Det är föräldrarnas och inte socialtjänstens roll att skydda barnen

Man kan inte diskutera samhällsförändringar eller lagförändringar med utgångspunkt i ett enda fall.

Jag tycker att Charlie Levin blandar ihop relationen samhälle- individ med dagens sexualmoralspanik.
När det gäller övergrepp på barn kan man inte hävda principen oskyldig till motsatsen bevisats. Omgivningen behöver reagera på misstankar och tecken på övergrepp annars kommer många fler barn än nödvändigt att fara illa.
Men när vi sänker beviskraven måste toleransen vara stor för beteenden som vi kanske tycker illa om när det inte allvarligt skadar barnen.
Dagens sexualbrottslagar är moralistiska. Beteenden som vi inte borde lägga oss i, som om 14-åringar har sex eller att vissa vill titta på bilder på nakna barn är straffbara. Sexuellt utnyttjande kallas för våldtäkt. En tonåring som ertappats med att onanera utomhus får livslångt yrkesförbud i skola och omsorg.
Problemet är inte att samhället lägger sig i, problemet är att vissa lagar skrivs av moralister.

Programmet visade bl.a. myndighetspersoners skrämmande bigotteri. En familjescen med nakna lekande barn var enligt en hög jurist pornografisk eftersom barnens rörelser påminde om samlagsrörelser. Att man grävt fram scenen ur mammans PC gör det ju än värre. På hur lösa boliner får man göra husrannsakan?
Vad är tillåtet hemma? Får föräldrar bada bastu med sina småbarn? Uppenbarligen breder moralpaniken ut sej. Är det en reaktion på 70-talets sexuella frigörelse?

Själutnämnda experter, som bedömer samlagsrörelser hos barn. Och skriver en väldigt "punkter", som ska vägleda (=skrämma slag på) föräldrar och mor/farföräldrar om var gränsen mellan barnpornografi och glada nakna bad- och semesterfotografier går.

Punkt 2. "– Det är viktigt att tänka på barnens kroppsliga integritet och lära barn att det finns privata delar som de bara får röra själva. Om föräldern behöver vidröra barnens privata delar så är det viktigt att berätta varför, säger Anna Norlén, enhetschef inom barn- och ungdomspsykiatrin."
Hon talar faktiskt om barns "privata delar som de bara får röra själv", och om jag ska "vidröra dessa" så måste jag berätta för det lilla barnet varför.
Hjälp.

http://soldatmamma.blogspot.com

Bra artikel där jag håller med om det mesta, men jag tycker 2 Olof Lindberg har en jätteviktig poäng.

Problemet är kanske inte att överaktiva socialsekreterare försöker stjäla barnen från sina föräldrar? Självklart ska det finnas checks and balances för att hindra just detta men jag tror att det är ganska ovanligt.

Problemet är nog mer den här nya pedofilskräcken som får både sosstanter, åklagare och misstänksamma grannar och släktingar att löpa amok.

Sandvikenfallet påminner väldigt mycket om "mangadomen" där en oskyldig serietecknare fälldes för barnporrbrott därför att han köpt några japanska tecknade serier där det ingick nakna fantasifigurer som såg ut lite som barn. Sandvikenfallet påminner också mycket om dom nya lagarna mot "våldtäkt" av barn där en 16-årig tjej kan bli dömd för våldtäkt när hon har sex med sin 14-åriga pojkvän.

Så här ska vi inte ha det i Sverige så alla dom här moralismerna måste rivas upp. Men jag misstänker att det inte är sosstanterna vi ska vara mest arga på, utan på politikerna som har skrivit dom här sjuka nya lagarna.

Att en liberal debattör inser att socialtjänsten, kommuner och lagar inte är övermänskliga varelser med gudomlig kraft förstår jag. Den dagen då andra dogmatiska tänkande inser samma sak kommer våra barn att få ett bättre skydd, hur paradoxalt det kan låta, för vissa. Sandviken fallet är ett skrämmande exempel på ”operationen lyckades men patienten dog” än en gång. Jag börjar faktiskt bli trött på personer som ett mantra upprepar ”Jag följde bara order”. Dags för vår Lagstiftare, Riksdagen, att vakna!

