Misslyckat gymnasium orsak till förtidspensionsboom

I en rapport för socialförsäkringsutredningens räkning benhandlar John Östh och undertecknad förekomsten av förtidspension och aktivitetsersättning bland unga och unga vuxna i Sverige. I rapporten speglas utvecklingen i Sverige utifrån ett internationellt perspektiv. Huvudfrågan är i vilken utsträckning förtidspension av unga kan relateras till de förändrade villkoren på arbetsmarknaden.

Formerna för förtida pension varierar men företeelsen finns i alla med Sverige jämförbara länder. I OECD:s medlemsländer och inom EU(15) minskade andelen sysselsatta bland män i åldersgruppen 55-64 år med ungefär 20 procentenheter mellan åren 1970 och 2000. I Sverige har sysselsättningsgraden bland äldre legat på en hög nivå, men system med förtida pensionering har ändå haft en betydande omfattning. Under senare decennier har villkoren för att bevilja förtida pension skärpts. Den ökning av antalet förtidspensionärer som kunde urskiljas från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet har brutits. Samtidigt kan man emellertid se ett annat trendbrott: antalet unga som beviljas förtidspension har ökat i många länder. I Sverige har det tagit sig uttryck i ett ökat antal unga och unga vuxna med aktivitetsersättning.

Enligt en studie hade 1,5 procent av de unga och unga vuxna i OECD:s medlemsländer beviljats förtidspension år 2007. Andelarna varierar mellan länderna, men ökningstakten har varit mycket stark. Mönstret är också väldigt tydligt i de nordiska länderna.

Ett förhållande som framhålls allt mer som förklaring till förtida pensionering är en tilltagande psykisk ohälsa bland unga. I tidigare forskningsstudier och utredningar om förtida pension bland unga i Sverige kan man också urskilja betydelsen av psykisk ohälsa. Men studierna talar också för att andra bakomläggande faktorer och samband måste lyftas fram: låg utbildningsnivå, arbetslöshet och mindre gynnsamma familjeförhållanden. Studierna ger en förhållandevis tydlig bild av att ogynnsamma socioekonomiska förhållanden och begränsade möjligheter på arbetsmarknaden tycks ha karakteriserat gruppen unga med förtidspension från 1970-talet och framåt. Det talar också för att de ohälsofaktorer som anges som formella skäl till förtida pension måste granskas. Det kan handla om att andra typer av sociala problem i viss utsträckning omtolkas och omformuleras i medicinska termer.

Förändrade etableringskrav

Internationella liksom svenska översikter visar att följdeffekterna av att inte ha fullbordat en utbildning på grundläggande och gymnasial nivå blir allt mer negativa. Därför är det också oroväckande att gruppen som inte fullföljer en utbildning på gymnasial nivå är så pass stor. Det handlar om mer än var femte individ. De förändrade kraven på arbetsmarknaden innebär att utrymmet i arbetslivet för unga med en utbildning som understiger gymnasienivå har blivit allt mer begränsat. Det handlar om effekter av datoriseringen och förändrade sätt att organisera arbetet liksom om ökade krav på kommunikationsförmåga och social kompetens.

Följer man statistiken kan man konstatera att unga i Sverige som inte har en fullbordad gymnasieutbildning är kraftigt överrepresenterade bland arbetslösa och bland dem med försörjningsstöd. Men man kan också urskilja en mycket kraftig överrepresentation bland dem som har beviljats aktivitetsersättning. År 2008 hade nästan 10 procent av de unga vuxna i åldrarna 20-29 år som inte fullbordat en gymnasieutbildning beviljats aktivitetsersättning. Statistik från Arbetsförmedlingen bekräftar också att unga med svag utbildningsbakgrund drabbas av arbetslöshet och långa arbetslöshetsperioder i allt högre utsträckning. Frågan är därmed om aktivitetsersättning i vissa sammanhang skulle kunna ses i perspektivet av utstötning och utsortering från arbetsmarknaden - som en sistahandsåtgärd för svårplacerade individer som man inte ser några möjligheter att stödja via ordinarie arbetsmarknadspolitiska insatser? Under sådana omständigheter finns det också en uppenbar risk att de verkliga och bakomliggande sociala omständigheterna förkläds i ett medicinskt språkbruk.

