Om att använda historia för politiska syften

Just hemkommen från en resa till USA som bland annat innehöll fem intensiva dagar packade med historia i Washington DC, landar jag i soppan om moderaterna och vad som är sant och inte i Sveriges politiska historia. Vid det här laget torde väl ingen som följt debatten via vanliga media, Twitter, Facebook, diverse bloggar och forum och så vidare, ha missat att moderaterna inte riktigt har grepp om Sveriges och det egna partiets politiska historia. Så låt oss återigen slå fast - Moderaternas föregångare i såväl Allmänna valmansförbundet som Högerpartiet arbetade inte för allmän och lika rösträtt, en tryggare arbetsmarknad och ett socialt skyddsnät som skulle fånga upp samhällets mindre lyckligt lottade. Inte heller kan Moderaterna ta åt sig äran vad gäller Sveriges engagemang mot Apartheidregimen i Sydafrika eller för den delen rasförföljelserna i Nazityskland eller den amerikanska södern.

Detta innebär naturligtvis inte, vilket jag också sett påpekas flera gånger, att partiet för den skull skulle önska en återgång till de normer man en gång stått för. Politiska partier, oavsett ideologisk plattform, förändras över tid såväl vad gäller ideologiska grundvärderingar som, och i konsekvens med detta, ställningstaganden i sakfrågor. Dagens moderater befinner sig, tack och lov, långt ifrån 1910-talets Allmänna valmansförbund även ideologiskt. Ändå försöker man, på ett mindre lyckat sätt, lyfta fram en historisk kontinuitet och den intressanta frågan blir då, varför gör man det?

Jag tror att man ska se detta i relation till andra inslag under den nyss avslutade partistämman i Örebro. Moderaterna försöker nu alltmer framställa sig själva som ett statsbärande parti och flera kommentatorer har i sin rapportering från stämman noterat att Fredrik Reinfeldt, som tidigare fått viss kritik för att hålla en något nedtonad profil, nu tar ut svängarna betydligt mer i ett slags "landsfaderlig" riktning. Detta verkar också ge resultat. I den senaste Synovatemätningen av partiledarförtroende landar Reinfeldt på 56 procent. En bit in i Alliansens andra regeringsperiod kan vi alltså konstatera att moderaterna själva nu försöker transformera partiet från att vara det ledande oppositionspartiet till det statsbärande. Att moderaterna fram till nu tagit på sig oppositionsrollen är föga förvånande. De borgerliga regeringar Sverige tidigare sett under efterkrigstiden till trots, har perioden präglats av en föreställning om att den socialdemokratiska hegemonin varit norm, borgerliga regeringar tillfälliga undantag från denna norm. I alla fall fram till nu.

Jag skulle inte alls bli förvånad om framtidens historiker kommer att kunna konstatera att Moderaternas partistämma i Örebro 2011 blev en brytpunkt i partiets historia som kom att innebära att partiet på allvar kom att utmana socialdemokratin som Sveriges främsta statsbärande parti. Och det är i detta sammanhang vi ska se strävandena att konstruera en historisk kontinuitet som tydligt kopplar partiet till positiva politiska grundvärderingar och för demokratin viktiga historiska brytpunkter. Det är bara det att till skillnad från S och Fp har Moderaterna stora problem att lyckas med detta, eftersom partiets föregångare då det begav sig, och då partiet för övrigt också senast var statsbärande, utgjorde den traditionalistiska bastion som de då politiskt radikala kraven om rösträtt, medborgarrätt och social trygghet riktade sig mot.

Härmed inte sagt att partiet kommer att misslyckas med att konstruera en historisk kontinuitet. En strategi skulle kunna vara att lyfta fram "historiska undantag", alltså företrädare för Allmänna valmansförbundet som gick mot partilinjen, men denna strategi skulle ge en väldigt bräcklig grund att stå på. De historiska undantagen är nämligen väldig få. Ett annat tänkbart alternativ är att se mer till partiets nuvarande mer liberala ideologiska plattform och söka historisk kontinuitet hos liberala partier istället. Problemet med detta är att Folkpartiet högst sannolikt skulle gå i taket, vilket skulle skada Alliansen. Återstår alltså att ändå försöka hantera Allmänna valmansförbundet och sannolikt kommer partiet framöver att göra detta betydligt mer elegant.

