Vanvård

Birger Hjelm om Vanvård

Skandalfallet i Uppdrag granskning kommer följas av fler

Publicerad: 2011-11-03 13:11, Uppdaterad: 2011-11-04 11:11

Vanvårdsutredningen vill framstå som en sanningskommission som skall kartlägga övergrepp och kränkningar. Men eftersom slutbetänkandet utelämnar allvarliga systemfel i den sociala barnavården lär vi få se fler skandaler som den i gårdagens Uppdrag granskning, skriver Birger Hjelm.

19 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ordförande i föreningen Samhällets Styvbarn mellan 2005 och 2007, satt initialt i vanvårdsutredningens referensgrupp, har skrivit flera artiklar om vanvård och systemfel i den sociala barnavården, författare till boken Den Underdåniga Lydnaden.

De flesta som såg Uppdrag Gransknings program igår om hur socialtjänsten i Sandviken fattade beslut om att tvångsomhänderta två barn baserat på ett enda telefonsamtal blev förmodligen upprörda. Så även jag - fallet verkar vara förfärligt. Det värsta av allt är att Socialtjänsten inte tycks ha begått något formellt fel. Utredningar kan baseras på vilket dravel som helst, men i lagens mening har allt gått rätt till. Jag blev dock inte speciellt förvånad, jag har sett många liknande fall tidigare.

Många har nog trott att vanvård och felaktiga omhändertaganden är något som hör historien till. Den nyligen presenterade Vanvårdsutredningen ger också till ytan intryck av att statsmakten gör upp med ett mörkt kapitel i sin historia.

Jag, som länge varit engagerad i vanvårdsfrågan, blev mycket glad då regeringen i september meddelade att den kommer att inleda samtal med oppositionen inför möjligheten att ge upprättelse och ekonomisk kompensation åt de som drabbats av vanvård i den sociala barnavården. Men efter att grundligt ha läst igenom vanvårdsutredningens slutbetänkande på ca 300 sidor är jag betydligt mindre hoppfull och mindre övertygad om att statsmakten verkligen vill göra upp med sin historia.

Vanvårdsutredningen sägs ligga till grund för en framtida dokumentation av övergrepp och missförhållanden i den sociala barnavården och vara underlag för att bereda drabbade möjlighet till upprättelse. Det är dock ett tveksamt påstående eftersom utredningen, enligt utredaren Göran Johansson, endast har till uppgift att kartlägga övergreppen under vistelserna i barnhem, fosterhem och institutioner.

Det är naturligtvis bra och nödvändigt att de övergreppen dokumenteras, men det är klart otillräckligt för att göra en helhetsanalys. Detta direktiv begränsar och urholkar vanvårdsutredningen. Beslutet att inte kartlägga myndighetsutövandet och orsaker till felaktiga och bristfälliga utredningar, osakliga och felaktiga omhändertaganden, tragiska familjesplittringar etc, får till konsekvens att det är omöjligt att komma till rätta med allvarliga missförhållanden och strukturella problem i socialtjänsten. Drabbade som intervjuats under utredningen och som ville redogöra för exempelvis osakliga och felaktiga utredningar och felaktiga omhändertagande fick inte göra detta, eller rättare sagt, de kunde muntligt föra fram detta men det nedtecknades eller dokumenterades inte och återges således inte i slutbetänkandet.

Slutsatsen måste bli att direktiven utformats i syfte att göra vanvårdsutredningen till en enbart begränsad teknisk/statistisk utredning. Apparaten och systemet får inte granskas. När man läser slutbetänkandet så innehåller det visserligen en redogörelse av olika former av kränkningar och övergrepp på barnhem, fosterhem och institutioner samt definitioner, klassificeringar och matriser i hur dessa övergrepp och kränkningar skall betecknas. Men tesen tycks vara att förövarna är enskilda individer (fosterföräldrar, barnhemsföreståndare, institutionspersonal eller andra placerade) som olyckligtvis fått verka i systemet medan myndigheterna bara vagt kritiseras gällande punkterna bristande tillsyn och arkivföring. Tilläggas kan att förövarna och ansvariga inte behöver konfronteras med gärningar, inte ens om de fortfarande är yrkesaktiva.

