Kvoteringivrande politiker ska städa framför egen dörr

Kvotering = diskriminering av de som inte får en plats därför att någon annan med sämre meriter kvoteras in.

Jämställdhet = när alla får samma förutsättningar, dvs när man inte har kvotering.

Håller helt med föregående talare.

Könskvotering = feminism
Jämställdhet = ej kvotering

Det är helt ofattbart att en tänkande människa kan komma på tanken att koppla ihop KÖN och styrelsearbete. När man tänker närmare på det är det egentligen så dumt att man baxnar.

Jag skulle vilja tillägga att även om politikerna städar upp framför sin egen dörr så ska de ge fan i den privata sektorn. Det är upp till ägarna att besluta om vilka som ska sitta i styrelsen, allt annat är ren fascism.

Kvotering är ett bra verktyg som politiker kan använda för att vinna val. Och för att för realpolitisk makt. Plocka in de personer de vill ha.

Just nu gäller "hallå kvinnor, rösta på oss, så för ni dessa privilegier". Senare kommer andra grupper komma ifråga.

Det handlar om makt. Inte om att bygga ett rikt och fritt samhälle, för det gör man med meritokrati, transparens, och lika förutsättingar.

Kvotering är en omskriving av specialintresse och maktutövning för sakens skull.

Kvotering kommer alltid leda till lägre tillväxt. Alltid leda till sämre resultat. Alltid leda till färre möjligheter och ett fattigare samhälle.

Håller helt med #1, #2 och #3, kunde inte säga det bättre själv.

Hur svårt ska det vara? I ett privat företag är det ägaren som bestämmer. Inte klåfingriga politiker! Som sagts; politiker kan "städa upp" framför alla sina dörrar, i farstun, källaren och finrummet med; men ge sjutton i andra människors egendom!
Det räcker nu, med er klåfingrighet och ert maktspel med andras pengar, för att manipulera vad folk ska tycka. Låt människor bedömmas utifrån lika rättigheter och skyldigheter, så hamnar vi mer rätt än via dessa Orwells metoder.

Tänk vad skönt att bli framlyft i stället för att behöva klättra själv. Jag tror inte några av världens ledande kvinnliga storchefer (utom möjligen någon i Sverige - om vi har nån) har blivit "framlyft". Dem som inte orkar klättra själva spärrar sannolikt vägen för någon som skulle både kunna och våga. Svårt att se talangerna genom feministdimman.

// cai

"I ett privat företag är det ägarna som bestämmer". Låter som en självklarhet, men det är fel. De flesta stora företag i sverige är börsnoterade och ägs av fonder. Egentligen ägs de till stora delar av folket, fast på ett väldigt indirekt sätt. Jag upplever inte att jag har något att säga till om bär det gäller tillsättningar av börsnoterade företags styrelser - gör du?

Nej, i själva verket är det styrelserna själva, rekryteringskonsulter och finansgubbar som bestämmer vilka som sitter i styrelserna. Ägarandelar på ett fåtal procent kan ge orimligt stort inflytande. Alltså är det inte ägarna som bestämmer, utan nätverk av nyckelpersoner.

Jag är emot kvotering principiellt, men rent praktiskt måste man ju konstatera att det nuvarande systemet inte förmår förändra sig självt. Rekryteringsbasen till börsens styrelser är inte de bäst lämpade, utan de med bäst kontakter. Det gör att alla som inte är ursvenska män bosatta i Stockholm, med en överklassbakgrund, har mycket små möjligheter att bestämma över tex hur våra pensionspengar förvaltas. Om man lyfter näsan fån teoriboken så måste man se saker för hur de faktiskt är.

Om du tycker jag fabulerar, så fundera på det här: Bankerna har de överlägset bäst avlönade cheferna - ser du någon koppling mellan resultat och prestation?

#8 Johan Wallin, det är säkert lämpligt att blanda upp lite i rekryteringsunderlaget till styrelser av fond-ägda bolag.

Men i kriterierna ska inte kön finnas.

Det ska vara ren meritokrati.

Det är det som ger plats för alla typer av månniskor, och som också ger respekt till de människorna, och bra resultat.

Om du tittar tillbaka på gamla feodalstaten, så var den starkt kvoterad, man födes in i en klick som fick alla uppdrag av värde. Sen kom en revolution i och med upplysningen där man började titta på kunskap istället för börd.

Vi bör fortsätta så, titta på kunskap och inte kön.

Johan Wallin; du har redan delvis fått "mitt" svar - att det är merokrati som ska vara ledstjärna, inte kön, etnicitet (som du nämnde), ålder, sexuell preferens, religion, ...eller vad nu nån skulle vilja kvotera in.

Det andra är att det ändå är upp till ägare att bestämma, även när ägandet är så krångligt eller värre än vad du beskriver - det kan vara en märklig upplevelse att gå på bolagsstämma. Men, det ger ändå inte politiker rätten att spela gud med tillgångar som inte är deras!

