Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-10-18 14:10, Uppdaterad: 2011-11-04 11:11
Regerings ursprungliga nej till ersättning till dem som vanvårdats innebär att ersättningen uteblir för dem som drabbats efter 1980, skriver Anne Skåner, aktiv i Samhällets styvbarn.
Aktiv i Samhällets Styvbarn, debattör och föreläsare, med inriktning på Sociala frågor. Anser att rättvisa inte är nådd om man inte löser problemen för vanvårdade efter 1980.
Inom några veckor tar ett antal människor plats i Stockholms Stadshus. Det är gruppen Vanvårdade i Svensk Social- och Barnavård som äntligen skall få sin officiella upprättelse och ursäkt av svenska staten. En stor del av dem ingår också i den grupp som är berättigade att söka ersättning för förlorad barndom. Men några ytterligare är födda efter det magiska årtalet 1980 ryms inte i uppgörelsen om ekonomisk ersättning. Regering och Riksdag måste när allt är klart också ta en diskussion kring den gruppen. I Remissvaren fanns flera som ansåg att gränsen 1980 skulle utvidgas, bla från Riksförbundet Samhällets Styvbarn. Men det olyckliga beskedet om avslag fick hela frågan att handla om att driva igenom Kerstin Wigzells ursprungliga lagförslag.
Ingen vet hur många som kommer att söka ekonomisk ersättning av staten i den sk upprättelsen av vanvårdade. Vi vet däremot att det finns begränsat med platser i Stockholms Stadshus och att alla långt ifrån kan vara med där den 21 november. Beskedet om ceremonin kom med kort varsel och diskussionerna startade om, vad händer med "oss efter 1980?". I flera av de remissvar (även från Riksförbundet Samhällets Styvbarn) som lämnades in i anslutning till Upprättelseutredningen fanns det också skrivningar om att gruppen efter 1980 också borde omfattas. Under normala betingelser hade detta kunnat bli en riksdagsfråga, men eftersom hela förslaget fick nej första gången, gällde det att rädda det ursprungliga lagförslaget 1920-1980. I de diskussioner som fördes med bla oppositionen fanns inte utrymme för tilläggsförslag. Risken hade varit att hela frågan åter igen hade hamnat i ett avslagsyrkande.
Ersättningsfrågan är dock inte given ens för alla innan 1980, vilka ramar som skall gälla för att få ersättning är något som skall antas av Riksdagen och senare i någon form av tolkning. Varje ansökan bedöms individuellt. Det räcker inte med att ha varit placerad i fosterhem eller på institution. I förslaget står det:
"Sammanfattningsvis anser utredningen att starka skäl talar för att ekonomisk ersättning till den som drabbats av vanvård i den sociala barnavården bör utgå med ett enhetligt belopp i enlighet med den ersättningsmodell som här kallats modell 4. Ersättningen bör därmed betraktas som ett erkännande av att den ersättningsberättigade utsatts för oförsvarligt lidande och inte som en skadeståndsrättslig kompensation för någon konkret skada.
7.4 Vilka förhållanden bör ge rätt till ersättning?
Utredningens förslag: Ersättning ska beviljas för övergrepp eller försummelse av allvarlig art.
Frågan om övergreppet eller försummelsen har varit av allvarlig art ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter vid tidpunkten för händelsen. Särskild vikt ska läggas vid om övergreppet eller försummelsen har medfört en påtaglig risk för att barnets eller den unges hälsa eller utveckling allvarligt skadas." (Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården-SOU 2011:9)
Vem eller vilka som enligt ovan lidit sådan skada är mao en tolkning som skall göras i den nämnd som handhar ansökningarna.
Hur stor är gruppen efter 1980 som skulle kunna vara aktuell för ersättning! Detta borde kartläggas i den statistik som finns över omhändertaganden. Och trots allt, långt ifrån alla nu som tidigare har farit illa av sin placering. Det har funnits och finns bra familjehem och fungerande institutioner. Regeringens misstag och till vanvårdsgruppens fördel,var det första avslaget. Om inte utredningen om Upprättelse hade fått genomslagskraft tidigare, fick den det då. Det innebär att siffran som kalkyleras med i utredningen 5 000 personer kan bli oerhört mycket större. Samma sak gäller nu den grupp som finns efter 1980. Betydligt fler känner till och vet idag än tidigare. Därmed är det också givet att fler ur gruppen efter 1980 kommer att höras än mer.
Det finns ingen logisk förklaring till varför gränsen sattes vid 1980, från början var väl tanken att fler ärenden låg utanför preskriptionstiden. Det finns olika regler för preskription av brott men om man räknar 10 år skulle med dagens årtal sista berättigade vara 2001. I vanvården efter 1980 finns troligen fler sexuella övergrepp än tidigare, här skulle Socialdepartementet öppna dörren för att den gruppen skulle kunna driva sitt ärende juridiskt och med kommunen som motpart. Detta då kommunerna är ansvariga för tillsynen av placeringarna. Kommunerna skulle själva kunna ta initiativ till en överenskommelse om ersättning med de personer som berörs.
Kommunerna skulle göra det utifrån att de som remissbesvarat Upprättelseutredningen, ställde sig bakom en statlig ersättning, vilket även SKL (Sveriges kommun och landsting) gjorde, i konsekvensens namn borde de då själva ta sitt ansvar för det som hänt i modern tid. För att inte brott mot barn av vilken art det månde vara skall kunna gömmas undan, borde brott mot barn inte kunna preskriberas. Många orkar inte ta i tu med det som hänt för än i vuxen ålder och barn som far illa har ytterst sällan möjlighet att anlita juridisk hjälp utan vuxens bistånd. Därmed faller det sig för mig självklart, att barn som placeras inom Socialtjänsten skall ha ett oberoende juridiskt ombud som följer barnet och dess ärende.
Och likaväl som kommunerna idag skall hjälpa människor att överklaga avslag från Socialtjänsten, borde kostnaden för juridiskt ombud ligga på kommunen. I förlängningen skulle det innebära tror jag, en mer nogsam tolkning av Socialtjänstlagen, inte ge utrymme för Lokal KOMMUNAL tolkning. När jag skriver lokal tolkning utgår jag från de studenter som lär sig socialtjänstlagen på högskolan, flera av dem vittnar om att det inte är den lag de möter i vardagsarbetet. Den kommunala tolkningen är regid och kopplad till Kommunal maktfullkomlighet i vetskap om att ingen vågar eller orkar driva ärenden mot en kommun.
Avslutningsvis vill jag betona nödvändigheten av att lösa frågan om gruppen för 1980 och därefter. Det kommer aldrig att finnas någon form av rättvisa om 20 år av preskriptionstid inte skall räknas, när den gör det för gruppen före 1980.
Uppdrag Granskning har uppmärksammat ett fall där föräldrar felaktigt fråntogs sina barn och anklagades för pedofili. Hur kan socialtjänsten förbättras?