Nu är det legio att angripa barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) för hennes agerande. Man får dock inte glömma att det var den förra folkhälsoministern Morgan Johansson (S) som skrev dessa begränsande och uppenbarligen diffusa direktiv i strid med givna löften. Vid ett besök 2006 på socialdepartementet fick nämligen föreningen Samhällets styvbarns styrelse ett muntligt löfte av Johansson att direktiven kunde inbegripa även myndighetsövergrepp, felaktiga utredningar och omhändertagande etc. I vanvårdsutredningens slutbetänkande står det däremot att detta faller utanför utredningsuppdraget.

Samhällets styvbarn kritiserade också valet av Göran Johansson som särskild utredare. Som tidigare socialchef och tidigare ordförande för Sveriges socialchefer är han själv en del av socialtjänstapparaten. Istället ville vi se en extern utredare, gärna med hög juridisk kompetens utan lojalitetsband till någon myndighet eller maktapparat. Men Morgan Johansson utsåg trots allt den socionomutbildade före detta socialchefen. Idag ser vi resultatet av detta utnämnande i vanvårdsutredningens slutbetänkande.

Jag och andra med mig som granskat samhällsingripanden i social- och familjepolitiken, särskilt från efterkrigsperioden och framåt har funnit många anmärkningsvärda saker. Vid en första anblick kan det tyckas att det funnits skäl för sociala myndigheter att besluta om omhändertaganden i massiv omfattning, men skrapar man lite på ytan i utredningsmaterialen framträder oegentligheterna. I fall efter fall hittar vi i princip normala föräldrar och barn, som dock befunnit sig i fattiga och torftiga miljöer och varit socio-ekonomiskt stressade och utan starka sociala nätverk. De påstådda skälen för omhändertagande handlar många gånger om banaliteter. Det har inte saknats goda intentioner och det fanns/finns naturligtvis såväl inkännande socialtjänstemän som chefer som gjort/gör ett bra arbete. Jag påstår inte heller att det inte finns fall och omständigheter där samhällsingripanden är nödvändiga eller att det inte heller skulle finnas olämpliga biologiska föräldrar - men dessa fall är i antal inte många jämfört med det faktiska antalet samhällsingripanden under 1900-talet.

Det finns även tragiska fall, t ex allvarliga sjukdomar och olyckor som försvårat för föräldrarna att vara vårdnadshavare. Här kommer då en självklar följdfråga och reflektion. Varför har inte sociala myndigheter beaktat det biologiska nätverket som stöd och resurser vid samhällsingripanden och åtgärder? Det finns nämligen under 1900-talet åtskilliga omhändertagandefall där barnens stabila och dugliga nära släktingar och närstående inte har fått ta hand om de berörda barnen trots att de erbjudit sig och även i flera fall starkt kämpat för att det ska bli möjligt. Istället har barnen av någon outgrundlig anledning placerats (utackorderats) hos främmande människor eller på fosterhem och institutioner i en avlägsen landsända. Om dessa saker står det i princip ingenting om i vanvårdsutredningens slutbetänkande

Staten har alltså vid många tillfällen gått in i helt eller relativt normala familjer och omhändertagit barn och ungdomar och på det sättet bestraffat fattigdom och utsatthet. Detta till råga på allt i ett land som under större delen av 1900-talet styrts av s.k. arbetarregeringar. Dessa fall av kränkningar är idag i post-folkhemmet politiskt känsligt att belysa, på samma sätt som tvångssteriliseringarna i början var en het potatis. Det är måhända en förklaring till att det utelämnats från vanvårdsutredningens slutbetänkande, men det är ändå högst anmärkningsvärt, för att inte säga oklokt. Människor är idag upplysta och har plattformar, tex Newsmill, som inte fanns i tider när makten och överheten kunde styra och strypa information.

