Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-11-15 14:11, Uppdaterad: 2011-11-15 14:11
Det finns olika sätt att se på människor. Ett sätt är att se dem som individer med rättigheter. Ett annat sätt är att se dem som en del av en grupp, där gruppens rättigheter står i fokus. Kvotering ingår i den senare traditionen och leder oundvikligen till en del pinsamma konsekvenser när en sned vågskål ska tippas åt andra hållet.
Peter Dahlgren är chefredaktör och ansvarig utgivare vid Backend Media, och ägnar sig bland annat åt politisk filosofi samt yttrandefrihetsfrågor.
Man kan fråga sig varför kvotering styr politiken med ett sådant järngrepp. Den enkla förklaringen är att människor hellre har fel i grupp än rätt ensamma. Det visar dessutom på större handlingsbenägenhet att utan besinning köra rakt in i en storm snarare än att sitta stilla i båten.
Men när det gäller diskriminering och orättvisor får man faktiskt titta på vad människorna gör, inte vad de är.
Det är nämligen så, att om man strävar efter att minska ojämlikheten är det en god idé att inte instifta lagar som bara tippar vågskålen åt andra hållet och låter motparten diskrimineras. Att romer som grupp diskrimineras löser vi inte genom att diskriminera den grupp (alltså inte individerna) som behandlade dem orättvist från början.
Att befästa diskriminering i lag för att komma tillrätta med en snedfördelning av grupprepresentation sätter viktiga rättsprinciper som likabehandling ur spel, just för att man är missnöjd med resultatet av likabehandlingen.
Att lika fall ska behandlas lika (alltså direkt rättslikhet) är för de flesta människor en självklarhet. Direkt diskriminering (att lika fall behandlas olika) skedde exempelvis när judarna fråntogs rättigheter som andra tyskar hade. Det kan också handla om en arbetsgivare som utan skäl kräver att alla anställda ska vara minst 175 cm långa, vilket är en direkt diskriminering eftersom en sådan regel drabbar i huvudsak kvinnor.
Indirekt diskriminering var exempelvis när nazisterna för jämställdhetens skull bestämde att judarna skulle tillfogas en numerus clausus i vissa yrken och utbildningar, det vill säga begränsa deras antal för att främja jämställdheten (olika fall behandlas lika).
Tanken med kvotering är att komma till bukt med diskriminering med hjälp av ännu mer diskriminering för att uppnå rättvisa, vilket är en motsägelse. Vi kan lika gärna utrusta brandkåren med eldkastare i stället för vatten med ett sådant resonemang. Likheten i lagen kommer nämligen på kollisionskurs med likheten genom lagen.
Att kvotera in kvinnor på en polisutbildning innebär alltså att likheten genom lagen står i direkt konflikt med likheten i lagen. Man flyttar ett upplevt problem från samhället och cementerar det i lagstiftning, man tippar vågskålen åt andra hållet, och förklarar det i samma veva som en triumferande seger för jämställdheten: Nu har vågen blivit balanserad! Men inte ens den synskadade tror att vågen är i balans.
Ett mer flagrant exempel är Sydafrika och förslag om raskvotering för att förbättra jämställdheten mellan svarta och vita. Förslaget innebär att miljoner människor tvingas lämna sina hem eftersom de har fel hudfärg för att gå till jobbet där de bor. De måste nämligen fördelas jämnt över landet - allt i den goda jämställdhetens namn.
Att man en gång diskriminerat svarta löses alltså enkelt genom att under motsvarande tid diskriminera vita. Apartheid är alltså bara fel så länge jämställdheten drabbas negativt, då jämställdheten anses överordnad mänskliga (individuella) rättigheter. I ett sådant grupperspektiv blir människor blott kugghjul i jämställdhetens maskineri.
Jämställdhet bygger sällan på föreställningen att alla individer ska ha samma rättigheter och skyldigheter, att lika fall behandlas lika, utan att alla ska få ta del av samma utfall. Det är en del av en större konsekventialistisk etik där alla ska få lika stor del av kakan (strikt egalitarism).
Detta problem existerar dock bara om man förutsätter att ojämn är detsamma som orättvis. Bara för att det är 70 kvinnor och 30 män på en arbetsplats, innebär det inte att utfallet är orättvist så länge lika fall behandlats lika. Man måste ta hänsyn till hur strukturerna uppstått, och inte bara titta på att de faktiskt har uppstått. Strukturell diskriminering är med andra ord ingen kvantitativ fråga, utan först och främst en kvalitativ sådan.
Kvotering kränker också alltid flera andra värden: Kvoterade får ingen objektiv bedömning för sina kvalifikationer, utan blir betraktade som barn. Det kränker också individen för alla de personer som faktiskt får en objektiv bedömning. Kvinnan och mannen blir alltså inte behandlade för vad de presterat som individer, utan bedöms utifrån andras generaliseringar och fördomar om dem som grupp.
Sammanfattningsvis ser vi att alltså att kvotering sätter likabehandling ur spel och att strukturerna i sig inte behöver vara ett mått på orättvisor. Ska vi prata om orättvisor får vi faktiskt titta på vad människorna gör, inte vad de är.
Fyra av tio börsbolag saknar kvinnor i sina ledningsgrupper, visar en rapport från stiftelsen Allbright. Dags för kvotering?

