Marinofficer: Därför navigerade U 137 fel

Han visste nog inte vad han skulle ställa till med, kapten Gustjin, när han och hans besättning började supa under sin utflykt med U137 den där oktoberdagen för trettio år sedan. När man sedan med vrålande motorer försökte smyga sig in i Blekingeskärgården, orsakades en hysteri, som nästan överträffar den, som Orson Welles orsakade med sitt radiodrama "världarnas krig" 1938, där han låter rymdfarkoster landa i USA, vilket orsakar panik bland befolkningen.
U137 var förvisso en verklig ubåt, men i övrigt var det mesta som
rapporterades om Gåsefjärden hallucinationer och fantasier.
För att inte tala om uppföljarna i Hårsfjärden och Törefjärden.

Om vi debatterar det här några varv till med tillräckligt heta känslor så
kommer Lars Vilks att uppföra en ny U-137 på grundet. :-)

Tänk så bisarrt Sovjet och kalla kriget måste verka för någon som är ung vars uppfattning om krig och krigsrisker bygger på andra världskriget där nazisterna hade snygga uniformer, datorspel och kriget mot terrorismen.

"Gustavsson anser uppenbarligen att ryssarna ljuger i haverirapporten. Han bortser från att ryssarna trodde sig vara i ett grunt område långt söderut, där det inte gick att dyka."

Thomsson låter lite naiv. Att ljuga är i sådana här sammanhang inte ovanligt men han utgår alltså från att ryssarna talade sanning och att de i själva verket trodde sig vara långt söderut.
Är det orimligt att vara skeptisk till deras ursäkter och bortförklaringar? Tydligen.

Vem bryr sig? En massa meningslöst gnabbande i den militära sandlådan.

Det var av politiska skäl bra att u-båten gick på grund oaktat om den var där avsiktligt eller oavsiktligt.
I Sverige hade den sk kålsuparteorin fått en alltför stor utbredning. Enligt kålsuparteorin så var NATO och Warszawapakten lika goda kålsupare. Vad som var på väg att glömmas bort var att det var en kamp mellan två olika samhällssystem, mellan demokratier och diktaturer anförda av Sovjetunionen.
U-båten påminde oss om vem som var fienden vilket var bra även om dess närvaro var helt oavsiktligt vilket jag tvivlar på.
Sen skulle Berlinmuren falla och Warszawapakten upplösas så i det långa loppet hade det inte haft någon betydelse men incidenten kom att sätta sin prägel på 80-talets utrikespolitik och förhindra att den blev alltför sovjetvänlig. På många håll bar det tillräckligt illa ändå
Hösten 1989 sa tex Sveriges utrikesnminister Sten Andersson ”Det finns krafter i Baltikum som vill ha en snabb frigörelse från Sovjetunionen, men dessa är i kraftig minoritet.”
”U137s” politiska betydelse var att den förhindrade att Sverige närmade sig Sovjetunionen.
Den betydelsen kvarstår och att idag sitta och spekulera om vilken radar som var påslagen eller om militärfyrarna borde ha varit påslagna eller ej känns inte längre så relevant särskilt med tanke på att Sovjetunionen inte längre existerar

Den sovjetiska förklaringen om felnavigering håller inte. Lögner måste vara trovärdiga. Vad är då inte trovärdigt: t ex att de kunde ta Utklippans fyr för en fiskeprick, de uppfattar tända fönster och ytterlampor på stugorna som oljefäckar på vattnet, de missar koronan över Karlskrona stad, att de felnavigerar fast flera av deras navigationshjälpmedel fungerar samt att de går i övervattensläge fast de säger sig vara på väg till ett laddningsläge.
Däremot måste de gå i övervattensläge för att komma in i Gåsefjärden, som i många andra grunda vatten de besökte i mörker mellan mitten på 1970-talet och 1992. I de fall de inte var miniubåtar.