Någon enstaka debattör har hävdat att vanvårdsskandalen inte har någon politisk eller ideologisk bäring eller dimension. Det är visserligen rätt i det snäva perspektivet såtillvida att det praktiska myndighetsutövandet och nämndbesluten på lokal nivå ute i landet var desamma oavsett färg på kommunhusen. Men det är otvetydigt så att det på nationell nivå var en del i folkhemsbygget, se t ex Joakim Nergelius artikel. En många gånger repressiv överkontrollerande social- och familjepolitik ansågs (anses?) nödvändig för att modernisera och omforma samhället. Därmed får det tidigare styrande politiska etablissemanget i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet finna sig i att bli kritiskt granskade. Tidigare borgerlig opposition har dock ingen som helst anledning att slå sig för bröstet då den många gånger haft möjlighet att sätta ner foten och protestera mot missförhållanden men allt som oftast bara varit passiv.

Den mycket intressanta frågan är varför en vanvårdsutredning tillsätts först 2006. Det har, milt uttryckt, inte saknats larmrapporter under åren. Felaktigt behandlade och drabbade har naturligtvis framfört sina klagomål till politiker och högre ämbetsmän. Även sakkunniga, jurister och enstaka grävande journalister har försökt väcka debatt. Och redan 1983 publicerade tidskriften Der Spiegel, i dåvarande Västtyskland, två artiklar om barnomhändertaganden i Sverige, Kindergulag im Socialstaat Schweden var rubriken på en av artiklarna. Tidningen gav en bild av bland annat hur barn i stor omfattning och många gånger på lösa grunder omhändertogs och placerades runt om i landet utan eller med ringa kontakt med sin familj och släktingar. Journalisten ställde också den självklara frågan varför Sverige har ca tio gånger mer omhändertagna barn och ungdomar än Västtyskland.

Etablissemanget och dåvarande regering vaknade till men inte för att syna och åtgärda missförhållanden. Ställda inför en besvärande kritik anlade regeringen istället moteld. Det anordnades på utrikesdepartementet en presskonferens där svensk och internationell media skulle serveras den korrekta bilden: Der Spiegels artiklar gav, menade man, i grunden en orättvis bild av välfärdsstaten Sverige. I stället redogjordes för hur förträffligt den sociala barnavården och alla dess organ fungerade.

Det kräver många artiklar för att beskriva systemfelen och de strukturella missförhållandena i den sociala barnavården. Det kan dock vara på sin plats att spalta några av de punkter som återkommer i debatten.

• Framväxt av ett Geschäft: affärsintressen och girighet hos oseriösa aktörer, tex vårdbolag HVB-hem etc.

• Brister i lagstiftningen: t ex gummiparagrafer och generalklausuler vilket medför att myndighetsföreträdare knappast kan begå tjänstefel och försummelse, oavsett grad av fel och försummelse.

• Osaklig beteendevetenskap: Fel-diagnoser har nyttjats mot barn och/eller föräldrar och legat till grund för samhällsingripanden.

• Osaklig utredningsmetodik: Tjänstemän som inte förstår/ignorerar grundläggande utredningskrav på saklighet och objektivitet.

• Bristande utbildningskvalitet: Socionomutbildningen som högskoleutbildning har åtskilliga gånger kritiserats för bristande kvalitet och oförmåga att rusta studenterna inför yrkeslivet.

• Medialt ointresse: Mainstreammedia har undvikit att publicera artiklar med systemkritik av den sociala barnavården.

• Brist på transparens och öppenhet i myndighetsutövandet. Sekretess förhindrar insyn och kritisk granskning.

• Brist på tillsyn och kontroll har möjliggjort kränkningar och övergrepp.

• Doktrindyrkan, De goda intentionernas alibi och föreställningen och illusionen om välfärdsstatens förträfflighet har verkat som skygglappar och hinder för att uppmärksamma missförhållanden.

Vanvårdsutredningens slutbetänkande berör dock endast en av dessa punkter, den som gäller tillsyn och kontroll, och naturligtvis inte den sista punkten om bakomliggande socialstatsdoktriner och välfärdsillusioner. Och det är tyvärr i dessa andra punkter vi hittar de egentliga svaren och förklaringarna.

Larmrapporterna och varningarna om systemfel som förtigits och det gyllene tillfället 1983 som etablissemanget inte tog har kostat oerhört mycket i form av mänskligt lidande. Om regeringen och Maria Larsson tillsammans med oppositionen fortsätter att utelämna väsentliga delar i problembeskrivningen så kommer det priset att bli ännu högre.

