Sandvikenfallet en effekt av en puritansk sexualsyn

Detta var en lysande spegling av hur fel det kan gå då ingen vill ta ett beslut som riskerar att kritiseras utan lämnar problemet vidare. Rolf Hillegren har i denna och i sina tidigare artiklar visat en lysande klarsyn och kommit fram till consensus som tidigt borde ha stått klart.Förutom fallet Assange har vi den nu friade barnläkaren. Rättsväsendet skall icke belastas med ärenden där man inte kan förvänta sig en fällande dom och där allmänhetens förtroende för Rättsväsendet äventyras !

Det som är så gräsligt är samhällets sexualisering vilket bidrar till att barn kan ses som sexualobjekt.
Oskuldheten tas ifrån barn då de likt Adam och Eva blir uppmärksammade på sin nakenhet.
Föräldrar blir tveksamma om de kan sova nakna tillsammans med barnen.
Att vara hud mot hud är trygghetsskapande och tas det ifrån oss så blir barnen lidande.

Det är ett hysteriskt samhälle som har tappat allt förnuft.
Vi är en produkt av evolutionen och för vår överlevnad så har vi ett starkt inbyggt förbud mot incest.

Den oförsvarligt dåliga sexualupplysning som RFSU (tror jag det var) spred (sprider?) i skolorna är ett övergrepp på unga.
Ett känsligt ämne skall behandlas känsligt och inte likna porr.

Blev även mest chockad över den kvinnliga polisinspektörens och åklagarens agerande och yttranden i Sandvikenfallet. Att socialförvaltningens skulle tappa omdömet var inte mer än väntat. Tyvärr.
Som f d åklagare har du väl erfarenheter även på det området och vet att samarbete med socialtjänst inte har varit friktionsfritt?

Det är en skrämmande utveckling att man nu inom polis- och åklagarväsendet sänker beviskraven i utredningar och söker påverka utgången med allt utom rättsliga metoder.
Det är ju inte så längesen som man inom polis- och åklagarämbetet kritiserade t ex vittnespsykologer då de hade ställt ledande frågor och påverkat barnen.
Det är farligt när rättssystemet fixerar sig vid patriarkala idésystem och låter sådana löpa okritiskt parallellt med individens rättigheter och skyldigheter.

Däremot håller jag inte med dig på en punkt: "Som följdverkningar har vi fått en sexualbrottslagstiftning med bisarra inslag som våldtäkt utan våld och ett samhälle där människor blir panikslagna inför bilder på nakna barn. " När det gäller sexuella övergrepp på små barn behövs de facto inget våld alls eftersom ett barn står klart i beroendeställning till den vuxna/e. Det räcker så "bra" med subtila hot. Men att få panik över att barn är nakna i ett naturligt sammanhang är sjukt.
Upplevde att både polisinspektören och åklagaren uppvisade tydligt personliga sexualneuroser.

Mycket bra Rolf! När jag såg programmet reagerade jag nästan starkast mot de två kvinnliga åklagarna. Det finns ju naturligt en större respekt för deras kunnande än för socialarbetarnas.

Men kritiken har helt oförklarligt uteblivit tills nu. Hur kan man driva ett sånt här ärende och sen sitta och FÖRSVARA sitt agerande efteråt när det blev så fel? Det är ofattbart.

Mellan raderna läser jag att vissa värderingar lyckats tränga sig i även på åklagarmyndigheten. Det är kanske ingen slump att det är en kvinnlig åklagare även i fallet Assange.

Om du som åklagare inte driver ett fall så långt det går och inte vänder på alla stenar, riskerar du att fallet hamnar hos överåklagare Marianne Ny på Utvecklingscentrum i Göteborg. Det är Ny som citeras när Hillegren skriver, att "man har inte vänt på alla stenar".

http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2011/02/man-hade-inte-v...

Riktigt bra skrivet. Vi är många som blev arga över Sandvikenfallet men inte lika många som har vågat peka på elefanten i rummet: Skurkarna i det här dramat är inte Sandvikens socialförvaltning utan Sveriges nypuritanska elitfeminister.

#2 karin grubb sellin, vet du om att pedofili förbjöds först 1979? Sexualisering av barn är ingenting nytt. Lolita. Skillnaden mellan då och nu är medvetande.

Årets bästa inlägg på Newsmill hittills, tack Rolf Hillegren.

Här sätts fingret på den galopperande galenskapen; dvs genushysterin som inflammerar vitala samhällsfunktioner i Sverige idag.

Att barnläkaren vid karolinska blev friad och att ärendet inte kommer att överklagas är en seger för förnuftet men man frågar sig hur det kommer sig att kvalitén på åklagarna bara blir sämre och sämre.
Det tycks vara så att dom svagaste juristerna hamnar på åklagar - eller skattemyndigheten, inte bra för rättssäkerheten.

Har dom dessutom blivit influerade av tankegångar från nationella sekreteriatet för genusforskning i Umeå, ja då är vi riktigt illla ute!

#9. Du har rätt. Får jag bidra med en annan rätt : Kopplingen mellan feminism och sexuell puritanism är lika långsökt som kopplingen mellan etnicitet och kriminalitet.

#9 Gunilla Madegård – Kommentar: ”Såväl som på en oerhört flagrant brist på kunskap om vad feminismen / genusvetenskapen egentligen handlar om.”

Den flagranta bristen på kunskap tycks vara väldigt kompakt bland välkända feminister själva:
1. Ireen von Wachenfeldt: "Män är djur"

2. Margareta Winberg: "Alla män är potentiella våldtäktsmän"

3. Tina Rosenberg sa: ”Kvinnor som har legat med det andra könet är könsförrädare”

4. Gudrun Schyman: ”Svenska män är som talibaner”

Vi minns mycket väl dessa ideologiska uttalanden och de får stå fortvarande för vad de sagt. Det finns ingenting vetenskapligt i deras sätt att profilera sig som förespråkare för feminism. Det här är vad feminismen egentligen handlar om för väldigt många och det är absolut ingenting som ”antifeminister” skulle ha hittat på.

