Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Avtalsrörelsen

Foto: Svenskt Näringsliv.
Christer Ågren

LO:s orimliga krav leder till 90-talets misstag

Avtalsrörelsen 1995 förlängde en sysselsättningskris som innebar att vi detta decennium för första gången fick en ungdomsgeneration präglad av hög arbetslöshet. Sysselsättningen började inte återhämta sig förrän 1999 och inte förrän 2008 var sysselsättningen tillbaka på 1990 års nivå. Låt oss inte göra om det misstaget i årets avtalsrörelse! Det skriver Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv. 


Om författaren

 

Christer Ågren

Vice vd Svenskt Näringsliv

 

Arbetsgivare och arbetstagare sitter i samma båt. Tillväxt och reallöneökningar ligger i allas intresse. Historien visar att lugna avtalsrörelser med relativt måttliga löneökningar är de som gett bäst utdelning i löntagarnas plånböcker. När facken efter hårda strider drivit igenom höga nominella löneökningar, har det istället slutat med att alla fått det lite sämre.

Mellan 1975 och 1994 ökade visserligen den nominella lönen för industriarbetare med i genomsnitt sju procent per år. Men reallönerna sjönk under samma period. På 20 år blev svenska löntagare 10 procent fattigare och svensk ekonomi tappade mark gentemot omvärlden. Sedan hände något på svensk arbetsmarknad. Faktum är att reallönerna har ökat varje år sedan mitten av 90-talet, för både arbetare och tjänstemän. Totalt handlar det om reallöneökningar på 46procent, varav inte mindre än nästan fem procent under krisåren 2009 och 2010.

Om detta handlar en ny rapport från Svenskt Näringsliv, "90-talskris i repris?". Det som hände under mitten av 90-talet var först att Riksbanken 1995 fick ansvaret för att försvara ett tydligt och långsiktigt inflationsmål. Arbetsmarknadens parter skulle ta över ansvaret för sysselsättningen men tog det först inte alls; 1995 års konfliktfyllda avtalsrörelse präglades av fackens "revanschlusta" för de svenska skuldkrisåren i början av 90-talet. Det gav 600 000 förlorade arbetsdagar i konfliktåtgärder och landade i löneökningar på en ohållbart hög nivå.

Avtalsrörelsen 1995 förlängde en sysselsättningskris som innebar att vi detta decennium för första gången fick en ungdomsgeneration präglad av hög arbetslöshet. Sysselsättningen började inte återhämta sig förrän 1999 och inte förrän 2008 var sysselsättningen tillbaka på 1990 års nivå. Låt oss inte göra om det misstaget i årets avtalsrörelse!

Efter avtalsrörelsen 1995 besinnade sig parterna och tog sitt ansvar för sysselsättningen genom att 1997 ställa sig bakom Industriavtalet. Grunden lades av industrifackens företrädare som tydligt markerade de positiva möjligheterna i en löneökningstakt som följder den övriga världens. "Vi vill återge Sverige en konkurrensfördel med positiv arbetsmarknadskultur och ett produktivt partsarbete", skrev industrifackens företrädare på Dagens Nyheters debattsida sommaren 1996.

Med industriavtalet 1997 bröts den negativa utvecklingen. Idén var enkel: lönerna på exportföretagen, som inte kan justera upp sina priser i takt med ökade lönekostnader, skulle vara normerande för löneutvecklingen. Det betydde lägre nominella löneökningar, men gav industrin möjlighet att växa och anställa. Resultatet var snabbt sjunkande arbetslöshet och snabbt stigande reallöner.

Att vårt land är extremt exportberoende och utsatt för förändringar i omvärlden blev vi akut påminda om under finanskrisen 2008 och nu balanserar Europa och världen på randen till en ny liknande upplevelse. Samtidigt, här hemma i Sverige, markerar flera fack tydligt mot Industriavtalets idé genom att säga att de inte känner sig bundna av normen som sätts av industrins löneökningstakt. Då behöver frågan ställas: Ska vi göra oss av med den konkurrensfördel som industrifacken talade om 1996?

