Domen mot läkaren visar att rättsväsendet saknat medicinsk kunskap

Det som stör mig i ärendet är att ingen vet hur så pass höga mängder tiopental har kommit in i barnet, så slarvigt får det bara inte vara på en vårdavdelning. Då blir det den högst ansvarige som åker dit på det.
Någon har ju fattat beslut om narkosmedel, någon har fysisk sett pumpat in det i kroppen men ingen säger sig veta nåt, det är stötande.

Vad är det som är så tragiskt (förutom för den närmsta familjen)?. Ett barn som föds tre månader för tidigt (!) har små chanser att överleva.

Döende patienter bör och ska få ordentligt med narkosmedel för att lindra lidandet. Vilken förälder skulle vilja motsatsen?

Domen är dock mycket välskriven. Bristerna i åklagarens bevisning kommenteras på ett bra sätt.
Enl vissa experter kan anrikningen av piodental uppstått på en naturligt sätt i nedbrytningsprocessen. Några stora doser kanske aldrig har getts.
Slarvet att inte journalföra tidigare doser är dock anmärkningsvärt.

#2 Maria Nilsson – Kommentar: ”Någon har ju fattat beslut om narkosmedel, någon har fysisk sett pumpat in det i kroppen men ingen säger sig veta nåt, det är stötande.”

Och hur kan du påstå att någon vet något om detta och ändå inte säger något?

Det är just det som är risken med all form av vård att någon kan göra ett misstag utan att någonsin bli medveten om det misstag som kan vara skadligt och även dödligt för patienten. Sjukvård är trots allt handarbete inklusive all medicinhantering. Det finns otaliga tillfällen som kan få en människa tappa fokus bara för ett litet ögonblick och missminnas vad som pågick alldeles nyss.

Det finns forskning som visar att hjärnan (utan att vi har något inflytande över det) kan rearrangera minnen i bråkdelen av en sekund vilket ändrar ordningen hur vi minns att händelseförloppet skulle ha skett (NewScientist – 8 Oct 2011). Vårt minne är ALDRIG hundra procent pålitligt hur mycket vi än anstränger oss för att göra rätt. Därför kan det exempelvis hända att ett kommafel/fel i kalkylen och den ansvariga personalen kan få en läkemedelskoncentration (Pentothal, tiopental: ”löses i vatten för injektionsvätskor eller i fysiologisk natriumkloridlösning” - Fass) som kan bli betydligt högre än vad som har ordinerats. Men det ändrar inte minnesbilden att man är helt övertygad om att allting gått rätt till. Därför kommer det alltid ske även fatala misstag.

Däremot är det rättens uppgift att försöka fastställa om det funnits uppsåt, dvs att någon bevisligen har haft avsikt att avsluta flickans liv eller betett sig så försumligt att det kan kallas vållande till någon annans död. Men så har rätten inte kunnat fastställa, dvs det går inte rekonstruera händelseförloppet därför att alla uppriktigt kan minnas att de själva gjort rätt.

Det är helt omoraliskt att komma med påståenden att någon vet när sådan bevisning saknas. Med din logik skulle man kunna förklara alla olyckor där det överhuvudtaget finns människor iblandade på båda sidor av händelseförloppet som avsiktliga. Så är det förstås inte inom vården eller övrigt i samhället som någon regel. Det finns folk som begår brott med uppsåt men det förklarar inte alla missöden.

Birgitta Rydberg (och många andra) pratar om rättsväsendet som något homogent. Man får skilja på rollerna, tingsrätten, åklagaren och försvaret. De har olika förutsättningar och var och en given roll i rättsprocessen. Att skylla på "rättsväsendet" i allmänna termer håller inte. Att juridiken skulle negligera kunskap från andra områden är också ett direkt okunnigt uttalande av Birgitta Rydberg.

Birgitta Rydbergs artikel ger uttryck för en frustration som många har då juridiken kan vara rätt fyrkantig i många sammanhang. Kan vara förståelig men knappast kunnigt och Birgitta Rydberg borde nog ha tänkt till lite mer innan detta alster publicerades.

Felet begicks väl när den nitiske åklagaren utan medicinsk kunskap agerade på föräldrarnas anmälan utan att kontakta Socialstyrelsen för mer klarläggande.
Hon tyckte sig ha gjort ett kap, skickade dit två poliser som grep läkaren mitt under pågående arbetspass.