Då lär vi få se fler skandaler som den i gårdagens Uppdrag Granskning.

Birger Hjelm (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40570

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det faktum att man kan tjäna grova pengar på fosterhemsplaceringar mm är förstås ett kraftigt incitament att begå dessa övergrepp.

Välfärdssystemet har korrumperats som väntat när man använder privata tjänster för skattepengar.

Ett annat exempel är den fullständigt sinnessjuka assistansersättningen där man kan anställa sina anhöriga vilket gör att flera miljarder om året går till assistenter till folk som inte är sjuka och vars assistenter t.o.m. kan bo utomlands och ändå casha hem full lön varje månad.

Den enda lösningen är givetvis att sluta använda privata lösningar.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-11-03, 13:49

Det gjorde direkt ont att se programmet.

Ett övergrepp på föräldrar och framförallt på barnen som nu fick genomlida svårt sexuella övergrepp av myndighetspersoner som ville att de i stället för att tänka på kor och mjölkning skulle tänka på onani.

Det fattas mig ord att formulera mitt förakt för de personerna i filmen.

Detta går att jämställa med häxprocesserna där barn lurades att vittna falskt.

Jag vill veta om föräldrarna har fått någon ersättning för detta brott mot dem. Det borde vara i miljonklassen om man jämför med vad många muslimer får när de inte vill efterleva svenska regler.

Permalänk | Anmäl #2 karin grubb sellin, 2011-11-03, 15:07

Socialtjänsten är ännu ett gammalt bihang till Myrdals "Kris i befolkningsfrågan", i vilken man godtyckligt valde ut vilka som var lämpliga och olämpliga medborgare.
Även särskilde utredaren Göran Johansson tvingades att ta upp den svenska rashygienismen, men skyndade snabbt förbi i slutrapporten.

Ja, märkligt att många plötsligt har glömt bort att det var den förra Socialministern Morgan Johansson (S) som skrev dessa begränsande och diffusa direktiv och gav sin kompis Göran Johansson uppdraget som särskild utredare för den s k Vanvårdsutredningen. Finns flera socionomer däri.
Jävigt, så det förslår i att mörka!

Birger Hjelm, kan bara tacka dig för artikeln. Dock: med hänsyn till de som kommer att åka till ceremonin för att ev. få ett avslut vill jag vänta med mina synpunkter i litet och stort.
Men att Vanvårdsutredningen borde rivas upp och granskas förutsättningslöst av kompetent folk är ett första krav! Nu är det väl bara socialarbetarna som är nöjda, vad jag förstår.
När Staten bedriver s k forskning på denna låga nivå är det riktigt illa ställt och dessutom extremt kostsamt då resultatet blir plus minus noll.

Permalänk | Anmäl #3 Inger Olsson, 2011-11-03, 15:26

Min familj har gått igenom nästan samma elände nyligen med arroganta, inkompetenta och direkt illvilliga soc. tjänstemän, en tid som varade ca 8 månader och orsakat psykiskt lidande, ekonomiska förluster och kostnader, allvarliga hälsoproblem osv.
Det som slog mig är deras verklighetsfrämmande världsbild och attityd om svenska familjeförhållanden, deras överlägsna stil och framför allt den inkompetens som de har påvisat.
Naturligtvis får man efter avslutat ärende varken ursäkt eller kompensation , de erkänner inte att de hade fel, ingen är ansvarig.

Trotts att vårt "fall" har avlsutats i april, gårdagens UG-program har slitit upp såren igen. Man känner sig fortfarande förbannad, och - som är ännu värre - helt maktlös.

Tack, Birger för din eminenta artikel. Man får väl hoppas att med tiden vaknar berörda politiker och rensar upp bland alla maktfullkomliga och nonchalanta tjänstemän och socialtjänsten blir det som namnet indikerar - en tjänst och inget annat.

Permalänk | Anmäl #4 Csaba Kemeny, 2011-11-03, 17:17

Någon som vet varför det inte finns några inlägg på Ingen rättssäkerhet för afrosvenskar efter ”slavaktionen” i Lund?

Permalänk | Anmäl #5 u_3826, 2011-11-03, 17:49

Re #5

Går det ens att kommentera? Jag trodde newsmill var en plats där man alltid tillät kommentarer. En artikel som inte tål kommentarer borde inte publiceras.