Aktivitetsersättning sedan 2003

Begreppet förtidspension har inte använts i den svenska lagstiftningen efter 2003. Istället talas det om aktivitetsersättning för personer under 30 år och sjukersättning för personer som är 30 år och uppåt. För att beviljas aktivitetsersättning krävs ingen permanent nedsättning av arbetsförmågan. Det räcker med att arbetsförmågan bedöms som nedsatt under ett år. Dessutom kan aktivitetsersättning beviljas för personer som inte fullbordat en grundskole- eller gymnasieutbildning vid 20 års ålder. Antalet som beviljas aktivitetsersättning för förlängd skolgång har ökat påtagligt.

Mellan 2005 och 2010 minskade det totala antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning kraftigt. Orsaken till detta var det minskade antalet personer som beviljades sjukersättning. Däremot ökade antalet personer med sjukersättning mycket starkt. I åldern 20-24 år ökade antalet med aktivitetsersättning med 79 procent mellan 2003 och 2011. Motsvarande ökning i åldern 25-29 år var 29 procent. Totalt hade 28 683 individer aktivitetsersättning i februari 2011. Det bör emellertid påpekas att regelförändringarna i sjukförsäkringen från 2008 har dämpat inflödet i aktivitetsersättning markant. Fler ansökningar om ersättning avslås idag än tidigare.

Kritiken mot systemet med aktivitetsersättning har varit stark. I en utredning som behandlade aktivitetsersättningen från 2008 - Brist på brådska (SOU 2008:102) - påpekades flera brister. Utredningen framhöll att lagstiftningens intentioner om uppföljning och aktivering av unga med aktivitetsersättning inte följdes. Det statistiska underlaget i vår rapport bekräftar också att gruppen unga och unga vuxna som beviljas aktivitetsersättning i hög grad kommer från mindre privilegierade förhållanden. Föräldrarna har låg inkomst, ungdomarna själva är kraftigt överrepresenterade bland dem med högst grundskoleutbildning och bland långtidsarbetslösa.

Slutsatser och förslag

Vår slutsats är att den ökning av antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersättning som har kunnat urskiljas i många fall kan relateras till inträdeshinder på arbetsmarknaden och till en övervältring av ansvaret för de mest "svårplacerade" mellan olika myndigheter. Det finns sannolikhet också en benägenhet att medikalisera i grunden sociala problem. Det här är också något som har uppmärksammats i andra länder. Vår undersökning bekräftar att utbildningsnivå och socioekonomiska bakgrundsfaktorer tycks spela en viktig roll för "risken" att beviljas förtidspension/aktivitetsersättning.

Vi föreslår också, avslutningsvis, några insatser för att underlätta för utsatta och svagt etablerade grupper att få erfarenhet från arbetslivet. Det handlar om att vidga kontaktytorna med arbetsmarknaden. För det första föreslår vi att en utbildningsgaranti ska införas som omfattar alla upp till 25 års ålder. Garantin ska omfatta ett ekonomiskt och praktiskt stöd för att individen ska kunna fullborda en utbildning på gymnasial nivå. För det andra föreslår vi att särskilda utbildnings- och jobbcenter etableras i kommunerna enligt "en-dörr-in-konceptet". Det handlar alltså om samordnade insatser över myndighetsgränser med fokus på både utbildning och arbete. För det tredje menar vi att arbetsmarknadens parter måste ta ett större ansvar för att underlätta etableringen i arbetslivet för utsatta grupper, t.ex. unga med någon form av funktionshinder. Det handlar alltså inte i första hand om att tillföra mer ekonomiskt stöd eller tekniska hjälpmedel, t.ex. från Arbetsförmedlingens sida. Sådant stöd finns i hög grad redan idag. Det handlar om att uppmuntra parterna att sluta kollektivavtal om grundläggande yrkesutbildning och introduktionsplatser. Omställningsavtalens räckvidd skulle kanske också kunna vidgas till att omfatta grupper som idag står utanför arbetslivet.

Jonas Olofsson (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40803

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Personligen anser jag att en siffra om 1,5 % andel förtidspensionärer under 24 år i oecd inte är speciellt alarmerande
Många psykiska sjukdomar debuterar först i tonåren och eftersom man för Sveriges del räknar med att mellan 2-5 % av befolkningen har någon form av psykisk funktionshinder, som numera upptäcks betydligt snabbare än förr - så följer tidiga insatser med diagnosverktyg till snabbare diagnoser för individen och därigenom vinner psykiskt funktionshindrade en tidigare behandling. Något som sparar onödigt lidande - För många.

