Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-10-13 12:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Igår, i SVT:s Uppdrag Granskning, fick Pär Johansson -mannen bakom Glada Hudik-teatern - samma behandling som kriminella företagsledare, sadistiska väktare och en rad andra personer vars skumraskaffärer och handlingar faktiskt förtjänas att lyftas fram i ljuset. Problemet med gårdagens reportage är att kritiken mot Pär Johansson känns småaktig och förvriden och läser man mellan raderna verkar det egentligen handla om den gamla svenska folksjukdomen "jantelagen".
Jag jobbar som lärare och har tidigare arbetat med utvecklingsstörda och sysslat med amatörteater.
Vilken är min relation till Pär Johansson? Svaret är att jag inte har någon, förutom att jag sett hans föreläsning en gång (den var rolig men alltför bonnig och sentimental för min smak). Jag har däremot i mitt liv arbetat både med utvecklingsstörda och ägnat mig mycket åt amatörteater, och jag förstår inte alls den kritik som riktas mot Pär i programmet.
Vad är det egentligen Pär har gjort som gör att han förtjänar att smutskastas? Han har låtit kommunen betala några tusen kronor för de resor han gjort under sitt sidojobb som föreläsare. Har han således försökt att sko sig på kommunen, medvetet fakturerat dem felaktigt för att tjäna några tusen kronor extra under dessa år han har hållit på med föreläsningarna? Kanske. Men troligtvis inte. Tjänar han, om dessa uppgifter stämmer, 5 miljoner per år, så borde han rimligtvis inte riskera att förlora sitt goda namn genom att lura till sig några extra tusenlappar. Däremot verkar det troligt att han, i sitt hektiska liv, slarvat med redovisningen - något han själv hävdar. Detta är förstås något som är fel och klantigt, men är detta skäl nog att ägna en timme åt att smutskasta Pär på bästa sändningstid?
Vad som verkar sticka i ögonen på de ansvariga reportrarna är att Pär har tjänat så pass bra som föreläsare. 15 miljoner kronor på tre års tid är något man i programmet ständigt återkommer till. Hur kan han sköta sitt jobb med teatern om han ständigt föreläser är frågan som ställs. Ja, tydligen alldeles utmärkt om man frågar hans arbetsgivare, kommunen i Hudiksvalls. Har man hört Pärs föreläsningar så vet man att det bara pratas om sådant som kan kopplas till Glada Hudvik-teatern. Pär gör alltså reklam för teatern (vilket förstås är viktigt för att locka en publik) och ser till att bli rik på köpet. Detta verkar inte uppskattas av Uppdrag Gransknings reportrar. Jag säger: grattis Pär!
Då Uppdrag Gransknings reportage alltid följer en dramaturgi så måste det även finnas ett offer eftersom Pär Johansson så tydligt är skurken i den svartvita framställningen. De (stackars) förståndshandikappade framställs som utnyttjade kinesiska fabriksarbetare tvingade till tidiga morgnar och långa bussresor - allt för att göra Pär Johansson rikare. Värt att nämnas i sammanhanget är att det rör sig om ca 30 föreställningar per år. Att skådespelarförbundets jurist upprörs över att de bara får 920 kronor istället för 1500 kronor per föreställning är förståeligt - det ingår nämligen i hans jobb. Jag är mest fascinerad av att de tjänar ca 1000 kr per föreställning utan att ha någon utbildning, särskilt då de allra flesta fristående teatergrupper i Sverige med outbildade skådespelare inte betalar ut någon lön alls.
Jag vet inte vilken erfarenhet Uppdrag Gransknings reportrar har av teatervärlden men att den är tuff och slitsam tror jag de flesta är medvetna om - hård både för professionella skådespelare samt för seriösa amatörer. Långa resor, stress och obetalda repetitionstider, detta är vardagen för många inom teaterbranschen. Ändå väljer de att syssla med detta för att de älskar det, för att de får ut något av det på ett mer personligt plan. Allt kan inte räknas i pengar, även om löner och siffror blir ett enkelt argument i tv-rutorna.
Det vore tråkigt om Uppdrag Gransknings reportage leder till att färre går och ser Glada Hudik-teaterns föreställningar och de stora produktionerna måste läggas ner, ifall ensembeln går miste om de minnen och erfarenheter som är förknippade med en stor turné - allt för att någon reporter såg tillfället att göra sig ett namn genom att smutskasta någon annans.

Uppdrag Gransknings lögner om mig och bröstoperationen i Polen
Uppdrag Granskning vinklar reportage om fisket i Marocko
Osakligt av Uppdrag Granskning att jämföra elbehandling med lobotomi

Uppdrag Gransknings fel om HotelJouren
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Pär Johansson har full lön från kommunen och drar in miljoner.
Uppdrag granskning berättar om det.
Och?
IKEA ägs av en stiftelse säger Kamprad. Så visar det sig att stiftelsen kontrolleras från Luxemburg och ägs av Kamprad.
