Staten borde hjälpa vanvårdade att återhämta sig

I samhällets regi vanvårdades i Sverige hundratals, kanske tusentals, barnhemsbarn och fosterbarn under nittonhundratalet. Fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, kränkningar och olika former av särbehandling förekom. Den slutsatsen har statens utredning om vanvård i den sociala barnavården kommit fram till.

Utredningen har skrivit två rapporter, Vanvård i social barnavård under 1900-talet (Sou 2009: 99) och Vanvård i social barnavård-slutrapport (SOU 2011: 61). Resultaten bygger på intervjuer med 866 personer, som vanvårdats. För de svenska vanvårdade barnen väntar nu en upprättelse som består av en ceremoni med en ursäkt, en ersättning ( 250 000 kronor, lika för alla) och åtgärder för att undvika vanvård i social barnavård i framtiden. Detta står att läsa på regeringens hemsida.

i den svenska Upprättelseutredningens betänkande Barnen som samhället svek-åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården (SOU 2011: 9), framhåller man att ersättningen ska betraktas som ett erkännande av samhällets svek mot de vanvårdade barnen och som en bekräftelse av deras lidande. I Irland genomfördes för inte så lång tid sedan en upprättelse för barn, som vanvårdats på irländska barnhem. Den upprättelsen skiljer sig från den upprättelse som den svenska regeringen nu tänker genomföra.

I Irland utarbetades Ryan Report - Towards Redress and Recovery (2002) på uppdrag av den irländska regeringen för att skapa riktlinjer för den irländska upprättelsen för vanvårdade barn på irländska barnhem. Det övergripande syftet med upprättelsen för de vanvårdade barnen i Irland var att varje enskild person, som vanvårdats, skulle kunna återhämta sig från vanvården. Utredaren i Irland hade en tanke att de som vanvårdats skulle kunna leva återstoden av sina liv i trygghet på en god medelnivå i samhället. De skulle till exempel kunna köpa en bostad.

Vid utarbetandet av Ryan Report studerade man forskning om sambandet mellan vanvård i barndomen och dess följder i vuxenlivet. Flera undersökningar , som man studerade, gällde barn på institutioner. Den irländske utredaren konstaterade sammanfattningsvis från forskningsresultaten att vanvård, övergrepp och försummelse, av barn på institution har en långvarig, negativ effekt på hur barnen kan hantera vuxenlivet. Man konstaterade till exempel att upprepade psykiska övergrepp resulterade i livslånga negativa följder för många aspekter av vuxenlivet. Man diskuterade sambanden mellan sexuella övergrepp, fysisk och psykisk misshandel och förkomsten av ångest, depressioner, alkohol- och narkotikamissbruk samt kognitiva funktionsnedsättningar i vuxen ålder. Sammanlagt nämndes i rapporten ett sextiotal olika forskningsresultat från irländsk och internationell forskning om sambandet mellan vanvård i barndomen och negativa konsekvenser i vuxenlivet.

Man kan alltså inte avfärda möjligheten att en vanvårdad persons problem i vuxen ålder kan ha ett samband med vanvård, övergrepp och allvarliga försummelser, i barndomen. Tvärtom är sannolikheten för detta alltför stor för att man ska kunna avfärda sambandet. I Ryan Report förklaras hur det är möjligt i det enskilda konkreta fallet att visa samband mellan vanvård i barndomen och negativa konsekvenser i vuxenlivet. Det går att göra detta om man utgår från vanvården.

Den irländske utredaren utarbetade ett ersättningssystem, där ersättningssummorna grundades på både vanvårdens art och grad i barndomen och på följderna av den i vuxen ålder för den enskilda personen. Det blev olika ersättningssummor för olika personer, beroende på vilken vanvård personen i fråga utsatts för i barndomen och vilka konsekvenserna av den blivit i vuxen ålder. Behovet av återhämtning var störst för personer, för vilka de negativa konsekvenserna blivit allvarligast. De olika ersättningssummorna i det irländska systemet motiverades av att man ville skapa rättvisa åt varje enskild person, med hänsyn tagen till varje enskild persons unika omständigheter. Ersättningssummorna blev olika stora för olika personer.

Ett återhämtningsperspektiv med olika ersättningssummor saknas i det svenska betänkandet och i den svenska upprättelsen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40672

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tycker att det irländska systemet, naturligtvis med sina risker att inte "träffa" rätt är bättre än den "hand-out" som blev opinionsmässigt framtvingad i Sverige.

Permalänk | Anmäl #1 Sten Figaro, 2011-11-12, 22:04

Vanvårdade får oerhört mycket betalt i hela världen. Bertil Vilard som vänder 23 miljoner i Peru för att komma undan skatt, Caremas ägare, Nordeas direktörer med Christer Clausen, Juholt som har 170 000:- i månaden, Vanja Lundby-Wedin över 100 000:- i månaden, Anna Hedborg som sänkte våra pensioner, 57 000:- i månaden, Sophia Arkelsten som ockrade 600 000:- på en brist i Stockholm, alla inflationsmiljonärer som lever på den unga generationen etc.

Listan över vanvårdade som ersätts är oändlig och en kostnad som jag undrar om samhället vill bära längre.

I Libyen ville man inte betala för sina mest vanvårdade längre...
O Grekland är man också ganska lacka och vad som ska hända i Italien när deras vanvårdade vill fortsätta som innan kan vi bara drömma om, med deras maffiatraditioner.

Mängden vanvårdade har passerat gränsen för vad den producerande delen av samhället vill betala för. Att i det perspektivet kräva att samhällets olycksbarn ska få några skärvor, hur motiverat det än är i ett mänskligt perspektiv, tror jag inte är möjligt förrän människor börjar leda samhällsutvecklingen.

Räkna antalet kommentarer till artikeln, så får du också värdemätaren på den opinionsmässiga förutsättningen. De flesta vet vad som är rätt och fel utom de mest vanvårdade som också kostar samhället mest. Men olycksbarnen är ingen röststark grupp, till skillnad från 40-talisterna, som samhället har gött under hela deras liv.

Permalänk | Anmäl #2 u_17443, 2011-11-13, 08:30

#2 Alf Carlsson, krigshetsarna bär 100% ansvar för de ca 100-tusen irakiska flyktingar som har kommit till hit. Vi som var emot kriget var det till stor del pga flyktingströmmen och all den misär det innebär. Jag hade gärna get de pengar jag nu tvingas betala till helt onödig invandring till de vanvårdade.

Att här är få svar beror kanske på att folk på Newsmill tycker att detta är en självklarhet. De bara nickar och håller med. Det är de mest kontroversiella inläggen (så som antirasism och sekularism) som får flest inlägg.

Permalänk | Anmäl #3 u_3826, 2011-11-13, 09:33

Ja, det irländska systemet, såsom det utarbetades i Ryan Report, syftar till en upprättelse för alla som vanvårdats. Den irländske premiärministern menade i sitt tal 1999 om vanvård på barnhem att man ville ha ett samhälle för alla. Han menade också att detta med ett inklusivt samhälle var viktigt för att förhindra vanvård i framtiden.

Permalänk | Anmäl #8 Gudrun Berg, 2011-11-15, 11:30

Tack för att du tar upp den här aspekten.

Det känns som att man upprepat mantrat "det går inte att ersätta en förlorad barndom" så, att man inte på allvar ställt sig frågan vad man ändå faktiskt kan göra.

Permalänk | Anmäl #9 PH Bartholdsson, 2011-11-16, 14:52