Välfärdsföretagen verkar inte på någon marknad

Knappast någon egenskap är så högt skattad i vårt samhälle som entreprenörskapet. Vi förlåter till och med Ingvar Kamprads nazistiska engagemang i ungdomen, eftersom hans livsgärning därefter så påtagligt höjt standarden i hem världen över. HM:s Stefan Persson har förbättrat normalinkomsttagares möjlighet att klä sig snyggt och varierat och knappast någon misunnar honom att han därigenom blivit stenrik. Vurmandet inför enskilda uppfinnare och entreprenörer är kanske en smula överdrivet, men insikten om att innovationer som påtagligt förbättrar vårt samhälle är grundbulten i vår ekonomiska framgång sitter djupt i den svenska folksjälen. Även på senare år finns gott om exempel på svenska innovationer inom pappersindustri, IT eller läkemedelsbranschen som på ett påtagligt sätt bidrar till ett bättre samhälle och som därför efterfrågas av många och ger intäkter till Sverige som nation.

Men detta har börjat bli omodernt. De snabbast växande och mest lönsamma företagen sysslar inte med sådant. De återfinns i stället inom den så kallade välfärdssektorn. Gemensamt för dessa företag är att de inte verkar på någon marknad. Det är inte kunderna som betalar, utan skattebetalarna. I teorin kan kunderna ibland välja mellan olika "utförare", men i praktiken är dessa företags framgång eller brist därpå avhängig av att politiker och offentliga tjänstemän fattar beslut som gynnar dessa företag, tillåter dem att etablera sig och garanterar deras intäkter.

Antag att en konditor kunde sälja tårtor på stadens torg för 20 kronor. För varje såld tårta får konditorn sedan 180 kronor av skattemedel. Detta motsvarar den situation som råder inom välfärdssektorn. Det krävs mycket omfattande nationalekonomisk utbildning för att få en människa att tro att en sådan affärsmodell har något med marknadsekonomi att göra.

Under den senaste veckan har skandalerna kring äldreomsorgsföretaget Carema avlöst varandra. I teorin är sådan systematisk vanvård omöjlig. Om vården är dålig skulle de äldre helt enkelt välja ett annat företag. Att det inte blir så beror naturligtvis på att vårdtagarna har ett mycket stort behov av trygghet och kontinuitet, och väldigt liten förmåga att bedöma om något alternativ skulle vara bättre, och i så fall vilket. Teorin ger inget utrymme för denna verklighet.

Vetenskapen ger inget stöd för att vinstdrivande välfärdsföretag skulle gynna samhället på något enda vis. Den forskning som finns tyder på att verksamheten i slutändan blir dyrare för skattebetalarna, trots systematisk underbemanning och hårresande besparingsåtgärder. Detta beror dels på att företagen måste gå med vinst, men också på att systemet kräver en enorm offentlig byråkrati av upphandlare och kontrollanter. De privata vårdgivarnas intåg har antagligen inte minskat mängden personal inom den offentliga vårdsektorn, men i stället för läkare och sjuksköterskor har vi nu en svällande mängd jurister och handläggare.

Denna utveckling innebär ett dubbelt hot. För det första riskerar det att underminera Sveriges ekonomiska utveckling genom att riskkapitalister låter bli att investera i verkligt innovativa företag. Välfärdssektorn med garanterade skattefinansierade intäkter är en bombsäker investering med långt högre lönsamhet. Minnet är kort och insikten om att långsiktig framgång som i fallen med IKEA och HM måste baseras på en i grunden nyttig och efterfrågad affärsidé riskerar att gå förlorad.

