S talar vänster och handlar höger

Nja. Man läste och läste om vridningen åt höger och väntade att författaren skulle argumentera för att så var fallet. Så kom till slut det här med skuggbudgetens a-kassa och sjukförsäkring. Inga små frågor i princip, men som bevis på att vänsterretoriken är en bluff, var det lite tunt.

Wikström har helt rätt!

Tacka vet jag den goda Mona! Är nog inte helt ensam om att sakna denna karismatiska och ûber-intelligenta kvinna med panach och sting i blicken.

Visst, hon har dyra vanor. Schweizisk choklad, Louis Vuitton-väskor från Paris, semestrar på Mauritius... Som man hade hon dock kommit undan billigt.

Fy skäms på er kvinnohatande misogynister!

Berit von Gyllencreützer af Björkesund och Helgö - al Abdulhassis

Socialsekreterare på Lidingö & Debattör

http://batikhaxanberit.blogspot.com

Patrik Wikström har väl rätt i princip i att sossarnas otydlighet är ett problem och att problemet blir extra jobbigt när ledaren Håkan Juholt byter åsikt lika ofta som andra byter kalsonger, t ex i Libyenfrågan.

Men sossarnas största problem är knappast att Juholt är en svag ledare. Det största problemet är att svenska folket har rört sig väldigt långt åt höger jämfört med Palmes glansdagar medan många av dom partiaktiva drömmer sig tillbaks till fornstora dar och vägrar inse att världen, väljarna, och dom bästa svaren på våra politiska problem har förändrats.

Tidigare analyser och licentiatuppsatser i all ära, det skiner igenom ganska tydligt i den här artikeln att Patrik Wikströms hjärta klappar till vänster. Det är inget fel med det, men om sossarna ska vinna några val så ska borde dom inte anpassa sina praktiska förslag till klasskampsretoriken utan snarare anpassa sin retorik till den verklighet som vi nuförtiden har att hantera.

Den ende som förstått att Juholt är omöjlig som partiledare är Juholt. Denna insiktsfullhet skulle kunna tyda på att han är den lämpligaste. normalt brukar det vara tvärtom i ett ledarskap att själva insikten förvandlas till åsikt och omnipotens. Det är nog vanligare med chefer som är så värdelösa, så om dom kom till insikt, skulle vittra sönder.

"Jag har erfarenhet av att göra politiska analyser." skriver licentiaten.
Det har vi alla kära du. Det är själva grundelementet i hela demokratin.

Här har vi dock en politisk analys som är så full av guld och diamanter att man aldrig får nog av att lyssna på den. Analysens kvalité och träffsäkerhet är nästan materialiserad som en välhängd oxfile som inbakas i gorgonzola på bädd av kronärtskocka. Det är sista flaskan Amarone från 2002, en molnfri himmel längst uppe på Mount Everest, en tillbakablick mot jorden på väg till mars.

Ta chansen att lyssna till denna skalpell som skär det exaktaste snitt av sin egen tyngd, som får laser att framstå som trubbigt:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3718

Hälsningar
En med erfarenhet av att göra politiska analyser.
Som dessutom stämmer.
Hela tiden.

Om vi lämnar bidragsystemen därhän.
Så borde en S-regerings främsta mål vara att skapa jobb och ge förutsättningar för att arbetarna ska få reallöneökningar.

Det var länge sedan en S regering åstadkom något sådant.
Det är lite humor över det hela att de som gjort de är de bogeliga.

Patrik Wikström missar att Juholt i strid med s-partiets växande grupp av kärnkraftsmotståndare är kärnkraftskramare. Kärnkraften är, oavsett vad de stora medierna och alliansen vill låtsas om, vår tids ödesfråga.
Allt fler blir medvetna om att de uppgraderade svenska reaktorerna blir mer farliga för var dag som går. Det är bara att studera det växande antalet nödstopp. Inte minst O-ettan i Oskarshamn.
http://runelanestrand.wordpress.com/2011/10/29/lakare-och-sjukskoterskor...

