Pappan lika viktig som mamma

Innan vi kastar oss in i allt som har med faderskapet och dess effekt, så vill jag börja med att säga att du inte skulle varit pappa om det inte var för kvinnan och hennes förmåga att föda Ert barn. Utan mamman, inget barn, vilket leder oss till att du inte heller skulle vara pappa. Således hylla och respektera den kvinna som är mor till ditt barn. Glöm aldrig detta, även de dagar då det duggar tätt. Att mamman genomgår förändringar i samband med graviditeten och efter är vida känt, men forskning visar även att du som pappa gör det.

Från hunken till toffel på bara ett par månader där bl.a. det typiska könshormonet testosteron kan minska med 33% efter förlossningen eller vad säger du om svallningar och viktökning, illamående och sömnbesvär?

"Vissa blivande pappor får så kraftiga besvär att de får symptom som liknar en gravid kvinnas."
(Illvet nr 8/2003 - "Blivande pappor är hormonbomber")

Så fort detta lilla barn tar sina första steg så är din roll som pappa livsviktig. Barnet börjar redan från start att utvecklas till att bli en självständig individ med känslor, tankar, funderingar och med tid och mognad även kunskap och värderingar. Därför är barnets emotionella och sociala kontakt med Er båda som föräldrar avgörande för hur den kommer att utvecklas. Och din roll som pappa är inget undantag!

Så här beskriver FHI relationen mellan barnet och pappan från start:
"Barn idag i västvärlden utvecklar parallella anknytningar till sina vårdnadshavare, snarare än att först utveckla anknytning till den ene och sedan till den andre. Man kan alltså utgå ifrån att barnet utvecklar relationsspecifika anknytningar till båda föräldrarna utifrån hur relationen till respektive förälder utvecklats (Broberg 2006). Det finns således inget stöd för biologiska skillnader i föräldraroller. Män och kvinnor reagerar fysiologiskt likadant på spädbarns gråt. Pappor är lika bra på att mata sina spädbarn som mammor, på att tolka vad barnet vill och på att besvara barnets behov (Parke, 1981)."
(FHI "Spädbarns anknytning" 2010)

Forskning visar också att en närvarande pappa innebär stora fördelar, både socialt som emotionellt, men också ur ett kunskapstekniskt perspektiv:

"Genomgången tyder på att en far som är engagerad i barnet främjar barnets psykiska hälsa och sociala anpassning. Ett sådant samband påvisas i åtta av de nio analyser som behandlade effekter av faderns engagemang med kontroll för familjens sociala bakgrund. Effekter av faderns engagemang påvisas också i flertalet av de 11 analyser som gjorts utan kontroll för familjens sociala förhållanden."
(FHI "Fäders betydelse för barns och ungdomars hälsa" 2009)

Vi skall fortsätta vår jakt på bevis för pappans betydelse i barnets liv:

Fars engagemang gör skillnad i barnens emotionella liv. Från en studie baserad på 17 000 barn födda i Storbritannien från 1958 och som följdes upp med vid åldrarna 7, 11, 16, 23 och 33:
- Barn med engagerade pappor har mindre emotionella och beteendemässiga problem i tonåren
- Tonåringar som har nära kontakt med sina fäder får ett mer tillfredsställande äktenskapliga relationer som vuxen
- Flickor som har en stark relation med sina fäder under tonåren visade mindre risk för psykiskt lidande i vuxenlivet.
(Fathers.com)

Så om det inte skulle räcka för att få dig att förstå din viktiga och ärofulla uppgift. Studier visar även att en engagerad pappa som tillbringar tid med sitt barn gör skillnad ekonomiskt.

Enligt IFAU 2010:5 rapport så kan man finna följande avseende ekonomi.
"För varje månad som pappan är föräldraledig ökar mammans framtida lön med knappt 7 procent. Det är större effekt än motsvarande minskning av mammans egen föräldraledighet."
(IFAU 2010:5)

Och då skall vi inte glömma regeringens satsning på ökad jämställdhet inom föräldraskap sk. "jämställdhetsbonus". Desto mer ni som föräldrar delar lika med att vara hemma med barnen, desto mer bonus kan ni få. 
(FK: "Jämställdhetsbonus")

Det vi kan lära av ovan studier är en viktig sak:
Desto mer tid och engagemang du som pappa lägger ner på ditt barn, desto mer hälsosam och positiv utveckling kommer ditt barn att få. Så hur ser det ut om det är tvärtom kanske du undrar?