För faktum kvarstår, om moderaterna menar allvar med transformeringen från oppositionsparti till statsbärande parti, då behöver partiet även konstruera illusionen av historisk kontinuitet. Nyckeln till detta ligger sannolikt i om moderaterna lyckas med att vrida den svenska politiska historien ur socialdemokratins allt svagare grepp och efter internationellt mönster göra den till allmän politisk egendom. Detta innebär dock sannolikt även att tidsperspektivet måste vidgas bortom det 1900-tal som präglas av partipolitik och där Moderaterna inte finner mycket mer än historiska belastningar. Istället är det ur ett moderat perspektiv nödvändigt att skifta perspektivet till ett mer diffust 1800-tal där modern partipolitik saknar betydelse och där kampen istället gäller införandet av den moderna demokratin som sådan i kamp mot en absolutistisk överhet.

Detta fungerar i USA, där frihetskriget från britterna, självständighetsförklaringen, konstitutionen och de första 10 tilläggen (Bill of Rights) utgör ett för den nationella politiska identiteten omistligt och positivt laddat politiskt allmängods, tillgängligt för både republikaner och demokrater. I Storbritannien hänvisas ofta till Magna Charta från 1215 och den Bill of Rights som antogs 1689 som bland annat reglerade relationerna mellan kung och parlament som argument för att England utgör världens äldsta demokrati. Även detta utgör politiskt allmängods, att hänvisa till för det politiska parti som så önskar.

Speciellt i USA utgör detta historiska arv en omistlig och levande del av politiken, både i sin egen rätt och som grund för konstruktionen av en politiskt historisk kontinuitet som är kopplad till nationens själva identitet. Och det intressanta är att grundbultarna i denna historieskrivning, trots att historien visat att de varit förenliga med slaveri, rassegregering, misogyni och klappjakt på politiska motståndare, behåller sina positiva implikationer. De utgör alltså grunden för en självbild som utmålar nationen som förespråkare för, försvarare av eller till och med själva inkarnationen av demokratiska värden som frihet och rättvisa. Utifrån denna grund kan sedan, utifrån olika bevekelsegrunder och olika politiska perspektiv, historiska aktörer och skeenden fogas in i en historiekonstruktion som förstärker och förtydligar länken mellan den egna politiken och nationens själ och hjärta, vilket skänker politisk legitimitet.

Detta kan illustreras exempelvis av det tal som president Barack Obama höll vid invigningen av det nya monumentet över Martin Luther King Jr. i Washington DC som hölls förra söndagen. När King själv var verksam betraktades han generellt som subversiv och politiskt radikal på gränsen till revolutionär, och varken republikaner eller demokrater skulle då, på 50-och 60-talen, ha drömt om att inkorporera honom i en historieskrivning som länkade honom till de politiska grunddokumenten och till den historiekonstruktion som utgör grunden för vad som utgör USA:s "natur". Idag är detta en självklarhet speciellt för afroamerikanska demokratiska politiker, och Obama skrev mycket riktigt in såväl King som sig själv i just denna tradition i sitt tal vid invigningen av monumentet.

Få analytiker skulle ifrågasätta att historia (och religion) utgör en omistlig del av den amerikanska politiska debatten. Men frågan är om detta verkligen även gäller för Sverige? Måste verkligen Moderaterna bruka den svenska historien för att finna legitimitet för att partiet på allvar ska kunna fylla den statsbärande rollen? Eller skulle det räcka med att betona att man formar framtiden? Min bedömning är att moderaterna behöver historien.
Det är nämligen en viss skillnad på att vara regeringsbärande och att vara statsbärande. Ett statsbärande parti ska inte bara forma nuet och framtiden. Det måste även förvalta de nationella värdena och nationens identitet, i någon mån smälta samman med nationen, och nationen utgörs i stor utsträckning av sin historia. Även ett parti som riktigt tar ifrån tårna i sin önskan att vara framåtsyftande och nytänkande måste ta hänsyn till detta om man på allvar vill bli statsbärande. I USA är själva presidentämbetet statsbärande, vilket förklarar varför frågan om historisk legitimitet blir så viktig i det amerikanska systemet.