Utmärkt som resonemang med en del juridiska klargöranden vad detta borde ha handlat om ur åklagarens synvinkel!

*

Rolf: Att det sedan finns personer som finner tillfredsställelse i att betrakta nakna barn som leker eller uppträder helt passivt i naket tillstånd är knappast något samhälle bör ingripa emot.

Chris: Detta är ett väldigt viktigt påpekande utifrån tanken att vi inte kan överbeskydda barnen utan att riskera skapa så riskabelt onaturliga förutsättningar för barnen att växa upp.

Det som är helt normala aktiviteter för barn är, precis som du påstår, ingenting som något samhälle ska ha synpunkter på. Det är fullt normalt för familjer att kunna vistas nakna inom den privata sfären oavsett barnens ålder. Om någon känner sexuell dragning mot barn i en normal situation (normalt för barnens beteende) som ingalunda är arrangerade med detta sexuella syfte i åtanke kan vi aldrig förebygga genom att begränsa barnens och de vuxnas personliga frihet inom ramen för vad en normal familjegemenskap innebär.

Det vore ju lika absurt som att vi ska förebygga våldtäkter genom att kräva att kvinnor ska bära heltäckande kläder för att gömma sig inför sådana otyglade drifter som skulle kunna leda till sexuellt våld. Gärningsmannens asociala och dysfunktionella beteende ska inte diktera villkoren mer än nödvändigt hur vi ser på barn och barns säkerhet.

I detta speciella fall var inte längre åklagarens tolkning angående den aktuella videofilmen bara grovt överdriven utan helt sjuklig och bisarr.

3# Inger Olsson

Jag menar naturligtvis inte att övergrepp mot barn ska vara straffria. Det jag vänder mig emot är att lagstiftaren som en eftergift mot tidens strömningar valt att inrymma alltför många gärningar under begreppet våldtäkt. Följden har blivit att våldtäktsbegreppet devalverats. Sexuella övergrepp mot barn borde i de flesta fall kallas ”sexuellt utnyttjande av barn” och sådana övergrepp kan givetvis vara oerhört allvarliga. Läs gärna min artikel ”Allt kan inte vara våldtäkt”, SvD Brännpunkt den 1 april 2006.

Rolf Hillegren,

Jag undrar lite mer om dina tankar kringa detta stycke:

"Trots alla tragiska inslag i denna historia finns det en samhällsinstitution som fungerat, nämligen domstolarna. Där segrade förnuftet vid varje tillfälle. Men tyvärr är det inte heller i domstolarna vinst varje gång för det goda omdömet. En skrämmande tanke är därför att om åklagarna haft "framgång" med sina åtal kunde familjens framtid ha blivit totalt spolierad."

Enligt din uppfattning. Är det vanligt (finns det några studier på detta?)? Har beviskraven sjunkit för dessa brott? Hur ser man på barnvittnesmål idag jämfört med tidigare (och då menar jag inte nödvändigtvis en jmf med da Costa-fallet)? Vad krävs för stödbevisning utöver ett vittnesmål från ett barn eller en vuxen för den delen för att bli dömd? Vad behövs för förändringar? Du pratar om att ingen sagt ifrån i debatten under de senaste åren, men hur har det förändrat lagstiftningen eventuellt tolkningen av lagstiftningen och vad ska vi göra för att förbättra den och göra den mer rättsäker?

Det blev många frågor. Jag är ledsen för det Rolf. Tack för en intressant artikel.

"Stenvändarna" det är ett bra namn på denna grupp åklagare. De driver fall mot tidigare ostraffade människor med väl fungerande liv. Fallen är kontroversiella, och försöker utvidga befintlig praxis. Pressen är involverade som en del av fallet. Genom sitt deltagande i pressen är dessa åklagare offentliga personer, så man bör få diskutera vad de håller på med. De säger sig stå på den svagas sida, den "utnyttjade kvinnan", "det oskyldiga barnet".

Marianne Ny, som vänder nya stenar i Assange fallet, och som myntade begreppet. Får ses som ideologen.

Ulrika Rogland, som driver BDSM fallet, och vill ta det till HD, trots att hon inte vinnit något gehör alls i två instanser.

Therese Stensson, som vände stenar i Sandviken. "Man bör titta under alla stenar för barnets bästa".

Elisabeth Brandt, som letade i stenlandskapet runt barnläkaren.

Kanske ska journalister vara lite extra vaksamma när nya fall runt dessa dyker upp? En viss "politisk aktivism" kan man se. De utsätter de som de åtalar för mycket stora påfrestningar under lång tid. Och de förlorar alltid sina fall när de granskas objektivt, offentligt och kritiskt.

Nästa spännade fall är Assange, och manga-teckningarna såklart, nu när de kommer upp i HD.

På den "svages" sida till viket pris som helst! Moralpanik, eller ej, vilken sida vinner? Vem behöver TV-serier :-) ? (Claes Borgström kommer in som joker)

#15

Gunilla Madegård, jag noterar att du fortsätter med låtsad allkunskap och härskartekniker att bygga halmgubbar och förolämpa folk. ;-)

Du försöker väl inte lura i folk att feminismen är en vetenskap. Jag tror det kan finnas en poäng i att särskilja ismer och vetenskap, även om ismer kan hämta inspiration från vetenskapen och vetenskapen kan vara påverkad av ismer.

Genusvetenskapen vid Uppsala universitet är t.ex. mer eller mindre känd för att vara präglad av feminism (ideologi) till den grad att man kan ifrågasätta genusvetenskapens vetenskapliga värde, vilket inte ska förväxlas med dess politiska värde.