I år har fackföreningsrörelsen återigen visat revanschlusta och pratar om "payback time". De kräver "kompensation" för att man tillsammans med arbetsgivarsidan tog ansvar för svensk konkurrenskraft under 2010. Då glömmer de att detta ansvar minst lika mycket betalade sig för löntagarna som för företagen - svenska löntagare, de som har arbete, behövde inte hålla tillbaka utan gick igenom krisen med reallöneökningar. Än en gång, vi sitter ju i samma båt: Löneökningar som är bra för företagen ger också mer pengar i plånboken för löntagarna.

LO:s utgångskrav är en löneökning på 3,5 procent, och på det låglönesatsning, "jämställdhetspott" och avtalsförsäkringar. Sammanlagt handlar det om löneökningar på mellan fem och sex procent. Det är helt orimliga krav. Och LO borde veta bättre. För de och vi har varit i denna situation förr. Återupprepa inte de dyrköpta misstagen från tidigare decennier!





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40526

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Koppla löneökningen till VD lönens ökning (Lön plus bonus)!
Enkelt och rimligt.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Kronqvist, 2011-10-31, 12:11

Det pikanta är att de som alltid talar om "rimliga" löneökningar alltid själva har löner som vanliga löntagare bara kan fantisera om.

När ska vi få se samhällets mer eller mindre självupphöjda elit föregå med gott exempel och ta ut "rimliga" löner?

Det var en retorisk fråga. Här kommer en oretorisk fråga:

När ska folk slippa betala en skyhög ränta på sina bostadslån för att bankpersonalens löner och bonusar ska öka med 15% om året oavsett hur ekonomin utvecklas?

Bankräntan på bostadslån är de facto en oerhört tung post i inflationsberäkningarna men när bankerna ockrar sina kunder har inte Svenskt Näringsliv något enda litet att invända.

Med "rimliga" räntor skulle inflationen vara lägre och reallöneökningarna därmed högre vilket skulle leda till lägre lönekrav.

Om Svenskt Näringsliv var seriösa borde man ge sig på finansbranschen som är roten till den onda inflationen istället för att gnälla på en fackförening som bara försöker förhindra att medlemmarna får reallönesänkningar.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-10-31, 12:18

Ja ni! Annat var det när den eminenta Wanja Lundby-Wedin tilläts styra LO. Vuitton-väskor till trots fixade hon avtalen på ett bra sätt.

Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis
Socialsekreterare på Lidingö & Debattör
http://batikhaxanberit.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #3 Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis, 2011-10-31, 12:50

Lustigt detta snack om att sitta i samma båt.

Medan knegarna sliter i maskinrummet så sitter företagsledningen i restaurangen och äter gåslever och dricker champagne.

För detta har ledningen fått 50% lönehöjningar och stora skattelättnader och nu kommer notan för restaurangen att till råga på allt rabatteras med skattemedel...

Det kommer inte att hända ett dyft om arbetarna får igenom sina krav. Dagens organisationer ute på arbetsplatserna är så slimmade de kan bli, så några direkta nedskärningar kan det inte bli tal om.

Olönsamma företag kommer förvisso att slås ut och viss produktion kommer att utlokaliseras men det är inget nytt. Takten kommer att möjligen ökas, ok då, den kommer att ske ändå om vi inte ska acceptera ett löneläge som i Indien och Kina. Vi överlevde tekoindustrins och varvens nedläggningar, vi fixar detta med.
Och några tokhöjningar på priserna kommer det inte att bli med de importmöjligheter som bl.a internet och sidoimport öppnat.

Resultatet blir nog bara att företagsledningarna får nöja sig med dagens a la carte och öl i stället för gåslevern och champagnen.

Men det ska ju inte bli några problem eller hur ?
Vi sitter ju i samma båt.

Permalänk | Anmäl #4 Mats F Eriksson, 2011-10-31, 12:52

Jag är själv företagsledare & har varit det i drygt 30 år.

Men jag har ALDRIG i någon fråga allierat mig med representanter för svenskt näringsliv.

Ni uppträder ständigt med en förljugen agenda som inte stämmer med den verklighet vi företagare som bygger upp egna företag.

Ni snackar enbart för tjänstemän som antagit höga chefstjänster utan att ha varit med om att bygga dessa företag från grunden.

Sedan ska ni inte snacka om återhållsamhet - ni har själv skaffat prejudikat hos era betalda tjänstemannadirektörer.
Där har det inte funnits återhållsamhet i något stycke !!!

Förvänta er inte återhållsamhet från arbetstagare då heller.

