Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-10-20 06:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Om inte regeringen gör något åt den misslyckade a-kasse-politiken får alliansen finna sig i berättigad kritik för brister i stödet vid arbetslöshet och för att ha övergett sina vallöften. A-kassan måste bli obligatorisk, skriver Lars Tobisson, legendarisk moderat riksdagsledamot och tidigare partisekreterare.
Lars Tobisson är fil dr i statsvetenskap och tidigare moderat riksdagsledamot mellan 1979 och 2001. Han var bla partisekreterare och gruppledare. Medlem i finanspolitiska rådet.
I senaste numret av Ekonomisk Debatt har Lars Calmfors presenterat den analys och de slutsatser beträffande arbetslöshetsförsäkringen som finanspolitiska rådet under hans ordförandeskap enigt gav uttryck åt i sin rapport från maj månad i år. Han konstaterar att denna viktiga socialförsäkring även efter de senaste årens reformer uppvisar påtagliga brister och förordar bl a att den görs obligatorisk och konjunkturberoende, så att den blir mer generös i dåliga tider än i goda.
I anslutning till artikeln uppmanas rådets dåvarande ledamöter att ge sina kommentarer. Vad avser de ekonomiska resonemangen har jag inget att tillägga. Men förklaringen till att arbetslöshetsförsäkringen inte fungerar är i grunden inte ekonomisk utan politisk. Det är inte matematiska formler som kan driva fram en förbättring utan politisk beslutskraft, spetsad med lite djärvhet.
Ända sedan jag för över 40 år sedan som utredningschef i SACO tog initiativet till vad som idag är den största erkända arbetslöshetskassan, Akademikernas, har jag varit övertygad om att den hittills gällande ordningen med friviligt medlemskap i fackligt anknutna kassor måste ersättas med en allmän arbetslöshetsförsäkring av liknande modell som sjukförsäkringen.
Bakom socialdemokraternas vaktslående kring den hävdvunna lösningen ligger strävan att stärka banden mellan arbetarrörelsens politiska och fackliga grenar. Men tillkomsten av kassor för tjänstemän och olika företagarkategorier har medfört att överensstämmelsen mellan yrkestillhörighet och kassaindelning är dålig. Följden har blivit att en och samma individ idag ofta kan välja mellan flera kassor med högst skiftande genomsnittlig arbetslöshetsrisk och skilda avgiftsnivåer och att en stor andel av de yrkesverksamma inte har något arbetslöshetsskydd alls.
Calmfors diskuterar modellen med fackligt anknutna kassor utifrån hypotesen att den främjar fackligt medlemskap men konstaterar att ekonomisk forskning inte kan ge svar på frågan om detta är önskvärt. Därmed avfärdas det som en politisk fråga. Men det är här som själva roten till problemet finns. Och väl så framträdande som strävan att främja fackligt medlemskap är den i motsatt riktning verkande möjligheten att stärka socialdemokraterna politiskt.
De borgerliga partierna har i såväl riksdagsmotioner som partiprogram och regeringsförklaringar förordat en allmän arbetslöshetsförsäkring. Men liksom i övrigt på arbetsrättens område har alliansregeringen inte velat utmana det stora oppositionspartiet utan sökt finna en lösning, som byggt på den nuvarande kassastrukturen. Som kunde förutses har detta visat sig omöjligt. Därmed har vidtagna partiella förändringar framstått som otillräckliga och t o m i några fall kunnat beskrivas som verkande i fel riktning.
Här är nu plats för en större frimodighet. Vi får aldrig en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring, som fyller det dubbla syftet att erbjuda individen skydd vid inkomstbortfall och stimulera till mer aktivt jobbsökande, förrän det etableras en ordning som omfattar hela arbetskraften och som baseras på en annan indelningsgrund än det brokiga mönster som blivit följden av att olika intressegrupper valt att organisera sig efter skiftande principer.
Fortsatt undfallenhet för socialdemokratiska anspråk på företräde i beslut som gäller arbetslivet skulle för alliansens del innebära både att intagna principståndpunkter och givna vallöften överges och att regeringen får finna sig i berättigad kritik för brister i stödet vid arbetslöshet.
Den som ändå tvekar men är lite historiskt kunnig kan dra sig till minnes att när en borgerlig regering vid 1920-talets slut drev igenom arbetsrättslig lagstiftning om bl a kollektivavtal och arbetsdomstol, utlöste det vilda protester från socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen, som kom till uttryck i politiska strejkaktioner och gatudemonstrationer. Ganska snart - och än idag - kom dock dessa beslut att betraktas som hörnstenar i den svenska modellen.
Även borgerliga debattörer sågar nu regeringens A-kassepolitik. Har de rätt i sin kritik?