För övrigt tycker jag att Rolf Hillegren har skrivit en tänkvärd artikel. Masspsykoser och mediahysteri som underblåses av halsstarriga moralister måste balanseras av sunt förnuft.

Tack Rolf Hillegren för en mycket bra och tänkvärd artikel. Kritiken har ju tidigare mest riktats mot de sociala myndigheterna, men det är utmärkt att åklagarens roll i detta fall ifrågasätts. Hur man kan driva ett fall på så lösa grunder och dessutom överklaga till högre instans är obegripligt. Att ”vända på alla stenar” och ”för barnets bästa” håller inte som argument. Tror man sig inte vinna ett mål ska man som åklagare ej heller driva det.

Visst är Sverige extremfeminismens Saudiarabien, men den andra sidan av saken är att svenska män är uppfostrade till mesar. Nu går en teaterföreställning av Solanas mansutrotningsmanifest SCUM på Turteatern i Stockolm. Enligt SvD:s recensent: "I det intima teaterrummet får vi kvinnor den bästa behandlingen. Vi sitter bekvämt med guldkuddar bakom ryggen och bjuds på druvor och godis. Männen sitter på nakna stolar och får oftast ta del av Edwards (skådespelarinnans) rygg eller en bister släng med huvudet åt deras håll." Det har talats om kvinnlig masochism genom historien, men vad ska man säga om svenska män som går med på den behandlingen?

Gunilla Madegård har en poäng. Det är ganska läskigt att se hur unket det tycks bli när feminismen och genusvetenskapen kritiseras. Jag har inga problem med att ämnena diskuteras, men detta måste ske sakligt, och inte baseras på ogrundade påståenden eller lösryckta citat från mer eller mindre vettiga personer som kallar sig feminister. Hela debatten urartar gärna i något som skulle kunna sammanfattas i "låt mig definiera feminismen åt er feminister, och sedan kritisera er för definition jag uppdiktat". Frågan är förstås vad som är grejen med denna rädsla.

Artikeln i sig själv är vettig, och jag håller med debattören om allt förutom kopplingen till feminism som fick mig att tappa hakan. Visst finns den här moralismen hos alla samhällsgrupperingar, men det är knappast feminismen som framhärdar dessa värderingar, åtminstone inte i stort. Intressant i kommentatorsfältet är även de som ihärdigt påpekar att åklagarna var "kvinnliga åklagare". Som om det av naturen redan där finns något suspekt.

Disclaimer (innan anklagelserna börjar hagla): Ja, jag är feminist. Nej, jag hatar inte män. Ja, jag har en (manlig) sambo. Nej, jag ser det inte som könsförräderi att ligga med honom. Nej, jag tycker inte att män är talibaner, eller att män i allmänhet medvetet skulle förtrycka kvinnor. Etc etc.

#21

Lotta, visst kan sammanhanget vara helt avgörande för betydelsen av en sats, ett begrepp eller ett ord. Men det finns också risk för att kontextualiseringen leds in absurdum.

Men för de som följer debatten genom åren behöver t.ex. fraserna, som Christoffer radar upp i #11, förklaras genom ett explicitgörande av sammanhanget vari fraserna uttalades. Christoffer förklarade ju sammanfattningsvis att de handlade om ideologi.

Just de fraserna signalerar ju extremer, en radikal syn på feminism, och fungerar utmärkt att använda som fond för en diskussion.

#22

Gunilla Madegård

Jag skulle aldrig våga påstå att rättsvetenskapen eller juridiken vore fri från subjektiva värderingar, eftersom jag har insikt om att den inte är det.

Så det gäller att vara på sin vakt med kritiskt tänkande när man läser, ja vad som helst faktiskt. Och har man rätt instrument för sin kritiska analys så kan man lättare hamna rätt i förståelsen för det man läser.

Vetenskapen är inte starkare än sin svagaste länk, den subjektiva och begränsade människan.

Goodwin. Jag tror det finns en problematik i att betrakta feminismen som en ideologi, de flesta som själva bekänner sig som aktiva feminister väljer ofta att betrakta det som ett verktyg. Ofta då i termer av glasögon att analysera och betrakta samhället igenom. Men det finns förstås olika synsätt även där.

Visst kan man diskutera dessa citat, men det blir oerhört problematiskt när man i stället för att diskutera uttalandena i sig, förvandlar dem till något som exempelgör och företräder feminismen i stort. Det som ofta saknas i diskussionerna är en förståelse för vad feminism över huvudtaget är som idéströmning. Den är nämligen inte sammahållen, och inom feminismen finns det stora motsättningar mellan olika grupper. Jag skulle till exempel kunna nämna den största motsättningen, nämligen den mellan särartsfeminister och likhetsfeminister, som ser på frågan på två helt skilda sätt. Inom dessa finns det mindre grupperingar, som även de debatterar med varandra.
I slutändan blir det som att definiera liberalismen utifrån nyliberalism. I det sammanhanget kommer det med andra ord att finna socialliberaler som inte alls känner igen sig i definitionen, och kritiken och diskussionerna runt blir skev.

#14 Sture Svensson

Som du själv nämner så ställer du många frågor. Jag ska försöka att kortfattat besvara några.

Det jag syftade på i det stycke som du citerar var att ibland kan en tingsrättsdom bli fullständigt uppåt väggarna och i värsta fall även en hovrättsdom. I normalfallet är dock antalet kontrollinstanser (polis, åklagare, två domstolsinstanser och i vissa fall även socialtjänsten) så pass stort att risken för felaktiga domar är liten. Det som är skrämmande i Sandvikenfallet är att kontrollen inte fungerade förrän i domstolarna. Här borde kontrollen fungerat betydligt tidigare och som jag framhållit redan hos socialtjänsten.

