Långtidssjukskriven: Moderat riksdagsledamot påstår att det inte finns fattiga svenskar

Anna-Karin Mattsson. Det är inte sant det du skriver. Ingen behöver svälta i Sverige pga fattigdom. Ingen!

Oftast handlar det om missbruk och sociala problem som är orsaken till att folk lever i misär i Sverige.

Men ökningen av misären de senaste åren går helt och hållet att hänföra till flyktinginvandringen. Alla invandrare vet att man får mer bidrag ju fler barn man har och ännu mer om man skiljer sig och blir "ensamstående".

Skickar man sen hem alla pengar man kan till anhöriga i hemlandet så blir det inte något över till mat och kläder.

Och det är ju klart att när landet blöder så måste man strama åt och det drabbar givetvis alla. Du kan således direkt koppla din situation till migrationspolitiken.

Fattigdom eller ej - det finns gissningsvis ett skapligt stort antal människor i Sverige, vars liv, och vars barns liv, begränsas på ett påtagligt sätt av en dålig ekonomi. När livet blir helt fokuserat på att klara av att ställa mat på bordet och kunna klä sig själv och sina barn, på ett sätt som inte alltför iögonenfallande skvallrar om den egna ekonomiska situationen - då är man "fattig" i Sverige (i ekonomiskt avseende), även om man klarar av att hålla näsan ovanför vattnet.

Att fattigdomen i Sverige inte ser ut som på vissa ställen i Afrika, skall vi väl bara väldigt tacksamma för? Men Isabella Jernbecks uttalanden är, vid sidan av till exempel partikamraten Helena Rivières, tyvärr bara en ytterligare indikation på vad åtminstone vissa moderater tycker vore en lämplig nivå på samhällets sociala åtaganden gentemot sina medborgare. Är det inte sju års missväxt, svältkatastrof och krig i landet, ska man liksom inte klaga. De har tydligen glömt sin Wiehe, och vad han sjunger i denna sång:

http://www.youtube.com/watch?v=2LiDdgJLMEU

..."men om dom där uppe i det blå inte längre vill förstå,
utan föraktar alla dom som ger dom mat
ska pyramiderna till sist bli deras grav".

(Men, det förstås - Wiehe har kanske aldrig varit "deras"...). :-I

#1 Bo T, får jag ställa frågan hur du så säkert vet att ingen i Sverige idag svälter på grund av fattigdom?

Missbruk och sociala problem kan vara en orsak till att människor är fattiga i Sverige. Det kan också långvarig arbetslöshet vara. Långtidssjukskrivning tillsammans med utförsäkring är en annan av flera orsaker till att man kan bli fattig i Sverige idag.

Men min egentliga fråga i artikeln är hur vi ska definiera fattigdom i Sverige? Så som vi gjort under de senaste decennierna, se min hänvisning till Wikipedia. Eller på ett nytt sätt, så som Isabella Jernbeck (m) menar, att fattigdom endast finns i Afrika.

Hur min och framförallt många andra människors situation i Sverige idag ser ut, beror i första hand på Alliansens arbetslinje, anser jag.

Om man säger att det finns fattiga människor i Sverige har man inte förstått vad fattigdom innebär.
Alla människor i Sverige har rätt till en minimilön, försörjningsstöd, dvs en ersättning som är något mindre än den lägst betalade lönen i Sverige och så måste det vara. Att arbeta måste ge mer.
Många invandrare, ensamstående mödrar tycker nog de hamnat i himmelriket när de får sina pengar varje månad utan att behöva göra ett dugg.
95% av alla 7-åringar i Sverige har en mobil. Vi är det sjätte rikaste landet i världen, så sluta prata om fattigdom.
Det är skamligt med tanke på den verkliga fattigdomen i världen.

Frågan om absolut kontra relativ fattigdom återkommer. Den absoluta fattigdomen bunden till överlevnad och frihet tycker jag inte existerar i Sverige. Den relativa fattigdomen existerar dock fortfarande i hög grad och är väl bara en förlängning av vanlig hederlig orättvisa.

Angående denna relativa fattigdom och klyftorna i samhället så känns ju exemplet med att vissa barn bor i hushåll som fortfarande dras med tjock-tv ganska absurd med världsliga mått mätt men känslan är ju densamma. Maktlöshet.

Arrogans och förnekelse leder till egen okunskap, fattigdom, svält och i förlängningen en svagare planet. I denna världen är fattigdom när ett barn från en sida inte får samma förutsättningar som ett barn från en annan del. Detta leder till en värld med urholkat ledarskap och förlorad lunskap.

Afrika som en gång var vår planets livsrot har av förblindad girighet förkastats till att bli ett katastrofområde där svält och livstorka är normen för högsta rikedom. Anledningen är en sidas arrogans förnekelse och okunskap om sin egen arts yttersta själ och rikedom.

