KD-politiker: Visst ska vi mäta kulturpolitikens osynliga värden

Denna artikel är rent postmodernistiskt flum.

Den postmodernistiska tanken är att tolkningsföreträdet flyttas från eliten (i detta fall kultureliten) till betraktaren. En bok eller en film eller vad du vill har inte ett inneboende väsen, som Platon menade, utan får sin mening genom betraktaren. Detta är saker som filosofer som Derrida, etc. ägnade sig åt.

Betraktaren i plural blir ”marknaden”.

Ulf Lönnberg är en ordbajsare av rang. Han behärskar konsten att prata utan att säga någonting. Vad man på engelska kallar bullshitting. Den måttstock som Ulf Lönnberg förespråkar är marknaden/popularitet.

Kulturen ska alltså tävla mot Walt Disney och Åsa-Nisse på lika villkor. Det blir alltså en Disneyfiering av kulturen.

Hela tanken med högre kultur och konst är att de står över marknaden. Tanken var att Ingmar Bergman inte skulle behöva ta marknaden i beaktande. Han ”tilläts” göra filmer som bedömdes efter en annan måttstock.

Ulf Lönnberg representerar Sveriges mest högerpopulistiska parti. Men denna förakt mot intellektuella genomsyrar hela Alliansen.

Detta kan vändas och vridas på hur mycket som helst. Detta handlar om en sak, eller tre saker som i stort är samma sak. Det handlar om samhälle, kultur och värderingar. Alltså, vilken typ av samhälle, kultur och värderingar vill vi ha?

Alliansen vill ha ett samhälle fritt från värderingar, var marknaden/pengar är den enda måttstocken. Marknaden tar hand om alla våra ”smaker” och ”behov”.

Peter H: Jag håller med dig med vissa reservationer. Bland annat att det skulle vara alliansen som särskilt ägnar sig åt postmodernistisk flum. Jag röstade på Alliansen för att jag fanken inte stod ut med vänsterblockets nymarxism/postmodernism. Genusmaffian är postmodern så att den nästan lättar från marken - alla normer, alla interaktioner, allt skall upplösas, fast samtidigt inte, och att det är motsägelsefullt är borgerligt trams eftersom logik är ett maktmedel. KD är för övrigt det enda riktigt o-postmoderna partiet idag, ja, ok, SD också men jag tänker mig partier som vettigt folk kan tänka sig att rösta på.

Men nog om det... Det här med att mäta ser jag mer som något som kommer från en positivistisk tradition, vilket ju ligger nära nyliberalismen och dess tankegods, vilket får mig till att...

Postmodernismen låter mycket, men det gör VÄLDIGT lite, den dekonstruerar och kritiserar. UTOM i de fallen när den spelar nyliberalismen i händerna, då blåses den upp i en osnygg karikatyr...

Jämställdheten har gått framåt exakt så mycket och på de sätt som det också gagnar nyliberalismen. "Vad säger ni? Öka arbetskraftsutbudet med 100% eller?" -- "Jaaa... varför inte! Vi är feminister!" säger nyliberalierna. Feministerna är givetvis så dekadenta och inte minst fåfänga att de glatt sväljer betet och tror att de för kommandot! På många sätt är jag glad för just detta, för feminismen i Sverige är en OERHÖRT totalitär rörelse - att den påstår tvärt om säger givetvis ingenting alls.

Vidare... Postmodernismens vurmande för det aparta har tagits i anspråk av kapitalismens monopolistiska konkurrens: att alla vill skapa fler och fler nischer för att undgå konkurrens. Vi får ett groteskt utbud av meningslösa varianter, vi odlar en primadonnastil där ingen vill bli trampad på, alla skall vara världsberömda osv. Vem är det som tjänar på detta ändlösa utbud av identiteter som det sägs att vi föds med och hittar och sedan är förtryckta om vi inte får uttrycka med hjälp av en jäkla massa prylar och krimskrams.

Oj, wow. Två texter som diskuterar postmodernism.

Precis vad det postmoderna "är", eller ens om det är någonting alls, är en fråga som förtjänar ett helt eget forum egentligen. Jag är av uppfattningen att det finns en gren av moderniteten som vi kan kalla "postmodern", eftersom begreppet ändå har fått fäste. Men ordet är så oerhört sargat och misshandlat, bland annat av dessa två ovanstående kommentarer, att det knappt betyder någonting längre. Det är kanske ett passande öde för just postmodernismen.

Problemet är bara att det ni kallar "postmodernt" är extremt gamla tankar. Som om Sokrates aporier inte var postmoderna i en väldigt reell bemärkelse. Som om Hegels dialektiska alltid-redan undflyende sanningsbegrepp inte också vore precis samma slags sanningsrelativism som #2 Claes Andersson nu beklagar inom humanvetenskaperna. Eller Nietzsches språkliga kritik av begreppen sanning och lögn.

