Polisen bör granskas av en fristående myndighet

Höstens tuffa granskning av Polisen inleddes med DN artikeln "Offren larmar - men ingen kommer" något som länspolismästare Carin Götblad kommenterade internt med: "i det här fallet bygger journalistiken i hög grad på missuppfattningar, felaktigheter och selektering av fakta." Skriverierna stannade dock inte vid denna artikel, utan de fortsatte och nådde till slut sådan höjd att verksamheten sades befinna sig i ett bedrövligt tillstånd och i förfall, något som fick landets högsta polisledning att vakna till och bemöta kritiken. Precis som i andra sammanhang då det kommer till Polisens komplexa verksamhet, så hade läsarna att bilda sig en egen uppfattning utifrån förhållandet att ordningsmaktens ord stod mot nyhetsmediernas ord. Till skillnad från vad som exempelvis är fallet med SOS Alarm kunde Polisens rådande granskningsordning inte heller senare bringa någon klarhet i om det var de höga polischeferna eller Dagens Nyheter som hade haft rätt i sina påståenden.

SOS Alarm är en annan blåljusverksamhet som under den gångna tiden stått i fokus för sina beslut och ageranden i enskilda fall. I dagarna pågår en huvudförhandling i Stockholms tingsrätt mot en sjuksköterska som står åtalad för grovt vållande till annans död, eftersom denne fattat beslut om att inte skicka en ambulans till en man som senare avled av en brusten mjälte. I anslutning till denna händelse och som ett resultat av flertalet anmälningar mot företaget, meddelade Socialstyrelsen i fredags att man riktat skarp kritik mot SOS Alarm med påpekanden om att det finns allvarliga brister i verksamheten. Förutom att ge SOS Alarm tid att åtgärda de uppmärksammade bristerna meddelade Socialstyrelsen att det också kan bli aktuellt att utfärda ett föreläggande med vite, om inte företaget visar att de levt upp till de ställda kraven. Anders Klarström presstalesman på SOS Alarm tar kritiken på allvar och säger: "vi kommer då vi fått dokumenten från Socialstyrelsen noggrant gå igenom deras beslut."

Dagen innan Socialstyrelsens beslut kom resultatet av en annan utredning, också den av en blåljusverksamhet med larmoperatörer i fokus. Utredningen var ett svar på Dagens Nyheters nyss nämnda påståenden om att Polisen inte agerat vid tusentals larm på grund av resursbrist. Rikspolisstyrelsen hade valt ett utredningsförfarande där man tillsammans med företrädare för polismyndigheterna manuellt gått igenom närmare 350 000 inkomna ärenden av en viss dignitet. Kanslichefen Kalle Wallin kommenterar utredningens resultat med: "- vi kan konstatera att polismyndigheterna har vidtagit nödvändiga åtgärder i så gott som samtliga akuta ärenden."

Till skillnad från vad som är fallet med SOS Alarm har Polisen inte någon utomstående aktör som utifrån ett tydligt mandat och en sanktionsfylld verktygslåda kan tillse att eventuella brister inom organisationen påpekas och åtgärdas. Polisens egen utredning av de 350 000 ärendena är lovvärd och förmedlar bilden av att man tar det påtalade problemet på allvar. Samtidigt riskerar förfarandet betraktas som en ritual, vilken ger sken av att dämpa allmänhetens oro och vidmakthålla bilden av de egna myndigheterna som rationella, effektiva och ansvarsfulla. Även om de resultat som Kalle Wallin redovisar är sanna, så får de ändå ingen äkta trovärdighet, något som har att göra med sättet på vilka uppgifterna framkommit. De redovisade resultaten riskerar att drunkna i ett större sammanhang, vilket i förlängningen bidrar till fortsatt ovisshet för de utomstående betraktarna.

De påstått missade larmen innebär inte bara ett slag mot rättsväsendet i stort utan också mot de duktiga poliser och civilanställda som dygnet runt fattar svåra och sekundoperativa beslut vid landets länskommunikationscentraler. Liksom övriga polisanställda har denna personalkategori inte bara att förvalta medborgarnas förtroende, utan de måste också ständigt förtjäna det. Personalens agerande är således högst avgörande för myndighetens förtroende, men de kan samtidigt inte ensamma stå för hela förtroendekapitalet eftersom detta också måste komma ur en större ordning. Polisens utredningsförfarande av subjektivt slag kan skada det grundmurade förtroende som krävs för att verksamheten ska upprätthålla sin legitimitet.

Mot ovan bakgrund är det därför hög tid för Beatrice Ask att skapa en ny ordning vilken inbegriper en sanktionsutrustad myndighet som står för utomstående granskning och tillsyn av polisverksamheten.

Patrik Thunholm (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40821

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Håller med. Bra!

Permalänk | Anmäl #1 E E, 2011-11-18, 20:44

De gör det de inte borde och det de borde gör de inte. Mycket märkligt!!! det är enligt Juridiken viktigt att myndigheter och rättsväsende fungerar väl för annars tappar medborgarna lusten att betala skatt,. Jag personligen känner att systemet inte fungerar så som jag avsåg när jag röstade sist; Myndigheter och polis ska tjäna folket inte tvärtom;

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagens uppgifter är att stifta lagar, besluta om skatter och bestämma statens budget. Riksdagen granskar också regeringen och de statliga myndigheterna."

Mitt förlag är att det ska inrättas en instans som är högsta ansvarig för att demokratin bevaras och lagar åtlyds. Mitt förlag är att till denna instans ska man vända sig om man kan visa att någon myndighet eller någon person inom rättsväsendet skrivit under något dokument som leder till lagbrott från Myndighetshåll. Den person som är ytterst ansvarig för att lagbrottet begåtts ska genom instansens beslut omedelbart ställas till svars för sitt ställningstagande. Förhöret ska hållas offentligt, detta sker genom att förhöret läggs ut via webkamera i direktsändning över internet via en av instansen upprättad websida. Efter förhöret ska den ansvarige för det lagvidriga beslutet frias eller fällas efter sitt försvarstal och visar det sig att försvaret ytterligare stärker beviset på att beslutet är lagvidrigt ska den ansvarige omedelbart avsättas från den tjänst där vederbörande var anställd när lagbrottet uppmuntrades. Och i fall där brottet är allvarligt skall vederbörande åtalas i domstol och straff verkställas. Detta är det enda sättet att upprätthålla transparencen och demokratin och få inflytande över de folkvalda.

http://deborahenglund.blogspot.com/2012/02/offentlig-overklagan-till-hog...

Permalänk | Anmäl #3 Deborah Englund, 2012-02-25, 00:25