Ni går sällan eller aldrig före med goda exempel !
Möjligt enbart Ingvar Kamprad - men han byggde likt undertecknad sitt eget företag, så där har ni ingen kompis heller !

Ju fler av er som hävdar dessa befängda klyschor ju ilsknare blir vi & ju fler företagare blir vi som kommer att höja rösten mot "svenskt näringsliv"

Permalänk | Anmäl #5 Nils Stibor, 2011-10-31, 13:01

Det är intressant för samhällsdebatten att en representant för Svenskt Näringsliv går ut och debatterar på Newsmill. Det är bra att i den offentliga debatten klargöra näringslivets utgångspunkter.

Utan tvekan har dialogen mellan arbetsgivare och fack varit en stor hjälp i att vi fortfarande har en internationellt konkurrenskraftig export industri. Vilket ju är i alla intresse. De länder i södra Europa eller annorstädes vilka har intecknat landet får idag lida bittert och bita i det sura äpplet.

Samtidigt får vi inte glömma det goda samarbetet mellan industri och fack i vårt land som har hjälpt till att skapa produktivitetsförbättringar vilka ytterligare har stärkt vår konkurrenskraft. I och med att våra allas pensioner till mycket stor del också är beroende av vårt lands och vår industris konkurrenskraft så kommer de vinster som industrin gör många tillgodo och möjliggör nya investeringar.

I et internationellt perspektiv är den svenska fackföreningsrörelsen mycket av ett föredöme, de vet att samarbete är till allas fördel. Den svenska industrin och näringslivet har ju också gått facken till mötes genom ett gott samarbete. De kvalificerade nationalekonomerna i båda lägren bör också ha varit bra bollplank för förhandlarna på båda sidor, så att ingen skjuter sig själv i foten eller vinner Pyrrhussegrar.

När fackföreningarna i mitten på nittiotalet tog sitt ansvar får vi inte glömma att vi nyss hade gått igenom en bankkris för inte så länge sedan. Det lade en grundbult i det som gav oss alla i Sverige en bättre ekonomi. I krisen 2008-2009 tog vissa fackföreningar som IFMetall i samarbete med företag ytterligare ansvar.

Den offentliga debatten och öppenheten i forum som Newsmill gör att processen som leder fram till ett slutgiltigt avtal blir mer transparent för oss alla.

Permalänk | Anmäl #6 Cuben, 2011-10-31, 13:52

#1 Utmärkt förslag! Koppla LO-löner till VD-löner! Sedan kan man börja prata om vad som är rimligt eller inte. För de provokativa lönökningar, som man ger till företagsledningar triggar upp andra löner.

Permalänk | Anmäl #7 u_16873, 2011-10-31, 14:50

De som inte gillar innehållet i Christer Ågrens artikel följer det gamla misslyckade receptet som går ut på att skjuta budbäraren. Det är klart att det går att diskutera direktörslöner, bonusar, banker, finansbransch etc. Men artikeln handlar om avtalsrörelsen och sådana lektioner från förr som kan vara bra att ha i minnet. Varför inte då diskutera det i stället för att slunga ur sig diverse misstänkliggöranden?
Erfarenheterna från främst 1970-talet förskräcker. Löneökningar på 20-25 procent per år, som följdes av inflation, höjda räntor och skatter, urholkad konkurrenskraft och upprepade devalveringar gav i själva verket mindre att handla för. Medan det senaste decenniets mera måttfulla löneökningar har gett ökad köpkraft och inte minst gett oss ett konkurrenskraftigare Sverige - vilket vi i dag kan vara glada för. Att sitta tillsammans i den båten är inte så tokigt!

Permalänk | Anmäl #8 Lars Jilmstad, 2011-10-31, 14:55

#8
Löjligt att det öht ska diskuteras...
De saknar trovärdighet.
VD-löner är absolut kopplade till arbetstagares krav !
I annat fall skulle dessa VD:ar tjänstgöra på en annan planet...
se f.ö. min tidigare propå #5

representanter för "svenskt näringsliv" tar sig för att uttolka samband som de inte har belägg för, men FRAMFÖRALLT inte mandat för !!

Permalänk | Anmäl #9 Nils Stibor, 2011-10-31, 15:42

#8 Lars Jilmstad. Om vi nu "sitter i samma båt", varför ska då de som kräver att andra ska ta ansvar inte ta något ansvar själva?