PS! Anna-Karin Mattsson. Bra du fortsätter ta upp viktiga frågor.

Har att leva någonsin varit rättvist?

Hur kan man utgå från en så absurd idé? Vissa föds med guldsked i munnen, sabbar allt och har ett bedrövligt liv. Andra föds under de magraste omständigheter och gör sig ett gott liv.
Är det statens sak att balansera detta? Eller är det upp till var och en?
Det är upp till var och en att "förvalta sitt pund" och sträva efter att göra sitt bästa, men det är inte omvärldens sak att se till att alla har 100%-igt rättvisa. 100%-ig rättvisa existrar inte.

Det som är rättvist är att alla har samma möjligheter. Det har vi i Sverige. Vi har alla en minimiersättning att utgå ifrån, vi har olika väsen och olika behov som vi kan tillfredsställa. Vi kan jobba, eller jobba på att slippa jobba och bli försörjda ändå.

Ökade klyftor?
Frågan är istället var brytpunkten ska gå mellan dem som jobbar 24/7, aldrig är sjukskrivna och inte kan göra smarta avdrag på skatten, och de som precis som Marx. tycker om att sitta och filosofera över livet på krogen och leva på bidrag. Engels bidrag till Marx familj varade genom hela deras liv..

Sorry, men jag är inte beredd att försörja de senare på mina surt förvärvade pengar.
Jag vill ha ett så jämlikt samhälle som möjligt, men utifrån utgångspunkten att alla ska göra rätt för sig så långt det bara är möjligt.
Bidragen ska gå till de behövande. De som inte kan klara sig. Inte till de som tror att samhället ska bidra med en villa till överlevnaden.

#4 Christina Lundqvist, du skriver att Sverige är det sjätte rikaste landet i världen. Det är just det som jag inte får ihop med att de som har makten samtidigt raserar trygghetssystemen, de försäkringar som vi alla som arbetat har hjälpts åt under många år att bygga upp.

En annan intressant sak i det här sammanhanget "fattigdom i Sverige" som jag vill lyfta fram är vräkningarna av barnfamiljer. Jag har själv upplevt hur det är att bli vräkt som barn. Det känns mycket tragiskt att läsa om hur vräkningarna av barnfamiljer ökat i Sverige under de senaste åren. Varje unge som blir vräkt är en för mycket.

Se följande länkar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4588570

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.731362-allt-fler-barnfamiljer-vraks

Det är barnen som drabbas allra hårdast när klyftorna i ett samhälle ökar så som det gör i Sverige idag.

Så länge det finns barnfamiljer som vräks i Sverige, så länge finns det också fattiga människor i Sverige, anser jag. Även om nu inte Isabella Jernbeck (m), tycker det.

Huvudfrågan i min artikel som jag skrivit idag är vad begreppet "fattigdom" i ett rikt land som Sverige ska innebära idag och i framtiden. Vilken "fattigdom" ska vi acceptera i Sverige idag och i framtiden? Ska vi acceptera att barnfamiljer vräks? Ska vi acceptera att sjuka människor utförsäkras och får noll kronor i ersättning? Ska vi acceptera att sjuka människor tvingas lämna sina hem på grund av sjukdom? Ska vi acceptera att missbrukare inte får något tak över huvudet under vintern?

Att säga att det inte finns fattiga människor i Sverige är ett slag rakt i magen på alla de barn som vräks från sina hem, till exempel, tycker jag.

Jag vill också skicka en tanke till de äldre med låg pension och kanske stort behov av vård och mediciner. Där är ännu en grupp fattiga människor i Sverige. De har sällan råd att unna sig själva något extra, det är min erfarenhet.

Christina

Det är med sorg jag läser din uppgivenhet och hur du underdånigt försvarar de regerande i världen och deras förda politik. Du som de flesta i världen är uppköpta för godispengar ur politikers fickor och utmattade av deras propaganda. Ni är människor som helt tappat instinkt och tankeförmåga utan att inse det. Det du beskriver är människors resonemang när de hamnat i ett apokalytiskt samhälle och inget hopp återstår. Ett samhälle där man med alla vapen slåss för sina tillgångar medan de större medlen går med snabbare momentum till redan fyllda ekonomiska öar. Med andra ord det ultimata egotrippandet.

”Varför ska JAG ge av MINA tillgångar som JAG förtjänat?”.
Min fråga: ”Vadå JAG och MINA?” De är ursprungligen VÅRA!!!

En sista sak Christina. Med tanke på att du verkar ha svårt att släppa ämnet från Anna-Karin Mattssons förra artikel så kan du fundera på vad som är skillnaden mellan:
”Bidrag till” samt ”Ersättning för”. Återkom gärna då du klurat ut detta...