"Vi som har varit med om liknande i karriären, men med mindre fartyg, skulle åtminstone ha haft militärfyrarna tända som användes i vissa leder under mörker."
Hur skulle då FC på U 137 få militärfyrarna tända? Genom att ringa en högt uppsatt militär som råkade vara aktiv i " Generaler för fred"?
F.ö. vilken FC skulle köra på radarn om han var ute i hemliga ärenden?
Om man studerar fotot på U 137 där hon så fint sitter på Torumskär så ser man att hon sitter extremt djupt på akten. Hon har alltså ballast inne. Vid navigering i osäkra vatten har man alltid ballast inne , för att i händelse av grundstötning, kunna lossa ballasten för att komma loss vid en ev. grundstötning. Nej, för att komma så långt som U 137 gjorde, krävs mer än slumpen! Men tyvärr, mera ballast hade gjort det omöjligt att gå klar femmeterskurvan.

Denna tro att andra länders militärer ska hysa en så oerhört stor längtan efter att medelst ubåt titta på bottenlivet i svenska skärgården har jag svårt att förstå mig på. Varför inte skickade inte ryssarna ut några gubbar som sportdök istället? Kunde väl ambassadören göra på nån ledig helg? Ingen risk att bli bombad med sjunkbomber, och dessutom betydligt billigare.

Sanningen är att svenska försvaret väldigt gärna vill sprida rykten om utländska ubåtar som trånar efter att olovligt befinna sig på svenskt vatten, man måste ju motivera sina arbetstillfällen på nåt sätt.

Ibland förvånas man. T.ex. att en marinofficer (om än f.d) inte förstår de mest basala förutsättningarna för säkerhetspolitik.

Enkelt uttryckt, det hade ingen som helst betydelse hur den ryska ubåten "lyckades" komma dit den kom. Den hade ingenting där att göra. Den fanns långt inne på svenskt territorialvatten vilket självklart inte den svenska regeringen kunde acceptera och Sverige hade egentligen full rätt att fängsla besättningen och beslagta båten.

Regeringen hade inte lyxen att spekulera om det var en felnavigering pga. t.ex. överdriven alkoholkonsumtion, utan kunde endast konstatera att ett krigsfartyg (dessutom möjligen kärnvapenbestyckat) befann sig långt inne i den blekingska skärgården. Regeringen skötte denna svåra fråga föredömligt.

Jag önskar Sune Thomsson en trevlig pensionärstid och är glad att konstatera att han slutat sin anställning vid den svenska marinen.

#1Karl Erling
skriver:
"U137 var förvisso en verklig ubåt, men i övrigt var det mesta som
rapporterades om Gåsefjärden hallucinationer och fantasier.
För att inte tala om uppföljarna i Hårsfjärden och Törefjärden."

Jag antar att du menar att kopplingen mellan U 137 och fortsatta kränkningar är obefintlig. Du tror inte på systematiska kränkningar åren efter U 137 och där håller jag med dig.

#2 Magnus Redin skriver:
"Tänk så bisarrt Sovjet och kalla kriget måste verka för någon som är ung..."
Ja, så är det. Vad de unga kanske inte kan ta till sig så är att rädslan för kärnvapenkrig var högst verklig för många i det svenska samhället. Sovjet avsåg att använda kärnvapen enligt forskningen om det kalla kriget. Men de fruktade också en överraskande insats av kärnvapen från NATO. De unga har nog svårt att inse polackernas rysshat och att Sovjet hade övat insats av ockupationstrupp i september. Detta var läget när U 137 strandade. Det var verkligen skarpt läge. Men vi var många som inte helt kunde ta detta till oss när vi stod mitt i händelseutvecklingen. Nu långt efteråt driver mig nyfiken att forska i ubåtsfrågan. Hoppas att de unga följer efter så småningom. Kalla kriget innehåller också dataspelsdramatik.

