Pröva vårt medborgarskap

Aron Johansson (MUF) attackerar hätskt och onyanserat Reepalus inlägg och har inte förstått vad som avses. Reepalu, själv med invandrarbakgrund, är inte motståndare till mångfald utan till kriminalitet. Och han flyr inte till enfaldens mörker utan försöker istället sätta lampan på ett allvarligt problem.

Aron refererar till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. "I den femtonde artikeln stipuleras att ingen godtyckligt får fråntas sitt medborgarskap". Reepalus förslag handlar inte om godtycklighet utan om tungt belastade kriminella som skyddas av svenskt medborgarskap.

Även om jag håller med kritiken om att man inte kan ha ett slags halvt medborgarskap så väcker ändå Reepalu upp en diskussion som bör bemötas. Reepalus förslag löser dock inte det kanske största problemet och det är de utsatta andra generationens invandrarbarn. Förslaget missar även kvinnans roll och utsatthet.

Om man ser på problematiken utifrån de städer om har stora förtätade invandringsrika områden som Malmö har så kan man förstå frustrationen hos de som bor där. Och det gäller inte bara ursprungsbefolkningen utan naturaliserade svenskar. Man är oerhört irriterade på den växande kriminaliteten som utan tvekan har en tung andel invandrare.Tar man inte den diskussionen på allvar fördjupas rasismen och vi ser det genom att SD här har sina starkaste fästen.

Reepalu är inte utefter någon som skräpar ned eller går mot röd gubbe. Han vill införa en restriktion inför att få svenskt medborgarskap som enbart rör dem som utför svåra våldsbrott eller som hamnar i organiserad brottslighet.  Det är här som Reepalu vill ha ett villkorat medborgarskap.  Detta för att snabbare kunna ge medborgarskap samtidigt som det ska införas en slags preskriptionstid eller ett villkor för dem som istället för goda medborgare blir en allvarlig kriminell belastning för samhället.

Möjligen skulle man vid ett interimistiskt medborgarskap även komma åt dem som tillhör hederskulturer och som utsätter sina unga för tvångsäktenskap och risk för våld och mord om de inte lyder. Dessa föräldrar är livrädda för att utvisas och skickas tillbaka till sina hemländer. Men det ställer till demokratiska problem att diskriminera en hel etnisk grupp bara för att några sätter hederskomplexet före humanismen.

I en studie av Jan Ekberg "Hur går det för invandrarnas barn", tar han upp problemet ur utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. "Invandrare som anlände på 1980-talet har haft en betydligt sämre inkomst- och sysselsättningsutveckling än tidigare invandrare." Deras barn upplever sig som andra klassens medborgare och det orsakar flera problem. "Uttryck som »en tidsinställd bomb« eller »en förlorad generation« har inte varit ovanliga."

Först och främst så utgör andra generationens invandrarbarn en förhöjd risk med sin utsatthet. Studier visar att just dessa barn hamnar i ett mellanrum, ett limboland av otillhörighet. Man är varken svenskar eller accepterade som fullvärdiga av sina föräldrars kultur. Barn som åker tillbaka till föräldrarnas hemland kan upptäcka att de inte är godkända medborgare där heller. I denna frustration gör några det som blir helt naturligt, söker sig till varandra och en minoritet av dem hamnar i gängbildningar som Black Cobra och ytterligare några få blir terroristhot som Mehdi Ghezali och Munir Awad.

De allra flesta kämpar på och vill bli goda samhällsmedborgare i ett motstånd som skulle kunna kallas för den dolda rasismens agenda. Dessutom finns utan tvekan ett språkproblem och en studieovana som påverkar kommunikationen och som göra att vissa familjer får svårt att hjälpa sina barn.

Jag involverades i den här problematiken i arbete som lärare och ledare ute i Hjulsta, Tensta, Rinkeby under 1970-talet och upptäckte hur effektivt kulturen och idrotten kunde vara för att få in unga i en meningsfull, skapande och stärkande gemenskap. Dessa aktiviteter som varit så framgångsrika inom svensk folkrörelse visade motsvarande positiva resultat för människor som kom från andra länder. Inte särskilt överraskande. Många av oss som växte upp under 1960-talet kan med fog säga att idrotten, kören eller amatörteatern räddat oss. 

Naturligtvis är det inte andra generationens invandrarbarn som Reepalu vill utvisa. Han vill komma åt dem som utnyttjar situationen som skaffar sig medborgarskap och sedan visar en grundläggande kriminell attityd som åsidosätter svensk lagstiftning till förmån för egna lagar.

Vi behöver en modigare debatt och inte den rädsla som nu ibland representerar inte bara media och politiken utan vardagens diskussioner mellan människor. Det är ur detta perspektiv vi kan se Reepalus förslag som ett konfrontativt inlägg för att få fart på en nödvändig diskussion.

Börje Peratt (29 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40226

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Man skulle ju kunna tänka sig att man generellt mindre lättvindigt delade ut medborgarskap än vad som nu är fallet, då behövs inte temporära medborgarskap. Man kan förstås inte ha halvt medborgarskap men det går utmärkt att ha 100 % medborgarskap i både 2 och 3 länder. Det må ha sina fördelar för imi och emigranter men det är något märkligt att man kan hux flux välja var man är medborgare. FN borde göra det olagligt att t.ex. vägra att låta någon avsäga sig sitt medborgarskap.

Klart att Reepalua är bekymrad och att utmåla honom som ”rasist” är befängt. Oavsett om man gillar S dominans i Malmö eller inte. Det är bara att prenumerera på Sydsvenskans RSS feed och man kan se att det är allvarliga rån och liknade närmast dagligen och skottlossningen minst en gång i månaden. Akut sjukvården i Malmö har haft ekonomiska bekymmer och chefer som avgår i protest, som de bl.a. anför är situationen nu en helt annan än för 15 år sen, då var skottskador och knivskärningar mer än sällsynta idag är de rutin.

Permalänk | Anmäl #1 Klerken, 2011-10-19, 19:10

#1 Klerken. Reepalu vill se i kristallkulan vilka som riskerar bli kriminella och därmed stoppa dessa. Jag vet inte hur det ska gå till men diskussionen är angelägen.

Sverige behöver invandring och växer och utvecklas med mångfald. Det innebär att den övervägande majoriteten av invandringen ger nytt blod och stärker samhället. De som orsakar problem är ett fåtal men de har vuxit i andel i förhållande till ursvenskar som orsakar samhällsproblem. Fullt naturligt med en växande invandring.

Att våldet, angreppen och aggressiviteten har ökat de senaste 15-20 åren är därför ingen hemlighet. Statistiken visar också att en ökad andel av övergrepp och kriminalitet rör människor med invandrarbakgrund. Att det ökar belastningen på sjukvården, försäkringskassan, polisen och omsorgen är därför fullt naturligt. Från detta är det inte långt till att personalgrupper inom dessa områden blir särskilt utsatta, frustrerade och bränns ut. Det är detta vi måste diskutera.

Vi ser också en svår huliganism inom idrotten som kräver stora insatser från samhället. Så polariseringen, frustrationen och våldet beror endast till en del på invandring. Rasismen har alltid funnits och har alltid visat sitt fula främlingsfientliga ansikte. Däri finns ingen lösning.

Permalänk | Anmäl #2 Börje Peratt, 2011-10-20, 11:33