Relativismen är inte någon ny företeelse, och den är definitivt inte postmodern. Att lägga den vid Derridas fötter allena är ren historieförfalskning.

Om osynliga kulturella värden och transparenta marknadsvärderingar skriver jag mera, men inte här. Det kan man läsa på min blogg som jag har länkat till det här ämnet.

Inga skattepengar till vuxnas kulturutbud. Låt marknaden bestämma genom befolkningens val eller icke val.
Enkelt och rättvist.

Eller så skulle kulturen kunna få bära sig själv? Då får man utvärderingen på direkten, dålig kultur vill ingen betala för, bra kultur vill många betala för? Vi medborgare är inte dumma i huvet, vi vet vad vi tycker om och vad vi vill ha?

Jamenar, varför ska någon behöva hitta på en speciell "kulturekonomi" som ju naturligtvis bara är ett finare ord för godtycke? För det är det som det hela mynnar ut i, vem som känner vem, och vad någon kulturbyråkrat tror sig kunna vinna för personliga fördelar genom att ge anslag till ditten eller datten?

Alltid lika tragikomiskt när borgare sjunger kommunismens lov.

#3 Mattias Irving, om du hade läst mitt inlägg innan du svarade på det så hade du sett att jag placerade Sokrates i det modernistiska tänkandet. Eller snarare dominerade tänkandet fram till postmodernismen.

Det enda problemet med postmodernismen är modernismen. Att någon använde ordet postmodern för 100 år sedan är inte relevant. (Hur du lyckas blanda in Sokrates i detta är bortom min fattningsförmåga.) Postmodernism är benämningen på den tid vi lever i. Vi kan inte använda olika namn för samma saker för då blir en diskussion omöjlig.

Dina tillkortakommanden är dina. Försök inte lägga över detta på världen. Och att du inte förstår postmodernismen är inget argument. Och ingen har lagt relativismen vid Derridas fötter. Du är allt en liten osakligheternas mästare. Protagoras är kanske den tidigaste relativisten som vi känner till vid namn.

Claes Andersson hävdar att Kristdemokraterna inte är postmoderna. Han har delvis rätt.

Postmodernismen har sitt ursprung på universiteten i Europa efter andra världskriget. Den postmodernism som representeras av Alliansen, Timbro och The Discovery Institute identifierades av Lyotard som skräppostmodernism eller eklektisk postmodernism.

Det är intressant att du tar upp Nietzsche. Nietzsche skrev egentligen bara om en sak. Kultur. Frågan om slavmoral/herremoral är en fråga om kultur. Vilken kultur vill vi ha? Och även då Nietzsche inte hade något namn för det så skrev han om postmodernismen. Vi lever Nietzsches mardröm.

Peter H
Berätta för mig varför en del människor ska sitta och avgöra vad som är bra kultur och vad som är dålig? Och sedan ta ifrån medborgarna deras pengar (som medborgarna kunde spenderat på kultur de själva tycker är bra) för att subventionera den "bra" kulturen?

Det är ett groteskt paternalistiskt och människoföraktande synsätt rent principiellt. Och rent praktiskt leder det inte ens till någon sorts "bra" kultur, det leder till att kulturpengar används för politisk propaganda och till "kulturskapare" som känner rätt folk.

#6 Peter H.

Jag misstänker att våra positioner egentligen är tämligen nära varandra, om vi bara nystar ut de begrepp som vi börjat använda oss av här.

Liksom du är jag skeptisk till att låta "haute couture" tävla med andra popkulturyttringar på marknadens egna villkor. Jag är också med dig i ditt generella påstående att KD är populister. Vi är nog också överens om att den eklektiska postmodernismen som pekas ut av Jameson och Lyotard, är av ondo. Postmodernismen som kulturellt tillstånd har kommit att formuleras genom betydligt mer genomgripande krafter än enskilda semiotiker på de europeiska universiteten.

En anledning till att jag anlägger ett historiskt perspektiv är att jag har tagit diskussionen om vad postmodernismen är och inte är vid väldigt många tillfällen, och i nio fall av tio är folk djupt okunniga om vad det är de pratar om och enkelt likställt postmodernism med kunskaps/värde-relativism. Jag har långsamt börjat utgå från ett sådant tankeklimat när jag skriver och därför, mest som ett pedagogiskt grepp, börjar jag med att påtala relativismens långa historia. Jag inser nu att det definitivt inte är nödvändigt i ditt fall.

Ska vi göra ett nytt försök till kommunikation, från nya premisser?

#7 Martin A, pyramiderna i Egypten är ett uttryck för deras kultur. Om folket hade fått bestämma, enligt den postmoderna arkitekten Robert Venturi, så skulle vår arkitektur likna det som finns i Disneyworld. Men eftersom högern vill omvandla allting till en marknadsplats så tror jag inte att vi når så högt som Disneyworld. Jag är rädd för att vi får nöja oss med ett Ullared.