Jag känner inte till om det finns någon studie huruvida beviskraven har minskat i denna typ av mål. När det gäller vittnesmål från barn är min bedömning att man i domstolarna numera är mer vaksam på de felkällor som kan finnas. Jag antar och hoppas att da Costa fallet inte skulle kunna upprepas. Däremot visar ju det aktuella fallet att polisen (i vart fall i Sandviken) kan ha skäl att utvärdera sina metoder när det gäller barnförhör.

Det är svårt att uttala sig generellt om vilken stödbevisning som bör finnas till barnförhör.

När det gäller mitt påstående att ingen sagt ifrån i debatten är jag övertygad om att mycket hade varit annorlunda om man från Riksåklagarens sida under åren hade varit på hugget och gjort klarläggande uttalanden när lagstiftningen och olika domar kritiserats i pressen. I stället har man alltför ofta, mot bättre vetande, jamat med och försäkrat att utredningsmetoderna ska förbättras i stället för att förklara att det stora problemet med sexualbrotten är bevisfrågorna. Detta gör exempelvis att det alltid kommer att vara ett stort gap mellan antalet anmälda våldtäkter och antalet fällande domar i våldtäktsmål. Själv har jag utan framgång ägnat mig åt såväl intern som extern kritik under de senaste 15 åren.

#26 Rolf

"Själv har jag utan framgång ägnat mig åt såväl intern som extern kritik under de senaste 15 åren."

Vad beror den uteblivna framgången på? De politiska vindarna? Karriärister i högre positioner?

Gunilla, jag tror inte du kommer ha någon större framgång med din uppenbara ohederliga och aggressiva konfliktsökande "debattmetod". Man förlorar helt enkelt lusten när man läser dig.

#26 Rolf,

Tack för dina svar. Bevisfrågan är ju den viktigaste frågan och den förutsätter god undersökningsmetodik och ett öppet sinne.

#28 Gunilla,

Jag gör här med ytterligare ett försök att diskutera med dig med risk för att bli trakasserad.

Vad som innefattas i Barnens bästa är relativt. Det skiljer sig också om man pratar i allmänhet eller rent juridiskt. I korthet går barnets bästa ut på att man utgår från det enskilda barnets behov och förutsättningar och en strikt definition kan därför tom vara en nackdel för barnet enligt vissa debattörer. FN-konventionen har också kritiserats för att begreppet är för vagt definierat. Begreppet barnens bästa är ett begrepp som utgår från ett barnperspektiv och som hela tiden förändras och därav beror av den tid, miljö, kultur mm som barnet befinner sig i och en övergripande definition är därför nästintill omöjlig. En del menar att barnens bästa inte ska ses som ett begrepp utan en rättslig målsättning. Det blir mest en massa trams när man försöker definiera det mer specifik som du försöker göra. Barnens bästa innefattar dels rättsliga principer gällande lagstiftning där barns lagliga rättigheter definieras och dels en del som man inte kan lagstifta om som rätten till omtanke, kärlek odyl. Även inom den första delen är det inte alltid enkelt att definiera helt vad barnens bästa är eftersom det skiljer sig från barn till barn.

Det är därför man lägger större vikt på barns rättigheter istället när man diskuterar specifika fall, eftersom dessa är väl definierade och därför kan diskuteras i mer detalj. Dessutom måsta barnens rättigheter vara uppfyllda för att man ska uppnå vad som menas som barnens bästa. I Sandvikenfallet såg man inte till barnens bästa eftersom man saknade ett barnperspektiv och dessutom bröt mot flera av barnens rättigheter (och föräldrarnas rättigheter). Att forskning visar att barnperspektivet i regel saknas i vårdnadsutredningar är givetvis fel (i över 90% av utredningarna). Än mer fel blir det när dessa vårdnadsutredningar ligger till grund för nämnder och domstolars ställningstagande. Rolfs artikel tar dock upp åklagarens roll i denna historia. Och det har nog inte undgått någon att åklagaren totalt misslyckats i sin tjänsteutövning, men även att barnperspektivet lyste med sin frånvaro.

Jag kan rekommendera att du läser FN:s barnkonvention, böcker och avhandlingar som jag rekommenderat till dig i tidigare diskussioner om du vill veta mer om barnens bästa och barns rättigheter. Med förhoppning om ett sansat svar från dig Gunilla.

Min son, i dag 22 år, gjorde en bekännelse för något år sedan.

När han var ett litet barn och gick på lågstadiet, så berättade han om en man som betett sig underligt men som han lyckats komma undan. Allt tydde på att en pedofil var i farten. Vi tog upp detta på skolan, jag tror också att polisen kopplades in. Men sedan hände inget mer.

Vad han bekände efter alla dessa år var att han hittat på detta bara för att få uppmärksamhet.

Jag vågar inte tänka på vad som kunnat hända om han fått peka ut en person... någon oskyldig man kanske hade dömts mot sitt nekande och fått hela sitt liv förstört. Skrämmande!

#28 Gunilla,

Objetivitet i en utredning är när man på ett sakligt och opartiskt förhållningssätt genomför sitt arbete. Det är precis så enkelt även om det kan vara svårare att förverkliga det.

”27 Goodwin Strawman

Du undrar vad den uteblivna framgången beror på när det gäller framförande av kritik.

För det första är de flesta jurister anmärkningsvärt ointresserade av samhällsdebatt, trots att de i många fall har ett arbete som borde göra dem engagerade. Det gör att den som väl yttrar sig blir en ropande röst i öknen. Detta är ett förhållande som länge såväl förvånat som stört mig.

För det andra finns detta ointresse för förändringar inte bara hos enskilda individer utan även hos myndigheter som borde vara lyhörda för kritik som Åklagarmyndigheten och Polisen. Inom åklagarväsendet är det visserligen högt i tak i den meningen att man kan säga vad man vill, men tyvärr är det ingen som lyssnar. Hos Polisen är det till och med riskabelt att yttra sig, vilket ett aktuellt fall visar. Jag tänker på fallet med polisen och forskaren Stefan Holgersson där JK inlett en förundersökning mot dennes chef.