Varför har inte LO en gemensam A-kassa?

Bekämpa alliansregeringens låglönemarknad

Obligatorisk a-kassa falsk trygghet

A-kassan bör ta högst en månad på sig från ansökan till utbetalning

Transports lån visar att a-kassan bör befrias från facket

Även personer i fas 3 mår bra av sysselsättning

I ett kapitalistiskt samhälle skulle ingen a-kassa behövas

A-kassereglerna passar inte oss tim-anställda

Helena Rivières lever i en förgången tid

Rätt av Sahlin och Österberg att diskutera a-kassan

Arbetslösa borde vara tacksamma för hjälpen


Hur mycket får arbetslösheten kosta?

Taket i a-kassan är inte längre ett problem

Facken missbrukar makten över a-kassan

Lättköpt att skylla problemen på a-kassan

Tryggheten i arbetslöshetsförsäkringen är en chimär
Alliansens grundinställning till arbetslösa saknar förankring i verkligheten

Låg a-kassa försämrar chansen att få jobb
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Ja, denna A-kassehistoria hamnande fel.
Men vi skall minnas att också P-O Edin gjorde en utrening för LO, som kom fram till, som jag minns, att Sverige inte kunde fortsätta att pensionera fullt arbetsföra trettioåringar - något måste göras.
Alliansen gjorde någonting, även om allt inte var lyckat. Jag ser dock inte några lösningar från socialdemokraterna heller som skulle lösa problemet. En återställare är ingen lösning.
Alliansen har försämrat arbetslöshetsförsäkringen så mycket att 500 000 personer har lämnat den. Tanken med detta var att försvaga facket och Socialdemokratin, vilket man lyckats med.
För den enskilde blir det att gå till Socialen istället för att få A-kassa.
Alliansens nästa steg är att göra den idag frivlilliga a-kassan obligatorisk samt att centralisera den till en statlig myndighet. Både facket och Svenskt Näringsliv är emot detta. Arbetsmarknadens tradition är att sköta avtal sig emellan utan inblandning av staten.
Rent demokratiskt, Lars Tobisson, har du säkert folket med dig i denna fråga.
Det finns ingen anledning att bevara det (S)tora (S)nyltarpartiets privilegier. Arbetslöshetsförsäkringen ska givetvis vara obligatorisk och administreras av staten.
#2 Doktor Eleph@nt. Det hade varit helt OK med en fackföreningsadministrerad arbetslöshetsförsäkring om försäkringen hade varit självfinansierad via premierna och inte skattefinansierad som idag.
Självklart ska inte politiskt styrda fackföreningar administrera skattepengar.
Däremot är det helt OK med tilläggsförsäkringar till den statliga försäkringen som fackföreningarna kan hålla på med.
Alliansen säger ju sig stå för allt privat.
Men allt privat är inte lika bra. Kan man kraftigt försvaga privata organisationer som fackföreningarna och Socialdemokraterna, så har man ingenting emot att bilda en statlig myndighet endast för detta ändamål.
Det är en skandal att A-kassan sänkts under 9 år sedan 2002. Alltså den är oförändrad i kronor, 14 960 kr/månaden för de flesta. Detta är endast en bottenplatta, en grundförsäkring som de flesta arbetande inte kan leva på. Att sedan genuint lågaavlönade, under ca 22 000 i månaden får ännu mindre, det gör inte saken bättre.
Så har det gått med den inkomstprövade sk generella välfärden.
Statsministern försvarar dagens ordning i a-kassan i Svenska Dagbladet idag. Han menar att 500 000 personer gått ur a-kassan sedan regeringen gjorde den mindre generös och reglerna skärpts samtidigt som avgifterna höjts kraftigt. De har gått ur för att de inte funnit det värt att vara med!
Han säger också i intervjun att det finns andra som kan träda in när a-kassan inte fungerar som den ska, t ex en partner eller föräldrar. Den mannen lever inte i samma verklighet som de flesta av oss andra. Hur många har partners eller föräldrar som kan betala alla ens räkningar?
A-kassan är överfinansierad av medlemmarnas avgifter men överskottet går till staten i stället för till de arbetslösa. En nedmontering av välfärden pågår alltjämt med alliansen.
