill inte dra tillbaka trupperna.

Men vad är egentligen uppdraget för den svenska insatsen?

Riksrevisionen fann vid sin granskning att det saknades tydliga mål och att insatsen var svår att utvärdera.

Regeringens företrädare talar i allmänna ordalag om demokrati och mänskliga rättigheter men vill inte gärna gå närmare in på mer exakt vad som skall uppnås med Sveriges deltagande i kriget. Istället är det militärstrateger på Försvarshögskolan som talat klarspråk. Professor Gunnar Åselius uttalade sig den 24 oktober i programmet God morgon världen:

"Även om det är värdefullt och viktigt att man kan bidra till ett bättre liv för människorna i Afghanistan så är det kanske inte ett syfte som man är beredd att offra svenska liv för. Det som för Sverige är viktigt med deras närvaro där är att de skapar en sorts inflytande för Sverige i världen. De skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull."

Talet om demokrati, kvinnofrågan och mänskliga rättigheter var enligt Åselius något som politikerna tog till för att sälja in kriget hos svenska folket.

Någon vecka tidigare hade en annan militärstrateg Robert Egnell på Dagens Nyheters debattsida frankt förklarat:

"Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USA:s ögon."

Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen.

Det här kunde inte utrikesminister Carl Bildt säga i svenska medier men det gick bra i Washington Post 8 januari 2010 där han tillsammans med NATO-chefen Fogh Rasmussen skrev att USA kunde lita på Sverige som en militär partner i Afghanistan och att Sverige och NATO var "vapenbröder" i den striden och i framtiden.

Kriget i Afghanistan är folkrättstridigt . USA:s angrepp 7 oktober 2001 var aldrig sanktionerat av FN och Washingtons påstående om rätt till självförsvar efter 11 septemberattentaten har grundligt tillbakavisats av folkrättskunniga bland annat Ståle Eskeland norsk juridikprofessor vid Oslo universitet som i oktober besökte Stockholm och deltog i flera debatter om folkrätten och kriget i Afghanistan.

Det svenska deltagandet i kriget som ett examensprov för fortsatta krig under USAs och Natos ledning är motbjudande och omoraliskt och helt i strid med den alliansfrihet Sverige fortfarande bekänner sig till. Vi kan ha vilka uppfattningar vi vill om hur Afghanistan skall styras men det är likväl en fråga för afghanerna och inte för oss i väst.

Diskussionen som nu börjat om svenskt tillbakadragande är bra. Den visar att krigsivrarna nu är på defensiven och att alla inser att kriget är förlorat. Faran ligger i att regeringen fortfarande glider på ett definitivt slutdatum. Säkerhetsläget skall enligt propositionen utvärderas av Karzairegeringen tillsammans med NATO och bestämma när och var utländska trupper skall kunna dras tillbaka. "Slutdatum för den landsomfattande transitionsprocessen är satt till slutet av 2014, men den enskilda transitionen av provinser och distrikt är svårare att tidsbestämma". Efter 2014 är det öppet för svenska soldater att delta som "stödjande" till den afghanska armén och enligt Bildt kan det innebära att de blir stridande trupper.

Detta krig är det femte Afghanistankriget. Britterna försökte tre gånger erövra landet , ryssarna en gång och nu USA. All afghansk historia visar att afghanerna alltid kommer att bekämpa en utländsk ockupant. Aldrig under detta afghanistankrig har så många offer skördats och så intensiva strider genomförts som efter USAs upptrappning av antalet soldater 2010.

Varje dag som svensk trupp blir kvar i landet innebär därför fortsatt krig, fortsatt dödande och fortsatta civila offer samt fortsatt kränkande av Afghanistans nationella suveränitet.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40832

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra där! Synd att det är en så stor ickefråga att diskutera just syfte och mål med insatsen. Krigsivrarna har en tendens att fara vilt fram och hävda det djupt ovärdiga i att dra tillbaka trupperna, men få kan presentera hållbara lösningar. Jag önskar att folket i Sverige får upp ögonen snart och inser det ovärdiga i att fortsätta kriga.

Permalänk | Anmäl #1 L L, 2011-11-16, 08:52