Permalänk | Anmäl #6 Michael Jönsson, 2011-11-03, 19:07

Väldigt bra artikel du skrivit Birger Hjelm.
Tog mig friheten att lägga upp den på Facebook.

Permalänk | Anmäl #7 Bo Sundbäck, 2011-11-03, 19:21

Bra program och helt otroligt att de fick medias uppmärksamhet.
Felet UG gjorde var att framställa det som att det vore unikt. Liknande händer ju PRECIS HELA TIDEN!!
Jag och mina barn utsattes för samma fast värre. Och vi är som sagt långt ifrån de enda.

Permalänk | Anmäl #8 Katarina Karlsson, 2011-11-03, 19:28

Ska vi låta pedeofilens värderingar styra vårt familjeliv socialtjänst och rättsväsende??

Vi lever i ett fullständigt genomsjukt social och rättssverige när familjer skall bedömas utifrån vad en sjuk pedofil kan tänkas bli upphetsad av. Det är vad som ligger till grund för den statsstyrda kulturstalinistiska interventionen i våra familjeliv.

Nu skall familjealbum och videofilmer bedömas utifrån pedofilens sjuka huvud representerat av socialstalismen och stalinisttåklagarens pedofilsjuka normer.
Där vanligt friskt folk bara ser nakna barn ser de barnporr. Fyy fan de e helt sjukt. Det här är en grundlagsfråga och vi måste markera gränsen för staligt subventionerade interventioner i våra privatliv. Vi måste stärka vår rätt till integrigitet och makt för att kunna klappa till de politruker som kommer in och förgör våra familjer. De ska INTE HA DEN MAKTEN och inte den rätten. Vi ska ha rätten att utkräva ansvar som är i paritet med kränkningen. Tjänstemannaansvaret skall tillbaka in i grundlagen och socialstalinismen skall ut ur våra hem.

BASTA!!

Permalänk | Anmäl #9 Berg Säker, 2011-11-03, 20:44

De måste få skadestånd. Skadestånd är en slags upprättelse som gör att man kan gå vidare. Faktiskt så är det så man upplever det. I asiatiska länder utdelar man mindre skadestånd även för mindre förseelser för att offret inte ska känna hämndbegär och få upprättelse. I det här fallet är det uppenbart att man på nåt sätt måste visa att man "ångrar sig vi har gjort fel, förlåt!"

Permalänk | Anmäl #10 Per Larsson, 2011-11-03, 23:16

Jag jobbar faktiskt på Socialkontoret i Lidingö och har viss insikt i hur vi behandlar dylika fall.

Från fall till fall kan vi vara mer eller mindre hårda. Nu gäller det ju ett svenskt par. Där undersöker vi oftast ganska nitiskt och drar oss inte för att agera. DO behöver man normalt inte rädas i dessa fall.

Dock finns det familjer från andra kulturer. Där ser vi mer genom fingrarna. Minns till exempel ett fall där pappan handgripligen ville kontrollera om hans under tioåriga dotter fortfarande var oskuld. Saken är ju att i vissa kulturer anses detta normalt, så pappan ansågs inte ha gjort något fel.

Tänkvärt tycker jag.

Kramar till alla snälla,
MVH
Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis
Socialsekreterare på Lidingö & Debattör
http://batikhaxanberit.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #11 Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis, 2011-11-04, 00:58

En mycket upplysande artikel, som fick mig att förstå att myndigheterna också bör utredas, att det kanske just är systemfelen där, som är huvudproblemet. För hade Sverige tio gånger fler omhändertaganden än Väst-Tyskland på 1980-talet, så borde varningssignalerna redan ha tjutit då, efter Der Spiegels artikel om barnomhändertagandena i Sverige.

Permalänk | Anmäl #12 u_16873, 2011-11-04, 06:11

Tack Birger Hjelm för en utmärkt artikel. Jag ser paralleller här mellan det rättsövergrepp som togs upp i Uppdrag granskning och andra rättsövergrepp på andra områden -- tex. åtalet mot barnläkaren som påstods ha gett ett döende spädbarn en dödlig dos smärtstillande medel.