Vad är det som är svårt att förstå med att människor kan välja själva? Frikoppla arbetslöshetsförsäkringen helt från staten och överlåt på facken själva att via sina medlemsavgifter eller genom tilläggsförsäkringar finansiera sina medlemmars tryggheter. Det är när individen får bestämma som sann solidaritet kan uppstå, inte när den påtvingas uppifrån! Akassa ska vara en valbar arbetslöshetsförsäkring inte ett obligatorium. Tvångsförvaltande av individens pengar omyndigförklarar människan och bäddar för en folklig passivitet där det förutsätts att någon annan ska lösa ens problem. Jag tror att människor själva kan välja utifrån sin situation. Jag tror absolut inte att politiker och tyckare ska diktera hur varje människa ska spendera sina pengar. Det är ett övergrepp på den grundläggande rätten till privat ägande.
Feltänkt. Till och med gamla moderater är helt fast i socialdemokratiskt bidragstänk.
Problemet är inte A-kassan. Problemet är att det är för svårt for folk att få ett nytt, riktigt jobb. Landet och välfärden drivs inte av A-kassa, utan av att folk driver företag och arbetar. Det är där som insatserna måste göras. Att driva företag och anställa måste göras mer attraktivt. Inte att gå hemma på A-kassa.
Jag förstår att Tobisson inte satt rubriken. Men att den blivit så missvisande är inte konstigt. De nya moderaterna ger intryck av att vilja de utsatta människorna väl men gör tvärtom. Det handlar om en väl uttänkt retorik.
Tobisson vill inte ha en bra a- kassa. Han vill ha en obligatorisk a- kassa och det är en väsentlig skillnad. Eller hur?
Och varför vill nu högermänniskor ha statligt styrda tvång? Troligen därför att tvånget inte kommer att beröra deras väljare utan deras motståndare.
Hur ska en statlig a-kassa kunna anpassas i kostnad till respektive yrkes risk för arbetslöshet, som idag? En statlig lista för kollektiv bestraffning? Naturligtvis ogenomförbart.
Lösningen blir att alla får höga avgifter och låga ersättningar.
Sim salabim.
Lita på att högern också kommer att förbjuda tilläggsförsäkringar eller sänka ersättningen för dom som försöker sig på individuell frihet.
Det begreppet är också bara retorik. Säger man att man vill ge folk frihet kommer man undan med nästan vilken tvångslagstiftning som helst. Grattis moderater att ni har så korkad befolkning att lura.
Struntprat Tobisson. Ingen går in i Saco föratt de genom Akademikedrnas erkända arbetslöshetskassa, AEA har en A-kassa. Det är två separata medlemskap och det ska det också vara eftersom A-kassan utöver myndighetsutövning. Men för att LO-förbunden lurat sina medlemmar att man måste gå med i facket för att vara medlem i A-kassan så finns det ingen orsak att slå sönder den organisation med a-kassor som man har idag eftersom de fungerar bra. Vi har en särskild inspektion som ska se till att facken sköter sina a-kassor på rätt sätt som till exempel AEA. Om utredarna berättar hur det ligger till dvs att fackmedlemskap och a-kassa är skilda medlemskap så är problemet löst. Alternativt att man byter pedrsonal i inspektionen om den inte fungerar bra. Man får betalt om man betalar in. Det är en bra princip som vi ska behålla. Om politikerna vill ändra någonting kan man återgå till den tidigare ordningen eller subventionera mer än idag.
Blir det statlig A-kassa går jag ur Saco direkt. Jag kan föreställa mig att många fackförbund på akademikersidan kommer att somna in. Bara poliserna och lärarna kommer att vara organiserade.
NejJohan, till och med moderater är för snåla för det. De flesta akademikerförbund som Civilekonomerna mfl har inkomstförsäkringar som säkrar både 80% av lönen som medlemskapet
Kolla det norska exemplet. Där har staten ansvar för a-kassorna och norska LO ökar sitt medlemsantal.
(Kanske är det så att facket måste aktivera sig när man inte bara kan locka med a-kassa och den utbredda missuppfattningen att fack och a-kassa är samma sak).
Statlig a-kassa skulle alltså kunna vitalisera facket.