Barnläkare: Märkliga uttalanden av advokat Althin

Om författaren

"I detta arbete ser vi många varianter på hur olika föräldrar går in i och ikläder sig rollen som föräldrar till ett svårt skadat barn."

Detta förklarar ju till viss del varför många föräldrar lastar över en stor del av ansvaret på samhället. Inte minst det ekonomiska ansvaret.

Jag menar att det är något märkligt med att en förälder ikläder sig ansvaret som förälder. Det ansvaret borde man få per automatik.

För övrigt anser jag att barnbidraget borde behovsprövas och bostadsbidraget dras in för de som bor i bostadsrätt eller villa.

Det är ett av många tvivelaktiga fall där det kan diskuteras om läkare står över lagen.

RS hänvisar till att flickans chanser vår dåliga redan från början. Läkarens och övrig vårdpersonal ska endast göra vad man kan, det är allt man kan göra. Att chanserna från början var dåliga innebär inte att det kravet bortfaller.

Om vi nu antar att provresultatet är riktigt så administrerades en skyhög dos med tiopental. Läkaren gav tidsmässigt nära flera sprutor med okänt innehåll.

Vi får lita på att domstolen gjort rätt och friat läkaren.

Men av den reaktion som fallet mött, långt innan det var avgjort i domstol, där etablissmanget på landets ledarsidor och läkarkåren beklagade sig högljutt över domstolens prövning. Man utgår från att högstatus-personer som läkare inte kan ställas inför rättslig prövning.

Jag minns ett annat fall. Jag avser bara hänvisa till vad jag läst i tidningen: En läkare struntade att som planerat att handleda en annan läkare under utbildning. Det gjorde han nu bara på mobilen, varför jo han planerade en resa till utlandet. Patienten - en ung kvinna - blev ett vårdkolli för resten av livet.

Det rättsliga systemet för patientskydd är undermåligt i Sverige. Att som enda reaktion till exempel ha en så kallad varning från Socialstyrelsen, betyder ingenting för läkaren eller sjukhuset.

Att Socialstyrelsen går ut och säger att: Det här är oerhört allvarligt, är ringa tröst för patienter och deras anhöriga.

Rättslig prövning måste i ökad utsträckning och i allvarliga fall utföras som brottsmål. Man kan göra fel, men man kan inte hur stora eller hur många fel som helst.

Mindre fel kan Socialstyrelsen handlägga. Men även där måste finnas flera sanktioner såsom löneavdrag införas. Kan poliser få löneavdrag så kan läkare också få det.

Sjukvården har hand om mångmiljardbelopp, patienterna måste till större del än idag kunna få ekonomisk ersättning.

Ersättningsbeloppet understiger idag för det mesta 20 000 kronor. Närmast ett hån.

Idag råder en kallhamrad attityd i vårt land och i vår kultur, bara pengar räknas, om patientskadorna påverkade sjukvårdens budgetar mera så skulle de minska. Dåliga läkare får då ingen anställning.

Det finns ju läkare idag - med alla moderna hjälpmedel - som nästan kan utföra mirakler och de ska ha all credit. Men läkarkåren tar det som fullständigt självklart att de ska stå utanför lagen.

Men gamla tider är nu förbi. Kungen och diplomater kan inte åtalas men läkare bör i vissa fall kunna åtalas i domstol. Trots elitens högljudda protester.

Möjligen kan man från sjukvårds-håll ta till sig att många anhöriga inte känner att de fått en bra förklaring. När ett barn dött borde man erbjuda ett slags debriefing, där föräldrar får tala med både de inblandade läkarna och med annan erfaren expertis som kan ge dem svar på svåra frågor. Då kunde man försöka ge ett händelseförlopp och kanske hjälpa dem att gå vidare.

Kanske en erfaren barnläkare, som artikelförfattaren, skulle vara en större tillgång för föräldrar som vill veta än vad advokat Althin någonsin kan bli. Men fanns sådan expertis tillgänglig för föräldrarna? Fick de erbjudande om att sitta ner med de inblandade läkarna, gå igenom journaler och tala om vad som hänt? Mina egna erfarenheter av sjukvården säger att det knappast var så.

Idag skickar man ofta upprörda anhöriga till kurator eller psykolog. Det må vara välment och visst är det så att frågorna delvis är en del av sorgeprocessen, men kuratorn vet ju inte vad som hänt.

Föräldrarnas situation är en smula tragisk, om de gick till domstol för att få svar på vad som hänt. Självklart får de inget svar på komplicerade medicinska frågor i en domstol och är det så att advokaten lovat dem sådana så är han djupt oärlig.

Jurister kan ingenting om medicin och är heller inte intresserade, om det inte är ett brott som har begåtts. Det betyder att det enda svar de kan få i en domstol är huruvida det går att bevisa att den anklagade har gjort något kriminellt. Nu var det inte så och därmed har juristerna inget att tillföra.

Men sjukvården... De hade kunnat hjälpa.

I tillägg kan jag påpeka att man vid felbehandlingar måste fundera noga över vad ansvaret ligger.