Sverige skulle inte vara Sverige utan exempelvis det internationella engagemang för fred och mänskliga rättigheter som inkarnerats i form av Raoul Wallenberg, Dag Hammarskjöld, engagemanget för ANC och liknande. Sverige skulle inte vara Sverige utan efterkrigstidens generösa flyktingpolitik eller den sociala rättvisepolitik som tar sin början under mellankrigstiden. Dessa inslag är omistliga delar av en svensk identitet som inte minst blir synlig från en utländsk horisont och det är ingen slump att de svenskar man huvudsakligen möter utomlands, exempelvis i Washington, är just Wallenberg och Hammarskjöld.

Eftersom socialdemokraterna suttit vid makten i Sverige under större delen av 1900-talet har partiet aldrig haft några problem med att skriva in detta i sin egen historia. Historien har visat att socialdemokratin har varit att lita på, enstaka politiska misstag till trots, och detta har utgjort en viktig grund för partiets hegemoniska maktposition och dess mycket stabila väljarunderstöd. Idag är situationen en annan. Socialdemokraterna har tappat sin hegemoniska ställning och de snabba svängningarna i väljarunderstöd är en illustration av detta. "Sverige" är inte längre synonymt med en patriarkalt välvillig, socialt ansvarstagande socialdemokrati. De senaste årens turbulens kring partiledarskap och politisk inriktning samt förlusten i det senaste riksdagsvalet har ytterligare försvagat socialdemokratin och partiet framstår nu alltmer som ett politiskt parti som andra.

Kanske är det detta som öppnat upp för att Moderaterna nu vågar försöka sig på transformeringen från regeringsbärande till statsbärande, kanske finns förklaringen även att söka på andra håll. Ett är dock säkert, ett statsbärande politiskt ledarskap behöver fortfarande sin historia, eftersom den skapar möjligheter att konstruera en värderingsmässig samhörighet som går utöver politiska sakfrågor. Ett politiskt parti som lyckas med att konstruera denna historiska kontinuitet och samhörighet kan alltså i normalfallet räkna med ett betydligt mer stabilt väljarunderstöd än ett parti som är mer beroende av den dagspolitiska agendan, något som sannolikt gynnat svensk socialdemokrati under de senaste förhållandevis turbulenta 20 åren. Frågan är nu om Moderaterna, trots Sofia Arkelstens uppenbara brist på historiska kunskaper, kommer att kunna utnyttja situationen och lyckas med att stjäla historien från socialdemokratin. I så fall kommer framtidens historiker inte bara att kunna peka på att Moderaternas partistämma i Örebro 2011 innebar en avgörande brytpunkt i partiets historia. I så fall kommer den även att innebära en brytpunkt i Sveriges politiska historia.

Lena Berggren (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40463

17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Moderaterna har problem med att den konservativa ideologin inte klarar av att tänka nytt och genomföra stora samhällsförändringar till det bättre. Detta har man insett och försöker nu med hjälp partiprogram och diverse debattörer att försköna historien.

Dock gör man det på ett mycket dumt och förljuget sätt. Diverse "historiker", både här och i dagspressen, har börjat hamra in en helt påhittad och lögnaktig beskrivning om hur det gick till när Sverige fick allmän och lika rösträtt.

För den intresserade är det bara att läsa högerns gamla partiprogram och egna skrifter från tiden då det begav sig. Där står det svart på vitt om vad de egentligen tyckte i frågan.