I vårt land har vi demokrati men val, låt oss utnyttja denna rätt igenom om tre år. Den kommunala revisionen, som egentligen inte är värd namnet, bör granska Sandvikens kommun noggrant. Inte bara i ett lagligt perspektiv utan med tanke på att makten utgår från folket, enligt vår Grundlag. Jag hoppas också på att det i Sandviken finns utrymme för att de vanliga medborgarna i kommunen i direkt demokrati kan ställa representanterna till svars i offentlig utfrågning. Dessa representanter står ju först och främst till svars inför folket, i andra hand inför Socialstyrelsen och andra övervakande organ.

När inte ens skammens rodnad syns på våra folkvalda representanters kinder är det något som är fel.

Det är viktigt att man anmäler om man misstänker övergrepp, men man bör givetvis tänka noga igenom om man verkligen har grund för misstankarna, så att inte obefogad nojighet eller paranoia ligger till grund för anmälan vilket var fallet i Sandviken.

Inte heller bör socialtjänsten omhänderta barn innan anmälarens uppgifter är kontrollerat sanningsenliga, vilket inte heller gjordes i detta fall. Uppgiften bör inte vara att tolka trovärdighet utan att utreda om det finns belägg för anklagelserna.

Cuben, 6:

Jag håller med i sak men jag tycker det är viktigt att säga samma sak till dig som till han som skrev artikeln.

Dom som jobbar i Sandvikens kommun verkar vara rötägg men jag tror inte att dom är "prime suspects" här. Läste dessutom att många som jobbar i kommunen har fått ta emot mordhot efter Uppdrag Granskning, så dom får nog sina fiskar precis så varma som dom förtjänar i vilket fall...

När du skriver att Riksdagen ska vakna så är du mer Spot On. Sosstanterna måste ju handla enligt lagen så dom som skriver lagarna är vad som räknas. Och dom sista åren har våra riksdagsledamöter skrivit några riktigt sjuka lagar på moralismens tema!

Jag vet inte om det är feminister som ligger bakom eller kanske att EU eller USA pressar Sveriges politiker att göra sånt dom vet att svenskarna inte vill ha? I vilket fall ska nog bilan falla på politiker i första hand och inte på tjänstemän som är blåsta men som trots allt gör sitt jobb utifrån dom lagar som politikerna ljugit ihop.

Det börjar dyka upp en del nyanserade artiklar i änmet. Det tackar vi för. Lagar som gör alla människor godtyckligt skyldiga, och som skyldbelägger Svensson utan orsak har ingen plats.

Sen är det fortfarande många som säger "Anmäla ska man alltid". Fel. Nej, det ska man inte. Som en absolut sista utväg kanske, men inte bara sådär. Bara för man tror, eller misstänker något.

Ta eget ansvar. Om du tycker något är konstigt, prata med personen i fråga. Red ut saken. Kom ihåg att inte alla tycker och lever på samma vis. I största mögliga mån respektera människors val i livet.

Sandviken fallet är inte unikt, det finns många liknande. Du ser spår av dom på Internet överallt. Människor som inte fick med sig UG. Myndheter är mycket trybbiga, de opererar med motorsåg, och de gör det efter eget och inte anmälarens huvud. Ta det försigtigt innan du drar i startsnöret.

9:

+1

UG:s exempel var främst en av det vackraste historier av kärlek och lojalitet som jag sett mellan två människor som bär ansvar för en familj och som måste överleva. Myndigheter, enskilda tjänstemän och deras politiska chafers makt måste regleras hårdare. Samhället är vi.

Eric Brand #8,

För det första personliga hot gentemot enskilda politiker eller tjänstemän är verkligen inte vägen framåt. Jag hoppas att polisen här agerar lika bestämt som man gjorde gentemot föräldrarna i Sandviken.