Studier visar nämligen på konsekvensen av en frånvarande pappa:

Enligt kanadensisk undersökning från 2002 är det tydligt att pappans frånvaro som förälder har en direkt negativ effekt på barnens uppväxt och statistiken talar sitt tydliga språk:
- 71 % av alla ungdomar som hoppar av gymnasiet har växt upp utan sin pappa
- 80 % av sexualbrottslingar med subjektivt riktad aggressivitet, har växt upp utan sin pappa
- 63 % av ungdomarna som begår självmord kommer från faderlösa hem
- 85 % av ungdomsbrottslingarna som avtjänar fängelsestraff kommer från faderlösa hem

Barn som växer upp utan en pappa löper ökad risk enligt följande:
- 4,6 ggr. större chans att begå självmord
- 6,6 ggr. större chans att bli tonårsmamma
- 24,3 ggr. större chans att rymma hemifrån
- 15,3 ggr. större chans att utveckla beteendestörningar
- 6,3 ggr. större chans att blir föremål för LVU
- 10,8 ggr. större chans att begå våldtäkt
- 6,6 ggr. större chans att hoppa av skolan
- 15,3 ggr. större chans att hamna i ungdomsfängelse, och med det kriminell utveckling
(fathersforlife.org)

Även i Sverige har vi studier som kommer fram till liknande slutsatser:

"Barn som lever med en ensamstående förälder löper ökad risk för psykiska problem jämfört med barn som bor tillsammans med båda föräldrarna. Det visar en forskningsgenomgång som Statens folkhälsoinstitut har gjort... I Sverige lever ungefär vart femte barn i åldern 0-17 år med en ensamstående förälder. Det motsvarar närmare 400 000 barn."
(FHI: "Större risk för ohälsa bland barn till ensamstående" 2009)

Till och med riksdagspartierna anser denna fråga så viktig att de flesta nu börjar sluta upp kring att införa "barnkonventionen" till Svensk lag. Insikten kring denna problematik och kunskapen om pappans betydelse som förälder har resulterat i en våg av rationella och sunda motioner. För att nämna exempel:

"Jämställt föräldraskap" av Linda Arvidsson Wemmert (M)
(Motion 2011/12:C257)

"Ökad jämställdhet mellan mammor och pappor vid separationer och vårdnadstvister" av Lars-Arne Staxäng och Finn Bengtsson (M)
(Motion 2011/12:C225)

"Lika barnbidrag mellan föräldrar" av Fredrik Schulte (M)
(Motion 2011/12:0 (M714))

"Automatiskt delad vårdnad" av Sara Karlsson (S)
(Motion 2011/12:0 (S21114))

"Barns rätt vid en separation" av Billy Gustafsson (S)
(Motion 2011/12:0 (S21148))

"Enkel anmälan för fäder" av Annika Qarlsson (C)
(Motion 2011/12:0 (C373))

"Faderskapstest" av Carina Herrstedt (SD)
(Motion 2011/12:0 (SD172))

"Faderskapsbekräftelse" av Emma Henriksson och Désirée Pethrus (KD)
(Motion 2011/12:0 (KD687))

"Folkbokföring vid dubbelt boende" av Emma Henriksson (KD)
(Motion 2011/12:0 (KD626))

M.fl.

Med andra ord så är det helt rätt tidsålder att vara engagerad pappa då både regering och riksdag, så även  samhällsattityden kring pappan som förälder och betydelse för barnet har börjat vakna till liv. Medvetandet kring barnets behov av båda föräldrarna växer för var dag, men det kanske viktigaste är att du som pappa blir medveten om din betydelse!

Och den arbetsinsats du som pappa behöver göra är inte svårare än att bara vara med dina barn. Var föräldraledig om barnet är litet, hjälp barnet med sina läxor om den går i skolan, lyssna och se dem som individer. Dra dig till minnes och "lär av dina egna barndomsupplevelser" om jag får citera Hans Carlbring (MentorCare). Saknade du själv din pappa? Bli då den pappan som dina barn inte behöver sakna. Har du dragit? Kom tillbaka för barnets skull! Har du blivit borttvingad? Kämpa för ditt barns rätt till sin pappa så du minst en dag kan säga att du gjorde allt som stod i din makt att få vara där. (Även barn blir stora)

Var en engagerad förälder med ödmjukhet och tolerans, värdig titeln pappa!