Bra om polisen får bakläxa för kvotering

Fel att kvotera in flickor i Nutidsorienteringen

Om Moderaterna inför kvotering lämnar jag partiet

Kvotering är en hämsko på kreativiteten

Genustramset stjäl fokus från det väsentliga i utbildningsdebatten

Den ojämlika könsfördelningen i högskolan måste angripas på ett tidigare stadium

Äntligen slut på könsdiskrimineringen!

Tacka kvoteringsivrarna för diskrimineringen!
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
En längre version av artikeln finns här: http://www.opponent.se/2011/07/kvotering-diskriminering/
Ojdå, när man gör jämförelser med nazismen och post-apartheid är det alltid lite svårt att ta på allvar.
Kvotering har alltid förekommit. De som är motståndare till formell kvotering glömmer detta. Istället vecklar de in sig i legalistiska, moralistiska eller ideologiska resonemang som inte tar hänsyn till verkligheten som den ser ut. Man försöker göra om verkligheten efter sin karta.
Så hur vill man ta bort den informella kvoteringen som alltid förekommit? Tyvärr lyser de politiska lösningarna med sin frånvaro här trots att denna kvotering faktiskt är skadlig för samhället.
Så då tar man istället allmänfilosofiskt snömos, blandar med några delar moralism och spär ut med slaskideologiskt trams. Så vad är då poängen med att debattera? Svaret är:det finns ingen poäng eftersom det saknas vilja.
Verkligheten däremot visar att kvotering funkar alldeles utmärkt världen över. När kvinnor kommer in i beslutande församlingar blir besluten bättre och demokratin fördjupas. När etniska minoriteter får göra sin röst hörd får den yngre generationen förebilder och kan hjälpa sin grupp att öka statusen ch deras grupp börjar bidra konstruktivt till samhällsbygget. Detta är realiteter, sprungna ur en politisk vilja att ändra på sakernas tillstånd.
Kvotering fungerar alldeles utmärkt - så enkelt är det.
Det är en villfarelse att tro att motsatsen till formell kvotering är detsamma som "rättvis bedöming" eller "anställning efter kompetens". Det är det väldigt sällan eller aldrig. Om det nu är det som kvoteringsmotståndarna verkligen värnar så borde de snarare komma med förslag som garanterar att kompetens alltid går först. Kanske näringsförbud och fängelse varje gång Wallenbergarna eller Stenbeckarna sätter någon av sina söner i ledande position i stället för lägga ut tjänsten för alla att söka.
Att Peter Dahlgren tar upp polisutbildningen i samma andetag som han påstår att "Kvinnan och mannen blir alltså inte behandlade för vad de presterat som individer,". Att sätta generella antagningsregler för ett arbete som kräver ett väldigt mycket större spann av färdigheter än antagningskraven till utbildningen är ingen bra grund för att bedöma individuella möjligheter att lösa den myriad av uppgifter som arbetet innebär.
Att modernisera generella regler så att de bättre passar verkligheten är sällan heller populärt. Testa gärna med att föreslå att flytande kunskaper i arabiska eller andra icke-EU-språk skulle vara ett krav för att komma in på polisutbildningen och du skulle få se rättighetsivrarna hoppa jämfota som matadoren på julafton. "Det var inte så vi menade!", generella krav är bra så länge de fortsätter gynna ljushylta villagossar.
@Mister J
"Istället vecklar de in sig i legalistiska, moralistiska eller ideologiska resonemang som inte tar hänsyn till verkligheten som den ser ut. Man försöker göra om verkligheten efter sin karta."
Naturligtvis, när samhället är orättvist gör man bäst i att förändra det, inte att passivt titta på när människor offras för att det gynnar långsiktiga mål. Skulle Martin Luther King inte försöka ändra samhället, utan anpassa sig till kartan?
Enskilda människors rättigheter är inget man kan kränka för att det till slut leder till positiva konsekvenser för ett större antal människor på sikt. Det är inte okej för en läkare att köra ihjäl fem människor på motorvägen om han lyckas komma fram till operationssalen fortfare och rädda tio människor.