Den väg vi har i demokratin är att föra framåt vårt samhälle genom politiskt arbete och debatt bland andra verktyg. ”Prime suspects” är våra lagstiftare. Däremot så är det ju inte så, hoppas jag, att socialtjänsten alltid skjuter först och frågar sedan. Vilket man ju gjorde i Sandviken. Det verkar som om man har övertolkat sina befogenheter och inte använt hjärnan. Något hjärta verkar de inte heller ha haft, de verkar fortfarande vara i avsaknad av ett sådant. Den personen som jag själv anser de har skadat mest är den sexåriga flickan. När polisen gjorde förhöret med henne är något av det mest osmakliga jag har sett, av en polis som vi i förtroende har gett våldsmonopol i vår demokrati. Så här får det inte gå till. Stackars barn.

Vi har dessutom gett en form av ”våldsmonopol” till vår socialtjänst. Däremot verkar vi som medborgare inte ha några verktyg, som är effektiva, att stävja övergrepp från dessa myndigheters sida. Den jämvikt av ”checks and balances” som ska prägla en effektiv demokrati finns inte här i praktiken. Återigen vår Lagstiftare bör agera. Övergreppet, i min mening, från kommunens sida är dokumenterat, däremot. De förlorade de fyra rättegångar, dessutom. Hur ska en individ, familj eller annan kunna ha samma verktyg för att stävja övergrepp som en kommun gör? Kommunen och andra myndigheter gav aldrig upp, trots att man måste eller borde ha insett sitt misstag. Man orsakade familjen inte bara psykologiskt lidande utan säkert också ekonomiskt. Kommunen agerade i min åsikt utan sans och vett. Om någon politiker dessutom hade delikatessjäv i beslut vore det ytterst graverande.

Socialtjänsten verkar ju inte alls ha haft torrt på fötterna när man agerade. När vi har myndigheter som de verkar agerar på en persons hörsägen, där andra konflikter kan ligga bakom, och tar fram det tunga artilleriet mot ett barn så undrar man ju stilla hur de är funtade, som människor. Det var sorgligt att höra en politiker som ju ska företräda oss hänvisa till tjänstemännen. Det är ju just politikerns roll att företräda oss gentemot tjänstemännen. Politikern ska ifrågasätta, inte Uppdrag Granskning! Man undrar ju stilla hur den politiska skolningen inom (s) av dessa så kallade politiker har varit. Det grundlagsfästa kommunala självstyret innebär ett mycket stort ansvar. Synd att vi inte har en riktig författningsdomstol i Sverige.

För övrigt, en bok som alla bör läsa är Bo Edvardssons ”Kritisk Utredningsmetodik”, här kan man finna många exempel på där kommuner har brustit i sitt utredningsansvar, gentemot oss som betalar deras löner. Tyvärr är Sandviken inte det enda exemplet.

Här är en liten sång till Alliansen i Sandviken, se länk. De kanske borde lära sig den till 2014. (s)tålmännen i Sandviken verkar ju inte kunna skillnaden mellan skärande verktyg och hjärtskärande verktyg. Rostangreppen verkar sitta djupt i metallen.

http://www.youtube.com/watch?v=H76IDsNpvMw

Jag är inte borgerlig, men måste ge en eloge till artikelförfattaren för att han tänker till i dessa frågor. Det är dags att rensa ut den ideologiska bråte som får mindre intellektuellt bemedlade socialsekreterare att hänge sig åt barnvåldtäkter, vilka friserats i termer om barnperspektiv. En rutten ideologi måste lämna plats för en samhällelig hantering där barnens bästa står i förgrunden.

Alf Carlsson. Du verkar väldigt aggressiv. Jobbar du själv inom Sandvikens socialtjänst och känner dig hotad nu när folk börjar ryta ifrån?

Men eftersom du bland annat hänvisar till mitt beröm av artikeln så ska jag förklara för dig hur saker hänger ihop.

När myndigheterna "beslagtar" barn från sina föräldrar utan att ha på fötterna så blir folk väldigt oroliga. Alla som har barn måste fatta vilken ångest det handlar om när såna här Kafka-byråkrater försöker stjäla ens barn och skuldbelägga en för hemska brott utan att ha konkreta bevis att komma med.