Permalänk | Anmäl #1 Martin, 2011-10-27, 18:43

Hej! Lena. Tack för att du krossar Moderaternas billiga illusion. Jag är en av dina fd studenter. Du är en bra föreläsare som lärt mig mycket om hur och varför fascismen och nazismen växte fram under mellankrigstiden.
Jag tror mig veta att dina ord har mycket stor vikt när du slår fast att Högerns företrädare på den tiden det begav sig inte hade någonting med kampen för rösträtt och jämställdhet eller mot apartheid att göra.

Permalänk | Anmäl #2 Johan E Karlsson, 2011-10-27, 20:36

Den som äger historien äger framtiden. Viljan till historien. Eller kort och gott, viljan till makt. Det är därför som det är så viktigt att katoliken Hitler utmålas som ateist och socialist och liberal. I USA pågår en kampanj att skriva om historien om slaveriet och slavsödern. I skolorna i Texas lär man ut att slavstaterna sökte utträde från Unionen pga av skatter och tariffer och inte alls på grund av slaveriet. Slaveriet? Slavarna själva älskade slaveriet. Slavarna iklädde sig uniform och slogs för slavstaternas rätt att hålla dem som slavar. Om vi tror dagens historieböcker, vill säga.

Och Irakkriget kommer att skrivas om precis som Vietnamkriget tills bara lögner återstår.

Permalänk | Anmäl #3 u_3826, 2011-10-27, 21:02

Jag förstår mig inte på kommentarerna här.

"Den som äger historien äger framtiden". (s) äger definitivt historien, det är därför det blir rabalder när något annat parti går in på deras marker. Men (s) känns ändå ganska slutkört, just på grund av att man fastnat i historien.

"den konservativa ideologin inte klarar av att tänka nytt och genomföra stora samhällsförändringar till det bättre". Tvärtom så har vi svenskar (i allmänhet) aldrig haft det bättre än under de 8 senaste åren. Trots Europa-kriser, energikriser och annat som kommit och gått. Uppenbarligen har "de nya moderaterna" tillfört något till det svenska samhället. Vi pratar inte längre om "det är synd om de arbetslösa". Vi säger "det är bra att jobba".

Jag tror det är riktigt som Lena Berggren skriver. (m) är riktigt nära nu, efter Juholt-skandaler och annat, att placera sig högst upp på den politiska tronen i Sverige. Jag kan inte riktigt svensk historia, men gissar att (s) nog känt sig som självklara ledare sedan Brantings dagar på 20-talet. Det är ett riktigt stort skifte.

Permalänk | Anmäl #4 Thomas Eliasson, 2011-10-27, 22:05

"Det svåraste att förutse är det förflutna"
(Sovjetiskt ordspråk)

Permalänk | Anmäl #6 Greger Morin, 2011-10-28, 05:49

"Segraren skriver historien" har det sagts. (S) har skrivit sin vinklade historia som nu vinklas av (M). Pendeln går fram och tillbaka. Är det egentligen så konstigt?

Permalänk | Anmäl #7 Mårten B, 2011-10-28, 11:14

#4 Thomas Eliasson, om du hade läst hela inlägget och inte bara första meningen så hade du förstått.

Socialdemokraterna äger inte historien. De vill givetvis äga historien, som alla andra. De har viljan, men inte makten.

Hollywood är ett exempel på någon som har makt nog att äga historien. Filmer som Deer Hunter och Good Morning Vietnam har ingenting att göra med något verkligt Vietnam. Istället skriver filmerna om kriget från ett amerikanskt perspektiv.

Permalänk | Anmäl #8 u_3826, 2011-10-28, 16:59

Det känns som att folk lätt missuppfattar debatten. Det handlar inte om vem som gjort flest misstag eller dylikt de senaste hundra åren. Det handlar istället om att alla måste stå för det de gjort, punkt slut. Om sossarna exempelvis skulle gå ut och påstå att man varit motståndare till rasbiologiska institutet så skulle det vara lika hårresande.

Först började debatten med en lite väl fantasifull formulering i partiprogrammet. Detta försvarades sedan av Arkelsten som sedan gjorde en pudel. Hade det stannat där så hade det kanske inte varit så farligt.