"Är det öht möjligt alltså, att vara objektiv i förhållande till fenomen som man är i total avsaknad av relevant o adekvat kunskap om?"

Det här måste vara ett gott exempel på en tautologi.

#35 Rolf Hillegren, tycker du det ska finnas något typ av "prick system" för åklagare? Läkare har det exempelvis. Omsorg och sjukvård har pckså en del "lex"-lagar för att komma tillrätta med missförhållande.

En åklagare har mycket makt. De kan hökta en nomalt fungerande och tidigare ostraffad person i 4 dagar. Hålla personen helt isolerad. Sedan behövs omhäktningsförhandling, men här går alltid domstolen på åklagarens ord. Åklagaren styr också helt vad polisen ska lägga utredningsresurser på i ärendet.

Så medan en part sitter helt isolerad, så har den andra parten tillgång till alla resurser och maktmedel.

Det visar sig nu i en del fall att åklagaren är mycket nitisk (vänder på alla stenar) men ändå inte får något gehör i domstolen. Går ändå vidare osv. Vi har BDSM-fallet, Assange, Sandviken och Barnläkaren och Manga-teckningarna. De har alla lite av det i sig, även om de är i olika skeden. Och det är bara i vissa fall man satt människor i måndaslång isolering. Men en dygns häktning förekommer nästan alltid även i manga-fallet.

Ska en åklagare få vara hur nitisk som helst? Och sen är det upp till domstolen. Eller ska man efteråt kunna säga, nu gick du på för hårt, du har inte rätt att häkta ostraffade personer under 5 års tid, utan får jobba med andra fall istället.

Hur tillrättavisas åklagare idag? Finns det förbättringar att göra? Vad skulle konsekvensen av ett "prick-system" bli?

#38 Gunilla,

Som jag tidigare sagt till dig så är det givetvis bra om socialtjänstemän, som så väl åklagare och polis besitter kunskap inom beteendebiologi, psykologi, medicin mm men det är inte den största frågan. Långt ifrån det. Det var inte bristen på ämneskunskap i psykologi som föranledde de fel som begicks i Sandvikenfallet eller i många av de andra fallen som granskats. De fel som begicks var att utredningarna var subjektiva och bedrevs med förutfattade meningar. Som så många andra utredningar vilket forskningen visar. Det handlar alltså om brister i objektivitet och brister i utredningsmetodik kopplat till den stora makt över vuxna och barn som tjänstemännen besitter, så väl åklagare och polis som socialtjänstemän. Även socialnämndens brister i kritisk granskning och objektivitet framkom med all tydlighet. Här finns mycket att göra!

Åklagaren ska under förundersökningen vara opartisk och arbeta efter objektivitetsprincipen enligt rättgångsbalken. Jag tror inte att det finns någon som anser att åklagaren lyckades med det i Sandvikenfallet. Åklagaren skall dessutom inte väcka åtal om de inte kan förvänta sig en fällande dom, vilket Rolf belyste i sin artikel. Återigen tror jag inte det finns någon som anser att åklagaren i Sandvikenfallet följde denna regel. Även jag fick, liksom Rolf, rysningar när jag hörde åklagaren yttra att hon skulle driva fallet så långt som möjligt. Sandvikenfallet visar på tydliga brister i hur åklagaren arbetade.

En kurs i psykologi hade föga hjälpt barnen i Sandvikenfallet. Med det sagt så är det givetvis bra om ämneskunskapen inom en rad ämnen förbättrades för så väl åklagare, polis, socialtjänstemän och socialnämndemän.

”40 Per Nydahl

Tanken att åklagare skulle kunna tillrättavisas på det sätt du tänker dig är naturligtvis rimlig. Men jag anser att det skulle medföra olösliga problem och skälet är att väldigt många av åklagarnas ställningstaganden är av subjektiv natur till skillnad från läkarnas. Det är lätt att påvisa att en läkare använt en behandlingsmetod som inte är vedertagen eller ordinerat en felaktig medicin. En åklagare som väcker åtal, trots bristfällig bevisning kan däremot alltid hävda att han ansåg att den skulle räcka.

Som åklagare arbetar man dock under straffansvar, vilket innebär att man ligger illa till om man begår något formellt fel som att låta någon vara frihetsberövad för länge eller att man missar att ett brott är preskriberat och fattar ett anhållningsbeslut. Då riskerar man att själv bli åtalad.

Det allra viktigaste är att åklagarna är omdömesgilla och kan göra vettiga bedömningar i känsliga frågor. Det är viktigare än att de har de allra bästa kunskaperna i juridik.

#44 Sahandra

Det är en vetenskap inom biologin som också kallas etologi (läran om djurs beteende) om du hellre vill det. Charles Darwin är kanske den mest kända forskaren inom detta område. Det var ett exempel jag använde ihop med psykologi och medicin i inlägg #41 som du gärna kan byta ut mot någon annan relevant vetenskapsdisciplin... varför inte etnologi.

#42 Rolf Hillegren, tack för ditt svar.

Det är väl så att ingen åklagare har blivit sraffad sen 1946, så i praktiken har det inte funnits något straffansvar. Eller så är de mycket liberalt satta.

Eller är det så att alla åklagare är ofelbara, vilket inte riktigt stämmer överens med andra människors natur, och det vi sett i en del fall på sistone.

Jag tror en läkare också skulle säga att många bedömningar är subjektiva. Man vet inte hur en behandling kommer slå. Man provar. Sen finns det regler hur långt man får gå. Socialstyrelsen vakar över dessa. Varje år går ett gäng läkare över denna linje och får en prick.