Dessutom har det skrivits en massa morallagar dom senaste åren som folk börjar få upp ögonen för och naturligtvis tar avstånd ifrån. Dom flesta vill att politikerna ska skydda en från övergrepp men att dom ska låta bli att lägga sig i privatsaker som inte skadar någon.

Det är därför som många är arga på politiker och byråkrater just nu och det är därför som Charlie Levins artikel är viktig och bra. Om du inte fattar det så måste jag misstänka att du själv är en nervös byråkrat som talar i egen sak.

Ibland får Socialtjänsten oförtjänt mycket skit. Visst ska man kritisera, och i detta fallet blev det åt helsike fel. Men, okunskapen kring hur Socialtjänsten arbetar står som spön i backen. I alla fall där ett barn är iblandat är det ALLTID barnets bästa som står i centrum. Finns det alltså en misstanke om övergrepp av något slag, så har socialsekreteraren anmälningsplikt, även om föräldrarna hävdar att övergrepp inte skett. Och när det gäller övergrepp av denna sort, är det ofta tvångsomhändertag som gäller. Självfallet leder denna lagstiftning ibland till att blir fel, som i det beskrivna fallet. Det är beklagligt, men tyvärr förekommande precis som det ibland händer att flygplan kraschar...

Likt i de flesta fallen där myndigheter begår misstag är det ofta pga bristande lagstiftning eller otydliga regler och lagar.

Det är hög tid att avreglera Socialtjänsten, låt privata entreprenörer ta hand de som behöver hjälp och stöd. Det kommer att bli både effektivare och billigare, det har tidigare avregleringar visat. Kostnaden för socialtjänsten har ökat från 146 miljarder 2005 till 175 miljarder 2009.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-10-16
Tabell A. Kostnader för socialtjänsten, löpande penningvärde.
År 2009 Socialtjänsten totalt mkr 175 227

# 20 Martin Öhman

De flesta förstår att det "ALLTID är barnets bästa" som står i centrum, och att det är socialens tolkning av vad som är barnets bästa som gäller. Inte föräldrarnas, inte barnets önskan, inte familjens önskan. Utan myndighetens önskan. De har tolkningsföredrädet. Och där har du problemet.

För att slippa de värsta övertrampen kan man istället ha perspektivet "familjens bästa". Föräldrar har rätt till sina barn! (Hör och häpna). Barn har rätt till sina föräldrar. Familjen är den naturliga miljön. Och om föräldrarna skiljer sig, så bör perspektivet kvarstå. Båda föräldrarna har rätt till sina barn. Barnen har rätt till båda sina föräldrar.

Här är en lista av det som leder till tokigheterna:
* En kampanj mot att män är pedofiler/våldsverkare i allmänhet. (Detta är absurt och direkt felaktigt.)
* Ett ensidigt fokus på barnens rätt. (Och inte familjens rätt)
* Myndighetens monopol på att tolka vad som är barnets bästa. (Mymdigheten ska bara undantagsfalls ha tolkningsföreträde)

#19 Eric Brand...
Charlie Levin "ryter till"? Han ryter inte till alls. Han fattar inte ett dugg om vad det handlar om, det är problemet och han har ännu mindre en lösning. Problemet är snarare det omvända, att för få barn tas omhand och frågan är om inte Levin själv är ett sådant barn, som är i så total avsaknad av allt.

Berätta vad han skriver! Han förstår det inte själv.
Ska myndigheter blanda sig i eller inte?
Är lagen bra eller inte?
Ska vi ha domstolar eller inte?
etc.
Läser du texten hittar du inget svar på något. Han staplar ord och hoppas att dom kommer i rätt ordning.