Jag lämnar diskussionen.
Önskar alla en God Kväll

#9 Steff de Bruys,

De pengar jag arbetar ihop genom att gå till jobbet varje dag är inte VÅRA. De är MINA. Mer än hälften (57%, mest i världen) ger jag därefter bort i form av skatt.

Det är inte rimligt att ta mer av mina surt förvärvade pengar för då förlorar jag incitamentet för att arbeta. Det var vad som började hända i Sverige, fler och fler såg bidrag som en försörjningslösning och det var tvunget att stävjas. Nu har fler kommit ut på arbetsmarknaden och det är en sund samhällsutveckling.

Bidrag är något du får utan prestation. Ersättning något du får efter prestation. Tycker du det var så svårt att klura ut?

#8 Anna-Karin Mattsson,

Det är vuxna som vräks, vuxna som har barn som dessvärre drabbas.
Alla vuxna vet att man måste betala hyran. Betala hyran är det första man gör när man fått sitt månatliga tillskott i form av lön, eller bidrag. De pengarna räcker alltid till hyran. Är hyran hög finns dessutom möjligheter till bostadsbidrag.

Om familjen väljer att lägga pengarna på annat än hyran (vi har sett otaliga exempel på det i Lyxfällan) då blir man vräkt och har man barn så är det inte samhället som försatt barnen i denna fruktansvärda situation, utan vårdnadshavarna. Det är alltså föräldrarnas skuld, inte samhällets. Det blir ändå samhällets sak att reda upp situationen vilket stod att läsa i din länk till GP.

God morgon Anna-Karin.

Jo. Jag vet jag skrev att jag lämnade diskussionen men jag som många andra är så fruktansvärt frustrerad och arg på den respketlösa hanteringen av svenska folket så jag tänkte försöka rikta denna text till din huvudfråga.

Fattigdom kan handla om brist på kunskap, något psykiskt/fysiskt handikapp, ekonomisk brist eller annat som gör att förutsättningar mellan människor haltar. I ett resursrikt land som Sverige är det givet att detta INTE ska behöva förekomma. Det gör oss bara svaga.

Se hur de ekonomiska krafterna just nu splittrar Europas folk och vi lever i ett globalt krig. Vår resursfördelning splittrar även människor inom de olika ländernas gränser och nu tärs även gränserna inom våra familjer.

Sverigens härbärgen är fulla, kyrkoorganisationer bågnar och har slut på hjälpresurser och barnen till utsatta människor lider. Så det blir svårt att kunna ta en en politiker på allvar när de uttalar sig som Isabella Jernbeck. Eller likt Gunnar Axén, som på sin valturné 2010 gång på gång tog upp att ALLA han talade med var nöjda med regeringens arbetslinje och den ”moderaterna” sjukförsäkringsreform. Undrar vilka de pratar med och hur ”moderat” var denna reform?

Och hur ska man kunna ta människor på allvar när de på fullt allvar fortsatt lever i villfarelsen att alla svenskar har rätt till en minimilön eller försörjningsstöd. Trots att det konstant läggs hög på hög med bevis om människor som lider.

Gång på gång läser man dessutom antydningar i kommnetarsfälten om att ”vi inte VILL göda” fuskarna. Nej, självklart inte! Men varför ska vi bestraffa de sjuka som betalat sjukförsäkringspremie hela sitt liv bara för att komma åt dessa så kallade fuskare? Det är enbart en ursäkt som många andra att komma åt mera av våra resurser. Fuskarna är dessutom en minoritet som senast jag kollade bestod av 2 bekräftade på 10 000. (0.02%). (OBS! Mina siffror är cirka ett år gamla)

Vissa förknippar kontinenten Afrika med ordet fattigdom och tar då det som en måttstock för de svenska medborgarnas svält. Men katastrofområdet Afrika ligger på en annan nivå, en global utarmning som vi alla inom de rika länderna är ansvariga för. Afrika är dock det extrema utfallet på vad klyftor mellan männsikor skapar och det kan väl inte vara dit vi vill komma. Men med tanke på hur våra resurser fördelas i nuvarande världsordning så är vi alla snart där.

Hur motiverar man att människor gör sig förtjänta av att leva på allmosor medan andra håvar in miljonbelopp i bonusar?

Mvh
En förvirrad human

Christina.
Du kunde reda ut skillnaden på orden bidrag och ersättning men hoppade över betydelsen av de andra ledorden i sammanhanget. Men gott nog det.

Du diskuterar pengar, jag resuser, De pengar du säger du ”förtjänar” kommer ur våra resurser. Pengar är en måttstock på dessa resurser och du förvaltar resusern tillfälligt.
Det är ditt ansvar inför allt levande.

Mvh
S

"#1 Bo T, får jag ställa frågan hur du så säkert vet att ingen i Sverige idag svälter på grund av fattigdom?"

Det kan jag säga säkert, #3 Anna-Karin Mattsson, för alla svenskar har rätt till försörjningsstöd vilket utesluter fattigdom som leder till svält.