Ta de så kallade tiopotensfelen, som beror av att datorsystemen inte är utformade så att de varnar vid felaktig dosering. Tiopotensfel har lett till flera dödsfall. Se länk:

http://www.dn.se/sthlm/ny-feldosering-av-medicin-pa-astrid-lindgrens-bar...

Vid tiopotensfel ligger ansvaret bara till viss del på den enskilda individen. Ansvaret ligger också hos sjukhusledning och Socialstyrelse. Ett annat exempel kan vara om en läkare eller annan vårdpersonal tilldelats orimligt lång arbetstid, då måste hans personliga ansvar minska vid felbehandling.

Slutsatsen är att man måste väga individansvar och systemansvar mot varandra. Men i sista ände måste någon alltid stå ansvarig.

#5. Helt rätt.

Till saken hör också att den sköterska som gjorde misstaget med koksaltlösningen tidigare påtalat till kliniken att det var risk för fel. Tydligen fanns de olika saltlösningarna i exakt likadana åttakantiga flaskor som låg bredvid varandra i en vagn där det var halvmörkt och svårt att se etiketterna. Fel flaska betyder uppenbarligen livsfara för patienten. Lägg till stress på det så har man en katastrof som väntar på att hända. Förslaget var att man skulle byta förpackning så att det gick att se på flaskan vilken sorts saltlösning det rörde sig om. Det finns andra former också, t.ex. fyrkantiga flaskor eller ovala.

Ledningen struntade i anmälan och vägrade byta.

Linnea-fallet var inte första gången ett sådant misstag med saltlösningarna skett, bara första gången man misstänker att det kan ha varit bidragande orsak till ett dödsfall. De andra hade tur och överlevde.

Visst har vårdpersonalen ett personligt ansvar för misstag, men jag tycker också att sjukhusledningen bör få sin släng av sleven.

Tomas F, man behöver alltså mycket noga tänka över ansvarssystemet samt i varje enskilt fall utreda individansvar och systemansvar.

Vi vet ju att en del av vården går på knäna.

Sedan finns det ett organisatoriskt fel som innebär att folk som rätteligen borde kontakta primärvården istället kontaktar akutvården. Det kan inte tillåtas fortsätta.

Här ligger ansvaret hos Alliansen samt särskilt hos Socialminister Göran Hägglund.

@ Dr Eleph@nt. Det finns nog mycket få läkare som tycker att läkare ska stå utanför lagen. Mord, dråp, misshandel, förskingring, stöld mm har alltid och kommer fortsättningsvis också att utredas av polis och åklagare. Ditt inlägg är en ganska vanlig, men likafullt tråkig, typ av vulgärretorik där läkare utmålas som några arroganta typer ur ett högre kast.
Åtalet och påföljande rättegång har väckt mycket uppmärksamhet av en rad mycket förståeliga skäl. Det har handlat om ett barn, det har handlat om vård i livets slutskede, det har handlat om vilka slutsatser man kan dra av ett helt unikt, abnormt fynd i den rättsmedicinska undersökningen.
Det har förvisso gjorts övertramp i kommentarerna, men det är också närmast unikt att en åklagare springer ut och talar om "dödscocktail" och en annan åklagare publicerar debattartiklar om det egna åtalet.

Det intressanta i domslutet i den nyss avslutade rättegången är ju att tingsrätten i sitt resonemang i stort ger rätt till alla de som ifrågasatt åtalet från första början. Man kan alltså inte gilla ett åtal som bygger på ett högst osäkert prov. Ett prov som förorsakat polishämtning, häkte samt två år av osäkerhet och i princip yrkesförbud för den utpekade läkaren.
Att du med viss motvilja, tycks acceptera tingsrättens dom är rätt talande. Men för många andra är det en bekträftelse på att vi iaf har en viss rättsäkerhet i det här landet.

När man läser dina tankar om ansvar framgår det ju att du inte har som främsta intresse säkerheten i vården utan att det är bestraffning du är ute efter.
Det finns problem med Socialstyrelsen ansvar. Men att som du tycks tro, systemet med varningar, deslegitimering eller prövotid saknar preventiv effekt är helt fel. Långt innan det började bli vanligare med civila mål i sjukvården har sjukvårdspersonal alltid känt av närvaron av Ansvarsnämnden och det har också lett till mycket av den slags vård där man ständigt försöker hålla ryggen fri, med onödiga undersökningar och behandlingar för att inte tala om ett rent dokumentations-raseri, som faktiskt hotar vårdkvaliteten.
För att anknyta till själva artikeln så är det har varit helt vilseledande av Peter Althin att förespegla föräldrarna att de skulle få någon slags större klarhet i och med denna rättegång. Det har heller aldrig varit dess syfte.

Mats H, du nämner inte mycket om det barn som avled, först fick barnet en tiopotens för mycket av koksalt sedan uppstår det frågor kring dödsfallet med tanke på tiopentalet. En av de högsta doser som uppmätts.