Att du ser politik och människoförakt i Dramaten och Kungliga operan är ditt problem.

#8 Mattias Irving, inte mig emot.

Jag håller med. De flesta som kritiserar Marx (marxism, ”nymarxism”, etc.) vet ingenting om Marx, förutom att han sa att religion är folkets opium. Men eftersom de inte vet någonting om Marx och vad han skrev så har de förvrängt meningen med ”folkets opium”. Och Derrida är ett rött skynke för högern, synnerhet i USA.

#7 Martin A,

det enkla svaret på din fråga är att vi behöver en viss kvalitetssäkring i samhället. Mer genomtänkt kultur hjälper oss framåt som samhällsvarelser, även om den inte alltid är så tillgänglig att den är lukrativ.

På samma sätt som vi har obligatorisk skolgång, ofta mot barnens vilja, så bör vi faktiskt värna att det inte BARA är popkultur som konsumeras. Annars finns risken att vi helt enkelt blir fördummade.

Bibliotek är ett annat område som lätt kan tryckas åt av den som bara tänker i termer av att själv få ut så mycket som möjligt för sina egna skattepengar. Dessa oerhört viktiga kulturinstitutioner står ju också för ett aktivt urval i litteraturen, ett som kanske inte alltid befolkningen själva hade gått med på.

Men vi betalar ju skatt för att vårt samhälle inte ska bli ett särhälle. Vi betalar pengar för att andras barn ska kunna gå i skolan, för att det ska finnas vägar också uppe i Norrland, för att det ska finnas parker där inget företag bestämmer vilka som får vistas och inte. Detta är inte i min mening en fråga om politisk ideologi, utan en livsnödvändighet för att vi ska kunna prata om ett "samhälle" över huvud taget.

#9 Peter H
Antar att du tycker att Frankos enorma gravvalv är stor kultur också?
Att lägga ner enorma resurser på gravmonument över eliten klarar jag mig bra utan.

Och du har helt och hållet fel i din elitism och din snobbism. De absolut bästa filmer jag sett är gjorda i privat regi. De absolut bästa böcker jag läst har varit i privat regi.

Opera, vad är det? Dallas på 18-hundratalska. Har du ens satt dig in i handlingen i någon opera? Jag har inget emot att opera eller teater produceras men det skall inte ske för skattepengar.

#11 Mattias Irving
Men vi får ju inte ens det? Teater och konst konsumeras av en ytterligt liten grupp människor. Och frågan är hur mycket intellektuellt det tillför? Svensk kulturvärld är intellektuella dvärgar jämfört med vad jag kan skaffa mig genom att gå till närmaste bokhandel. Biblioteken är en kvarleva sedan tiden före pocketbokens genomslag när böcker var dyrt att köpa. Nu när E-boken fått sitt genomslag lär de vara helt urmoda. Det om det praktiska.

Det principiella är ju solklart, varför ska vissa människor ha rätt att utnämna sitt eget tycke och sin egen smak till "finare" än andras? Nå, de kan de väl få men att de sedan ska få förfoga över skattemedel som andra hederligt arbetande människor släpat ihop för att leka med i sin lilla ankdam är helt horribelt.

#12 Martin A, självklart tycker jag inte att Francos grav är stor kultur. Ingenting med Franco är stort. Vad jag personligen tycker om opera är inte relevant.

Du kanske inte gör någon skillnad på Stockholm och Ullared. Men människorna i Stockholm gör och de skulle inte byta ut Kungliga operan mot Gekås oavsett vad de personligen tycker om opera. Det är den Kungliga operan (och institutioner som det) som gör Stockholm till vad det är.

Kungliga operan drar in mer pengar till samhället än vad vi betalar i skatt till den, genom turism och liknande.

#14 Peter H
Du har tydligen inte varit i Francos gravvalv, tro mig, det ÄR stort. Jag förstår inte varför du tycker bättre om pyramider men inte om Francos grav? OK, den är inte lika stor som pyramiderna men den är inhuggen i ren granit. Men i princip är det samma sak som pyramiderna?

För övrigt så byter du helt fot här, du menar att kultur är ungefär som järnvägar och tunnelbana, inte lönsamt att lägga men synergieffekterna är positiva. Tja, jag känner ingen som besökt operan i stockholm som turist. Snarast är det stockholms övre medelklass som ränner där. Vidare, OM operan skall bli tungt statssubventionerat av den anledningen så är faktiskt bevisbördan på operan. Till skillnad från andra statssubventionerade sfärer ser jag inget naturligt monopol för kulturproduktion, snarare tvärtom? Jamenar, tågen måste ju samsas på samma räls, inom kulturen finns ingenting liknande?