#3 Nurmela skriver:
"Vem bryr sig? En massa meningslöst gnabbande i den militära sandlådan."
Även jag kan känna leda över att syssla med ubåtsfrågan som blivit något av en trosfråga. Och då blir varje dialog rätt meningslös.
Men "militära sandlådan"? De flesta som skriver är ju civilister: ambassadörer, statsministrar, professorer, journalister...

#4 Jonas Öhström skriver:
"Det var Karlskrona de siktade på !"
Ett objudet örlogsbesök för att skrämmas med kärnvapen, kanske? Ville man väcka uppmärksamhet och starta en allmän skärpning av kustbevakning och ubåtsjaktförmåg, så OK. Finns viss logik, exempelvis för att vi skulle hålla NATO borta från våra kuster i ett storkrig. Men jag tror inte det. Förlusten i goodwill spelar in.
JÖ skriver också:
"Är en ubåt lämplig som signalspaningsfarkost, just för att förbereda/öva inträngningsoperationer av just ubåtar ? "
Svar nej, nej. Det fanns enklare metoder som vanliga agenter uppträdande som turister.

#5 Chili Palmer skriver:
"U-båten påminde oss om vem som var fienden vilket var bra även om dess närvaro var helt oavsiktligt vilket jag tvivlar på."
Håller med om att det blev en påminnelse om att vi tillhörde väst. U 137 grundade också för att USA teknikembargo hävdes, JAS påskyndades och Viggen fick beväpning. Fälldin blev för övrigt nästan hjälteförklarad (se Wolodavski I DN 30 okt). Oavsiktligt säger du. Men denna uppryckning från ett "åtta till fem-försvar" till en beredskapsmarin var väl inget Sovjet skulle välkomna? Därtill risken för NATO-inträde med gemensam operativ planering för Öresund och Nordkalotten, anfallsmål i Sovjetisk planering enligt forskningen.

Vilket liv om totalt ingenting.
Idag vet alla att de helt körde fel och de gjorde ingen skada - utom på självgoda politikers stamtavla.
Det hade ju bara varit så att låta ryssen säga "förlåt, vi körde lite galet" och ta ut lite bärgarlön för en atomubåt och glömma hela saken.
Men, flera karriärer startades, många löner utbetalades och det hade ju inte blivit något av detta - ej heller någon journalist hysteri.

Jag kan inte annat än att ta mig för pannan inför vissa av inläggen.

S363 "lyckades", trots sin sk grova felnavigering, kalla in en bogserbåt till rätt position som sånär lyckades gå in och frita S363, hade det inte varit för fartygschefen HMS Näckens rådiga beslut och skickliga manövrerande. Bogserbåten kränkte, mig veterligt, svenskt territorialvatten. Fast det var säkert helt ok för vissa härinne. Ni kanske brukar gå in oanmälda till grannen också då och då?

Hur hittade bogserbåten S363 om ubåten inte visste var man var?

Angående sjökort så har "ubåts-Kalle" tillstyrkt att man vid första besöket ombord av misstag visades ett mycket detaljerat sjökort, men att detta snabbt togs bort då man insåg sitt misstag. Det är allmänt känt att man i Ryssland efter murens fall kunde köpa sjökort som var betydligt mer detaljerade än svenska sjökort. Hur kommer sig detta?

Av navigationssensorerna erkände man vid ubåtssamtalen på nittiotalet att gyrokompass, magnetkompass och Deccan fungerade. Det man inte kunde enas var om radiopejlen fungerade eller inte. Att säga att man kör fel pga radiopejl är som att man hävdar att man vid en biltur råkade hamna i Karlskrona istället för Göteborg pga en trasig backspegel dvs möjligt, men knappast troligt.

Apropå att dyka civilt istället för att använda sig av ubåt kan jag bara nämna att detta område var ett skyddsområde. Vill man dessutom ha med sig tyngre otillåten utrustning/personer så måste man ha en tung bärare t.ex. en ubåt.

19# Klart Skepp skriver:
"S363 "lyckades", trots sin sk grova felnavigering, kalla in en bogserbåt till rätt position som sånär lyckades gå in och frita S 363..."