Permalänk | Anmäl #1 Sven Stromitzky, 2011-11-15, 00:13

Nu är jag inte säker på definitionen av "ofullbordad gymnasieutbildning" men för de ungdomar inom den gruppen som har påbörjad med ej fullbordad gymnasial utbildning frågar jag mig hur detta misslyckande eventuellt har drappat de privata skolor som mottagit skolpeng för dem.

Inte alls antar jag.

Så smart är skolpengssytemet.

Permalänk | Anmäl #2 Kim Lund, 2011-11-15, 04:07

Det stämmer säkert att det till del är sociala faktorer bakom ökningen, men då är det rätt absurt att dra slutsatsen att det är skolans fel. Det är väl med största sannolikhet samma social problem som gett dem problem i skolan, inte skolan som gett dem social problem.

Permalänk | Anmäl #3 Jakob Jonsson, 2011-11-15, 07:47

Ja, vi inför tvångsskola upp till 25 så att alla får en komplett gymnasieutbildning. Lysande.

När vi ändå håller på kan vi ge MVG till alla elever i alla ämnen för en person med goda skolbetyg har lägre risk för att bli förtidspensionär.

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2011-11-15, 07:55

Den intellektuella kapaciteten för svenska medborgare har nått sitt tak och nya arbeten blir svåra att skapa såvitt vi inte går tillbaka till arbeten av mer fysiskt innehåll.

Permalänk | Anmäl #5 Karl Andersson, 2011-11-15, 08:45

Att kritisera aktivitetsersättningen och sedan föreslå "utbildningsgaranti" är naturligtvis rena Orwell. Det kommer inte att bli någon praktiskt skillnad för individen om han hamnar i det ena eller det andra facket. Kanske får man istället acceptera att 1.5% av oss människor inte riktigt passar in och aldrig kommer att göra det. Och att det kanske inte är en särskilt lycklig värld där 100% av alla individer måste vara och bete sig exakt likadant.

Det bästa vore ett arbetsliv med enkla och ostressiga arbetsuppgifter som vem som helst kan sköta. Det är tyvärr omöjligt i dagens högskatte-samhälle där alla måste dra in 300 kr/timme för att betala sin egen pension. Så jag tycker staten ska ordna ett jobb till dessa 1.5%. För det finns inget sämre liv än att dra hemma på andras bidrag.

Permalänk | Anmäl #6 Thomas Eliasson, 2011-11-15, 08:46

Vågar man fråga om hur stor andel som tillhör grupper som inte är etablerade Svenskar?
Som har svårigheter med språket eller har föräldrar som inte är etablerade på arbetsmarknaden?

Permalänk | Anmäl #7 Lars Kronqvist, 2011-11-15, 15:18

Har artikelförfattaren någonsin besökt en grundskola i s.k. resurssvaga områden? Vi kan införa utbildningsgaranti till 100 år, men det hjälper inte mot de som INTE VILL UTBILDA SIG och som INTE VILL ARBETA. Politiker uppmuntrar ledigheter under terminer samt ledighet från undervisning av religiösa och andra diffusa skäl m.m. Vad förväntar man sig? Och som belöning så får de ju aktivitetsersättning. Då är ju målet att slippa arbeta uppnått.

Permalänk | Anmäl #8 u_18878, 2011-11-15, 16:16

Bra att söka åtgärda problemet vid källan. Sannolikt riktigt att problemet uppkommer genom att det fåtal unga som inte passar in bollas mellan myndigheter. Klart också att utbildningsnivån i utsatta grupper är låg, och att medicinska och sociala faktorer här samverkar i en nedåtgående spiral.

Bra idé med en jobb- och utbildningsgaranti. Troligtvis ekonomiskt försvarbart att lyfta bara några stycken ur ekonomiskt beroende med satsade medel, även om det inte kan vara billiga insatser. Många av ungdomarna behöver starkt individualiserade en- till eninsattser med långvarigt stöd och coachning. Men som sagt, jag tror att detta lönar sig.

Permalänk | Anmäl #9 Anders Brynge, 2011-11-15, 17:52