Så berättar Uppdrag granskning om det.
Och?
Det är ju deras jobb att granska offentliga personer och ställa verkligheten mot bilden. Nu är det upp till oss och värdera om Pär Johansson är en hyvens prick och/eller en kallhamrad affärsman som utnyttjar sin position.
Vi måste ju ha något att göra nu när hösten kommer och ingen vill granska den verkliga kostnaden för Alliansens avdemokratisering av landet.
Pär Johanssons kommer naturligtvis även att värderas i perspektivet av sin girighet. Det ansvaret ligger knappast hos budbäraren.
Det tragikomiska blir naturligtvis att denna artikel bara gör hans läge ännu värre...
Jag tycker också att uppdrag granskning körde med samma anklagelseakt som de berömvärt kört med i andra sammanhang. Varken skådespelarna än de anhöriga kom till tals med någon kritik. . Per J har ju aldrig hymlat om att han kör det här som vilken verksamhet som helst. Kommunen har väl en revisor som granskar verksamheten och som får ingripa om Per J har skrivit några felaktiga reseräkningar. Inslaget och kritiken mot SVT-chefen Eva Hamilton körde med samma dramaturgi. Som om hon skulle ha tagit ställning mot reportaget. Pinsamt.
Vad jag stör mig på är att det för vissa tycks vara ursäktligt att ha gjort det ena eller andra bara för att de i det stora hela är så bra personer att det inte är så viktigt med något felsteg. "Vad är det egentligen Pär har gjort som gör att han förtjänar att smutskastas?"
Det som du och jag åker dit för skall man se mellan fingrarna för om man heter X eller Y och tillhör nån form av PK etablissemang. Herregud! Vi är på väg som ett samhälle som jag vill varna för.
Forts. Jag känner igen resonemanget ovan från de som stödjer Håkan Juholt. Det sprider sig.
#7 Bo Grahn...Pär Johansson är inte smutskastad. Han är redovisad som offentlig person. Det är i så fall kommunen som är smutskastad eftersom man betalar ut full lön, trots miljoner i arvoden. Å andra sidan tycker kommunen att PJs PR mer än väl motiverar full slant.
Budskapet är naturligtvis att ingen offentlig person går fri från granskning och det är ett mycket bra budskap.
Artikelförfattaren har helt rätt. Och Uppdrag Granskning har tappat i cred hos mig. Jag skämdes när jag såg reportaget på TV. Jag kunde ana i Josefssons röst, när han ställde jante-frågor som "men du flög ju från Visby och alla andra åkte buss???", och när han intervjuade SvTs chef Hamilton om hennes email "men du förutsätter ju att Johansson har rätt???" hur han också skämdes. Och Pär Johansson, vilken kille, gick inte igång på Josefssons tramsiga frågor. Imponerande Pär! Skäms Josefsson, ta en paus.
Alf Carlsson: Läs en gång till! Vad betyder det som är inom " "?
Det är bara att konstatera att flera nya opportunistiska entreprenörer dyker upp på marknaden och anpassar sitt budskap till det politiskt korrekta att ex alla människor är lika värda och tjänar massor av pengar på det. En del andra gör stora pengar på antirasism, de är smarta och vi betalar.
Jag har heller ingen relation till G Hudik Teatern, har aldrig sett dem annat än på TV. Ja, Sebastian, det var pinsamt att se Pär Johansson läggas i Uppdrag Gransknings gamla nötta stencilapparat. Förtig alla fakta som är till den anklagades fördel. Förvrid perspektiven. Klipp och klistra.
Upprinnelsen till reportageidén lyser igenom. Hur någon avundsjuk anhörig hört av sig till UG redaktionen. Hur de länge gått och suktat kring de pengar som skådespelarna genererar när berömmelsen stiger, den lockande syltburk som de anhöriga själva antagligen skulle vilja stoppa fingrarna i.
UG lyfter fram att de inte får samma lön för repetitionerna som "riktiga" skådespelare. Så det är ingen skillnad på att repetera pjäser med normalfungerande skådisar jmfrt med handikappade? Det är samma tempo? Knappast, däremot ställs säkert tiodubbla krav på regissörens tålamod och kompetens.
Det får Pär betalt för nu, efter åratal av slit där slutresultatet knappast stod skrivet i förväg.
Jag tycker Jofesson & co kan återuppta granskningen av den kriminella mc klubb som han lite darrig i knävecken avbröt för några år sedan. DÄR har vi ett samhällsproblem. Avundsjuka norrlänningar känns inte så viktiga i det perspektivet.
Sebastian har rätt. Det här är bara fråga om Jante. Om någon av er ens brytt er om att faktagranska Uppdrag granskning så kommer ni se att de underhåller sanningen eller förstorar skitsaker eller påstår saker som de inte själva skulle ställa upp på. Min relation till Per? Ingen. Vi kan ta ett exempel på undanhållen info (alla utom en följer samma mönster av felaktigheter och den enda har Per bett om ursäkt för).
