Yttrandefriheten kan inte inskränkas för att folk säger sig vara kränkta

Performativa yttranden är sådana där en handling fullgörs genom yttrandet såsom t.ex. "Om konstapeln skulle vilja bjuda ut frugan på middag kan jag ge ett bidrag". Detta är fullgörande av bestickningsförsök och är straffbart. Yttrandefriheten kan inte åberopas. Gränserna för vilka yttranden som kan ses performativa är väsentlig för utformningen av yttrandefrihet.

En person som inkallas till militärtjänstgöring och som vid ankomsten säger: "jag vägrar bära denna uniform" har fullgjort sin vägran genom yttrandet. Andra exempel på inskränkning av yttrandefrihet genom att anse yttrandet performativt är de lagar som avser hot, hets mot folkgrupp eller uppmaning till brott. De flesta av oss ser inte straffbeläggandet av sådana yttranden som inskränkningar av yttrandefriheten. Att acceptera att vissa performativa yttranden är olagliga medför dock en del komplikationer. Vid hårdragning kan man definiera nästan alla yttranden som performativa. Att kritiskt granska en trosinriktning kan av vissa betraktas som kränkning av trosfrid. Att bilda opinion kan definieras som uppvigling etc. Det är därför nödvändigt att skydda vissa slags yttranden från att betraktas som performativa och som sådana legitima att inskränka genom lag. Detta gäller i synnerhet yttranden som betraktas som kränkningar.

Begreppet "kränkning"

Kränkning innebär att frånta en person dennes mänskliga värdighet. Om vi skulle sätta brottslingar nakna i bur för allmänt beskådande på Stora Torget vore det i högsta grad kränkning. Men nu har ordet kräkning vattnats ur så att personer känner sig kränkta vid allehanda slag av kritik eller debattmotstånd. Kränkningsordet har särskilt missbrukats i debatt om kritik eller skämt om trosinriktningar. Religiösa trosinriktningar innehåller element av världsbilder, livsåskådningar, etiska regler och styrning av mänskligt handlande. Alla dessa element är centrala objekt för kritisk granskning och opinionsbildning i öppna samhällen. Därför är föreställningen att religionskritik skulle vara kränkning av trosfrid ett av de farligaste hoten mot yttrandefrihet som vi ser i dag. Till och med på EU-nivå har det förkommit förslag om att lagstifta om skydd för trosfrid och därmed kriminalisering av vissa former av religionskritik. Som väl är fick de förslagen svagt gehör. Att kritisera eller skoja om kollektivt burna uppfattningar  eller vanor såsom världsbilder, livsåskådningar, etiska normer eller livsstilar är inte kränkning utan en del av den kritiska granskning som är det öppna samhällets grundpelare.

Yttrandefriheten har ingen smakdomare

Kritiska yttranden och granskning av makten liksom söndermalning av någons argument och ståndpunkter kan svida i skinnet på den som kritiseras. Om inte yttrandefriheten kunde svida så skulle den vara för självklar för att behöva försvaras.  Vi kan alltså aldrig inskränka yttrandefrihet med argumentet att den kränker livshållningar eller makten eller individers uppfattningar. När yttrandefrihet råder så sägs och skrivs en hel del som inte är så artigt, civiliserat och elegant, d.v.s. plumpa spottloskor förekommer och detta är en del av yttrandefriheten som vi måste acceptera. Man måste inte ha god stil och förfining i ord och skrift för att få yttra sig.  Ibland säger en bild mer än många ord och opinionsbildning och kritik framförs ofta i form av satiriska teckningar. Yttrandefriheten får inte begränsas till bestämda mediala former utan skall avse alla slags framföranden.

Var går då gränsen?

Inledningsvis nämndes att det finns performativa yttranden som allmänt accepteras som olagliga. Exemplen gällde bestickningsförsök, hot, hatbrott och uppmaning till brott. Ett sätt att skydda sig mot en utvidgning av typen av yttranden som kan betraktas som performativa och därmed möjliga att lagstifta mot, vore kanske att i förarbeten  och kommentarer till förändringar i tryckfrihetsförordningen ange en katalog av slag av yttranden som i så hög grad fullgör olagliga handlingar att de kan definieras som performativa och att också klargöra att "kränkning" av trosriktningar och andra förhållningssätt till livet inte ingår i katalogen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40812

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det har gått inflation på fenomenet ”kränkning” som idag i stort sett innefattar en subjektiv upplevelse av obehag inför något som man har svårt att hantera mentalt. Sådana svårigheter kan inte botas genom att man begränsar yttrandefriheten ens utifrån tanken att man ska visa hänsyn i en så steril mening att INGEN ska behöva känna sig sårad, utpekad och kränkt.

Det konststycket är precis lika svårt som att vi skulle kunna skydda en individ med nedsatt motståndskraft genom att sterilisera allting i samhället fritt från bakterier. Även om det skulle låta sig göras så skulle ingen annan människa ha tillträde till sådant offentligt rum eftersom en enda räcker att infektera miljön.

Vi kan inte åsiktssterilisera den offentliga debatten fri från allt som kan uppfattas kränkande. Kränkande obehagliga upplevelser tillhör helt integrerat ett demokratiskt samhälle med fri debatt. All kan vi ändå inse vikten att yttrandefrihet inte är samma som uppmana till lagbrott såsom barnaga eller som artikelförfattaren nämner som performativa yttranden.

Och när vi ska göra avkall på andra former av yttranden som anses vara rasistiska så måste man väga in också uppsåt: det måste finnas med ett motiv att vilja göra en rasistisk markering mot någon annan/några andra. En ren subjektiv association räcker definitivt inte med att det handlar om åsiktssterilitet i stället för hälsosam åsiktsflora. Den liknelsen är de facto helt identisk med att övernitiskt hygienisk i vår närmiljö ökar risken för allergier, dvs överkänslighet. Det gör inte folk friskare oavsett vilket det gäller utan mottagligare för sjuklighet.

P.S. En nödvändig och klargörande artikel av Goran Linde med sakligt och logiskt komplett resonemang som verkligen kan rekommenderas för den stora publiken att ta del av.

Permalänk | Anmäl #2 Christofer Catilan, 2011-11-16, 10:14

Det finns få saker som kan bli så kränkande som en inskränkning av yttrandefriheten.

Permalänk | Anmäl #3 Charlie Darwin, 2012-01-05, 17:22

Det hade varit intressant om artikelförfattaren ytterligare kopplat sina tankar till aktuella händelser i Sverige. Är det en inskränkning i yttrandefriheten att vara emot att Aftonbladet publicerar rubriken "Kungen besöker strippor"? Är rubriken OK om det är sant? Är den OK om det inte är sant? Är det OK om Aftonbladets enda källa är maffian eller någon som skrivit en bok och vill tjäna pengar? Osv.

Permalänk | Anmäl #4 Thomas Eliasson, 2012-01-05, 17:54

Så i grundlagen ska det anges vilka inskränkningar av yttrandefriheten som är proportionerliga? Jag trodde det var domstolens uppgift att lagpröva. Men nu ska alltså lagstiftaren, i grundlag, slå fast att HMF-regeln inte är en oproportionerlig inskränkning? Samtidigt anser HD att HMF i vissa fall strider mot EKMR. Och varför pratas det om TF, handlar det här om tryckfrihetsbrott enbart, och inte yttrandefriheten enligt RF? Jag lämnas förvirrad...

Permalänk | Anmäl #5 Karin Olsson, 2012-01-05, 18:42