Det riktigt obehagliga kom egentligen när man i artiklar går ut och påstår att moderaterna faktiskt var drivande för allmän och lika rösträtt. Detta trots att man inte behöver leta särskilt länge innan man kan motbevisa påståendet. Tyvärr kan det mycket väl vara så att man kommer att lyckas med förfalskningen. Högern har ett massivt medialt övertag och om man upprepar lögnen tillräckligt många gånger så kommer den att bli en sanning.

Permalänk | Anmäl #9 Martin, 2011-10-28, 18:01

Ohly spelade boll med Nacka,
Han rev säkert ensam ner Berlin-muren..
I Amerikaskn folklore finns finns finns berättelsen om Pecos Bill
Som tog en lasso och fångade en tornado, när klackarna slog i marken blev det Grand Canyon. det var även han som grävde Rio Grande för hand.

Permalänk | Anmäl #10 Anders S Svensson, 2011-10-29, 14:43

I god morgon världen, gjorde På håret;
en fin version av Idas sommarvisa, med Göran Perssons röst,
JAG gör så att blommorna blommar, JAG gör hela kohagen grön.
Och det är faktiskt JAG som har tagit bort snön.

Permalänk | Anmäl #11 Anders S Svensson, 2011-10-29, 14:59

Intressant artikel! En sak man kan fundera på är hur såna som Arkelsten tänker. Är hon medveten om sitt partis historia och försöker försköna den, eller är hon bara okunnig? Berggren gör en ganska cynisk tolkning där hon utgår från att moderaterna kan sin historia, men jag är inte så säker. Jag ser det lika mycket som en kombination av okunnighet och arrogans i den relativt unga partiledningen.

Permalänk | Anmäl #12 Jakob Jonsson, 2011-10-29, 19:57

Vänstepartierna är sura för att Moderaterna återigen snor en gammal vänstergrej! -Vänsterpartierna blir sura på Kd när de firar 1 maj (familjepolitiken) sedan några år tillbaka, i Uppsala! =Kd har stulit "Deras" dag osv!

PS: Arbetar inom KD: rätta in er i ledet och gå under respektive LO-fackförenings fauna i (S)-tåget! DS *L*

Permalänk | Anmäl #13 Inge-mar, 2011-10-29, 22:12

PS: Arbetare inom KD: skall det vara

Permalänk | Anmäl #14 Inge-mar, 2011-10-29, 22:13

#13 Inge-mar, ”Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern 1886.” (Från Wikipedia)

Flera demonstranter sköts ihjäl av polisen eller Pinkertons män i Chicago 1886. 8 anarkister arresterades och 4 av dem dömdes till döden utan bevis.

Om KD hade ställt upp i 1:a majdemonstrationen utav respekt för de 4 anarkisterna och alla andra som betalat med sina liv för frihet och jämlikhet. Men KD är bara ute efter att förringa och förlöjliga. Men så är det också ett skamlöst högerpopulistiskt parti.

Inte för att de 4 anarkisterna behöver kristdemokraternas respekt. De har redan ett monument rest i deras minne:

Haymarket Martyrs Monument

http://www.youtube.com/watch?v=t_S6Eh3OnWI

"Lagar är spindelväv för de rika, och kedjor av stål för de fattiga." - August Spies

Permalänk | Anmäl #16 u_3826, 2011-10-30, 09:02

Mysteriet med Moderaternas självbild är större än den här grejen.
Inte bara deras historiska arv utan också dagens politik visar, jämfört med M:s politiska argumentation, på en närmast personlighetsstörd självuppfattning.
Om det nu inte bara handlar om ett rymligt samvete och slipade rådgivare i marknadsföring.
Ta det här med undersköterskorna. Den grupp i samhället som Reinfeldt använder som symbol för den egna politikens fokus på strävsamma låginkomsttagare.
Om man brydde sig om undersköterskor skulle man väl inte föra en politik som gör att dom inkomstmässigt halkar ohjälpligt efter?
Eller arbetslinjen som visserligen gör våra arbetslösa nästan panikartat oroliga över sin framtid och beredda till nästan vad som helst, men inte skapar några jobb. En mer korrekt benämning borde vara Otrygghetslinjen.
Att framställa sig storsint och empatisk medan man gör något moraliskt mycket mindre aptitligt är en framgångsrik politisk strategi. Medvetet eller som resultat av självbedrägeri kan vara detsamma. Om våra menlösa massmedia låter det passera kommer det att utvecklas till fulländning.