Åklagare har också ett gäng regler att förhålla sig till. Det har rimligtvis brytits i dessa fall (ex vis Sandviken-fallet) eller så behöver man göra dessa regler bättre. Trots allt är det någon som borde förstå sig på regelsystem så är det åklagare :-) det borde alltså gå att skapa någonting sådant.

Att det inte finns några stopp-regler eller ansvar efter ett Sandviken-fallet är konstigt. Att man kan trycka på med de maktverktyg man har som åklagare mot en ostraffad person, med jobb, familj och hela Svensson-kittet är konstigt.

Är det kanske så att ingen yrkesgrupper vill regleras under "prick-ansvar"? Tror du att du hade resonerat likadant om du inte jobbat en karriär som åklagare själv? :-)

Vad det än är i slutändan så saknas det något här. Det saknas någon form av reglerande mekanism som används kontinuerligt. Varje månad, hela tiden, och inte bara 1946... som reglerar makten mellan medborgaren och åklagaren. Detta speciellt eftersom man stiftar mer och mer lagar som kommer närmare och närmare Svensson. Om nu rättsvårdande myndigheter tycker att de ska få rota i folks byrålådor i jakt efter bevis om brott mot allt mer detaljerade lagar om hur man ska leva, så måste det till något mera än "vi gjorde allting rätt" efter de rotat klart.

Det är någonting som håller på att hända här, som inte är bra, när vanliga Svensson kan helt plötsligt bli satta under så hårt tryck. Exempelvis barnläkaren. 3 år tog de från en bit av hennes kariär som kunde varit mycket produktiv istället. Och alla runt omkring bara skakar på huvudet och säger "varför?". Men fel, det har ingen gjort.

#15 Gunilla Madegård – Svar: ”De är väl inte heller direkt ovetenskapliga. Det kommer ju helt o hållet an på vilket sammanhang de sätts in i.”

Nu står det uttryckligen: ”Det finns ingenting vetenskapligt i deras SÄTT att profilera sig som förespråkare för feminism.”

Gunilla: ”De är väl inte heller direkt ovetenskapliga”…

Chris: …skulle innebära ungefär som att deras sätt att profilera sig inte heller är direkt ovetenskapliga och det kommer ju helt o hållet an på vilket sammanhang deras sätt att profilera sig sätts in i :-)

Gunilla: ”…det har man ju i egenskap av NM-kommentatör haft åtskilliga tillfällen att konstatera inte riktigt är ditt gebit.”

Chris: Så oväntat käckt av dig! :-)

#48 Sahandra,

Mig veterligen är människan ett djur och det finns mycket man kan lära sig om grundläggande kunskap i beteende från studier i etologi, oavsett om det är människor eller djur man vill förstå. Jag anser att bl.a. Charles Darwins arbete är ett tydligt beviset för det. Moderna studier på primater är ett annat exempel. Annars kan du byta ut det mot etnologi om du vill, eller någon annat relevant vetenskapsdisciplin, som jag sa tidigare, eftersom det var helt oväsentligt för mitt inlägg. Frågan vi diskuterar, och som artikeln tar upp, är Sandvikenfallet och bristerna hos de inblandade myndigheterna. Jag tror det är det vi ska fokusera på!

#46 Per,

Tack för nyttig info. Det visar att straffansvar i teorin och praktiken verkar skilja sig åt ganska mycket. Iallafall när det gäller staten/tjänstemännen. Inte för oss "vanliga dödliga".

Tack Rolf Hillgren för en läsvärd artikel. Synnerligen intressant analys från en erfaren åklagare.

Jag vill även inflika vilken destruktiv roll oseriösa beteendevetare och terapeuter kan spela i fall som dessa. Jag berörde det kort i mitt inlägg "Skandalfallet i UG kommer följas av flera" i början på den här debattråden. Jag har dock gjort en längre utvikning i en tidigare artikel "Flumpsykologer katalysatorer i rättsskandaler" i nättidningen Captus. Artikeln berör tre fall som har bäring på UG fallet. se länk

http://www.captustidning.se/index_magazine.php page=article&id=406

nytt försök nedan ang bruten länk i föregående.

http://www.captustidning.se/index_magazine.php?page=article&id=406

#49 Sahandra Kalix – Svar: ”Jag förstår inte vad du menar, hurdan är man när man har ett vetenskapligt sätt?” :-)

Hur ska jag veta det eftersom det är ett flagrant missförstånd av Gunilla Madegård angående mitt tidigare inlägg?

Däremot har jag skrivit tydligt: ”Det finns ingenting vetenskapligt i deras SÄTT att profilera sig som förespråkare för feminism.”

Och om du vill ha ett exempel på ”vetenskapligt i deras SÄTT att profilera sig” så kan jag nämna professor (i demografi) Gunnar Andersson som studerat de olika varianterna av äktenskap: M-K (man-kvinna), M-M och K-K. Studien visade prognosen för de olika formerna skilje sig tydligt åt. Det visade sig nämligen att M-M äktenskap hade den bästa prognosen och K-K den sämsta. Heteroäktenskap hamnade där mittemellan. Detta berör ju förutsättningar för samlevnad och när feministerna hävdar att heteroäktenskap är en ojämställd institution för kvinnans nackdel så borde ett lesbiskt dito vara mer jämställd för bådas fördel.

Men då kan man ändå dra slutsatsen med viss ironi att den sortens jämställdhet som kvinnor själva föredrar eller är kapabla till försämrar deras prognos och det tyder på att feminismens teser inte stämmer med verkligheten. Då är inte uttalanden och tyckanden passerade på ren subjektivitet utan det finns faktaunderlag som avfärdar exempelvis Gudrun Schymans påstående att ”Svenska män är som talibaner”. I så fall är den svenska manliga ”talibanismen” bättre garant för ett långvarigt äktenskap än den svenska kvinnliga ”antitalibanismen”.