"Bra artikel, håller med om det mesta"
"Det börjar dyka upp en del nyanserade artiklar i änmet. Det tackar vi för."
"måste ge en eloge till artikelförfattaren för att han tänker till i dessa frågor."
Låt oss för en stund betrakta vad som är så beundransvärt i artikeln:
"Intentionen med dagens lagstiftning mot barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn är lovvärd."
-En lagstiftning för att skydda barn mot övergrepp är alltså så sensationell att den behöver recenseras av en artikelförfattare som "lovvärd"?
"Den alltmer tilltagande moralpaniken som breder ut sig i debatten och i landets domstolar"
-Vad är det för moralpanik, vad pratar han om?
"...visar att en rigid lagstiftning på gränsen till absurd leder fel."
-Jaså, och det kan man bara påstå rakt ut?
"Att beslutsfattarna ser till barnets bästa är bra"
-Finns det någon som har en annan uppfattning? Varför skriver man en sådan mening?
"Ett barn är helt utlämnat till sina föräldrar och vuxenvärlden. Därför behövs en tydlig lagstiftning som skyddar dem när inget annat finns att tillgå."
-Jaså. Det var väl en himla tur att Charlie Levin kommit på det.
"Domstolar och sociala myndigheter är barnets skydd när skadan väl är skedd."??
-Jaha, så om någon ser en unge bo i en bil så ska man vänta med att undersöka saken tills man ser att hon är uppfläkt i underlivet av pappans våldtäkter, eller vad? Man ska liksom inte göra en egen utredning på misstankar kring att allt inte står bra till?
"Men det är civilsamhällets roll och sociala normer som i första hand måste skydda barnen mot övergrepp."
-Är det genom att öka antalet barn i skolan och privatisera?
"Vi får inte riskera att som medborgare tappa makten över barnen och våra egna liv."
-Nähä. Vem är "vi".
"Givetvis ska övergrepp anmälas av den som har starka skäl att tro att de ägt rum."
-Jamen nyss sa denne problemlösare att "Domstolar och sociala myndigheter är barnets skydd när skadan väl är skedd." Hur ska han ha det?
Hela artikeln är så dyngdum att jag skulle vilja veta vad detta betyder:
"Bra artikel, håller med om det mesta"
"Det börjar dyka upp en del nyanserade artiklar i änmet. Det tackar vi för."
"måste ge en eloge till artikelförfattaren för att han tänker till i dessa frågor."
Vad "håller man med om", vad är det som är "nyanserat" och vad i denna text täcker in "en eloge för att han tänker till"?
En mer destillerad dumhet än den Charlie Levin representerar har jag aldrig tidigare stött på. Han säger absolut ingenting av något som helst värda och har ingen som helst aning om vad "moralpredikan", "Liberal", "Borgerlig", "Alva Myrdahl-anda" betyder. Han staplar orden i hopp om att dom ska komma någorlunda i ordning.
Finns det någon mamma i bakgrunden här som understödjer detta moras?
Hur försörjer sig Charlie Levin?

Alf Carlsson: Du svamlar och förolämpar folk utan att föra diskussionen framåt. Du är med andra ord ett "troll" och därför tänker jag också ignorera dig från och med nu. Innan jag säger hej då så ska jag säga att jag mest tycker synd om dig. Du är nog en olycklig människa.

#24 Eric Brand...Det finns ingen som diskussion att föra överhuvudtaget med utgångspunkt från Charlie Levin.

Detta tycker Charlie Levin:
Det är bra med lagar, det är bra att gripa in, det är bra att gripa in om det finns misstanke, det är bra om samhället bara griper in när det står utom tvivel att barn farit illa, föräldrarna är barnens obestridda beskyddare. (Ändå vet vi att det mesta våld mot kvinnor och barn förekommer i hemmet, men det är inge som bekymrar Charlie Levin).

Charlie tycker helt enkelt allt på en gång, fattar inte vad han skriver om och når överhuvudtaget inte problemet, nämligen svårigheterna att göra en korrekt bedömning.
Han besvarar inte ens frågan om det är bättre att omhänderta ett barn för mycket eller ett barn för lite.

Jag fattar inte hur han kan få publicistiskt utrymme. Som gammal chefredaktör på den lokala skolans Kamratpost i årskurs 5 hade han på sin höjd fått dela ut tidningen.