Sen undrar jag, är du monarkist? Många monarkister argumenterar för monarkins existens på precis det sättet du gör för operans existens? Jag hade liksom för mig att du är republikan och skulle vara spännande att höra hur du slingrar dig ur den jämförelsen.

#13 Martin A,

vet inte vad du menar med svensk kulturvärld, eller att den skulle te sig som en dvärg bredvid en bokhandel. Skulle du ha möjlighet att utveckla detta?

Att teater och konst konsumeras av en liten grupp i samhället behöver inte innebära att det är något dåligt. Det är bara en ytterst liten del av befolkningen som blir tekniska forskare också, men dessa individers utbildning bekostar vi ändå med skattemedel.

Att "haute couture" inte faller alla i smaken behöver inte betyda att den skulle sakna samhällsfunktioner. Intellektuella har historiskt alltid haft en framträdande roll i formulerandet av hur vi ska bygga våra samhällen, i kritiken av det som vi trott varit sant och falskt, i skapandet av nya former för kulturyttringar.

En gång i tiden var homosexualitet mycket illa ansett. En anledning till att den bilden har luckrats upp är att det har funnits människor som akademiskt och politiskt gått i spetsen för förändring för allas värde och rättigheter, i en tid när detta ansetts extremt, som ett "särintresse".

Folk har klagat över att de via skattsedeln har behövt betala dylika "ankdammar" länge än. Men den pengen går till det ständiga och vanskliga projektet att formulera en morgondag som bygger på reflektion och kritiskt tänkande, kreativitet och konstnärliga impulser. Det är en investering, inte en omkostnad.

Svensk konst-kultur är inte uppskattad utanför en mycket trång krets, och bara i sverige. I en bokhandel hittar jag kultur som uppskattas och beundras över hela världen och det kostar inte mer än en hundring och det bär sig självt. Går jag till antikvariat så är det ännu billigare.

Tekniska forskare bidrar till samhället och allas väl. Kultur gör det inte. Som du själv säger så är det snarast att beteckna som en politisk verksamhet och som du vet så är politisk makt ett nollsummespel. Hela argumentet att vi skall betala kulturarbetare för att de ska styra oss är ett nonsensargument. Vill du ha politisk makt, bli politiker.

Och att kulturarbetare skulle vara särskilt kritiskt tänkande var det absolut dummaste jag har hört. Maken till indoktrinerade robotar får man fan leta efter. Svenska kulturarbetare tillför intet till det allmänna men mycket till sig själva och sina särintressen. Och även om så vore, vad de eventuellt bidrar med skulle de kunna bidra med även om de bar sig själva.

Sen överskattar du totalt kulturen. Vad skiljer en dansare från en hockeyspelare, rent intellektuelllt? Ingenting. Samma sak med sångare och i stora stycken skådespelare.

Nämn en enda stor ide som kommit ut ur kultursverige de senaste 20 åren?

Det enda svenska kulturarbetare är bra på är att ha väldigt höga tankar om sig själva och att se ned på folk som inte parasiterar på skattepengar.

Martin A,

det hörs att du föraktar kultur och kulturarbetare. Du tycks mena att kultur är någonting i stil med underhållning "för fint folk", en liten elit som skulle vara elitistisk enbart för att den funnit en kod för att klappa sig själva på axeln och verka förmer.

Det är ett underifrånperspektiv som jag känner igen. Det är inte ovanligt och jag dömer ingen som tänker så. Men det är förfelat och osakligt.

Kultur och politik är direkt sammanlänkade och har så varit sedan tidernas begynnelse. Är Antigone ett teaterstycke eller en politisk kommentar till sin samtid? Har Strindberg eller von Heidenstam inte satt avtryck också på det politiska klimatet och de tankar som yttras där? Vad betydde inte boken "Tyst vår" för miljörörelsen? Hur hade franska revolutionen kommit till utan Voltaire och Rousseau? Är länken mellan Nietzsche och nazismen ett rent påhitt? Var inte filmen Rid i natt en del av danskarnas motstånd mot sagda nazister? Har Picassos Guernica aldrig varit politiskt relevant? Alla förtryckta folks sånger om frihet, från Afzelius till Seeger? Cartarescus postmoderna, regimkritiska diktning mot Rumäniens Ceausescu? Är Solzjenitsyns Gulagtrilogi bara en saga utan substans?

Listan är outtömlig, för ALL kultur kan sättas i ett politiskt sammanhang. Det är först när man inser detta som man också förstår varför det är viktigt att förnya kulturlivet - det för oss framåt som samhälle. Allting slår inte väl ut, men somligt gör det. Att vara kulturarbetare är delvis en fråga om att treva i mörkret, att göra utkast.