Och konstigare än så är det inte! :-)

Jag vill påminna om att utöver anmälan om tjänstefel så kan man anmäla en åklagare för obefogat åtal. I sandvikenfallet skulle det ju kunna finnas skäl att åtminstone överväga detta.

Både den yngre åklagaren (ang sexuella övergrepp) och den äldre åklagaren (ang barnpornografibrottet) verkar ju ha väckt åtal utan att vara övertygade om att det fanns tillräckliga skäl för åtals väckande.

Jag tycker att det finns en liten men oroväckande tendens att vissa åklagare börjar släppa på kravet "tillräckliga skäl för åtal" och istället vill pröva den nedersta gränsen.

Jag menar att det är omdömeslöst att söka åtals väckande när man inte är övertygad om att brott har begåtts. Sandvikenfallet vittnar om vilket helvete övernitiska tjänstemän kan skapa för både vuxna och barn.

Det är väl svårt att inte se en koppling till feminism och genusvetenskap här - att se pedofiler och våldtäktsmän bakom varje buske (eller i varje man) är en stolt feministisk tradition, åtminstone i den radikala feminism som så totalt anammats i Sverige. Eva Lundgren med sina manliga satanistnätverk, Wachenfelts manliga djur, Schymans talibaner, för att inte tala om hyllade feministhjältinnan Solana...

Med dina 30 år av åklagarerfarenhet är det förbluffande naivt och empatilöst att inkompetensförklara dina och mina kollegor på den verklighetsbeskrivning som tillhandahållits av ett tv-program vars själva målsättning är att skapa upprörd debatt. Efter din artikels inledande "under förutsättning att inga väsentligheter utelämnats av programmakarna" tillvitar du i praktiken åklagarna bottenlös okunskap och genuin omdömeslöshet. Själv har du uppenbarligen inte lyft ett finger för att skaffa dig en egen bild, vilket du lätt kunnat göra genom att ta del av domarna. - I det här fallet ligger bristen på kunskap och omdöme snarast hos dig, Rolf Hillegren.

#59 Lennart Guné,

Vad i domarna är det som leder dig till slutsatsen och uppfattningen att åklagarna gjort rätt i dessa fall?

#59 Lennart Guné – Kommentar: ”Med dina 30 år av åklagarerfarenhet är det förbluffande naivt och empatilöst att inkompetensförklara dina och mina kollegor på den verklighetsbeskrivning som tillhandahållits av ett tv-program vars själva målsättning är att skapa upprörd debatt.”

Den juridiska bedömningen och åklagarnas roll i detta ärende ska inte värderas av empatiaspekter utan av kompetensaspekter! Det är ju självklart precis som vi kan värdera en läkare som brister i sin bedömning så grovt att det leder till onödigt, omänskligt lidande för patienten. En åklagare är ingen förtroendevald funktionär utan akademiskt utbildad expert inom juridiken precis som en läkare ska vara expert inom medicin och med allt det ansvar som det innebär.

Facit i handen så har tingsrättens och hovrättens domslut varit enhälliga utan tillstymmelsen till misstanke att ett brott skulle ha begåtts. Familjen har ansetts vara normalt fult funktionell i en sedvanlig sund mening hur en svensk familj med små barn kan fungera.

När det gäller den åklagare som ansåg att man kunde betrakta videofilmen som mamman hade gjort som barnpornografisk är inte endast omdömeslös utan perverterad i sin tolkning. Det blev en grov felbedömning från hennes sida utan tillstymmelsen till sunt förnuft!

Att komma med ens en sådan antydan att det borde finnas utrymme för någon empati, när artikelförfattaren bedömer det inträffade, är lika bisarrt som att vi ska tycka synd visa empati för en läkare som orsakat långvarigt onödigt lidande för en patient. Ingrepp i människors liv är alltid potentiellt skadligt om man inte utgår från helt objektiva kriterier. I detta ärende fanns ingenting objektivt alls under den juridiska processen.

Tycka synd om yrkesmänniskor som tecken på empati är en privat hobby som nära och kära kan ägna sig åt helt subjektivt utan att vi ska behöva offra en hel yrkeskårs objektivitet!

#13 Var endast bekymrad över hur den citerade meningen i #3 skulle tolkas i samband med sexuella övergrepp på barn.
Tycker det var bra att du därför kompletterade, nämnde de tidigare koderna "sexuellt utnyttjande av barn” (alt. ”sexuellt ofredande av barn")
Nog för att språk förändras men när just ett så laddat ord som våldtäkt - att våldföra sig på någon! – har blivit en brottskod idag utan att ens våld, i olika former, är inblandat skrämmer även mig.
Om man urvattnar vedertagna begrepp, vilka följder får det för våra medvetanden och därmed normer/lagar? Vad blir individens eget personliga ansvar för valda handlingar i slutändan om man kan tolka just "våldtäkt" och få det till vad som passar en själv? Rättigheter är ju inte förutan skyldigheter.

Ang. Assangefallet tycks det framgå tydligt att coitus har skett av fri vilja. Kortfattat handlade anklagelserna i grunden, med påföljande polisanmälan, om att han skulle ha varit vårdslös vid ev. överföring av smitta. Det tycker jag handlar om en annan brottskod!

Det som skrämmer är att vissa brott ska ses fragmentariskt och andra ur ett helhetsperspektiv vid utredningar. Ser vi till mord alt. dråp granskas ju avsikt, planering, metod, motiv.
Även kön kan spela roll vid påföljd och det kvinnliga könet ses då, med förutfattad mening, som svag och förtryckt.
När ska man göra upp med den föreställningen?

I detta Sandvikensfall konstaterar åklagaren av familjens hemmavideo att barnen som leker och kittlar varandra även är porr, eftersom hon anser generellt att 2 vuxna som är nakna och kittlar varandra de facto är porr, enligt hennes PERSONLIGA världsbild, vilken givetvis styrs av hennes människosyn. Hermeneutik (tolkning är då det centrala) blir då ”bevis” för en sådan människa.