NU, ska jag däremot flytta fram positionerna och diskutera vad detta egentligen handlar om och Charlie Levin ska få chansen till en relevant diskussion.

Jag kommer till barnavårdscentralen med min 3 månader gamla prinsessa. Inget får skada henne, min aggressivitet mot minsta hot är brutal och min vaksamhet alltid närvarande. Inte ens 10 livvakter kring Obama skulle kunna mäta sig med de instinkter som skyddade min dotter. Prinsessan ska vägas. Helt i händerna på Charlie Levins vuxenvärld, bär jag fram henne med fast kompromisslös blick, ingen kunde ta miste på att ett krökt hår på hennes huvud var liktydigt med självmord.
Barn efter barn har vägts. Barn efter barn har lagts på ett tunt papper mot den stålkalla vågen och barn efter barn hade skrikit sin dödsångest vid varje vägning. Naturligtvis var detta helt och fullständigt uteslutet för en man, bördig av Konungariket Sverige från Gutenbergs tid och hans känsliga lilla prinesessa.
Sålunda bar jag fram henne fullt påklädd, så att hennes lidande skulle undanröjas. "Vi kan dra ifrån kläderna", sa jag.
-Nej, sa sköterskan. Alla barn ska vägas nakna.

Vad gör jag inför detta statsfacistiska direktiv från en person som inte på något sätt känner min prinsessa?

Så nu ska den eländige Charlie Levin få en chans att berätta om fortsättningen och hur mycket en förälder ska behöva underordna sig statsmakten.

Så ska jag återkomma med hur sagan slutade.

SEN har vi en diskussion som eventuellt kan bära alla hösäckar i kommentarsfältet framåt.

(Svamlet står Levin för och jag förolämpar ingen och om ni inte vill bli beskrivna för dom ni är, så måste ni visa upp en betydligt större läsförståelse. Ta istället chansen att lära er något, jag har bestämt mig att sluta efter 100 sidor på Mymill och då kommer ni att gnälla för det.)

#22 Per

Fast det handlar inte om ett barns ÖNSKAN, eller en familjs önskan, det handlar om barnets BÄSTA. Barns önskan är i princip i samtliga fall, hur illa behandlade de blivit, att stanna hos sina föräldrar. Det är så barn fungerar. Vad föräldrarna önskar i fall där övergrepp förekommit är inte ointressant, men sekundärt. Det viktiga är att se till att barnet slipper övergrepp och så fort som möjligt hamnar i en trygg miljö. Det ska tilläggas att Socialtjänsten i största möjliga mån försöker se till att barnen har kontakt med sina föräldrar, men det är tyvärr i allt för många fall sämre för barnet.

I vissa fall blir det fel, tex pga för lite resurser, vilket leder till överarbetade socialsekreterare, otydliga direktiv. Precis samma problem som finns inom Migrationsmyndigheten. Det är inte tjänstemännen som arbetar där som är problemet, utan det är de som stiftar lagarna och sätter direktiven.

#26 Martin Öhman, och det är alltså en soc-arbetare som bestämmer vad som är ett "övergrepp". Och allt är hemligstämplat. För att bli soc-arbetare behöver man 0.1 på högskoleprovet.

Vi har just nu fått inblick i att röra en snopp i några sekunder är ett övergrepp.

Och en lång rad av berättelser från människor i branchen som talar om att utredningarna i princip alldrig är sakliga, och att utredarna låser sig vid en sanning innan fakta hämtas in.

Det är alltså med dessa förutsättningar som myndhetetspersoner ska ges tolkningsföreträda över "barnets bästa".

Och sen det vanliga argumentet som slutknorr. "Det finns inget personligt ansvar, bara systemfel" när det går tokigt.

Det är verkligen enkelt att förstå varför det inte fungerar.

#27 Per Nydahl..."För att bli soc-arbetare behöver man 0.1 på högskoleprovet." (Stämmer det?)
-Det beror i såfall på en dålig lön eller att man har en oerhört utsatt position där man antingen hatas för att man gör för mycket eller för lite av alla som sitter på läktarplats.