Jag vet inte vad du menar med att politisk makt är ett nollsummespel. Möjligen om man tänker sig politiken i termer av partier och mandat, men det är ju en försumbar del av det större politiska sammanhang som vi ingår i som samhällsvarelser. Allt som påverkar vår åsikter, vare sig det är en teaterpjäs eller en Timbrorapport, är politiskt laddat.

Jag hoppas att jag har kunnat illustrera något av varför kulturen har ett egenvärde och bör få sin integritet försvarad, utifrån min egen ståndpunkt. Diskuterar gärna vidare, men det vore i så fall fint att få se lite mer av argumentation så att det inte bara blir rena påståenden, som i #17 och #18.

#19 Mattias Irving,
Så med vilken rätt tas mina surt förväravde ifrån mig för att användas till politisk propaganda som jag alls inte håller med? I och med att kulturen är politisk som du helt korrekt säger så är det särskilt viktigt att den inte förs med allmänna medel. Att du inte kan se det, tja, vad ska jag säga? Antar att alla inte kan vara demokrater?

Och för din information så har jag visst tagit del av "kulturutbud". Jag har bara funnit det tomt på innehåll. Precis som Peter H ovan som inte förstår vad opera är så är svenska kulturarbetare oftast bländade av yta. Om innehåll och bildning vet de föga. Jag kan verkligen njuta av exempelvis Opera. Det betyder INTE att jag inte ser vad det är. Och det betyder inte att jag tycker att folk som inte kan njuta av opera skall finansiera min njutning.

Min gissning är att du i stora stycken håller med on den politiska vinkling som är helt förhärskande i kultursverige. Du talar med andra ord i egen sak, du vill konfiskera andra människors pengar för att få gratis propaganda. Bättre än gratis, hade jag fått behålla mina pengar kanske jag hade lagt dem på ett perspektiv som överrenstämmer med MIN världsbild.

#20, #21

Det finns ingen grund för det du påstår, att kulturarbetare skulle försöka profitera på allmänheten. Finkultur är INTE en lukrativ bransch. De människor som söker sig dit gör det av kärlek till konsten, inte pga profitintresse.

Som jag illustrerade i mitt tidigare inlägg, och som du inte på något sätt säger emot i din text, så är ett levande kulturliv som också vågar vara pionjärt istället för att bara tala till massan, en förutsättning för att vi ska röra oss mot ett mer tolerant och jämlikt samhälle.

Du menar uppenbarligen att ditt egenintresse, att behålla dina pengar för dig själv, har större värde för dig än den samhällsutvecklingen. Med en sådan logik bygger du ett särhälle istället för ett samhälle. Men allt det allmänna som du använder varje dag: Vägar, polismyndighet, läskunniga människor, Internet, etc - Du är varmt välkommen att flytta ut i skogen och avsäga dig detta allmänna och inte betala en krona mer i skatt för allt vad mig anbelangar. Eller flytta till ett gated community någonstans.

#23 Mattias Irving

"Som jag illustrerade i mitt tidigare inlägg, och som du inte på något sätt säger emot i din text, så är ett levande kulturliv som också vågar vara pionjärt istället för att bara tala till massan, en förutsättning för att vi ska röra oss mot ett mer tolerant och jämlikt samhälle."

Detta är en politisk åsikt, om än lömskt förpackad i "håller du inte med mig är du intolerant och älskar ojämligkhet, aka ond". Ungefär så enögt och totalt renons på kritiskt tänkande som jag har kommit att förvänta mig av kultursverige.

"Du menar uppenbarligen att ditt egenintresse, att behålla dina pengar för dig själv, har större värde för dig än den samhällsutvecklingen."

Samma lömskhet här, alla som inte håller med kultursveriges värderingar är egoister som inte vill bidra till (kultursveriges) version av samhällsutveckling.

"Med en sådan logik bygger du ett särhälle istället för ett samhälle. Men allt det allmänna som du använder varje dag: Vägar, polismyndighet, läskunniga människor, Internet, etc - "
Vägar saknar politisk åsikt. Vägar åker man på. Men jag förstår att du försöker låna värde från infrastrukturen för att kultursverige skall få fortsätta att bedriva skattefinansierad propaganda för sin världsbild.

"Du är varmt välkommen att flytta ut i skogen och avsäga dig detta allmänna och inte betala en krona mer i skatt för allt vad mig anbelangar. Eller flytta till ett gated community någonstans."
Här kapitulerar du totalt. Det är precis detta jag har argumenterat i hela tråden, att ingen skall vara tvungen att betala pengar till kultursverige, att det skall vara valfritt. Du har ju själv demonstrerat på vilken ociviliserad grottmänniskonivå era demokratiska värderingar befinner sig på. Du verkar helt oförmögen till pluralism. "Alla som inte tycker som kultursverige är onda bakåtsträvare" tycks vara din hållning.

