kriminalitet

Olle Fjordgren om kriminalitet

Så kan metallstölderna minimeras

Publicerad: 2011-10-27 14:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11

De ökande metallstölderna blir ett hot mot samhällets infrastruktur när högspänningsledningar och signalkablar stjäls. Men med ett återinfört krav på tillstånd för skrothantering kan stölderna minimeras, skriver Olle Fjordgren, säkerhetsrådgivare.

8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag har arbetat som säkerhetsrådgivare och expert i 30 länder, en stor del av mitt liv har kretsat kring utvinning, exploatering och handel med ädla metaller och ädelstenar.

Under många år har stölder av metaller, främst koppar, från byggnader, kabeltrummor, byggplatser mm varit ett av våra stadigt växande och mer och mer irriterande gissel. Tyvärr har även detta problem helt ignorerats av de rättsvårdande myndigheterna

Man kan tryggt säga att det är ett reellt och snabbt ökande hot mot samhällets infrastruktur när högspänningsledningar, signalkablar och annat kablage för tunnelbanor och järnvägar stjäls likväl som miljontals kronor och stora kulturvärden går till spillo när oersättliga koppartak och annat stjäls från kyrkor och slott.

Men med tanke på att kopparpriserna kan vara upp till ca 60 kronor per kilo så kan man förstå att kopparstölder kan vara frestande för vissa grupper i samhället. När dessutom risken för upptäckt, med dagens obefintliga kontroll, är helt försumbar gör detta att stölder av metaller blir ännu mer intressant för småtjuvar.

Att säkerställa att alla kyrktak, gravkapell, kabeltrummor, tunnelbanekablage osv i hela landet görs ostjälbara är kanske en lite för omständlig process men vi kan kanske titta på problemet från ett annat håll.

Jag har arbetat en stor del av mitt liv med andrahandshandel med ädla metaller och ädelstenar, jag var sakkunnig expert när SOU 2000:56, dvs Vindikation av Stöldgods skrevs och jag har varit rådgivare till BRÅs utredning om Häleri - Den organiserade brottslighetens möte med den legala marknaden så jag tror mig besitta en hel del kunskap inom ämnet.

Den intressanta frågan är inte varför metallen stjäls utan - vart tar metallen vägen? Vem köper den?
Man kan dela upp en stöld i fem zoner, den första vita zonen är när föremålet är kvar hos sin rättmätiga ägare, sedan övergår det i samband med stölden via tjuvens gråa zon till den svarta zonen som stöldgods. För att kunna omvandlas till kontanter, eller annat, så måste stöldgodset gå via nästa gråa zon, hälaren, ut i den vita zonen - till den nya ägaren av föremålet.

Det är ju faktiskt så att kopparrännorna som stals från min gamla släktkyrka häromåret har inget som helst värde för tjuvarna innan de kan omvandlas till pengar. Vi tittar alldeles för mycket på att förhindra stölden men glömmer bort det minst lika viktiga momentet då stöldgodset tvättas rent och kommer ut i den legala handeln på olika sätt. Det kan vara en stulen cykel på Blocket, det kan vara allt från en stulen oxfilé som serveras på krogen till stulna hängrännor som smälts ner av mindre nogräknade metallhandlare.

Vi ser ofta uppgifter i media om att en stor del av de stulna metallerna från svenska stölder hamnar i övriga Europa eller Asien. Detta är mycket troligt men det är inte den lokala småtjuven som ombesörjer containertransporter av stulen koppar till Kina. Det är oseriösa metallhandlare som utnyttjar samhällets ovilja att ta tag i problemet med metallstölder.

Tjuven säljer kopparrännorna till en lokal oseriös skrothandlare som i sin tur omedelbart säljer skrotet till ett, utåt sett, seriöst och välrenommerat företag som arbetar med metallåtervinning i olika former. Alla inblandade i kedjan vet var kopparrännorna kommer ifrån och hur de har tillgripits men ingen bryr sig eftersom risken för upptäckt är obefintlig med dagens system.

Här, i övergången från den svarta zonen, stöldgodset, via den grå zonen, hälaren, till den vita zonen, dvs normal handel med varor och produkter, kan samhället försvåra transfereringen av varor och pengar.