Det tycks finnas något slags egendomligt glapp mellan vanligt sunt förnuft och vissa myndighetsutövares snedvridna, paranoida, världsbild. Någon slags uppochnervänd värld där psykfallen befordrats till myndighetsutövare.

Permalänk | Anmäl #13 Kai Virihaur, 2011-11-04, 11:00

Man är förstås på minerad mark om man ens andas om att socialtjänsten här har haft ett svårt fall att ta ställning till. I går skrev Oisin Cantwell i AB att det finns en del mer i utredningen än vad som tagits upp i Uppdrag Granskning, och att detta gäller gränssättningsproblematik. Det är kanske så att det verkligen har funnits en gränssättningsproblematik här, men jag tror ju att det uppsåt och hela pedofil/sexualbrottstänket som omhändertagandet bygger på är helt felaktigt. Vi som själva har barn tror jag tänker att det är viktigt att föräldrars nakenhet och sexualitet är någonting naturligt, och att man inte gömmer bort detta för barnen, men också att man i ett förhållande där man har en öppen attityd till sex är desto mer noga med att gränserna är tydliga. Jag hoppas att denna familj kan få frid efter detta, att socialarbetarna drar lärdom av fallet så att inte samma sak upprepas igen med andra föräldrar. Ett bra kurativt samtal med föräldrarna innan man tog till storsläggan hade nog rett ut denna fråga innan det blev som det blev. Jag tror inte att man ska gömma sexualiteten för barnen. Jag minns själv hur jag frenetiskt försvarade min mamma mot misstanken om att ha kn--lat när jag var 5-6 år gammal, inför mina mer välinformerade kamrater. Sans och balans efterlyses, och en öppen och tolerant attityd när det gäller sex, men med en tydlighet i vad man får/bör göra och tillåta och vad man inte kan tillåta. Det kommer aldrig att hända igen i den här familjen, det tror jag är 100% säkert, att man går vilse i gränssättningen. Hoppas bara att den skada som skett pga ingripandet inte förstör för dem.

Permalänk | Anmäl #14 Jan Wiklund, 2011-11-04, 11:45

Och lagstiftarna kan le i mjugg och huka i skuggan av frontsoldaterna i socialsvängen och domstolar.

Permalänk | Anmäl #15 perper, 2011-11-04, 17:07

En strålande artikel Birger Hjelm.

Vet du eller nån hur Morgan Johansson resonerade när han utsåg Göran Johansson. Han måste ha en j..igt bra anledning tex att alla kompetenta var upptagna eller sjuka annars är han slut som politiker. Det här är en skandal

Permalänk | Anmäl #17 Olof Henriksson, 2011-11-07, 21:17

Tack för konstruktiva kommentarer. Artikeln var främst tänkt som ett kritiskt inlägg om vanvanvårds utredningen men det sammanföll med Sandvikenskandalen. Inlägg och kommentater efteråt har också fokuserat på sandvikenfallet. Fallet verkar vara som ett lackmuspapper på hur den sociala barnavården fungerar/fungerat och visar ännu tydligare på det mycket anmärkningsvärda i att vanvårdsutredningen inte inkluderar systemfel och myndighetsmissbruk.

Till Olof mfl : Samhällets Styvbarn skrev ett öppet brev 2006 till dåvarandee folkhälsominister Morgan Johansson och ifrågasatte valet av Göran Johansson som särskild utredare. Vi fick sedemera ett svar som jag personligen anser var klart otillfredsställande. Både brev och svar lades ut på föreningens hemsida så det är bara att läsa och själv ta ställning.

Permalänk | Anmäl #18 Birger Hjelm, 2011-11-10, 00:09

#36 Föreningen - eller enväldige Anne Skånér med Benny Jacobsson som bihang, har numera tagit bort en del obekväma handlingar. Men den som söker finner.

I Almedalen 2011 fick Anne (S)kånér sitta fint, vacker tass, vid sidan om Göran Juholt. Hon har haft uppenbara samtal med särskilde utredaren och socionomen Göran Johan(S)son på nätet och de rekommenderar bloggartiklar med varandra. Han valde ju henne också att representera oss andra.
Sekretessen varade knappt 1 år och utredningen vilar inte på individuell grund.
F ö är Anne Skånér inte seriös och har moral mer än min bakdel. Hon luftar mest väder.

