Unga med neuropsykiatriska funktionshinder klassas ut

Den formella anledningen för 74 procent av de unga som getts Aktivitetsersättning, i folkmun förtidspensionerats, har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning - NPF, som ADHD, Tourettes, Aspergers eller annan diagnos inom autismspektrat, skrev SvD igår. Det missades lite fokus i frågeställningen i den statliga nypublicerade utredningen från forskare på Umeå Universitet, som istället riktade in sig på om: Förtidspensionering av unga - en fråga om utsortering efter utbildningsnivå och socioekonomisk bakgrund? Detta att inte se en stor bakomliggande orsak till misslyckande i skolan och att ta sig in på arbetsmarknaden kommer på sikt ge samhället enorma merkostnader. En övergripande plan för att samordna samhällsresurser skulle vara mest kostnadseffektivt i längden, samt bespara många ett livslångt lidande.

Sedan regeringsskiftet har under de senaste åtta åren antalet pensionerade unga 2o-24 år, ökat med 80%, nästan fördubblats. Arbetslinjen har blivit utslagningslinjen inte bara för de redan utanför arbetsmarknaden utan drabbar unga så kraftigt att de inte ens har en chans att skapa sig en framtid med arbete, lön och semester.

Författarna visar att unga med låg utbildning, tidigare arbetslöshetsperioder och försörjningsproblem är överrepresenterade bland dem som beviljas aktivitetsersättning. Deras huvudsakliga slutsats är alltså att den ökning av antalet unga och unga vuxna med aktivitetsersättning som har kunnat urskiljas med stor sannolikhet kan relateras till inträdeshinder på arbetsmarknaden och en benägenhet att medikalisera i grunden sociala problem.

Det utredarna inte säger är att de som inte har så stor chans att komma in på arbetsmarknaden är de med neuropsykiatriska diagnoser. Skolan inte tar vara på alla elever och de som behöver det mest. Utredarna uttrycker att man gör utanförskapet till ett medicinsk problem. Men det är ju faktiskt ett medicinskt problem som det inte satsas tillräckligt på i skolan, om vi ser till den här gruppen med ADHD, Aspergers mm som ofta har stora svårigheter i skolan.

SvD skrev igår, med källa TT, att den formella orsaken för 73 procent av ungdomarna är adhd, autism och Aspergers syndrom. Unga som inte har klarat gymnasiet är kraftigt överrepresenterade bland personer som får aktivitetsersättning. 

Nu står alltså en ny generation inför utsikten att hamna ännu mer utanför samhället i social misär med stor risk för kriminalitet, psykiskt illamående och missbruk som på sikt kostar samhället otroliga pengar.

Uppskattningsvis har 25-40% av grova återfallsförbrytare ADHD. Se det 1,5 timmes långa föredraget med ekonomen Ingvar Nilsson som sätter siffror på vad utanförskapet kostar och samhällets slöseri då olika samhällsinstanser räknar ekonomiskt kortsiktigt i stället för att ha en övergripande långsiktig handlingsplan. Samhället tillåter utanförskap iom sin underlåtenhet. De unga som inte klarar av skolan och har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, vilka signaler får de av att sättas på Aktivitetsersättning, direktpensioneras till undantag från samhället? 

Karolinska Institutets ADHD-projektet på Norråkersanstalten med näst högsta säkerhetsklass, påvisade att ett koncentrat av personer med ADHD finns på landets anstalter. Ylva Ginsberg som är överläkare i psykiatri har lett Norråkersprojektet och säger i Tidningen Läkemedelsvärlden att det inte är ett tidigare kaosartat liv eller miljö som skapat störningen. Funktionshindret kom först. Visst kan mångas kriminalitet förklaras utifrån en sjukdomsbild. Men även om ADHD är en riskfaktor för både missbruk och kriminalitet så kompliceras sjukdomsbilden av till exempel uppväxtmiljö. Det primära nu är att se om killarna fungerar bättre i fängelsemiljön, om de lättare kan ta tillvara de möjligheter som faktiskt finns inom kriminalvården. Nästa steg är att se om de kommer att klara sig bättre när de avtjänat sitt straff och om återfallen minskar i den här gruppen. Men dit är det långt. Redan tidigt märktes en minskad våldsbenägenhet på ADHD-avdelningen.

Det är ju nu bevisat att ADHD-behandling sparar miljarder i kriminalvården. "Människor har fått ett nytt liv efter en lång tid av kriminalitet, det är något av ett mirakel. Men samtidigt inställer sig också frågan varför man väntat så länge på att försöka hjälpa dessa människor när det ger dem ett nytt liv och det samtidigt finns enormt mycket pengar att spara för samhället" skriver Ingvar Nilsson i ett pressmeddelande från Kriminalvården.

Jag ställer mig samma fråga. Ska verkligen unga med neuropsykiatriska funktionshinder klassas ut innan de ens fått gå i en klass som fungerat?

Victoria Qvarnström (14 artiklar)

Anmäl