De som svälter gör det av andra skäl som jag beskrev i #1.

#7, Christina Lundqvist:

Jaså du arbetar alltså 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan?
Tillåt mig småle..

Räcker det inte med Helena Riviéres och nu Isabella Jernbecks utläggningar om människors fuskande med sjukskrivningar och annat. Är det nödvändigt att du tar dem i försvar? De små tillgångar du påstår att du har kan du säkert både ha och mista. Hur mycket får du med dig dit du går?

Dessutom försvarar du med din retorik storkapitalet som blåser även dig som bankkund på dina "surt förvärvade slantar". De skrattar på banken åt de dumma kunderna som inte har vett ens att flytta pengarna ur dyra förlustfonder. Sådana som du är ju så bekanta med er "egen bankman" att ni låter dom blåsa er på pengar, bara för att ni är lojala mot "er egen" bank.

Vi har många fattiga i Sverige.
Många som har en begränsad tillgång på pengar och många som trots god tillgång inte får dem att räcka till allt.
Fattig är den som inte kan resa till fjällen säger du här ovan.
Jo så är det nog. Så rika är vi!

Anna-Karin
Kanske är det hopplöst att få alla människor empatiska eller ens öppna för att mentalt ta in verkligheten.
Bo T går som vanligt på med sina rasistiska skygglappar.
Christina Lundqvist ger röst åt "skyll dig själv" inställningen och föredrar kollektiv bestraffning framför risken att en del av hennes "surt förvärvade" pengar hamnar hos någon som inte är i ren livsfara.

Men det finns en öm punkt hos dessa egoister, nämligen egoismen. Om dom bara hade förmåga att inse att egoismen är kontraproduktiv skulle dom av ren självbevarelsedrift inse att stora ekonomiska skillnader bör motarbetas.

Ett samhälle som låter de ekonomiska klyftorna öka förlorar på det och förr eller senare drabbar det även BoT och CL.
Länder med större klyftor har mer social oro, högre sjuklighet och kortare livslängd än jämlikare samhällen. I genomsnitt. Allt annat lika.
Relativ fattigdom är ett hot mot vårt välstånd och vår sociala stabilitet. CL behöver ta en bit av det sura äpplet. Håller du för hårt i dina egna pengar får vi alla ett sämre och fattigare samhälle.
Bo T bör ta en tugga till eftersom nationsgränser har förlorat sin betydelse ekonomiskt sett. Det hjälper inte att dra gosefilten över huvudet längre. Världen har växt trots att du försöker hålla emot.

Dina anklagelser är rent trams, #17 Olof Lindberg, och bara ett fegt sätt att hantera det faktum att du är renons på sakargument.

Bo T
När du kan häva ur dig så svepande och generaliserat negativa omdömen om invandrare som i ditt inlägg #1 så får du tåla lite spö.
Du har dessutom fel när du hävdar att vårt land blöder. Det är inte invandrarna som tagit dina pengar. Däremot är det dom som kommer att sköta dig på servicehemmet. Om inte vinstuttagen från dessa företag gjort deras arbetssituation helt olidlig innan dess.
Du lägger skulden på fel människor.

#17 och#19, Olf Lindberg:

Jag håller helt med dig här. För stora klyftor är inte bra för något land. Det straffar sig inte minst ekonomiskt och det är det enda vissa människor räknar som viktigt här i livet. Tyvärr har räknenissarna alldeles för mycket att säga till om. Vem bestämmer i regeringen? Finansministern så klart. Allt är underställt finansen.

#19 Olof Lindber. Om du tror att flyktinginvandringen inte är anpassad till välfärdssystemet så bor du i fantasilandet.

Flyktinginvandrarnas bidragsberoende, kriminalitet, bristande integration, arbetslöshet, hårda belastning på vård, skola och omsorg, överföring av pengar till hemländerna är väldokumenterade fakta som innebär att Sverige blöder och kommer att förblöda om flödet inte stoppas.

Tror du att det är en slump att det till stor del är flyktinginvandrare som satt i system att begå bedrägerier mot t.ex. systemet med assistansersättning?

Att konstatera att flyktinginvandrarna belastar Sverige hårt nu (och allt mer framöver när överbefolkningn tilltar dramatiskt) handlar inte om nedvärdering, jag hade förmodligen fungerat exakt likadant i deras situation.

Det handlar om att förstå hur människor fungerar under press, man ser till sig och sitt, det är helt naturligt. Och det handlar om människor som mest av allt vill återvända till sina hemländer och därför inte är speciellt intresserade av integration med svenskar.

Eller hur?

"För stora klyftor är inte bra för något land."

Helt korrekt, #20 Bror Viktor, och det är ytterligare ett skäl att inte ta emot stora mängder resurslösa flyktinginvandrare som samlas i etniska enklaver.