Och sist men inte minst. Grattis på Fars dag ;-)

Markus Ollikainen (13 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40775

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra skrivet! Att bli pappa är det bästa som hänt mig :)

Permalänk | Anmäl #1 Josef Konarkowski, 2011-11-13, 22:17

I inledningen står det "Är du engagerad pappa växer samhället sig starkare".

Jag håller inte alls med. Under första halvan av 1900-talet så var engagemanget från pappan minimalt. Han jobbade. Mamman var hemma. Samhället, och landet i övrigt, växte så det knakade.

Under senare delen av 1900-talet då pappan tvingats engagera sig mer p.g.a. PK-mobbning, samt att kvinnan tvingats ut i arbetslivet, så stagnerade Sveriges utveckling nästan samtidigt. Utvecklingen av vårt samhälle idag går nästan bakåt.

Permalänk | Anmäl #2 Janne Berggren, 2011-11-14, 00:14

Håller helt med #3, mamma är den viktigaste personen i en människas liv.
Mamma börjar träna i sin roll redan som tvååring med att byta blöjor och bädda ner dockor.

Om pappa vore avgörande för en människas välmående skulle alla vi 40-talister vara förlorade med frånvarade pappor som småbarn, men så är det inte snarare är vi mer harmoniska än de yngre generationerna, kanske just pga att våra mödrar var mer närvarande än de är idag.

En pappa kan vara närvarande och engagerad i sina barn, men det behöver inte innebära att han delar tiden 50/50 med mamma. Pappa är viktig som förebild naturligtvis, men det är mamma som ger en människa den förmåga till känslomässig anknytning som är så viktig senare i livet.
Detta vittnar de flesta barnpsykologer om. Inte minst de som finns i P4-programmet Knattetimmen på måndagar.Mammas kropp är skapad för att ge barnet det som behövs de första åren. Det är ett större trauma för ett barn att inte ha en mamma, än att inte ha en pappa.Så är det bara.

Permalänk | Anmäl #4 Christina Lundqvist, 2011-11-14, 07:51

Janne Berggren, det är OT men om jag struntar i dina första två styckena måste jag fråga, när du säger att samhället har stagnerat eller gått bakåt kan jag inte låta bli att undra vilka kriterium du använder?

Barnadödlighet har gått ned och medel-livslängd har gått upp. BNP per kapita har gått upp och jag kan tänka mig att extrem fattigdom har gått ned, fast det vågar jag inte uttala mig om. Acceptans för mobbning och fördomar om andra kulturer/sexualliteter/osv. är mindre. Och jag behöver väll inte nämna den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Nu säger jag inte att detta måste ha med papparollen att göra, men jag misstänker att samhället har blivit bättre de sista 50 åren.

Permalänk | Anmäl #8 Anders Ekergård, 2011-11-14, 09:40

Det var viktig och skrämmande statistik i den här artikeln. Konstigt att till exempelvis BRIS och Rädda Barnen inte reagerar?....

Barnens rätt till sina båda föräldrar borde ju vara solklar, men är det inte. Hur kan vi se detta framför våra ögon, bland annat i den statistik som finns, och inte reagera?

Permalänk | Anmäl #9 Cuben, 2011-11-14, 14:26

Bra skrivet Markus - som alltid!
Keep up the good work!

Permalänk | Anmäl #10 Bo Sundbäck, 2011-11-14, 15:35

#3 och #4, jag delar inte er uppfattning. En pappa kan mycket väl ersätta det som man förväntar sig att en mamma ska ge de första åren om mamman inte finns tillgänglig för det av olika skäl. Ju tidigare en pappa kan komma in i ett barns liv desto bättre är det. När jag själv blev pappa valde jag att följa med redan på det första MVC-besöket, när min son föddes sov jag över på BB och tog upp honom i min famn tidigt på morgonen där han fick sova i två timmar till. När han var två månader började jag ge honom mat på flaska oavsett tid på dygnet. Vi har en jättestark och trygg relation idag. Om jag började engagera mig så starkt i honom först när han började gå hade jag legat två år efter. Den tiden är svår att ta igen.

