Hög tid för en pressetisk renässans

Diskussionerna om massmedias agerande i samband med diverse affärer - från Håkan Juholts bostadsersättningar till Uppdrag Gransknings reportage om Glada Hudik-teatern - får mig att minnas en händelse några år tillbaka i tiden. Det var en bekant, den gången på en ledande kommunal tjänstemannaposition, som anklagades för att vara alltför lierad med den lokala politiska ledningen.

När han på morgonen efter "avslöjandet" endast iförd morgonrock öppnade dörren för att hämta tidningen fick han en mikrofon rakt upp i ansiktet. Reportern krävde omgående svar på ett antal frågor och när den sömndruckne tjänstemannen vägrade blev reportern irriterad.

Då inslaget sändes på kvällen i de regionala nyheterna var det redigerat så att det inte rådde någon tvekan om att tjänstemannen var en korrupt skurk som försökte smita undan sitt ansvar. Som brev på posten, bokstavligen, strömmade diverse hot in dagarna efter, bland annat i form av hundavföring i tjänstemannens brevlåda.
Det finns ett inneboende självförtroende hos många journalister. Deras yrkesbeteckning är - oavsett vad de sysslar med för rapportering och i vilket forum - intimt förknippad med demokrati och frihet. Därför har de också rätt att i allmänhetens intresse bete sig på ett närgånget och påträngande sätt som anses helt oacceptabelt i andra sammanhang.

Likt getingar kring syltburken attackerar de beslutsfattare som anses ha gjort något suspekt. Vilken tid som helst på dygnet ringer de upp privatpersoner som drabbats av svår sorg, eller också förföljer de kändisar som har svårt att hålla fingrarna, eller snarare näsan, borta från droger.

I jakten på Det Stora Avslöjandet existerar inga otillåtna metoder. När sedan bytet, och en och annan närstående, är krossat - skyldig eller ej - försvinner drevet lika snabbt som det kom. En allt större andel av journalistkåren tycks drivas av en kombination av råkapitalistiskt vinstintresse - sälja fler tidningar alternativt locka fler annonsörer - och självupptagenhet.

Missförstå mig rätt. Massmedia är av största betydelse i en demokrati. Genom massmedia får vi information vad som händer samtidigt som makthavare på alla tänkbara områden övervakas så att de inte otillbörligt utnyttjar sin ställning. Olika åsikter ges utrymme som hjälper oss att ta ställning till hur vi tycker att samhället ska utvecklas. Massmedia stimulerar det folkliga engagemanget och deltagandet.

Ett ansvarsfullt uppdrag, minst sagt. Och med ansvar följer även en del annat. Att man är noga med faktainhämtning, värderar källor och ger alla parter en möjlighet att komma till tals, att man respekterar enskilda individers integritet och rätt till ett privatliv, att man inte hänger ut folk innan deras skuld är bevisad utom allt tvivel. Och så vidare.

Om detta råder i teorin en rörande enighet, men så fort det vankas rubriker tycks många i kåren drabbas av minnesluckor. Eller för att citera en grupp föräldrar med anledning av det uppmärksammade reportaget om Glada Hudik-teatern i Uppdrag Granskning: "Vi har upplevt hur man smutskastar, trakasserar och provocerar på ett sätt som inte kan vara förenligt med god journalistisk sed."

Den uppväxande generationen förtjänar bättre massmediala förebilder.

Uriel Hedengren (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40532

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Idéen om en god pressetik har spelat ut sin roll. Det vi inte får veta av medierna får vi veta i Flashback och andra säkra källor :)
Journalisternas status har förövrigt sjunkit rejält, åtminstone hos mig. Artikelförfattaren nämnde "noggrann faktainhämtning" som ett viktigt ansvar. Problemet är att många journalister verkar vara så okunniga så att de inte förstår de fakta de hämtar in. Och då pratar jag inte bara om lågvattenmärken som Metro.

Permalänk | Anmäl #1 Charlie Darwin, 2011-11-01, 14:56

Du har ju helt rätt, så varför är du så snäll, Uriel, mot dina kollegor?

Integritetskränkande journalistik måste kriminaliseras, ansvarig utgivare måste kunna fängslas och medieföretaget tvingas betala böter och skadestånd som hotar företagets existens.

Bara så kan vi komma till rätta med den rättsvidriga hanteringen av människors privatliv.

Permalänk | Anmäl #2 Solidar, 2011-11-01, 14:59

Enda sättet att få dem att sluta är att inte läsa skiten.

Låt aktivt bli att köpa blaskorna när drevet går. Utgå från att det är hittepå alltihop.

Det är att det finns en blodtörstig allmänhet som är roten till det onda. Drevet är symptomet.

Permalänk | Anmäl #3 Cogn Esteten, 2011-11-01, 20:20

Nja, att "olika åsikter ges utrymme som hjälper oss att ta ställning hur vi tycker att samhället ska utvecklas", vet jag inte precis om det stämmer.
Jag tycker mig snarare se att LIKA åsikter ges utrymme vilket STYR hur samhället ska utvecklas.

Faktiskt riktigt hemskt om man tänker efter.

Permalänk | Anmäl #4 karin grubb sellin, 2011-11-01, 20:39

Sedan 1 aril 1984 har jag aldrig lagt en enda peng på att köpa en kvällstidning! Aldrig, då jag insåg att de var enbart sk-t.
Fler borde följa exemplet.
(Nu känns det som om jag har lite ont i huvudet. Kan det möjligen vara glorian som klämmer?)

Permalänk | Anmäl #7 Stig E-k, 2011-12-06, 07:40