Att kalla dessa mänskliga rättigheter för snömos är väl ett sätt att rättfärdiga den orättvisa och omoraliska behandlingen: Om rättigheter är blott ord på papper, som kan viftas bort när man så behöver, kan man också enklare se mellan fingrarna när enskilda människors rättigheter kränks.
@Max
"Det är en villfarelse att tro att motsatsen till formell kvotering är detsamma som 'rättvis bedöming' eller 'anställning efter kompetens'."
Det skrev jag ju inte heller, eller hur? Det jag bland annat skrivit är att rättvisa är att lika fall behandlas lika.
Men precis som du säger om generella regler för anställning (inte utbildning, man kan forska eller fortbilda sig om man önskar det) kan det orsaka konflikter med utbildningen när arbetsgivaren söker särskilda kompetenser såsom arabiska.
Fel: "[...] anpassa sig till verkligheten" ska det såklart stå. Ursäkta!
Kvotering är något av en arvssynd återupplivad. På grund av hur det varit tidigare innan du föddes kommer du nu straffas trots din kompetens. Det är inte din insats som avgör utan hur det varit tidigare utanför ditt ansvar.
Det är något osunt och rättshaveristiskt över motståndet mot kvotering. En på något vis krampaktig övertro på att alla rätt i en utvärderingsmall ger objektiva svar på alla nödvändiga parametrar för lämplighet.
Om alla beslut ska kunna överklagas får vi en värld där all kreativitet dödas och där enorma resurser kommer att slösas på att formulera sig så att ryggen är fri.
Ett defensivt samhälle.
För få kvinnor i Polisen är inte bra. Så enkelt är det. Om utvärderingskriterierna gynnar män så är det mycket enklare att kvotera in fler kvinnor än att ägna kraft åt nya kriterieformuleringar.
Paragrafryttare ska inte få styra världen, det är inte ens bra för dom själva. Dom har mer nytta av att stärka sin självtillit.
"Den enkla förklaringen är att människor hellre har fel i grupp än rätt ensamma." Mycket bra skrivet och fångar den farliga fårmentaliteten på ett fantastiskt sätt!
Men till ämnet... Problemet är nog den hybris som kvoteringsivrande politiker har när de tror att de kan bota grundläggande mänskliga brister (som rädsla för det okända och behovet av att spegla sig i andra individer) med mer eller mindre hafsiga lagar och andra föreskrifter.
En sorts modern västerländsk variant av ett klansamhälle, där släktsammanslutningar ersatts av diverse godtyckligt påhittade grupper som alla ska representeras och ha sin del av kakan.
Jag håller artikelförfattarens mening om att diskriminering bäst bekämpas med lagar och principer om att lika fall ska behandlas lika vid myndighetsutövning. Att använda kvotering rättfärdigar bara chauvinistiska människor genom att cementera de påhittade grupper som används som fundament för den diskriminering som förekommer.
@ Olof Lindberg: Problemet är snarare att både politiker och en del tjänstemän har lite för mycket självtillit. Alternativet till att behandla lika fall lika är godtycke.
Enhetlig rättstillämpning behöver dock balanseras med en strävan att göra rätt i det enskilda fallet för att myndighetsutövningen inte ska bli allt för schablonartad, så vissa poänger har du. Dock börjar jag röra mig bort från kärnämnet, mot förvaltningsrättslig lagtolkning, då artikeln handlar mer om vad vi ska lagstifta om, snarare än hur lagstifningen ska tolkas.
@Olof Lindberg
"Det är något osunt och rättshaveristiskt över motståndet mot kvotering."
Det enda som är osunt är att man kan gå så långt som att kränka mänskliga rättigheter för att få igenom kvotering.
Det är också fascinerande att du tycker överklagan av felaktiga beslut är något dåligt, något vi bör undvika. Hovrätt, högsta domstol och förvaltningsrätter har många gånger friat från tidigare instanser som bedömt felaktigt. Det är alltså fel?
Och som Daniel säger så skriver jag hur samhället BÖR vara, att respektera mänskliga rättigheter. Inte hur det är enligt lagarna. För det är just lagarna jag invänder emot.