Som "sunt förnuftare" - med växlande framgångar i den attityden, tror jag vi ska tona ner mycket av vår politiska debatt.
Det handlar om INTRESSEN och intresset ljuger aldrig, hävdade Marx.
(I det avseendet bör vi ha kvar Karl Marx i svensk politisk debatt).
M hävdar att det företräder allmänintresset. Det är faktiskt en tydligare markering än vad det verkar uppfattas som. Det kan vara en antydan till uppgörelse med en korporativ tradition.
Sedan är saken att göra konkret politik av det!
(Anpassning av Sveriges lagar till EU vad gäller medborgarrätten är sak nr 1, men sitter fortfarande i långbänk).
Det har funnits/finns tendenser/ambitioner i alliansen åt det hållet, men det måste bli tydligare.
Att S vinglar sedan länge är för att partiet inte kan finna andra intressen att företräda än bidragstagare och offentligförsörjda bidragsgivare. "Arbetarklassen" har övergett partiet mer än man kan tro. "Arbetare" är enligt S dess ombudsmän!
S befinner sig sedan länge i en desperat situation och den har har ingenting med vare sig sig Toblerone eller felaktiga bostadsbidrag att göra.
Oförmågan hos S att förändra sig har helt och hållet med olika intressen att göra. Ska partiet gå vidare, måste det stöta sig med någon. Partiledarbyten är bara kosmetika. Även om partiet byter från Barbie till en georgisk dragspelare, förblir de grundläggande problemen desamma.
Jag är gammal SSU-are och uppvuxen i ett socialdemokratiskt hem med en far som var lokalplitiker för S. Jag tillhör inte dem som "inte känner igen sig" i partiet. Jag känner mycket väl igen jakten på offentliga uppdrag (kanske bli landshövning om man kan slicka rätt fötter).
Om S inte kan förnya sig med trovärdighet, är partiet på väg mot sitt slut. Socialdemokraterna i Danmark, Norge och Finland har sökt nya vägar. Men det är S i Sverige rädd för att göra. "Man vet man man har, men inte vad man får".
Snart är det ingenting kvar. Det går inte i längden att bygga trovärdig politik på egentintresset hos ombudsmän, kommunsekreterare, fritidspedagoger, byrådirektörer och allt vad där tillhör. Till "tillbehören" hör attityder till teknisk, kulturell och social utveckling som de inte förstår annat av än att det KAN hota deras egna intressen. (LO är faktiskt teknikanhängare, vilket kan vara förklaringen till motsättningarna mellan LO och SAP).
S är idag ett rädsloparti, inte en politiskt rörelse som kan driva någonting framåt av rädsla för att göra någonting fel som kan hota dess intressen. Att man driver sjuka, arbetslösa och lågavlönade sjukvårdsbiträden framför sig är bara billig politisk taktik.
Juholt ger intryck av att vara en sympatisk person, men han är möjligen bara en marionett i maktkampen mot de få intellektuella socialdemokrater som finns kvar.
Det är kanske just dessa som måste bort för att perspektivlösheten ska ta full kontroll.
Av Juhotls disparata uttlanden att döma, är det det som är den hållning som ska drivar fram en kommande valseger. Det går inte, vilket inses av åtskiliga socialdemokrater. I alla fall de som är det av ideella skäl.

Om "S talar vänster och handlar höger" vad skiljer då S från M?

Juholt visar ju övertydligt skillnaden mellan sin retorik och praktik. Då barn vräks för att deras föräldrar inte kan betala hyran låter han samhället betala sitt och sin kulbos boende i Stockholm. Partisekreterarens Jämtins raljerande över att Juholt trakasseras för att inte följa obefintliga regler visar att de hör till den socialdemokratiska adel som anser sej åtnjuta moralisk immunitet.

Ett problem är också att det finns många bra socialdemokrater som som inte kommer fram. Det är många av de unga som är så.

Partiprogrammet är bra och väldigt mycket vänster, men det är många stora politiker som struntar i vad som står där och kör bara sitt eget race. Som Juholt och andra gråsossar.

Det är väldigt irriterande och egentligen hände det bra förändringar när Mona blev partiledare. Hon är väldigt seriös när det gäller frågor om mänskliga rättigheter, miljön, rättvisa och feminism som många av partiledarna har struntat i som Juholt.

Tyvärr så är det nog lättare att vara man i politiken.