Det skapar klyftor och en social oro som bryter ned samhället.

Problemet är, som du skriver, att finansministern har fått lära sig i skolan att befolkningstillväxt är bra för det leder till ekonomisk tillväxt. Att det bara stämmer under vissa förutsättningar som inte finns idag var tydligen överkurs.

Bo T
Jag förnekar inte att det förekommer fusk med bidrag. Inte heller att just den sortens fusk är vanligare i lågstatusgrupper och att invandrare utgör en stor del av dessa.
Men jämfört med de pengaflöden som försvinner i finansindustrins svarta hål och genom riskkapitalbolagens internaffärer är invandrares fusk marginellt.
Du skyller dina ekonomiska problem på fel människor.

Christina Lundqvist::

John Locke, en av de främsta rättighetstänkarna och liberalerna, utgick från att man ägde sig själv. Alltså ägde man rättigheterna till det som kom ur ens kropp, dvs ur ens arbete. Ur detta kom privategendomen.

Ja, det är fullt logiskt i ett samhälle där man hugga ned "sitt" träd (ur t ex allmänningen) och göra en stol av det och sedan sälja stolen. Så ser inte samhället ut längre. Det går inte att skilja ut vad som är "ditt" bidrag och mitt "bidrag". Tidigare generationer har sett till att du fått en utbildning som baseras på kunskaper som uppstått genom kollektiva processer (det ensamma geniet är en myt, i regel kommer kunskap genom slump som penicillinet eller grundforskning eller omfattande projekt). Du använder vägar och kommunikationer som byggs av miljoner människor. I all verksamhet är bidragen direkta och indirekta, medvetna och omedvetna processer. Samhället är såpass komplext och vi är alla beroende av varandra för att det ska fungera.

Att då komma dragandes med att lönen är MIN är faktiskt bara sorgligt. Den där lönen är inte satt av en objektiv domare eller en rättvis gudom (nej, inte Mammon heller) utan är helt godtycklig (utifrån utbud/efterfrågan plus facklig kamp).

Men oavsett vilket. Jag kan ta det både teoretiskt och praktiskt/empiriskt. Men hoppar det då det är så mycket enklare. Är du en människa? Är svaret ja är du en social varelse och då antar jag att du har empati.

Sverige är ett extremt rikt land - till en väldigt liten kostnad kan man bi av med många av de problem som finns i samhället. Skatterna har sänkts med över 100 miljarder kronor om året. Några tiotal av dem hade avskaffat det illamående, den frustration, det obehagliga, den sjuka som går under begreppet fattigdom. Vi kan kalla det något annat om du håller dig med absoluta begrepp där allting som är bättre än stenåldern inte är fattigdom. För det är inte begreppet i sig utan det som finns bakom som är intressant. Det går att bli av med mycket av det till ett billigt pris som endast drabbar oss andra på det viset att vi kanske inte kan köpa den där extra prylen, den där extra semestern, flytta den där extra miljonen utomlands.

Det är ofattbart att man kan vara så småaktig - den enda slutsats jag dra är att det är avundsjuka. Du är avundsjuk på de "fattiga".

Att bara för en princips skull låta folk lida när det inte finns någon anledning är ynkedom.

#24 Abe Bergegårdh,

Nej, jag är definitivt inte avundsjuk på de fattiga. Jag har under en period i livet varit fattig själv något man egentligen aldrig kommer över, den som varit fattig och senare får gott ställt känner alltid fattigdomen i hasorna. Och ja, jag har empati med de som lider. De som lider.

Men inte med de andra, de som bara vill inrätta sina liv bekvämt med hjälp av bidrag från andra.
Jag har träffat dem genom mitt långa liv. Kvinnan som har gott ställt som plötsligt vid 55 inte orkade jobba längre och överdrev små krämpor som ledde till långtidssjuksskrivning och sedermera förtidspensionering. Som jobbade som en hel karl i trädgården, semestrade i sydfrankrike och reste med maken till Rom över en långhelg.
Bara i min krets av människor vet jag tre kvinnor som gott och väl hade kunnat jobba till 65, men som utnyttjade systemet och blev förtidspensionerade 10 år tidigare.

Plus den sjukskrivne mannen som inte kunde jobba längre men byggde sonens stuga i skärgården, kvinnan som var sjukskriven men drev en lukrativ kennel, invandraren som gick på bidrag och jobbade svart på pizzerian, den unge artisten som inte fick en roll på tre år, men som fick bidrag och satt och filosoferade över ett glas på krogen dagarna i ända.

Jag har träffat dem allihopa, precis som vi alla har. Och jag är jäkligt glad att Alliansen har satt stopp för denna utveckling. Den var osund.
Jag är en människa som definitivt känner empati med de sant drabbade, men inte med de som vill använda systemet för sin egen bekvämlighet, trots att de är kapabla att rätta upp sin situation själva. Med dem har jag faktiskt ingen medkänsla.