Bankers ledningar har i många fall visat sig kassa på sitt jobb. I andra falll blivit utsatta för politisk manipulation, som ledde till krisen - subprime lånen i USA, ex. Men, även där; vi kunder behöver inte belöna dessa banker - vi kan byta bank! Det lär få ägare att se annorlunda på ledningen för dessa banker. Finns inga bra alternativ? Gynna de minst dåliga o trenden är igång.

Självklart är meritokrati eftersträvansvärt, men det är också i mångt och mycket en myt. Det finns inga objektivt mätbara kriterier för dessa positioner, så det är andra faktorer än kompetens som avgör.

Idag kan man därför lugnt säga att vita överklassmän från Stockholm kvoteras in på höga positioner i samhället.

Medan flertalet börsnoterade bolag i Storbritannien och USA uppvisar en starkt splittrad ägarbild så domineras ägandet i svenska
(liksom i flertalet övriga kontinentaleuropeiska länders) börsbolag vanligen av en eller ett fåtal större ägare. Detta trots att svenska fondbolag äger allt mer. Detta som motbild till inläggen om vems som bestämmer vem som skall sitta i börsbolagens styrelser.
Alla börsbolag är publika inte privata! Det innebär i lagstiftningen att de har ett annat krav på sig om öppenhet och redovisning om hur beslutsprocessen går till i bolaget. Det finns en självpåtagen roll bland svenska börsbolag - koden för svensk bolagsstyrning. Som Hans Dalborg , ordförande i Kollegiet för svensk bolagsstyrning uttrycker det; "Koden säger mycket klart att en jämn könsfördelning ska eftersträvas". Likaså hänsyn till etnicitet. Att så inte sker beklagar styrelsen i kollegiet.

Kollegiet konstaterar att medan man i de börsnoterade bolagens styrelser nu har kommit upp i en andel kvinnor på 22 procent så har bland samtliga börsbolag andelen kvinnor bara nått 11 procent. Detta framgår av Kollegiets Årsrapport 2010.

Kollegiet konstaterar att det utvecklats en särskild kader av "valberedningsproffs" i svenskt näringsliv. Dessa proffs hämtar personer till styrelserna från en begränsad krets i egna nätverk.
Skall någon kritiseras så är det "branschen" själv dvs. styrelsen för kollegiet för svensk bolagsstyrning som inte lyckats i de egna uppsåten. För lyckas man inte så kommer EU utfärda direktiv som upphöjs till svensk lag.

Och direktiv kommer! EU har på ett påtagligt sätt lagt sig i hur ägarna skall uppträda och rapportera till marknaden. Det är en villfarelse att tro - att aktieägarna själv bestämmer över det egna bolaget - vi har många begränsningar och regler i lagen med tillsynsmyndigheten Finansinspektionen.

Den norska styrelsekvoteringen kan vara på väg att få efterföljare i Spanien, Frankrike, Nederländerna och till och med bland kristdemokraterna i Tyskland är intresserade. Då ligger det inte långt borta med ett EU-direktiv om könskvotering i börsbolagens styrelser

Bland de onoterade bolagen är andelen kvinnor i styrelserna ännu lägre än de 11 procent som finns i samtliga börsbolagens styrelser..

Mer intressant är att titta på ledningsgruppernas sammansättning, ålder, bakgrund och internationell erfarenhet i rekryteringen till styrelserna. I de 100 största norska företagen har de ickekvoterade något högre andel kvinnor i toppledningen. De ickekvoterade har också redan 27 procent kvinnor i styrelsen och har något fler kvinnor på ordförandeposten än de bolag som omfattas av kvoteringen. Samma tendens att det bildas "valberedningsproffs" finns också att det bildas kvinnliga styrelseproffs. Efter att lagstiftningen kommit till i Norge fanns det 75 kvinnor som hade lagt beslag på fler än 300 olika uppdrag.

Norska arbetsgivareföreningen NHO har skapat något som kallas ”Female Future”. Det fanns inte för tio år sedan. Först skapades det som ett smart alternativ till att motverka införandet av lagen. Men när lagen sedan kom blev syftet i stället att se till så att det finns tillräcklig kompetens ute i samhället. Mycket pengar har lagts på utbildningen, och totalt 400–500 kvinnor har gått igenom den.

Något sådant finns inte i Sverige. Detta borde Svenskt Näringsliv och Kollegiet för bolagsstyrning fundera över. Istället för att igen och igen ta den principiella debatten om könskvotering till bolagsstyrelserna - borde en utbildning för de som skall sitta i börsbolagens styrelser ordnas. I Norge finns 2.500 personer i en öppen databank som har högskoleutbildning i styrelsekunskaper.