"utredningarna i princip alldrig är sakliga"
-Herregud. Om konflikten i mellanöstern varit saklig så hade den varit löst, om bankernas utlåning varit saklig så hade Euron ståttt stark, om Arbetsdomstolen varit saklig så hade jag haft ett par miljoner i skadestånd av SJAB. Jag kan med garanti säga att i förhållande till dessa tre exempel, så är sakligheten störst bland socialarbetarnas utredningar.

"Det finns inget personligt ansvar, bara systemfel"
-Läs Carema och bonus till cheferna för vanvård av gamla. Den kommunalt anställde socialarbetaren har barnets bästa för ögonen, medan Caremas chefer har lönsamhetens bästa för ögonen. Det är det som kallas för "systemfel". Sen kan man värdera vilket system som producerar den största skadan och för min del är valet enkelt.

#27 Per Nydahl, följ med en socialarbetare en vecka och gör ett bättre jobb, ett "sakligare" jobb, bland alla som har det skitdåligt till dom som gör allt för att manipulera dig för att skaffa sig fördelar av systemet.

Det vanligaste är nog att socialarbetaren har en helt orimlig belastning och kläms mellan en idealiserad lagstiftning som saknar täckning i den kommunala budgeten. När dessutom tiderna försämras så ökar trycket på socialnämndens budget när skatteunderlaget minskar och behovet av hjälp ökar.
Sen slutar det som i USA, där man slänger lagarna och privata hjälparbetare öppnar soppkök på privat insamlade medel.

Låt mig säga såhär Per Nydahl.
Du har inte den blekaste djävla aning om vad detta handlar om och ska be varenda socialarbetare i det här landet om ursäkt.

Vad gäller den mammaförsörjde Charlie Levin, så ska han svara på om jag ska klä av min dotter i samband med vägningen på barnavårdscentralen. (Det bästa är dock om han slutar skriva helt och hållet och försöker lämna något slags bidrag till samhället genom fysiskt arbete.)

#27 Per

Vem ska se över barnets bästa när föräldrarna inte är kapabla att göra det? Det handlar inte bara om sexuella övergrepp, det kan också handla om föräldrara som pga tex missbruk inte kan ta hand om sitt barn. Ska vi verkligen inte försöka hjälpa dessa barn?

Jag tror inte du har en aning om hur jävligt många barn har det i vårt samhälle. Hur lagar är definierade kan man så klart diskutera, och det bör man diskutera. Dock kan det enligt mig aldrig vara fel att hjälpa ett barn ifrån människor som begår övergrepp emot det.

Jag förstår mycket väl vad Charlie Levin säger. Vi behöver såväl lagar som sunt förnuft och social kontroll. Lagar, socialtjänst och polisingripanden är trubbiga verktyg i det komplexa och sårbara familjelivet. Släkt, vänner, grannar, arbetskamrater, skola och barnomsorg är vårt första skydd när vi slirar i diket, oavsett vad det gäller. Social kontroll. I Sandvikenfallet är det ett mysterium att systrarna inte kunde prata med varandra.

#30 Ann Christin Sandlund...Du förstår alltså Charlie när han säger att: "Vi behöver såväl lagar som sunt förnuft och social kontroll."
Det är oerhört imponerande eftersom Charlie Levin inte förstår vad det betyder själv.
Nåväl, guardian angel, då får du på samman frågan som Charlie boyet.

Ska jag eller ska jag inte ta av kläderna på min dotter när hon ska vägas på barncentralen enligt berättelsen #25 Alf Carlsson?

Jag vill nämligen också förstå vad ni menar, annars är det orättvist och är det något Charlie hatar så är det orättvisor.

#31, Jaså Charlie. Du vill inte sticka in huvudet i giljotinen, så att ditt meningslösa bludder avslöjas?

Jag hoppas du lägger pennan i lådan, låser den och slänger nyckeln så att du inte längre anstränger mitt tålamod.