Den här typen av medicinska fall ska inte handhas av en amatörmässig åklagare med "gefundenes fressen" i sikte, utan en kunnig läkarkår som förstår sig på kompexiteten i ett sådant här fall.
Tack och lov att läkaren blev frikänd, allt annat hade lett till kaos för läkarkåren, i tolkningen av behandling i livets slutskede.

Birgitta Rydberg, ditt krav på medicinsk expertis vid liknande fall som detta borde vara en självklarhet. Det handlar om juridisk anständighet att domstol ska agera som juridisk expertis men inte ge sig in på tolkning av medicinska fakta.

Det är nämligen så att den moderna intensivvården ställer helt andra krav på vetenskaplig noggrannhet när man värderar vad som är vad, vad som är liv och vad som är död. Själv dödsprocessen är inte ens någon ögonblicklig händelse utan kan vara en långvarig händelse där inte ens hjärtstillestånd kan markera skiljelinjen när någon är död. Det kända fallet med en norsk kvinnliga läkare som drunknade i ett iskallt vattenflöde och hade andnings- och hjärtstillestånd ca 80 minuter men kunde räddas till livet och nå full funktionalitet som människa.

Vi opererar inte längre i svartvita termer ”levande-död” utan i gråzonen ”pågående dödsprocess” inom vår högteknologiska sjukvård. Detta illustrerar också de operationer där man använder hypotermi i samband med svåra operationer där man måste stänga av människans syresättning och cirkulation efter att ha sänkt kroppstemperaturen till 18 grader då operationsteamet har max 60 (vanligtvis endast 45) minuter på sig utan att patienten får permanenta skador. Då anses patienten befinna sig i en klinisk dödsprocess som börjar den stunden som livsuppehållande behandling stängs av.

Bara detta borde få oss inse att dödens begrepp inte längre är så lätt att definiera och att meningslöst upprätthållande av liv inte gagnar någon eller ens rättsäkerhet, dvs flickans öde i detta aktuella fall att hon ska dö var redan fastställt när man kopplade henne ur respiratorn. Hennes dödsprocess började då med att alla visste att hon inte kunde upprätthålla tillräcklig bra syresättning för att överleva i någon meningsfull tidsaspekt. Att koppla ur respiratorn var en dödlig åtgärd.

Poängen med dessa exempel är att väcka tanken att vår högteknologiska avancerade sjukvård INTE får bli stötesten för personalen och personalens rättssäkerhet, folk som måste befatta sig med den här typen av behandling. Om personalen måste tänka på sin rättssäkerhet i första hand så kommer det att resultera i kvalfull död för många patienter som ligger för döden. Vi har cashat in enorma fördelar med att kunna rädda livet på folk som tidigare med all säkerhet dött och därför måste vi också ta ansvaret att vi inte idkar sådan sjukvård för fullständiga juridiska meningslösheter när själva dödsprocessen redan har initieras.

Vi måste ändra synen på den fysiska döden att den inte lägre är ett ögonblick utan en fysiologisk process som vi har helt andra möjligheter att interferera med dagens avancerade metoder. Den gråzonen måste vi freda juridiskt bortom allt rimligt tvivel när man tagit beslutet att göra avkall på livsuppehållande behandling, dvs låta naturen ha sin gång. Döden är lika naturlig i så fall oavsett om den inträffar tidigare med läkemedel än utan. Att beröva en människa sin positiva prognos med chansen till livet är däremot onaturligt och ska klassas som brottsligt.

Åklagaren kan ju överhuvud taget inte ha satt sig in i ärendet.
Han får - enligt lag - inte väcka åtal när han har så så möjligheter att nå en fällande dom. En förundersökning hade räckt för att konstatera det rätten komfram till.

Jag är så glad över rättegångsbeslutet idag, på denna makabra häxprocess.
Hur ska nånsin ett fjuttigt skadestånd, ens tillnärmelsevis, kunna ersätta läkaren för detta rå-obarmhärtiga? Allt från föräldrarnas riktade hat, polisens chockartade och brutala arrestering på arbetsplatsen, den taffliga åklagaren, inlåsningen i cell, och inte minst den förnedrande rättegångsprocessen.
Jag skulle vilja ge läkaren all världens rikedomar.
Men mest av allt skulle jag vilja trolla bort alla dessa dagar för henne, ända sen rättsrötan började.
Vilken sorgesam tragedi.
http://soldatmamma.blogspot.com