Bra skrivet Abe Bergegårdh.
Det enda du glömde var: Amen. :-)

Tog upp den del ”om att man inte får tillgång till någon tillgång utan samarbete” i min föregående text men valde senare bort det. Orkade inte utveckla det vidare då.

När människor börjar prata i termer om JAG och MITT främjar de sig från livet och även sitt ansvar som ”en intelligent ras” att förvalta vår planet för kommande generationer.

Önskar nu en God Helg

Skulle stänga ner här och såg jag skrivit: "...främja sig från...
Hmm.... Det låter aningen underligt. ;-)
Ska så klart vara: "...fjärma sig från..."

Är det inte lite symtomatiskt det här att socialdemokratin inte kan skilja på ditt och mitt?

Cristina#28
Menar du ditt och mitt moraliskt sett, eller bara juridiskt?
Det kan ju vara skillnad på vem som åstadkommit något och vem som äger det.

#29 Olof Lindberg,

Den som skapar något äger det.

Christina.
Är det inte typiskt för ALL politisk ideologi att de inte kan skilja på mitt och ditt? Att låta sig likt en fårskock delas in i olika ideologier gör att de verkliga värderingarna förloras och jag väljer att stå över den diskussionen och kategoriseringen. Frågan som berörs här är inte politisk men har tyvärr tagits ned på denna låga nivå. Frågan är i grunden humanistisk men folket har blivit till en enfaldig nickedocka och de svaga ett slagträ mellan de olika politiska blocken.

Christina, du lever inte i nuet utan i det förgångna i din diskussion. Du liksom andra för en egen diskussion som inte längre är relevant. Hela svenska folket (inkl S) tycker att det är bra att vissa oegentligheter i tidigare politik lagts på bordet och att något görs. Ingen i denna världen vill ha system som stödjer fuskare (det senare ett ämne i sig). Men vad vi diskuterar här är konsekvenserna för långtidssjuka som en sjuk reforms förordningar fört med sig och hur våra medmänniskor i förlängningen tappat kontrollen på sina liv. Inte vad som varit.

Men ingen gör något åt det. Ingen!!! När frågan var som mest aktuell inför valet 2010 valde även oppositionen samma väg som M när de la sig platt i diskussionerna. Det låg i deras eget intresse sedan något decenium. S hade tillgång till all korrekt fakta och hade i motsats till M även kontakt med de berörda men de svamlade mest och lät verkstaden vara stängd trots alla ”enskilda falls” plågade rop på hjälp.

Därmed fick Alliansens propagandamaskin oförtrutet mata in felaktig information i det friska arbetande svenska folkets medveteande(?) och likt de döda programmerade maskiner Svenska folket blev får vi ännu idag fortsatt höra dessa ”fakta” komma till liv. Detta trots att M nu försiktigt och i smyg ger vika inför det mångfald av varningar de trotsade i sina beslut i början av sin regeringsperiod.

Christina tar upp flertal exempel på fuskare (i sin omgivning) men nämner inget om några kända långtidssjuka. Trots det så verkar hon och andra veta ALLT om de sjuka och deras vardag. Men sjuka nämns överhuvudtaget enbart i förbigående i deras inlägg och behandlas därmed generellt högst respektlöst som obetydliga. Men tyvärr är detta ett vanligt beteende bland folket. De har alla svar trots att de inte ens har läst varken socionomi, psykologi eller medicin men de känner däremot många fuskare och har därmed all kunskap i ämnet!?!?

Kanske dags att ni börjar fundera på om ni egentligen äger er egen tanke...

Jag har så många gånger gått in i väggen i mitt sökande efter intelligent liv hos människan men lika många gånger gett upp. Och svårare blir det...

Gunilla Madegård
För att inte tala om allt skräp som utvecklas för att hålla männsikan fullt sysselsatt med meningslösa distraktioner.

Jo... Jag vet vad den automatiska kommentaren blir på detta.
Svar NEJ! Därmed inte sagt att vi skulle gå tillbaka till stenåldern.
Den viktiga teniken skulle vara kvar och MÄNNSIKAN utvecklas...
Ta bort den mesta tekniken idag och männsikan skulle må bättre.

Nä nu räcker det! Mitt senaste kuvert från Försäkringskassan, titulerat "Inkomst av tjänst", innehöll 4797 kr netto. Ungefär denna summa har jag levt på de senaste sju åren. För två och ett halvt år sedan fick jag, efter eget initiativ, äntligen korrekt diagnos, Ehlers-Danlos Syndrom, men nu är det för sent för rehabilitering (om det hade funnits någon). Den är kronisk, obotlig och i de flesta fall proggressiv, och det finns ingen behandling.