Det är ju så att om stöldgodset inte hittar en köpare är varan värdelös för tjuven och därmed är varan ointressant att stjäla i framtiden. Vi kan inte stoppa all illegal hantering av skrot och metallavfall men vi kan börja med några små steg:

Återinför kravet på tillstånd för skrothandel. Den som handlar med skrot skall ha tillstånd för sin verksamhet och stå under myndigheternas tillsyn på samma sätt som de företag som handlar med ädelmetaller.
Kräv fullgod legitimation av säljare av metallskrot - återigen samma regler som gäller för handeln när det gäller försäljning av ädla metaller.

Listor och förteckningar över inkommet skrot skall skickas till polisens godsrotlar varje vecka. Med dagens teknik kan digitala bilder av alla inkomna föremål lätt vara en del av dokumentationen.

Det inköpta skrotet skall ligga i 30 dagar innan det får bearbetas, förändras, smältas ned eller säljas vidare. Under denna tid skall polisens godsrotlar undersöka det inlämnade godset och jämföra det med inkomna stöldanmälningar.

Dessa regler är de samma som gäller för alla företag som handlar med ädla metaller och alla rutiner finns redan upparbetade hos polismyndigheterna runt om i landet. Tyvärr är de inte implementerade på samma sätt hos alla polismyndigheter men det är ju en polisiär ledningsfråga som så mycket annat.

Olle Fjordgren (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40428

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra idé om tillstånd. Men det innebär också att det fordras en aktiv tull för att förhindra att metallerna förs direkt till hamnarna.Det behövs därför också tillstånd att föra ut metaller. Hur denna kontroll rimmar med fri handel inom EU vet jag inte. Klart är att stölderna måste stoppas på något vis.

Permalänk | Anmäl #1 Björn Boström, 2011-10-27, 19:54

Elektronisk övervakning av återfallsbrottslingar

Två faktorer är särskilt intressanta:

Den "vanlige" metalltjuven är troligen återfallsförbrytare. Blir han avslöjad, kan han vanligen bara dömas för enstaka brott, varför påföljden blir ett kort straff. Efter det fortsätter han med det han gjort förut många gånger tidigare utan att åka fast.

Tillgreppen sker utomhus på precisa koordinater, som fastställs med hög precision i GPS-systemet.

En metall tjuv bör således dömas till det korta straff som nu är vanligt, men också till några år med elektronisk övervakning efter fängelset. Han tvingas bära en lokator: en GPS-mottagare med mobiltelefon, som löpande meddelar positionen till en central dator.

För att garantera att han tar på lokatorn efter varje laddning av dess batteri, förses han med en fotboja, som bekräftar att lokatorn finns i den omedelbara närheten. En sådan kräver så låg effekt att dess batteri räcker ett år.

Då bäraren vet att hans position loggas, verkar det synnerligen avtändande redan då han utsätts för frestelsen att göra ett tillgrepp. Bevis kommer ju att finnas på hans närvaro på platsen för brottet då det begicks.

Lokatorns intrång i bärarens personliga integritet är svaret på hans förskingring av sitt förtroende genom det begångna brottet. Vi måste klart säga ifrån att respekt för sin integritet kan bara den kräva, som inte krossat samhällets förtroende för sin person.

Förtroende är ingen rättighet. Det måste man förtjäna. Det kan man inte göra i fängelse. Det måste ske genom skötsamt leverne i flera år.

En systematisk användning av lokator skulle drastiskt reducera fallen av metallstölder (och även våningsinbrott).

Permalänk | Anmäl #2 Sture Åström, 2011-10-27, 20:21

Olle Fjordgren tar upp ett stort problem och visar också på lösningen. Det är skrämmande att detta får fortgå eftersom det är samhällsfarligt. Uppenbarligen blundar de stora skrotföretagen då tjuvarna kommer med stora lastbilslaster med uppenbart stulen koppar. Bland de hopplösa återfallsförbrytare som jag arbetat med har det under många år varit en "yrkesverksamhet" att bränna och skala kopparkabel. I min artikel "Fel att påstå att brottsligheten minskar" har jag vägt in också problemet som Olle Fjordgren tar upp.