Den som vanvårdats efter 1980 kan få problem

Samhället sviker barnhemsbarnen - igen

Så kapades vanvårdsfrågan av etablissemanget

Kommunerna skär ner på familjehemmens kompetensutveckling

Osakliga medier skadar barn som far illa

Regeringen dröjer med nya lagar som skyddar barnen


Kompakt ointresse för samhällsdebatt bland åklagare

Upprättelseceremonin visar att vanvården lär fortsätta

Vi alla måste ställa obekväma frågor om barn som far illa

Vanvårdsursäkten gör det lättare för andra att få rätt

Advokat: Rättsosäkert när barn omhändertas

Barn tvingas umgås med misstänkta våldtäktsmän

Strålande att hälften av omhändertagna barn klarar skolan

Staten borde hjälpa vanvårdade att återhämta sig

En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte

Socialsekreterarnas jobb får aldrig gå fel

Sandvikenfallet en effekt av en puritansk sexualsyn

I andra länder reagerar man kraftigare mot dåliga myndigheter

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Det är föräldrarnas och inte socialtjänstens roll att skydda barnen

Socialtjänsten borde omhänderta fler barn som far illa

Skandalfallet i Uppdrag granskning kommer följas av fler

Nu kan vi vanvårdade bara hoppas på oppositionen

Myndigheternas vanvård av barn pågår än i dag

Ministern utgår fortfarande från att myndigheter alltid gör rätt

Rättshistorien förklarar varför vanvårdade nekas ersättning

Maria Larson tycks inte lita på oss fosterbarn


Regeringen begår nya övergrepp mot fosterhemsbarnen

Ett ofattbart svek mot vanvårdade barn

Larsson måste agera mot dem som felaktigt omhändertar barn

Det behövs nationella riktlinjer för omhändertagande av barn

Maria Larsson måste dra lärdom av Marks-fallet

Det måste ske något nu för dagens fosterbarn

Svik inte de vanvårdade igen, Maria Larsson!

Hur skall Marks Kommun kunna leva upp till Barnskyddsutredningen?

Vanvårdens Barn vann sin första seger: samhället erkänner misstag

Torsdag den 10 februari - Dagen D för vanvårdsgruppen i Sverige

Säkerställ omhändertagna barns rättssäkerhet

Vem vågar hjälpa utsatta barn?

Fyra miljarder till de vanvårdade är ett skäligt krav

Valets vinnare måste stödja vanvårdades krav på ekonomisk ersättning


Bristande tillsyn i familjehem och fortsatt vanvård

M-politikerna i Staffanstorp har samma människosyn som Skånebönderna på 1930-talet

Vanvårdade är inte kompetenta i Stockholm

Direktiven ett steg i rätt riktning


Vi ska kompensera barnhemsbarnen för deras lidanden


Vanvårdsgruppen utsätts för kränkningar av socialtjänsten än idag
Media vill ha vanvårdens gråterskor inte vår kunskap

Det finns bara en sak att säga: förlåt



Det behövs mer än en ursäkt efter vanvårdsutredningen

Övergrepp att likna vid extrema diktaturers

Snart är vanvårdsfrågan död....!

Vi barnhemsbarn borde gå vidare istället för att kräva skadestånd

Snikna intressen inom fosterhemsvården - byt ut Maria Larsson


Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




kommentera Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.