Men jag har ändå haft tur. Jag har fått vara sjukskriven. Jag har fått vård. Jag har fått smärtstillande mediciner som gör att jag ändå kan fungeras i min vardag. Andra med samma kroniska diagnos som jag blir utförsäkrade. Människor som har så svåra smärtor att de svimmar av att ta en dusch. Människor som får överklaga ända till hovrätten för att få rätt till sjukersättning.

Men att oskyldiga, kroniskt sjuka människor drabbas, människor som ofta ÄR sjuka för att de aldrig har fått någon vård eller en korrekt diagnos, det ska vi ha förståelse för, eftersom "alla" känner någon slashas som inte vill göra rätt för sig.

Och vaddå alla har rätt till försörjningsstöd? Bullshit! Innan du får socbidrag så får du sälja ditt hem, om du äger det, och alla dina ägodelar som har något som helst värde. Är du sjuk eller långtidsarbetslös eller har betalningsanmärkningar (som du har fått för att du inte får pengar när du är sjuk, och inte kan betala varken telefonräkning, fackavgift, a-kassa eller el) kan du inte få något hyreskontrakt, så då kommer du att förbli bostadslös i resten av ditt liv.

Ni som tror att folk får pengar för att göra ingenting, ni vet inte hur samhället ser ut för de som är sjuka och fattiga. Ni har ingen empati, ni är bara snåla egoister som vägrar att inse att sjuka människor får betala priset för era skattesänkningar. Skäms!!!

Gunilla Madegård. Tack för det.

Läste dina inlägg redan i Anna-Karin Mattssons förra artikel, den ”om anhöriga ska rycka in för sjuka och arbetslösa” och tänkte då för mig själv att du var en ”rakryggad frisk fläkt” som inte enligt vanligt svenskt manér vände ryggen till så fort det började blåsa runt öronen. Och med synpunkter som dessutom kändes rätt.

Du ska dock veta att jag överhuvudtaget inte har läst någon politisk litteratur och kan därmed inte föra en sådan dialog. Jag följer enbart min egen ”lära”, en lära som bygger på egna obeservationer, vanligt sunt j..la förnuft, ödmjukhet inför naturen och äldre visdom.

Det stora problemet med männskligheten är att den förlorat sin djuriska instinkt och om det ska finnas något hopp för dess överlevnad behöver denna instinkt återuppväckas.

Har sagt förr att: ”Slutar du tänka själv är du död”
Och nog är det väl dags att människosläktet börja tänka igen.

Jisses...

Känner inte till Alf Hornborg men har för mig jag såg en rubrik på newsmill med hans namn som handlade om teknik, tillväxt och miljö. Har dock inte läst det...

Rör mig lite i periferin tills vidare men är rädd jag inte orkar att hålla tempot uppe någon längre tid. Vi får se...

God Kväll

Gunilla Madegård
Jag fattar inte hur du kan få ner så många ord om dan i din dator. Du måste skriva i någon sorts ohämmat flow. Jag är imponerad.
Dessutom var ditt inlägg #37 lysande och jättekul:-)
Puss
(om du inte anser att en sådan hälsning är manligt översitteri)
Kram i så fall.

#11 Christina Lundqvist, alla barn är alla vuxna människors barn i ett gott och tryggt samhälle, anser jag. Vi har alla ansvar som vuxna för barnen.

Därför är vräkningar av barnfamiljer också allas vår skuld och vår skyldighet att se till att det inte får hända att barnfamiljer vräks. Det kan vi bland annat göra genom att ha ett starkt trygghetssystem som vi alla hjälps åt med att skapa.

Så länge det finns barn som vräks i ett samhälle, så länge finns det också fattiga människor i ett samhälle, det är min åsikt. Även om inte vissa moderata riksdagledamöter anser att det finns fattiga människor i Sverige.

#Bo T, jag har försökt att sätta mig in i hur du menar, Bo T. Men det är fullkomligt omöjligt för mig att förstå hur migrationspolitiken skulle kunna vara en orsak till att det finns fattiga människor i Sverige, vilket min artikel handlar om.

Sverige idag är ingen isolerad ö längre, tack och lov. Världen har krympt. Den har till och med hamnat i ditt och mitt vardagsrum. Det kallas utveckling.

Vi bor allesammans på planeten Jorden och vi har allesammans rättigheter och skyldigheter mot varandra att se till att vi människor har ett så gott liv som det bara är möjligt. Också ett gemensamt ansvar att utrota den fattigdom som finns, oavsett var i världen den finns, Sverige eller Afrika. Ett ansvar att hjälpa och stötta varandra, i stället för att stöta bort och slå ned varandra. Det är så vi människor och samhällen blir starka.

Det finns inga vi och de andra. Det finns bara alla vi tillsammans.

#6 Steff de Breys, det är en lisa för själen att läsa dina kommentarer till artikeln som jag skrivit. Tack för att du skriver här. Det ger mig hopp att det finns människor som du.