Olle Mellin@helt rätt. Vård av döende är per definition en knepig process där etiska regler ska trängas i samma väntrum som medicinska behov. Med tiden utvecklas ett pragmatiskt synsätt där det för de allra flesta framstår som att lindring är det primära. Men inte riktigt för alla. Låt mig vrida strålkastarljuset från medicin och juridik och i stället lysa upp ett mörkt hörn i rummet där religionen sitter och trycker. Någonstans läste jag nämligen att åklagaren i det här fallet var en tillhörig Pingstkyrkan. Är det så tycker jag vi snarare bör diskutera rättsväsendets företrädares i vårt moderna samhälle. Man kan inte bli pilot med dålig syn. Men tydligen kan man bli rättskipare även om man baserar sin världsbild på medeltida sagor och ägnar sig åt häxjakt.

Men än något annat talar domen om att vårt rättsväsen har alldelens för långa handläggningstider.

3 år och under tiden får den anklagade leva med både oro och trakasserier från diverse galningar. Oacceptabelt. Även om hon vore skyldig så vore den handläggningstiden oacceptabel.

Man har talat om att införa vite för akutmottagningar med långa väntetider. Det är dags att göra detsamma för åklagarmyndigheten.

#12 Tomas Fredriksson – Kommentar: ”Man har talat om att införa vite för akutmottagningar med långa väntetider. Det är dags att göra detsamma för åklagarmyndigheten.”

Instämmer!

Vi stoltserar här i Sverige med att vi är en okorrumperad rättsstat med principen att hellre fria än fälla om tvivel uppstår. Men var är allt detta värt när en samhällsnyttig person vars kunnande dessutom är guld värt får sin karriär förstörd. Det är stor både personlig förlust och samhällsförlust med att vi inte har för många av hennes kompetens. Kompetens är ingen förmildrande omständighet naturligtvis men den förlusten som detta ärende har kostat alla parter är resultatet av den helt bisarrt långa väntetiden innan domen faller.

Det är ju så vulgärt att man antas skipa rättvisa men den vinsten är symbolisk i jämförelse med dess pris i processens samlade skadeverkan.

Ja, en lättnad att denna tragiska Kafka-process äntligen fått ett slut. Vad gäller "medicinsk expertis" så har sådan verkligen inte saknats -- problemet är att juristerna vägrat lyssna på den.
Det har exempelvis redan tidigt påpekats att det enda blodprov som hela rabaldret bygger på troligen var kontaminerat med annat material än blod. Dessutom var båda de utländska experter som först kontaktades eniga på den punkten att det inte kunde ha gått till så som åklagaren påstod ("dödande injektion av tiopental").

Juristerna viftade bort dessa utlåtanden under förevändning att de inte stämde överens! Ja, de skilde sig i detaljer men slutsatsen var densamma från båda experterna.

Efter mycket letande handplockades en tredje expert som mumlade något om "morfin". Detta passade tydligen åklagarsidan bättre. Nu kunde man minsann gå till rättegång!

Hela historien är så absurd att man borde göra film av den.

@#9 - Ja, Häxprocess var ordet!
För detta påminner om 1600-talets häxjakter där kvinnor anklagades för samröre med Den Onde osv.

Hur var det förresten, är åklagaren medlem i Pingskyrkan...?

PS: vad gäller artikelförfattarens förnumstighet om "bemötandet av patienter" (underförstått: barnets föräldrar) så finns det tyvärr rättshaverister som det är omöjligt att hantera på ett bra sätt.
Nu har dessa personer, trots den friande domen, redan åsamkat enorm personlig skada för en oskyldig människa. Läkaren borde tilldömas ett stort skadestånd för denna djupt kränkande behandling, anser jag.

Nja, jag vågar påstå att det hela har handlat om en höger-vänsterfråga.

Vänsterjournalister och dito åklagare tar klar ställning; man vill komma åt just denna kvinnliga läkare av någon anledning, kör loppet ut och får på tafsen.

Att en svensk läkare mördar ett invandrarbarn var den mumman man var ute efter.
Att det stackars barnet bara hade någon minut kvar att leva sopar man under mattan. Huvudsaken är att klasskampen fortsätter. Fy fan.

Harmsenheten vänsterut känner inga gränser över domen.

Ropen skalla:

Juholt - nu mäste du verkiigen rädda oss, hjälp!