Permalänk | Anmäl #3 Anders Bergstedt, 2011-10-27, 22:32

Du har rätt Sture. Och skulle lokatorn vara mer avancerad med en kamera och mikrofon och hänga runt halsen så blir straffeffekten värre än fängelse och till en mycket lägre kostnad. Och än viktigare, de kriminella skulle inte ha mycket att välja på mellan isolering i häkte eller att fly landet och tvingas in i ett normalt liv.

Fjordgrens förslag verkar i delar vara mindre genomtänkt. Regelbundna listor med digitala bilder skickade till polisen och någon slags rotationsordning på skrotgården innan skrotföretaget får ta i grejerna är ineffektivt och ger byråkrati. De som har kommit över ett koppartak eller en kabel kan lätta göra en bearbetning så att en identifiering är omöjlig. En lag kan knappast kräva att allt ska kunna identifieras i en kedja bakåt till något slags ursprung. I så fall krävs ett särskilt tillstånd om urspunget är osäkert. Att sätta en avancerad lokator på de mest kriminiella och koppla dessa i realtid till polisen är långt mer kostnadseffektivt.

Och om det vore tillåtet att handla narkotiska preparat lagligt och knarka skallen av sig så skulle sånt här minska också. De rättsvårdande myndigheterna håller som vanligt på med flum.

Men allmänt vad Fjordgren föreslår har nog en framtid. Priserna på de viktiga naturresurserna har som ett genomsnitt ökat realt cirka 3 gånger under de sista 10 åren och anledningen är fallande produktivitet i arbete, energi och investering per utvunnen mängd. Med tiden när all utvinning är slut och människan övergår till en mycket fattig restkultur blir kontroller av det här slaget naturliga.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2011-10-27, 23:03

#3 Anders, du skriver kloka ord. Jag kan bara inte förstå hur myndigheten kan underlåta att ta tag i detta problem, det orsakar ju skador och förluster på tiotals miljoner kronor varje år. Systemen finns hos godsspaningsrotlarna, det är bara att sätta igång och jobba!

Permalänk | Anmäl #5 Olle Fjordgren, 2011-10-28, 09:48

Stöld av koppar i oskyddad infrastruktur, kyrkor etc. är inte stöld.
Det är en krigsförklaring mot hela det svenska samhället.

Individer som tas på bar gärning ska avrättas på plats utan vidare diskussion efter att ha grävt sina egna gravar.

(Nej, jag skämtar absolut inte.)

Permalänk | Anmäl #6 u_17443, 2011-10-28, 20:36

#6 Alf Carlsson...det är ganska intressant att min kommentar får stå okommenterad. Alla vet att den mängd parasiter som plågar samhällskroppen har blivit för många. Alla förstår att tiden för kriminalvård håller på att rinna ut och att samhället, hur gärna man än vill, inte orkar bära hur mycket som helst. Det är alla från myglande företagare som flyttar miljarder för att undkomma skatt, till helikopterligor och "koppartjuvar".
Sverige är ett öppet land, med mycket olåst, Den enda sektor som har en stabil utveckling är övervakning och vaktbolag.
Någonstans passeras gränsen för hur mycket samhället orkar bära och den gränsen är nu uppnådd.
Samtidigt läser vi om den kommunale tjänstemannen som måste halvera ägget till pensionären för att få budgeten att gå ihop.

Detta fungerar inte längre. Det är inte den kommunale tjänstemannen, om hängs ut och sover dåligt, som är boven. Det är alla vi andra som inte kan försvara henne. Och nu ska den andra halvan av ägget gå till att betala finansmarknaderna. Det duger inte.

Den organiserade brottsligheten har passerat gränsen för vad som kan kallas brottslighet. Detta är inte längre en polisiär fråga, utan en militär. Vi befinner oss i förkrigstyskland och vi befinner oss i inbördeskrig.
Ju snabbar vi fattar det, desto mildare blir åtgärsprogrammet.

Permalänk | Anmäl #7 u_17443, 2011-10-29, 07:02

Sture åström, jag håller med dig om din lösning, men jag vill korrigera dig litegrann. Förtroende är en självklar rättighet, åtminstone till en gräns, men när man genom kriminalitet har förverkat förtroendet så måste man förtjäna det åter genom ett hederligt och rättskaffens leverne under ganska lång tid.

Permalänk | Anmäl #8 Simon Åslund, 2011-12-11, 13:07