Denna bogserbåt har vid undersöknnigar i efterhand visat sig vara på väg till Karlshamn för att hämta ett mudderverk . Händelsen har inplacerats vid fel tidpunkt. och kan utgå ur diskussionen.

KS skriver vidare:
"Angående sjökort så har "ubåts-Kalle" tillstyrkt att man vid första besöket ombord av misstag visades ett mycket detaljerat sjökort, men att detta snabbt togs bort då man insåg sitt misstag."

Kalle har på senare tid modifierat sitt vittnesmål vad gäller öar och detaljrikedom i kortet. Jag tycker det är rimligt att antaga att matrosen kom om upp med det kort där man lagt ut patrullområdet ost Bornholm . Detta kort ville man naturligtvis inte visa av sekretesskäl.

Beträffande navigationsutrustningen ljög man på order från hemmabasen om gyrokompassen som för övrigt hade plockats isär vid inspektionen. Gyrokompassen liksom radiopejlen verkade dock funka vid test. Men radiopejlen litade man inte riktigt på eftersom den skadats vid kollision med trålwire.

Problemet var Deccan. Det krävdes nämligen bortåt 30 minuters gång innan entydiga koordinater erhölls. Enligt Besedins bok kände man inte till detta krav vilket naturligtvis beror på bristande rutin, Deccan hade installerats i september.

Gusjtjin var orolig för upptäckt av NATO flyg. Han snorklade mest hela tiden vid laddningen, och då blir Deccan instabil genom dålig mottagning.

Osäkerheten i navigeringen ledde till att man helt enkelt flyttade sitt läge i besticket vid flera tillfällen vilket förklarar det stora positionsfelet. Ubåtskommissionen 1995 anger att ”loggbokens uppgifter kan tydas som om man ombord var helt desorienterad”.

Bidragande till fel i dödräkningen kan även ha varit att man i uläge alltid styrde manuellt från reservstyrningsplatsen med hjälp av dottergyro . Syftet var att man ville spara ström. Detta sätt att styra kan rimligen inte ha varit lika noggrant som normalmetoden med servostyrning.

Sune Thomsson

@ Bengt Gustavsson

Du menar att inlöpandet var avsiktligt och bygger detta på att en mörkad haverirapport överlämnades till svenskarna. Men jag tror inte att ryssarna ljög direkt efter Sovjets upplösning. Det viktiga blev väl att bygga relationer med omvärlden för att ta sig ur den ekonomiska stagnation som sovjetväldet hade lämnat efter sig.
Med denna utgångspunkt övergick man till stor öppenhet. Under 1991 skapades den svensk/ryska Wallenberggruppen och ryssarna erkände att de skjutit ner DC3-an på internationellt vatten. Året därpå inleddes de svensk/ryska samtalen i ubåtsfrågan och dokument rörande U 137 överlämnades. Exakt vilka dokument är oklart men Ubåtskommissionen 95 redovisar företagsorder, utdrag ur loggbok och navigationsjournal samt en rapport från en sovjetisk undersökningskommission. Hade man besvärat sig att manipulera alla dessa dokument 1992 så stämmer detta inte med den nya öppenheten.

Ubåtskommissionen 1995 ansåg visserligen att U 137 gick in avsiktligt men det hänger inte ihop med deras fortsatta resonemang. Man utpekade inte Sovjet som skyldig till någon av de 10-talet indikationer som de granskade med förstoringsglas, trots att U 137 måste ha varit ett tydligt indicium i deras ögon. Ubåtsskyddskommissionen 1983 hade däremot anklagat Sovjet för Hårsfjärdenincidenten, men inte ens detta gällde längre.
Jag får intrycket att kommissionen går balansgång mellan left and right wingers i sina slutsatser. Kanske fanns påverkan från bägge hållen. Undrar vad kommissionen hade kommit fram till om de vetat att alla typljuds-indikationer kom från sillar, något som blev uppdagat först 1998.

Sune Thomsson