Nåväl. Välsignad varde Charlie.

Jag ska inte hålla eventuella läsare i ovisshet.

STATEN krävde att få väga barnet naket.
Jag gick fram till sköterskan med raska steg och efterfrågade meningen med detta fullständigt löjliga krav.
-Jo, du förstår, sa hon. Ibland upptäcker vi blåmärken på barnet som ger anledning att gå vidare. Därför har vi det som en regel att alla måste väga sitt barn naket. Naturligtvis är det ytterst sällan vi hittar misshandlade barn, men när vi gör det, så agerar vi direkt. Det är alltså en ren solidaritetsgest mot misshandlade barn som föräldrar måste väga sina barn nakna.

Jag sa inget mer. Klädde av min prinsessa och la henne naken på vågen. Hon skrek som dom andra, men hon skrek för en mycket god sak - solidariteten med sina medbebisar.

Allt detta förstår inte Charlie Levin. Han maler på om att "det är föräldrarnas rätt att skydda barnen".
Sen garderar han med 1 X 2 och en liten bock utanför själva rutorna och menar att det tycker han också...

ety Charlie Levin tycker allt om allt hela tiden, men mest att det är "föräldrarnas rätt att skydda barnen" utom när det inte är det, då det är bra med en lag och "sunt förnuft".

Jag gratulerar Charlie Levin till att nyckeln är kastad och hoppas se honom i en arbetspluton som håller fint i våra parker, visserligen med lönebidrag, men skit samma med det. Där gör han i alla fall nytta.
Förhoppningsvis.

Olika falla LVUs lotter

Min sambos barn har blivit LVUade.

Det börjar med en orosanmälan från förskolan där 4-åringens ord
beskrivs som följer: ”Mamma har två så här små knivar som hon
håller så här (visar att han håller dem mellan tummen och pekfingret)
Hon gör så här med dem. (visar korsande snabba rörelse framför
sig)”. Detta var alltså enligt förskolan fog för orosanmälan. Jag
kanske är konstig men jag skulle tittat om grabben fått luggen klippt.
Mamman råkar vara utbildad frisör.

Skolan beskriver vidare i konsultationsdokumentet om att "pojken har
problem". Så kan man också beskriva adhd tydligen. Förskolan har flera
gånger sagt att de inte orkar med pojken och att de behöver extra
resurser när han är där. Men att göra en orosanmälan enligt
ovanstående för att frigöra resurser från "problempojken" är inte vad
jag hade förväntat mig av en förskola som på hemsidan skriver att hos
dem har barnet en unik chans att utveckla sina möjligheter.

Efter 18 dagar, 140km från andra halvan av familjen bestämde vi oss för
att kontakta en advokat. Då gick Socialnämnden in med LVU.

Socialnämnden har att gå på socialsekreterarnas ord. Socialsekreteraren
som vill utreda föräldraförmågan hos en man för att att det finns oro
för (håll tungan rätt i mun nu) hans frus barns fars sambos barn!? Barn
som mannen aldrig träffat!!

Saken är ju att socialsekreteraren behöver bara säga att hon känner
oro. Då kan man inte sätta en neurotisk socialsekreterare på ärendet.
Jag skriver neurotisk för hon faller i gråt flera gånger under ett
möte med mina barns mor. Orsaken att hon faller i gråt är att mina
barns mamma inte svarar "rätt" på hennes frågor.

Samtidigt i en annan del av Borlänge bor en 9-årig pojke hos sin mor.
Där har det inkommit minst åtta orosanmälningar under de senaste två
månaderna. Mamman har för sin socialsekreterare erkänt att hon
missbrukar amfetamin och heroin. Men där tycker socialsekreteraren synd
om mamman och rapporterar därför inte vidare.

Det måste till juridisk bedömning av LVU-fall direkt före LVU kan tillämpas. En jourhavande åklagare eller liknande så att rättssäkerheten upprätthålls. Det räcker inte med hobbypolitiker som endast beslutar så som socialsekreterarna anser.