Mycket handlar om att våga släppa könsrollerna och se att en pappa är lika mycket förälder som en mamma för ett barn och att lita på varandra i föräldraskapet. Sen har vi olika färdigheter och förutsättningar av naturen, men människan är så finurlig att man klarar av det ändå, fast på sitt sätt. Om våra politiker vågar släppa könsrollstankarna och tänka lite större kommer en jämnare fördelning i föräldraförsäkring automatiskt utan att man behöver kvotera. Dessutom kommer andra delar i samhället att följa efter. I många avseenden har samhället redan gått före av sig självt.

Sen Christina, en pappa är inte avgörande för en människas välmående, precis som en mamma inte är det. Det som är avgörande är att det finns minst en vuxen som tillgodoser de grundläggande behoven som mat, sömn, trygghet, närhet och allt som man behöver som barn. Om det är mamma eller pappa som står för den garanten är inte det viktiga. Klart är dock att om både mamma och pappa tillsammans står för den garanten mår barnet ännu bättre.

Permalänk | Anmäl #11 Hanns Boris, 2011-11-14, 19:08

#11 du skriver massa saker som författaren visar på forskning att det inte stämmer. Vilken forskning visar att det inte spelar nån roll om man växer upp med sin biologiska pappa eller inte?? Eller är det bara massa grundlösa åsikter du häver ur dig?

Permalänk | Anmäl #12 Petter Haraldsson, 2011-11-14, 21:08

#12 Du får gärna förtydliga vad du upplever motsägelsefullt. Sen är inte mitt svar ett svar på debattartikeln i förstahand utan en replik till svar #3 och #4.

Om det är det jag skriver i mitt tredje stycke du reagerar över, vilket jag tror det är, så är det ett direkt svar till #4, jag citerar: "Om pappa vore avgörande för en människas välmående skulle alla vi 40-talister vara förlorade med frånvarade pappor som småbarn, men så är det inte snarare är vi mer harmoniska än de yngre generationerna, kanske just pga att våra mödrar var mer närvarande än de är idag". Som jag uppfattar henne försöker hon negligera betydelsen av pappor. Det jag vill ge uttryck för är att hon har fel, ett barn mår inte bättre om det är pappa som fattas i livet istället för mamma, och det mår inte sämre om det är pappa barnet lever tillsammans med istället för mamma. Det som är avgörande för om barnen mår bra är att det finns en vuxen som tillgodoser deras behov. Det som får barnen att må allra bäst är om både mamma och pappa finns där och tillgodoser barnets behov. Helt enligt vad som framkommer i debattartikeln.

Permalänk | Anmäl #13 Hanns Boris, 2011-11-14, 23:53

#8!

>>Barnadödlighet har gått ned och medel-livslängd har gått upp.
Ja, det är bättre idag, men har inget med papparollen att göra.

>>BNP per kapita har gått upp.
Ja, det kallas också för inflation och har heller inget med papparollen att göra.

>>och jag kan tänka mig att extrem fattigdom har gått ned, fast det >>vågar jag inte uttala mig om.
Jag vet inte heller. Jag vet iaf att när jag var barn på 60-talet så kunde en familj med fyra barn klara sig endast på pappans lön. Mamma BEHÖVDE inte jobba om hon inte ville.
Så är det knappast idag.

>>Acceptans för mobbning och fördomar om andra kulturer/sexualliteter/osv. är mindre.
Ja, acceptansen är mindre, men mobbningen är MINST lika vanlig idag. Ingen flicka i min skola kallades för hora på 60-talet.
Fördomarna har ökat vad gäller utlandsfödda samt människor med ickeheterosexuell läggning. Anledningen är troligen att dessa människor förekommer (öppet) i större antal idag.

>>Och jag behöver väll inte nämna den tekniska och vetenskapliga
>>utvecklingen.
Jag håller med.

Som barn fick vi behålla skolböckerna efter avslutad termin. Skulle vi på utflykt så chartrades en buss. Min mormor fick bästa tänkbara vård på sitt äldreboende. Man behövde inte vara rädd på 70-talet att åka in till stan ensam en sen kväll. Köttet i mataffären var kött och inget annat. Idag har vi fullt med tillsatser m.m.

Jag har levt på 60-talet och kan lätt jämföra. Tar vi bort den tekniska utvecklingen så är allt annat sämre - enligt mig.

Nu handlade ju artikeln om att med en engagerad pappa växer samhället sig starkare, så det blev lite OT.

Ingen kan dock förneka att industrialismen startade och gjorde sina största kliv när kvinnan tog hand om barnen i hemmet.

Permalänk | Anmäl #14 Janne Berggren, 2011-11-15, 02:38