#16 Lars Kronqvist, jag vet inte, men för mig verkar det som att du missuppfattat det jag skrivit om resor till fjällen.

Det jag skriver om är att det finns barn som blir retade av sina klasskamrater därför att deras familjer inte har råd att betala den subventionerade summan som de ska betala för att eleven ska kunna följa med på skidresa till fjällen anordnad av skolan, d v s undervisning fast på en annan ort under en viss tid.

Ska vi ha ett samhälle där alla skolbarn ska ha samma möjligheter att delta i undervisning och gemenskap, eller ska vi inte det?

Jag anser att alla skolbarn ska ha samma förutsättningar att delta.

Att öka klyftorna i ett samhälle och att göra så att fler människor blir fattiga gör att barnen drabbas mest av oss alla, tyvärr. Det blir ett barnfientligt samhälle.

Det finns fattiga människor i Sverige, oavsett vad någon riksdagsledamot anser. Fattig i Sverige är detsamma som att leva på försörjningsstöd eller ännu lägre inkomst. Om nu inte någon annan har tänkt att ändra på det begreppet.

#17 Olof Lindberg, jag håller helt med dig om att ökade klyftor leder till det samhälle du beskriver, ett samhälle med mer social oro, högre sjuklighet och kortare livslängd.

Den utveckling som sker i Sverige just nu mot ökade klyftor mellan människor, inte bara ekonomiskt utan också på andra sätt, kommer snarare att öka antalet sjuka människor i stället för att minska antalet. Och på så sätt blir vi alla förlorare som människor.

Men vi kan vända utvecklingen med en politik som minskar klyftorna i stället för att öka dem. Det finns hopp. Uppgivenheten är människans svåraste fiende.

#24 Abe Begegårdh, "Att bara för en princips skull låta folk lida när det inte finns någon anledning är en ynkedom".

Tack för de orden. Jag instämmer helt med dig.

#35 Malin Hammarström, tack för din viktiga kommentar som visar hur det kan se ut i verklighetens Sverige. Ett Sverige som alltför många människor i Sverige idag helst vill blunda för och gömma undan.

Men så länge vi som lever i det fortsätter att berätta om vår verklighet, så länge finns den. Så länge går den inte att gömma undan.

Ingen riksdagsledamot som helst ska kunna gömma undan den fattigdom som finns och tyvärr ökar i Sverige idag.

Allt gott till dig och tack för ditt mod att berätta om hur du har det. Det är viktigt och det har betydelse. Det ger hopp. Ingen ska kunna ta ifrån oss orden, Malin.

Kram!/Anna-Karin

Gunilla#48
Förvisso, som vår högdragne minister brukar säga.
Att jag emellanåt bekänner mig som socialdemokrat och vänstermänniska ska inte tolkas som att jag hyllar socialdemokraterna eller vänsterpartiet. Verkligen inte.

Jag törs inte gå in i en debatt med dig igen om scientism, vi förstår inte riktigt varandra tror jag, men jag måste säga att jag saknar empiri i politiken. Mekanismerna bakom orsak och verkan kan inte alltid bevisas men de kan, om de alls existerar, erfaras.
Det räcker för mig. Och om politiken lutade sig mer mot empirisk erfarenhet än mot ideologisk tro och självberömmande slagord skulle jag vara mindre orolig för framtiden.

#37, #39, Gunilla Madegård, tack för dina intressanta och tankeväckande kommentarer till artikeln som jag skrev.

Allt gott! /Anna-Karin

#25 Christina Lundqvist. Vi känner alla igen dem du beskriver. De som snyltar och lever gott på systemet. Det är fortfarande väldigt lätt t.ex i Ragunda kommun att komma undan med sjukskrivning på sjukskrivning, långa perioder av kravlöshet på ungdomsarbetslösa mm. Jag har i sommar sett en person (23 år), utan avklarad skolgång och som aldrig har gjort ett handtag i sitt liv hittills, gå arbetslös, samtidigt som gästarbetande thailändare i samma kommun tjänat 70-100.000 kronor på två månaders oförtruten bärplockning. Varför inte denna pojke? Nej, för han omhuldas av systemet, socialsekreterarna behöver honom, han är deras levebröd. Nu har han på kort tid gjort två småtjejer med barn. En ny kader av arbetslösa bidragstagare föds... Tragiskt.

Snacka om I-landsproblem, barn som blir retade för att dom inte har platt-tv, och inte har råd att åka iväg på semester. Det finns tydligen ingen gräns för vad man vill avkräva skattebetalarna, skäms!

Till Malin som hade fått under 5000:- från försäkringskassan. Jag tycker du ska kontakta någon som kan hjälpa dig att få kompletterande ersättning som du säkert är berättigad t.ex.
Bostadsbidrag?