Bägge två kan påstå hur många lögner som helst på sina bloggar då de inte släpper in några kommentarer. T ex checka Göran Johanssons blogg. Han tar bara in den stackars kommentatorn som ständigt kräver ersättning men inte får, då hon var i samhällsvård efter 1980. Det som hon däremot inte förstår är att särskilde utredaren Göran Johansson och dåvarande minister Morgan Johansson bär ytterst ansvaret för att så skedde. Det är bara att läsa förrapporten 2006.

I Sverige behövs ingen forskning värd sitt namn utan Göran Johansson, en fyrkantig tjänsteman på Socialstyrelsen, kan välja vem han vill. Det gjorde han också.
Johanna Sköld är den stackars gröngölingen som har stått för "forskningen" i Vanvårdsutredningen. Hon nämner Vanvårdsutredningen som "Sanningskommission". Pinsamt är bara förnamnet då rapporten är styrd från början till slut.
http://www.framtidsstudier.se/forskare/johanna-skold/

"Många skallar ropar många kommer att falla..."

Permalänk | Anmäl #20 Inger Olsson, 2011-12-03, 16:48

Tilläggas:
"Om vanvårdsutredningens brist på aktsamhet"
är en debattart. av Johanna Bartholdsson, doktorand i historia, Nationella Forskarskolan i historia
http://debatt.rj.se/?p=92
Den är riktad till debattartikeln "Vanvårdade barn och sanningskommissioner", av Johanna Sköld, forskare på Institutet för Framtidsstudier samt f.d. utredningssekreterare i Utredningen om vanvård i den sociala barnavården
http://debatt.rj.se/?p=1

Utöver att Johanna Bartholdsson visar på ett mod, pekar hon på mycket allvarliga brister i Vanvårdsutredningen - enligt PUL samt CEPN.
"Bedriver man forskning som riskerar att skada deltagarna fysiskt, psykiskt eller integritetsmässigt kräver lagen att man gör en etikprövning innan man påbörjar sin studie" skriver hon och fortsätter:
"Vilket ansvar har en historiker att vara just aktsam när nu staten skriver historia kring oförrätter begångna under 1900-talet fram till idag?"

Johanna Sköld skulle omedelbart fråntas eventuella ekonomiska stöd för forskarprojekt! Inte bara för alla osanningar hon har framfört utan även för hennes sätt att bedriva privat karriär. Nämligen på de intervjuades bekostnad!
Det gäller även för andra inom Vanvårdsutredningen, som till exempel Per-Erik Åström och särskilde utredare Göran Johansson. De förtjänar definitivt INTE nya offentliga uppdrag.

Göran Johansson är dessutom Sveriges svar på Sydafrikas Desmond Tutu. (Johanna Sköld är bara ett bihang.) G J hade fullt upp med att lyfta fram utredningen som "sanningskommission"
och lekte "domare" med syfte att på något konstigt vis söka försoning åt de drabbade men också ge amnesti åt förövarna...
Kruxet är att vi har ett rättssystem i Sverige som inte tillåter den typen av domstolar...
Men hur ska en f d socialchef veta det?

Ja, många intervjuade skulle skadas ytterligare pga Vanvårdsutredningens genomförande av intervjuerna, dokumentering och förhållningssätt
Några dog och ett antal försökte begå självmord.
"Men vad f-n, det ska de väl tåla då de har vanan inne, de är ju "maskrosor"?

Själv fick de i Vanvårdsutredningen ha all professionell hjälp, enligt slutrapporten. Då har de under alla år inte berört den psykiska delen. Däremot har särskilde utredare Göran Johansson fixerat sig vid alla könsord (vita delrapporten 2010) och redskap för fysiskt våld (slutrapporten 2011)
Fick han ihop det till en ny "porrrulle"?

Permalänk | Anmäl #21 Inger Olsson, 2011-12-07, 16:53

Vanvård

65 artiklar 21 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Uppdrag Granskning har uppmärksammat ett fall där föräldrar felaktigt fråntogs sina barn och anklagades för pedofili. Hur kan socialtjänsten förbättras?