(En liten ursäkt från mig till Peter H är också på sin plats angående opera, jag tycker oftast att Peter Hs åsikter är helt horribla men ointelligent har jag aldrig tänkt på honom som. Ledsen om det lät så.)

Martin,

din kritik saknar all slags substans. Du ifrågasätter själva idén med skatter genom att säga "varför ska jag betala för något jag inte använder", men du förklarar inte hur du hade tänkt dig att ett samhälle skulle se ut istället. Du verkar inte egentligen ha en egen position, utan ägnar dig bara åt att bua ut det som du ogillar.

Förklara gärna för mig, eftersom jag tydligen är för indoktrinerad av alla mina år på universitetet för att se "sanningen" - hur ska vi få ett rättvist, framåtskridande och tryggt samhälle, om inte alla hjälps åt att skapa det? Ska vi återuppta slaveriet?

Å andra sidan, om du menar att rättvisa för de svaga, trygghet på ålderns höst, demokratiska värderingar, you name it, helt enkelt inte är viktiga - då är vi för långt ifrån varandra för att över huvud taget kunna mötas. Åtminstone i en diskussion på nätet.

Och om du menar att dessa värderingar är viktiga, varför fortsätter du då att så hårt anklaga den kultur som har fött fram dessa värderingar? Jag vill hemskt gärna höra ett tydligt ställningstagande från dig, en förklaring på din bild av hur vi ska leva tillsammans (eller isär) som människor - inte bara negationer och klagan på allt som är fel. Det är så himla enkelt att bara klaga.

"Förklara gärna för mig, eftersom jag tydligen är för indoktrinerad av alla mina år på universitetet för att se "sanningen" - hur ska vi få ett rättvist, framåtskridande och tryggt samhälle, om inte alla hjälps åt att skapa det? Ska vi återuppta slaveriet?"
-En medborgare, en röst. Och om du vill ägna dig åt politiskt propaganda bör du göra det för egna eller frivilligt insamlade medel. Ej genom pengar du konfiskerat med lagtvång.

"varför ska jag betala för något jag inte använder"
-Dina ord, inte mina. Här är du intellektuellt oärlig eller åtminstone slarvig. Vissa saker måste absolut tillhandahållas av en centralmakt. Kultur är inte en av dem. Människor skapar kultur bara genom att vara vid liv. Vi kan inte låta bli. Om någon vill betala för det, gott så. Om inte, tja, kultur skapar vi ändå.

Sen kan jag ju tillägga, alla dessa studier, all denna kultur, och resultatet är en elitistist med förakt för "den stora massan" och med ett mycket skakigt förhållande till demokrati. Inte särskilt väl investerade pengar, är min åsikt.

Jag kan ta ett exempel från mitt eget liv. Jag är mer bildad än de flesta, jag har läst nationalekonomi, historia, litteratur, filosofi, datalogi, en del av det i oxbridge, en del på svenska universitet, en del i egen regi. Jag är flytande på två främmande språk och jag har bott flera år utomlands i olika länder. Jag har säkert läst över 2000 böcker om de mest skiftande ämnen och genreer, skönlitteratur, facklitteratur, biografier, populärhistoria. Jag har alltid noggrannt följt varje samhällsutveckling och alltid haft en intellektuell nyfikenhet i mig och satt mig in i ett antal olika perspektiv och ideströmningar och ideologier och religioner. Likförbannat hade den stora massan rätt och jag fel i euro-omröstningen. Jag röstade för, den stora massan röstade emot. Den stora massan var visare än jag och all min bildning var vatten värd. Jag kunde visserligen sätta ord på och förstå problemen med europrojektet men jag kunde ändå inte fatta rätt beslut när jag röstade. Snobbism och elitism är bara uttryck för brist på förnuft och en missbildad själ. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Jag har gång på gång sett hur vanliga människor är klokare och omdömesgillare än jag. Så kom inte och försök slå i mig att gillimattisvänstern i kultursverige tillför något unikt värde som kräver skattepengar. Låt dem tillföra vad de kan som fria medborgare som bär sig själva. Det har dessutom det goda med sig att de har sin egen röst snarare än att sjunga de sånger som de tror att den som håller i pengapåsen vill höra.

Martin A.

Jag kan inte hålla med om att kultur inte "bidrar till samhället och allas väl". Historien har visat, vilket också har påpekats, att en rad kulturverk har politisk innebörd. Man kan naturligtvis göra kultur som inte har en politisk sida, men jag vill påstå att det är svårt att frikoppla. Men betyder detta att kulturen de facto måste privatfinansieras, för att vissa kulturinstitutioner bedriver kulturverksamhet som har "fel" åsikter?