Domstolarna får hantera andra komplicerade ämnesområden än det medicinska, som ekonomimål. Sina eventuella kunskapsbrister förbättrar domstolarna med att kalla in experter, som de också gjort i det här aktuella målet.
Sedan kan övertron på expertis slå fel också. För 15-20 år sedan var vittnespsykologer vanliga i vittnesbåsen, tills de fullständiga förstörde flera rättegångar bl a Da Costa-målet, så numera verkar de vara bannlysta från domstolarna, då det ite hörs något om dem.

Så det är bäst, att låta domstolar sköta lagtolkningarna, och sjukvården operationerna. 'En skomakare skall bli vid sin läst', sägs det ju. M a o man skall inte lägga sig i sådant, som man inte begriper. :-)

Jag tycker detta var en vettig artikel.

Jag har själv tänkt följande:

Vore det inte bättre för samhället om åklagare kunde löpa en reell risk att själva bli straffade om dom löper amok och saboterar? Så lär dom sig att skaffa fakta först och försöka döma sedan?

Det kunde gälla för åklagaren i det här fallet. Det kunde också gälla för t ex "BDSM-bödeln" Ulrika Rogland som byggt upp en tung feministplattform på bekostnad av allmänhetens rättssäkerhet.

Det debatteras ju i dagarna att bankfolk får en obegränsad uppsida men en begränsad nersida genom att dom kan öka sin vinst genom extra risktagande och få bonus för det, men bli utlösta av skattebetalarna om deras risktagande går ner i vasken.

Kanske borde samma debatt startas för åklagare? Om dom kan bygga ryktbarhet genom aggressiva åtal som saknar täckning, men slipper straff när sagda åtal visar sig ohållbara, så kanske dom triggas att bete sig på ett samhällsfarligt sätt?

Jag anser att åklagare som underminerar rättsstaten genom att bedriva allmänfarlig politik i sitt tjänsteutövande ska hållas i schack genom risken av straffansvar. Huruvida vi ska implementera fängelserisk eller pöbelstryk i sagda fall är naturligtvis en öppen fråga.

Jag ser att denna absurda rättegång skapat stor förvirring hos många människor. Vissa tycks inbilla sig att läkaren kunnat dömas för mord om det kunnat visas att hon gett stora doser smärtstillande medel till det döende barnet. Det hade hon INTE:
Jag citerar ur Torbjörn Tännsjös artikel i dagens DN --

..."Sådant påskyndande av döden har stöd i riktlinjer från det svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Redan 1991 skrev man: ”Läkare får under inga omständigheter vidta åtgärder med det primära eller huvudsakliga syftet att avliva en patient, även om det sker på patientens uttryckliga begäran eller av barmhärtighetsskäl. Däremot har läkaren rätt att i smärtlin­drande syfte ge smärtlindrande medel även om doserna kan bli så höga att den dödliga utgången påskyndas.”...

Läs den sista meningen en gång till, så kanske ni fattar att åklagaren i detta mål egentligen borde sitta på de anklagades bänk.

#19 Kai Virihaur – Kommentar: ”Däremot har läkaren rätt att i smärtlin­drande syfte ge smärtlindrande medel även om doserna kan bli så höga att den dödliga utgången påskyndas…”…!?

Jo-då, det är entydigt skrivet att läkaren har rätt att ge medel som påverkar människans medvetande och smärtupplevelse när indikationen är smärtlindring, ångestdämpande även om det förkortar patientens liv.

Däremot får inte läkaren ge några andra medel som saknar indikation för smärtlindring, ångestdämpande endast i syfte att förkorta patientens liv. Obefogad kaliuminjektion som definitivt kan förkorta patientens liv är absolut inte tillåten.

Och detta innebär att åtalet var grundat på felaktiga antaganden och bristande kunskap om vad som står i föreskrifterna samt oaktsamhet i den noggrannhet som krävs för att fastställa sådana provresultat (dvs man ska ta två prover i stället för en) som lades som bevis för åtalet.

Det är mycket som har varit konstigt med den här rättegången. Varför tilläts folk babbla om hur stressigt de hade det och vad de kände? Det är väl helt irrelevant? Hur stressad jag än må vara så mördar jag väl inte?
Och sedan journalföringen, som verkar vara under all kritik! Hur många andra fel kan inte begås om man inte dokumenterar? Det behövs en rejäl utredning av arbetsförhållanden och dokumentation i vården.