Janne ställer Per mot väggen om försäkringskassereglerna och det är uppenbart att Janne inte själv kan dem. Dessutom har Per troligtvis rätt. När han frågade försäkringskassan så var det troligtvis andra regler som gällde, vilket UG inte redovisar i sitt reportage. Dessa ändrades 2009. Det är lite kul också att de normalstörda amatörerna på scen tjänar mindre för att de är dansare :). För att inte tala om de normalstörda teknikerna som säkert tjänar ännu mindre. Men de är ju inte lika mycket värda som "skådespelare" i UGs jämlika Sverige. Undrar om alla journalister tjänar lika mycket i UGs redaktion och får samma ersättning? Knappast :). Ännu allvarligare är att man försöker hävda en objektiv granskning. Men varför finns inga av de positiva intervjuerna med då? Nä, det är nog snarare så att UG fortsätter spela på den svenska Janten istället för att göra ett riktigt undersökande reportage.
Men du matte. Pär är ju avlönad av kommunen för att stå på repetitionerna med de handikappade. Han har alltid fått betalt för det. Du förvränger fakta!
Du Bosse. Pär borde ha koll på om reglerna ändras. Särskilt som han är ansvarig och avlönad för att ta tillvara på de handikappades intressen. Det är ju en hel stab som fixar både det ena och det andra till ganska hyfsade arvoden. Han är ju anställd av kommunen så det kan inte vara svårt att kolla upp fakta. Dessutom har ju anhöriga påtalat saken.
Du påstår att kalla fakta undanhåller sanningen. Kan du precisera dig? Du skriver att du skall ta ett exempel men jag hittar inget i din text.
Hörrudu Mickepojken, "Kalla fakta". Hmm... Du verkar helt bortkollrad.
Den som tror att UG är en opartisk institution, som försöker belysa båda sidors syn av en ofta ganska komplex situation, är mer naiv än tillåtet. De försöker göra "bra TV", och det sker ofta genom att de undanhåller fakta, annars blir det inte bra TV längre. En ska vara offer, en ska vara bov. Svart och vitt, Enkelt för alla tittare att ta till sig, utan att de ska behöva tänka själva.
Min bror har inte fått många chanser i livet. Att födas med Downs syndrom i slutet av 60-talet kunde innebära en livstid på institution. Men vår mamma lät inte något sådant ske, trots upprepade erbjudanden från sjukvård och stat. Min bror Mats fick ett liv.
För några år sedan fick Mats ännu en chans. För första gången, en chans att synas och ta plats i det dömande samhälle han vuxit upp i. Pär Johansson sträckte ut en hand till Mats för att ge honom en möjlighet att röra sig från livet i samhällets marginaler, in mot dess mitt. Mot ett osannolikt rampljus.
Och tro mig. För Mats handlade den här förändringen minst av allt om pengar. Det handlade om ett upprättande av ett människovärde. För tro mig igen. När det gäller utvecklingsstördas värde i det svenska samhället, har vi inte kommit särskilt långt sedan 60-talet. Det har jag sett på nära håll under Mats och min gemensamma uppväxt och även i våra vuxenliv.
Min bror Mats har sedan han gick med i Glada Hudik-ensemblen, blivit vuxen. En person med självförtroende och vetskap om sitt eget värde. Han har blivit en av medborgarna i Hudiksvall. En person som hejas på och skrattas tillsammans med ute på stan. Det glos inte längre, eller skrattas bakom hans rygg. Han skriver autografer! Vem, jag frågar; vem skulle ha gett honom det där speciella värdet och erkännandet om inte Pär Johansson gjort det?
Det stat och kommun kan erbjuda min bror är 42 kronor om dagen för att exempelvis packa skruvar i små påsar. Undanskymt och tillbakadraget. Vem blir vuxen där? Glada Hudik-teatern med Pär Johansson i ledningen har gett Mats möjligheten att resa landet runt som en sing-and-danceman och även en fantastisk resa till New York. Mats drömstad.
Glada Hudik-teatern har fyllt en lucka i våra känsloliv. Många svenskar har fått en förlösande insikt i utvecklingsstördas tillvaro, tack vare helhjärtad ambition och engagemang från människorna bakom teatern.
Nu ser jag Pär och ofrånkomligen även teaterensemblen bli dragna i smutsen av den statliga televisionen. Och jag inser att allt är sig likt i det dömande Sverige. Här ges få chanser.
Sven Melin
bror till skådespelaren och vaktmästaren Mats Melin
Sven, precis så är det säkert. Och det visar hur enkelt det är att med UG´s dramaturgi visa på den ena och den enkla sidan av en mycket mer komplex sak, undanhålla den andra sidan, bara låta kritiker komma till tals, spela dramatisk musik, välja bildvinklar och slowmotion. Allt i syfte att dra ned något i smutsen, som kanske egentligen borde ges en applåd. Framställa något som kanske är ljusgrått i vissa delar, beaktat vissa förhållanden, som vore det svart.