Christer Ågren har all rätt att hota med att lägga ned företag för att straffa löntagare som inte sänker sina reallöner men han kan inte åberopa någon sorts solidaritet med trovärdigheten i behåll.

Permalänk | Anmäl #10 Bo T, 2011-10-31, 15:44

Sparka först ut tjänste-direktörerna & ersätt dem antingen med billigare trotjänare eller högutbildad asiatisk arbetskraft.
Ni brukar ju hävda att de höga lönerna är berättigade ur ett internationellt perspektiv...
Varför då inte göra som rederier - anställ befäl från länder med lågprisprofil.
Fartygsskeppen seglar säkert vidare lika bra som tidigare.

Permalänk | Anmäl #11 Nils Stibor, 2011-10-31, 16:07

Problemet med att koppla VD lön/Bonus till lönerna är att det är olika kompetens på dem som sätter lönerna.
VDns ersättning bestäms av en styrelse som svarar mot aktieägare.
Styrelsen är oftast för feg för att våga ta tag i VDns lön.
Det är bekvämare att släppa till i lönefrågan och hoppas att det ger resultat som motsvarar lönen.
Men med ett fack som gör denna koppling så kan styrelsen slippa förhandla. Men facket är väl för fega för en sån koppling-de äter ju ur samma hand!

Permalänk | Anmäl #12 Lars Kronqvist, 2011-10-31, 16:49

Varför är det alltid bara arbetare som 'måste ta sitt samhällsansvar'?

Permalänk | Anmäl #13 Mats Forssblad, 2011-10-31, 17:17

Ifjol var arbetarnas reallöneökning ca 1%, hur stor reallöne ökning fick du Christer? Vad har du själv i lön? Är den rimlig? Och hur ser dina pensionsvillkor ut? Är de rimliga? Är det marknaden som sätter din lön eller är tar du och dina bröder ansvar för Sverige? Hur mycket har företagens vinster ökat i förhållande till reallöneökningarna?

Permalänk | Anmäl #14 Jonas Öhström, 2011-10-31, 18:07

Jag blir då oerhört irriterad då personer, som artikelförfattaren, med en snedvriden bild om sin egen betydelse, från sina höga hästar mästrar folk för att visa sig duktig inför nästa bonusförhandling.

Permalänk | Anmäl #15 u_16873, 2011-10-31, 19:05

Dom som har skall tala om för de som inte har.
En klassiker.

Permalänk | Anmäl #16 Bo Grahn, 2011-10-31, 23:22

Svenskt Näringsliv är en lobbyorganisation, där en mängd småföretag är medlemmar, men som endast har storföretagens bästa för ögonen. Löneökningar kan medföra att företagens direktioner inte kan begära en orimlig bonus, vilket naturligtvis är synnerligen illa då det drabbar sådana personer som artikelförfattaren.
De personer som är viktigast i alla typer av företag är de jag brukar kalla drivhjulen, ja de som får verksamheten att fungera. De utgör ca 10% av arbetsstyrkan och är engagerade människor, som oftast inte har någon vidare lön. Om man tar bort de här människorna, ja se då stannar verksamheten av efter några dagar.
Vem som som är VD i företag har mycket mindre betydelse, ja se det vet alla, troligtvis även en vice VD i Svenskt Näringsliv?

Permalänk | Anmäl #17 Sven Algot, 2011-11-01, 07:26

Det är klart att de som är kvar på Svenskt Näringsliv måste skriva artiklar och gräva i den tid för länge sedan då de fortfarande förhandlade om någonting viktigt.. De som ansvara för förhandlingarna idag, skriver inte så mycket om man bortser från Jonas Milton som vill slippa förhandla för tjänstemännen och istället låta företagen själva meddela lönen. TCO och SACO har för länge sedan slutat klampa in i förhandlingarna som också där sköts av medlemsförbunden.Det borde SN också göra.

Permalänk | Anmäl #18 Sten O Andersson, 2011-11-01, 15:42

annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  7. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  8. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  9. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  4. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  7. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  8. Stora risker med MP:s energipolitik
  9. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  10. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  4. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  5. Länderna måste undvika protektionism
  6. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
  9. IVA-skandalen
  10. Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.