Permalänk | Anmäl #17 Olof Lindberg, 2011-10-30, 13:31

Gunilla
Du uttrycker det väl. Hur fräck får man bli?
Uppenbarligen tillhör inte bondfångeri ett område som våra massmedia anser omoraliskt. Dom exploaterar hellre händelser som kan uppväcka enkla människors missunnsamhet.

Permalänk | Anmäl #20 Olof Lindberg, 2011-11-01, 20:18

Madegård

Du skriver att Adelsohn sade: ” En neger är en neger och en svensk är en svensk”. Ja och än sen då? En svensk är väl en svensk?

De legoknektar Khadaffi hade köpt in var fransktalande svarta, kanske från Liberia? Att de sedan fick sota för sina illdåd är bara rätt.
http://www.youtube.com/watch?v=vSRBDnELUGU
http://www.youtube.com/watch?v=9f8eGFAwlvI&feature=related

Att du sen tycker att Nordvietnam hade en rätt att angripa Sydvietnam får stå för dig. Jag antar att du tycker detsamma om Nordkoreas anfall på Sydkorea? Konstigt - ni vänstertomtar nämner aldrig Nordkorea, Cuba och Zimbabve? Varför? Du nämner inte heller något om Jacob Zumas våldtäkter, mördandet av vita a la Zimbabve som har startat i Sydafrika. Ingenting om Kina och situationen i Tibet. Är du trovärdig i din "omtanke" om förtryckta, Madegård? Knappast. Vad har Socialdemokraterna gjort då? Erkänt Sovjetunionens ockupation av de Baltiska staterna, skänt pengar till mördare i Cuba, Nicaragua och Vietnam. Hyllat Pol Pot - potthjärnan Birgitta Dahl.
http://www.youtube.com/watch?v=RbzRZWFZHs4&feature=related

Angående Socialdemokraterna och "antirasism" - du skriver ju följande: "Socialdemokratin ihop med feminismen och antirasismen växte ju fram ur folkrörelserna och vilade ju på grund av det på en redan befäst legitimitet av väldigt handfast konkret art som borgarna aldrig någonsin varit i närheten av."

Är det detta du menar då?

"Fredagen den 13 maj 1921 fattade riksdagen utan omröstning beslut att upprätta ett Statens institut för rasbiologi. Bakom riksdagsbeslutet fanns en motion, som hade framförts i riksdagens båda kammare den 13 januari 1920 och undertecknats av bl a socialdemokraten Hjalmar Branting.

Motionen skrevs av den socialdemokratiske riksdagsmannen Wilhelm Björck tillsammans med anatomiprofessorn i Uppsala Vilhelm Hultkrantz, Herman Lundborg (som senare skulle bli chef för institutet) samt dennes förtrogne Robert Larsson. Drivande namn i riksdagen var bland annat statistikern Nils Wohlin från Jordbrukarnas riksförbund samt socialdemokraterna Edvard Wavrinsky och Alfred Petrén."

Du verkar inte ha alla indianer i kanoten, Madegård, eftersom du ideligen kommer med så uppåt väggarna vansinninga påståenden.

Till sist - en bild av en av dina amazoner vilt flyendes efter att en av hennes kollegor bilvit överfallen av EN ensam manlig intern. Två amazoner, dessutom beväpnade med batong har tydligen inget att sätta emot en ensam obeväpnad man. Sån är verkligheten, Madegård.
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/13873744/699/normal/730737e12a6cf/02...

Nu är det dags för Chili Palmer alias Bengt Sändh skriva ett nytt intesägande försvarstal för mördarkommunisterna. Hur är vädret i Campo Mijas, Bengt?

Permalänk | Anmäl #22 Benny Balja, 2011-11-02, 22:50