Jag kan inte säga vad som är "bra" och "dålig" konst utom för mig själv, vad jag tycker är bra eller dålig konst. Men faktum är att i en kulturvärld helt frikopplad staten så vill den kulturen som appellerar till massorna bli störst. Men är den konsten då att räkna som "bra" eller vällyckad? Förmodligen inte för den minoritet som ogillar den. Men om deras favoritkulturverk då upphör att existera, vad så?

Det du förespråkar är en kulturmarknad som premierar de kulturpersoner som kan nå ut till massorna. En marknad som visserligen delvis kan upprätthålla en mångfald, men bara för de resursstarka, för dom som har en god betalningsvilja. För övriga så är privata satsningar, som inte går att fullfinansiera, helt otänkbara. Deras kultur blir då "dålig", eftersom den inte är ekonomiskt lönsam.

I #30 skriver du att "Låt [gillimattisvänstern i kultursverige (sic)] tillföra vad de kan som fria medborgare som bär sig själva. Det har dessutom det goda med sig att de har sin egen röst snarare än att sjunga de sånger som de tror att den som håller i pengapåsen vill höra." Men risken är ju att det är just det som dem är tvungna att göra. Alltså sjunga de sånger som de tror att den som håller i pengapåsen vill höra. Om inte staten är denna pengapåsehållare så är det ju i så fall de stora finansiärerna.

#31 Erik Iversen,
Hellre att de sjunger sånger som medborgarna efterfrågar än att de sjunger sånger som kulturbyråkrater efterfrågar. Och om de nu är så upplysta och har så mycket att tillföra, torde de då inte kunna skapa både och?

Vidare, om kulturskapare skapar kultur som bär sig själv når de fler. Ni talar ju hela tiden om kulturens förfinande effekter (för mig tycks svenskt kulturliv snarast fostra enfald men det är min åsikt). Vore det då inte ett egenvärde att dessa kulturarbetare måste vända sig till en bredare publik?

Nåja, bara en tanke, jag tror jag har lyckats göra mitt perspektiv på detta kristallklart och det räcker för mig :) Ledsen för min hårda och arroganta tonfall, blir så när jag argumenterar. Jag kan inte slå halvhårt liksom. Karaktärsdrag. Och tack för intressanta åsikter.

Martin A,
vilka meriter du har får stå för dig. Den Martin A som jag har diskuterat med hittills slår mig inte som en person som verkar ha slagit upp alltför många sidor inom humanioran, men jag kan givetvis ha fel.

En anledning till att jag uttrycker mig på det skeptiska viset är att du uppvisar ett sånt särdeles tydligt underifrånperspektiv i ditt resonemang om den svenska kultursfären. Och att du förenklar den till en så enkel, homogen vänstergrupp. Det är knappast den boklärdes bomärken, om du förstår vad jag menar. Så med tanke på att vi ju faktiskt diskuterar på internet och ingen vet särskilt mycket om den andre, så hoppas jag att du inte tar det personligt att jag förhåller mig lite avvaktande.

Om vi istället återgår till detta ämne som vi diskuterat - vad som ska bekostas gemensamt och vad som inte ska bekostas gemensamt. Jag har förstått det som att du menar att det inte egentligen finns någon skillnad i kvalitet mellan "högre" och "lägre" kultur. Den kultur som folk vill ha är också den kultur som ska få plats, vilket för oss till en situation liknande debattens argumentum ad populum.

Du menar därmed att kultur skiljer sig från andra delar av samhället, som till exempel äldreomsorg, vägar, telefonmaster etc. Du anför inte på vilket sätt de skiljer sig åt, men hävdar att människor spontant skapar kultur hela tiden, och att den kan bli mer eller mindre framgångsrik.

Du menar samtidigt att kulturen INTE ska föras med allmänna medel, just FÖR ATT den är politisk. Logiskt sett måste det innebära att vi då inte heller bör ha statsbidrag till våra partier, eller tidningsstöd till vår i allra högsta grad politiskt färgade dagspress? Var drar du den gränsen?

Det finns tusentals frågor till som kommer till mig medan jag skriver, men ärligt talat orkar jag nog inte mer nu. Du får väl fortsätta ha dina fördomar om mig och min elitism. Det är tråkigt att samtalet spårade ur, men det fanns nog inte någon annan kurs som det hade kunnat ta.

Martin A.

Ja, tack för debatten.

Ett förtydligande: Jag tycker inte att det att kulturarbetare måste nå ut till en bredare publik alltid är dåligt. Det kan absolut ha ett egenvärde. Men det jag är rädd för, är att produkten man vill förmedla, blir urvattnad eller till och med genomkommersialiserad. Det tror jag inte har ett egenvärde, tyvärr.

Sedan håller jag med om att det är bättre att man sjunger sånger som medborgarna efterfrågar än att de sjunger sånger som kulturbyråkrater efterfrågar. Min huvudtes är likväl att staten bör ha en utjämnande funktion i kulturlivet. Men utan att kulturarbetarna ska behöva sjunga kulturbyråkraternas sånger för att få bidrag.