Det hade varit mycket konstigt om man inte gjort en grundlig undersökning och rättslig prövning av ett sådant fall.

Jag respekterar domstolens utslag neutralt utan motvilja som du tycks tro. Jag konstaterade bara att utfallet var som det var.

Straff har vi alla andra sammanhang, det som gäller för andra gäller också för läkare. Nej, ni kan inte stå utanför lagen.

Du fokuserar mycket på läkarkåren och olägenheter för dem. Men hur blir det med de barn som får växa upp utan mamma, i det fallet som jag exemplifierar ovan.

Och läkare blir förresten mycket sällan bestraffade för något, så där ger du en felaktig bild av verkligheten.

Alla egocentriska människor tror att de är hela världens mittpunkt. Men så är inte fallet.

1.Angående barnet. Det har beskrivits många gånger bl a i just i denna aktuella artikel som kommentarerna berör och det är en tragisk historia för alla parter, men ffa givetvis för föräldrarna. Behöver det sägas? Det är också uppenbart att föräldrarna mycket tidigt försökt hitta någon att skuldbelägga för att barnet föddes för tidigt, för att barnet hade tecken till hjärnskada vid födseln, för hjärnblödningarna, för att barnet dog. Om den felaktiga koksalt-infusion ö v e r h u v u d t a g e t hade ngt med hjärnskadorna att göra är tveksamt. Vilket socialstyrelsen skriver i sitt utlåtande. Däremot är det ett "kardinalfel" att ge fel styrka/fel läkemedel, vilket i princip Ansvarsnämnden och Socialtstyrelsen alltid ger en varning för.
2. Angående straff. Det är princip det jag menar, läkare döms för mord, våldtäkt m m (vg se fallet Troilius t ex) men du menar alltså att man ska bedriva process i fall som berör själva yrkesutövningen eller? Vad har du siffror som skulle visa att läkare bestraffas annorlunda än andra människor?
3. En viktig skillnad i Sverige gentemot t ex USA, är att i Sverige har man ett betydligt bättre socialt skyddsnät i händelse av handikapp, skador etc. och för övrigt också rättshjälp. Vilket i någon mån kan ursäkta de låga ersättningsbeloppen. Man ska heller inte glömma att om en privatperson stämmer en läkare i USA och förlorar kan den personen bli helt ruinerad ekonomiskt om den inte är väl försäkrade.
4, Angående mamman som blev ett vårdkolli är det ju omöjligt att säga någonting om det eftersom du inte nämner några detaljer.
Astrid Lindgren fallet däremot är ju väl känt.

Artikeln verkar något förvirrad på en avgörande punkt: Den dagen då barnet dog var faktiskt alla inblandade helt på det klara med att detta barn faktiskt var döende!
Artikelförfattaren beskriver saken som om barnet kanske inte alls var döende, utan dog som direkt följd av en tiopentalinjektion. Detta är helt horribelt, men kanske har ett samband med den allmänna förvirring som åklagarens agerande i fallet lyckats sprida. Åtalet har byggt på idén att barnläkaren skulle ha PÅSKYNDAT barnets död genom en överdos tiopental.

Redan detta är absurt, eftersom det finns klara etiska riktlinjer som säger att smärtlindring i livets slutskede får ges ÄVEN om den skulle göra att döden inträffar något tidigare än den skulle gjort utan smärtlindring.

Det är alltså fullständigt irrelevant, juridiskt sett, om tiopental påskyndade dödsfallet eller inte. Hur åklagaren egentligen tänkte när han drev detta till rättegång (och varför han tilläts göra så) är en gåta för mig.

Vad åklagaren nu lyckades med var att dels gravt kränka och förnedra en hederlig barnläkare som oklanderligt skötte sitt jobb, och dessutom att sprida förvirring om vad saken egentligen handar om.

Mats H, det är olagligt om så vore fallet att ge aktiv dödshjälp i Sverige. Det är därför som det var ett brottmål.

Man kan diskutera om man inte ska ändra lagen, om den allmänna opinionen så anser, så att man kan ge aktiv dödshjälp. Men så länge gällande lag kvarstår måste ALLA följa denna.

Det är kuriöst att du - som du nu försöker slingra dig ur genom att hävda att det är självklart - att du ägnade så lite utrymme i din text till patienten och deras anhöriga.

Man måste väga olika intressen mot varandra läkarintressen mot patientintressen. Tyvärr är det så att läkarintresset av att slippa alla sanktioner får alldeles för stor tyngd idag i Sverige. Detta bör ändras.

En annan åtgärd som skulle förbättra patientkvaliteten är att utbilda ett ständigt överskott av läkare. Det är svårt att i förväg veta vem som kommer att fungera som kliniker, har man ett överskott kan man sparka de olämpliga.

Nu är det tyvärr så att läkarförbundets stora inflytande på nuvarande policy innebär ett ständigt underskott på utbildningsplatser. Underskottet säkrar höga löneökningar för läkarna.

Ännu ett exempel på att det som är bra för läkarna inte är bra för patienterna.