För det andra drar detta in våra offentliga makthavare i ett träsk av sliskiga relationer som måste betecknas som korruption. Hur kan det komma sig att trots att hårda data talar för att den vinstdrivande äldreomsorgen blivit dyrare för skattebetalarna, så trodde tjänstemän i samtliga 15 kommuner som Konkurrensverket intervjuat att förändringarna sparat pengar? Vi behöver inte tro att dessa tjänstemän tagit mutor eller ens blivit bjudna på smickrande affärsluncher och konferenser. De verkar i ett sammanhang där så många människor är beroende av att skattepengar fortsätter flöda till välfärdsföretagen att de inte kan låta bli att påverkas. Och naturligtvis gynnas också deras personliga karriärer av en efterfrågan på erfarna vårdbyråkrater till välbetalda chefspositioner inom den privata välfärdssektorn.

Vi får därför ett samhälle som liknar dagens Grekland. Framgång och rikedom uppnås inte genom innovationer eller hårt arbete, utan genom goda kontakter med politiker och byråkrater. Dessa politiker och byråkrater är inte i första hand lojala mot skattebetalarna, utan mot företagare vars överlevnad är helt beroende av att lyckas tillfredsställa de offentliga makthavarna med alla medel de kan komma undan med. Direkta mutor om det går, eller åtminstone löften om välbetalda reträttpositioner för den som fattar gynnsamma beslut.

Johan Rönnblom (28 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40788

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helt rätt, dessa tjänster fungerar inte på en marknad då kunderna ofta är oförmögna att att byta leverantör eller som på de flesta ställen utom möjligen storstan finns det bara en leverantör inom räckhåll.

Om det vore lite stake i sossarna skulle de riva upp hela skiten och återgå till offentlig vård , dock med mer kvalitetsåtgärder.

Permalänk | Anmäl #1 Göran Andersson, 2011-11-15, 18:09

Äntligen en debattartikel om privatisering av vården som tar en lite djupare resonemang om problemställning. För en vanligt knegare är det ju enkelt att förstå vart vi är på väg.
En vanföreställning om marknadsekonomi, varje sann liberalist (finns de nu mera) och
kapitalist (de kanske finns inte heller) borde ju reagera.
Synd att ingen av de otaliga privatiseringsivrare här vill kommentera detta.
Vad kan det bero på? Jag bara frågar!
Det är problemställning som artikelförfattaren här tar upp som är det viktigaste i denna fråga.
Total tystnad!!!
Förstår de inte vad Johan skriver? Eller saknar de argument emot?
Om nu Sossarna är kritiska till det som hänt i äldrevården bl. a, så ska de ju fundera dessa saker som Johan tar upp.
Har de inte heller den politiska kunskapen och analysförmågan att se vart det bär åt?
Fundera lite på vad som hänt i Göteborg när de kommunala bostadsbolagen gör upphandlingar av privata företag. När de kommunala upphandlare lierar sig med privata bolag på byggbranschen.
Jag hoppas några privatiseringsivrare tar en debatt mot artikelförfattaren här.
Eller klarar de inte det.

Permalänk | Anmäl #2 Pekkanen, 2011-11-16, 03:11

Suveränt bra skrivet, men det rör sig inte bara om äldreomsorg där detta geschäft förekommer. Samma pengarullning när det gäller flyktingar, barn som behöver vård utanför hemmet, friskolor och nu under senare år de företag som tjänar multum på att förvara långtidsarbetslösa i fas3. Allt sånt måste få ett stopp.

Permalänk | Anmäl #3 susanna svensson, 2011-11-18, 22:09

"Sliskiga relationer" är vad äldreministern verkar ha haft när man googlar fram gamla artiklar. Hon tycks ha blivit tokkär i själva privatiseringsprojektet i sig självt. Och lite väl mycket kompis med sådana som hon nog borde ha haft ett mer proffsigt, mer nyktert, förhållande till.

Permalänk | Anmäl #4 Klaus Seigel, 2011-11-22, 10:24

Till Joahn Rönnblom, hade du kunnat nämna vilken vetenskap du syftar på? Hade varit till stor hjälp för min B uppsats =)

Permalänk | Anmäl #5 Jonathan Paulusson, 2011-11-22, 17:10