Nåväl, tack ändå för väl genomförd debatt, enligt min mening.

ARTIKELFÖRFATTAREN ULF LÖNNBERGS KOMMENTAR: Min fundering om att skattefinansierad kulturverksamhet i bred bemärkelse ska granskas, följas upp och utvärderas som all annan skattefinansierad verksamhet sparkade igång kommentarer om adekvata frågeställningar och avvägningar bortom min utgångsfråga. Självklart ska också frågor om kvalitetsbegrepp och åsikter om vad som ens är möjligt (och önskvärt?) att mäta tåla genomlysning. Längs den vägen välkomnar jag de försök som initierats inför årets upplaga av Stockholms kulturförvaltnings egen redovisning. Den kommer förhoppningsvis väcka större uppmärksamhet än den vanligen gör. Inte minst för att mätmetoderna kommer att ifrågasättas. Jag ser det som första steget mot en ett större medborgarintresse för kulturpolitik i allmänhet och en uppmaning till professionen att bidra med sakkunskap om hur och varför kulturpolitiken kan och ska vidareutvecklas.
”ALL kultur kan sättas i ett politiskt sammanhang. Det är först när man inser detta som man också förstår varför det är viktigt att förnya kulturlivet - det för oss framåt som samhälle. Allting slår inte väl ut, men somligt gör det. Att vara kulturarbetare är delvis en fråga om att treva i mörkret, att göra utkast”, skriver Mattias Irving.
-OK, bara vi är överens om att de som tar på sig omaket ”att treva i mörkret, att göra utkast” men som inte kan leva på det utan lönearbete vid sidan också stärker kulturlivet och för oss som samhälle framåt. Det är ju inte sällan samhällsnyttig förnyelse av kulturlivet ser dagens ljus från det hållet.
”Ingen skall vara tvungen att betala pengar till kultursverige, att det ska vara valfritt --- Du har ju själv [Mattias Irving, min anm] demonstrerat på vilken ociviliserad grottmänniskonivå era demokratiska värderingar befinner sig på”, skriver Martin A
-Men hallå - demokrati innebär även inom kulturpolitiken att politiska mål och verksamheter ständigt utvecklas i enlighet med det som rådande majoritet beslutar med respekt för – och inte sällan i samförstånd – med rådande opposition (minoritet). Visst finns det berättigade krav på att begränsa politikens och det offentligas ingrepp i allas vår vardag men också motiverade påtryckningar för ökad politisk styrning. Det är bara en av flera ideologiska skiljelinjer.
När det gäller kulturpolitik ska vi vara särskilt varsamma. Utvärdering ska inte sammanblandas med kontroll eller påtvingat utbud. För totalitära styrelseskick har det genom historien varit logiskt att ta kontroll över kulturens okuvliga krafter/påtvinga medborgarna ”sina” kulturutryck. Modet att inte låta sig kuvas stimulerar och engagerar i dessa samhällen medborgarna att se, förstå och kräva utrymme och rätt för de uttryck(sformer) som de förvägras. Ett samhälle som avhänder sig, hindrar, detaljstyr eller stryper kulturens behov stagnerar och faller tillbaka. Martin A får acceptera att via skatten vara medfinansiär till kulturen liksom till annat som han kanske hellre vill tillgodogöra sig. Martin A: Släpp nyfikenheten loss glädjas åt att inte bli påtvingad en av överheten påbjuden kultur.

"Logiskt sett måste det innebära att vi då inte heller bör ha statsbidrag till våra partier, eller tidningsstöd till vår i allra högsta grad politiskt färgade dagspress? Var drar du den gränsen?"
-Absolut, hundra procent korrekt. Journalisthögskolan och presstödet har korrumperat vår press så enormt att den nästintill är oförmögen att fylla sin viktigaste funktion. Gissningsvis får tidningar mellan 25% till 30% från försäljning till läsarna. Vem tror du att de tjänar? Inom TV så äger ju politikerna produktionen rakt av. Svensk media har blivit ömsom den politiska klassens beskyddare och ömsom en egen makthavare i en extremt osund allians. Om media fick huvudparten av sina pengar från medborgarna direkt så skulle de tjäna medborgarna och bli maktens motpart. Fram för engelsk tabloidpress.

Absolut bör partistödet avskaffas. Vad nytta gör det? Medborgare sluter sig samman i partier för att bättre hävda sina intressen. Låt dem finansiera sina egna partier. Se bara till att de måste redovisa varje krona så att de inte blir för köpta. Mer skattepengar betyder inte bättre politik.

"Släpp nyfikenheten loss glädjas åt att inte bli påtvingad en av överheten påbjuden kultur."

Kan det sägas tydligare? Ödmjukt tack.