I och för sig handlar juridik även om att tolka - men då främst lagen.
Jag undrar: hade detta fall överhuvudtaget kommit fram om det nu hade varit endast familjefadern som anklagats för sexuella övergrepp?

Svensk lagstiftning bygger ytterst på den mosaiska rätten. (De tio guds budord) I samtliga rätter kan vi se hur man ser på barnet; att det inte betraktas trovärdigt förrän i 12-årsåldern som t ex vittne. Men borde inte även ett sådant synsätt vara passé idag med tanke på vetskap inom hjärnforskningen av idag?

Jag undrar även om inte tiden är förbi för Socialtjänsten att agera vid vårdnadstvister utan ens krav på s.k. vittnesed, vilket då innebär att föräldrar kan anklaga och förtala varandra utan att det kostar på juridiskt?
Utöver att enskilda förlorar och kan sitta oskyldigt häktade t ex är det ju barnen som ytterst skadas och förlorar på sådana bråk!
Det är ytterst svårt att döma i vissa fall. Barn kan ljuga, men definitivt INTE i långa loppet. Men OM brott förekommer mot barn (som anledning till bl a skilsmässor) tycker jag man skulle ta in hela familjen för att studera dem över tid och rum. Därpå skulle man ramla över bevisen så att säga

Det som kan vara intressant ang. genusvetenskapen är att den tillkom som en praktik på den feministiska ideologibildningen i USA på 80-talet, när feministerna inte längre klarade av diskussionerna med biologerna. Det gör de fortfarande inte.

Det är en akademisk gren som inget svenskt politiskt parti vågade säga nej tack till under många år. Hur är det än idag? Lobbyverksamheten är stark på olika samhällsnivåer och därför, antar jag, är det inte många som offentligt har vågat kritisera denna s k ”vetenskap”.
Förresten: om vi nu ska sådär enkelt tala om en påstådd könsmaktsordning (vilken inte finns i naturen bland däggdjur ens) är det då inte anmärkningsvärt att kvinnor plötsligt skulle få och har en sådan makt!?

Hermeneutik ingår därför som metod nummer 1 i genusvetenskapen. Inte bara vad gäller litteraturanalyser utan även som nu vid brott, menar jag.
Men inom genusvetenskapen är man långt ifrån Martin Heidegger, som med utgångspunkt i livsvärldsteorin, förvandlade hermeneutiken från metodlära till existentiell filosofi.
http://infovoice.se/fou/bok/kvalmet/10000012.shtml#Hermeneutikens historiska utveckling

Klassisk hermeneutik kräver att delar och helhet i det färdiga pusslet av tolkningar måste helt enkelt hänga ihop, vilket kräver att forskaren tänker logiskt och kontextuellt med bibehållen förutsättningslös öppenhet.
Det är ställt utom all tvivel att genusvetenskapen är definitivt bunden i sin teoribildning om verkligheten och människan, vilket direkt hindrar förutsättningslös och öppen forskning.

Det är inte okänt att även socionomer tolkar verkligheten och människan, utifrån ett genusperspektiv.
När man nu såg Sandvikenfallet är det oundvikligt att man tänker om inte även de inom rättssystemet styrs av genusvetenskap. Åtminstone delvis.

#66 Ang. dina frågor v v läs #64. I den finns även en bifogad länk ang. hermeneutikens HISTORISKA utveckling.

Hur man använder sig av begreppet "tolkning" idag och förr är skillnaden. Den klassiska metoden krävde att delar och helhet i det färdiga pusslet av tolkningar måste hänga ihop, vilket i sin tur krävde att forskaren tänkte logiskt och kontextuellt med bibehållen förutsättningslös öppenhet. (Som jag skrev ovan)
Genusvetenskapen är inte ens i närheten av denna metod. Men tolkar gärna fritt efter fastställda idéer som givetvis blir till egna preferenser...

Du skriver endast humanvetenskap medan jag skulle vilja hävda att även naturvetenskaper har använt sig av KLASSISK hermeneutik eftersom ämnet Filosofi var obligatoriskt förr under flera sekler. De sista decennierna har ämnet visst varit frivilligt...

#65 På din nästa fråga skulle svaret bli en hel uppsats! Däremot kan du kanske fundera på denna fråga: Varför kan inte män (pappor) få hjälp inom Socialtjänsten utan bemöts inte så sällan med både förnedring och kalla handen?

Både i Socionomutbildningen samt i t ex lärarutbildningen ingår det att problematisera utifrån genusperspektivet!

Det är intressant att en person som Lennart Gune försvarar sitt skrå in absurdum och då som högsta chef för åklagarämbetet i Gävle. Att tillskriva att sexuella oegentligheter skulle ha begåtts p.g.a. två barns oskyldiga och spontana lek på ett videoklipp och dessutom använda detta som ett aggreverande bevis då fallet förs vidare till hovrätten, gör väl åtminstone att personen i fråga borde genomgå en sinnesundersökning. Om man helt och hållet har spårat ur i sin yrkesutövning och enbart väcker åtal av okynne så borde man väl åtminstone själv förstå att ta konsekvenserna av sitt eget agerande och avgå. Så gör man nämligen i andra rättsstater om man förverkat sitt förtroende inför folket.

# 59 Lennart Guné

Om det finns något i domarna som gör att jag borde ha uttryckt mig annorlunda än jag gör i artikeln, så upplys gärna om det. I så fall är jag beredd att korrigera min inställning. Men tills vidare gäller det jag skrivit.

När det gäller frågan om empati så känner jag stark empati för familjen i Sandviken samt för åklagare som tilldelas uppgifter som de inte förmår lösa på ett vettigt sätt.