Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-10-14 08:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Nog gottar sig folk i salongerna åt en riktig politisk skandal. Såhär roligt har vi inte haft sen Toblerone, eller hur? Samtidigt skall man akta sig för att lura i sig att fiffel och fusk har något med parti-tillhörighet att göra. Juholts största synd i vårt politiska system är att han blev upptäckt.
Frihetlig debattör och pennfäktare.
Det må verka en aning underligt att någon som skyr socialister som pesten kommer ut till försvar för Håkan Juholt. Men faktum är att det Juholt har gjort knappast är något unikt, vi har bara för kort minne för att komma ihåg alla tidigare skandaler. Någon som minns porrklubbar på utlandsresor? Eller ett ganska omtalat kvittofuskande? Och jag kan garantera att detta bara är toppen på isberget. På kommunal nivå görs det en hel del "tjänster" vänner emellan, ibland blir det några ton byggmaterial som bjuds, eller kanske fördelaktig behandling vid en offentlig upphandling?
Man kan kanske tycka att politiker på riksnivå, som har bättre betalt än den större majoriteten av alla svenskar borde kunna hålla fingrarna i styr, och inte känna ett behov av att lägga beslag på ytterligare fördelar på skattebetalarnas bekostnad. Men sanningen är dessvärre den att den politiska klassen per definition är parasiter - hur stor del av befolkningen tror ni skulle vilja ha folkomröstning om lönerna för riksdagsmän - och hur många riksdagsmän tror ni skulle rösta för ett sådant förslag? Och det är folket som styr, säger ni?
Om vi går lite djupare under representant-lagret så kan jag garantera att vi på både stats-, landstings-, och kommun-nivå kommer hitta en diger skara byråkrater och administratörer som egentligen inte bryr sig det minsta om sitt offentliga uppdrag - utan bara är intresserade av vad de kan göra för egen vinning. Jag misstänker att de flesta av oss har en eller annan historia om folk som sitter i statlig förvaltning och dricker kaffe och väntar på pension. Varför inte? Man lär knappast få sparken, om man nu inte har oturen att uppleva en periodisk välfärdskris, som den vi hade på 90-talet, eller den som kommer framöver.
Att behålla sitt jobb är naturligtvis målet för alla anställda, oavsett om de jobbar i privat eller offentlig sektor. Skillnaden är att på ett privat företag, med vinstkrav, så får man behålla jobbet om man är produktiv och bidrar till företagets framgång. I offentlig sektor får man behålla jobbet om man ser till så att man har vänner på rätt ställen, och ser till att utmanövrera alla som eventuellt försöker se bättre ut genom att faktiskt göra nytta. Jag säger naturligtvis inte att det är så för ALLA som jobbar inom offentlig sektor. Men alla som har haft minsta kontakt med våra myndigheter kan vittna om att det garanterat är så som jag beskrivit på många ställen inom offentlig sektor.
Andra förmåner som kommer med att jobba i offentlig sektor är att man kan ha tur och få vara med och privatisera en tidigare offentlig institution. I ett sådant läge ges fantastiska möjligheter att plocka ut russin ur en kaka som tidigare betalts av skattebetalarna, och dra hem några miljoner (eller miljarder) i vinst. Missförstå mig rätt - privata företag skall uppmuntras, men om man skall privatisera tillgångar som betalats med skattemedel så delar man lämpligen ut aktier eller ägarandelar i verksamheten till skattebetalarna, istället för att sälja ut infrastruktur och annan publikt ägd verksamhet till politiskt anknytna företag.
Den typ av institutionell välfärdskoloss som utgör vår statskonstruktion kommer alltid ge möjlighet och uppmuntran till de som vill göra sig vinst på andras bekostnad. Det kanske är en fin tanke att alla inom offentlig sektor skulle arbeta för allmänhetens bästa, men sanningen är dessvärre en helt annan. Så Håkan Juholt behöver egentligen inte skämmas mer än alla andra inom både den politiska sfären och offentlig sektor i stort. Visst har han fuskat och fifflat till sig pengar på skattebetalarnas bekostnad. Men vem har inte det? Om vi enbart lät politiker som vågade visa upp sina egna smutsiga byk uttala sig i frågan, så blev det nog fantastiskt tyst.

Socialdemokratiskt klassförakt bidrog till Juholts fall

Juholt en av få som lyfte tillväxtpolitiken

Juholt ställer krav på kommande politikers retorik!

Schlaug: Så kan Elvis trösta Håkan Juholt

Det sista ord en människa med makt ska säga är förlåt

Håkan Juholt föll på eget grepp


Juholt är bara en liten del av det stora problemet.

Borgerliga medier sänker Juholts popularitet

Krypskyttet mot Juholt regisseras av högerfalangen

S måste ändra politik för få nytt förtroende

Stämmer inte att studenter bor i garage

Obegripligt att S-medlemmarna inte får välja ledare



S talar vänster och handlar höger

Borgerligheten bör lära av S-krisen för att undvika samma förfall

Klassisk s-retorik kan göra Juholt starkare än före krisen

JO borde granska riksdagens förvaltning

Håkan Juholt accepterar drevets logik

Aftonbladet hittade på regeln om halv ersättning

Därför kan inte Juholt dömas för bidragsbrott

Juholtaffären är en fråga om partikultur

Drevoffren kan ta makten över berättelsen

Juholtgate bevisar problemet med yrkespolitiker

Därför är partiets stöd det viktigaste för Juholt

Bostadsaffären inte nog för att fälla Juholt

Poesi: Den borgerliga övermakten slukar s

Bristande ledarskap större problem än bidragsskandalen

S-ledaren kritiseras på felaktiga grunder

Tobleroneaffären en struntsak jämfört med Juholt

Juristprofessor: Juholts handlande kan bedömas vara bedrägeri

Juholts affär omöjliggör göra-rätt-för-sig-linjen i jobbfrågan


Juholt hade inte överlevt brittisk press
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är så här det går till i samhällets styrande skick. De gör sig feta på medborgarnas bekostnad och drabbas aldrig av sina egna beslut.
Samma sak råder inom facket, hyresgäst föreningen med mera, där skor de sig på medlemmarnas pengar. Vi har ingen verklig demokrati, det har vi aldrig haft, det är en sken demokrati med modifikation.
#1 Bengt Andersson
Jo vi har en typ av demokrati här i landet, nämligen "representativ demokrati".
Uppbyggnaden av denna fungerar så att den är bra under en tid, men i längden så förflackas demokratiinnehållet och det systemet finns till slut bara kvar som ett egensyfte där de som är "inne" fjärmar sig från dem som är "utanför", nämligen medborgarna.
För att hamna på valbar plats så måste du passera så många nålsögon och filter att de som trillar ut på andra sidan är intill förvillning lika. Man måste därför ge dem olika blommor och bokstäver så de kan upprätthålla en skendebatt som rättfärdigar deras existens.
Det enda parti som ännu inte sitter i svågerpolitikfällan är (sd), men det beror huvudsakligen på att det är ett ungt parti.
Detta lilla parti har därför dragit på sig hela etablissemangets vrede eftersom de, liksom en katt bland hermelinerna, plötsligt drar in folk i riksdagen som inte sedan tidigare är släkt eller vän eller vänners vän med "gänget". De är alltså inte att lita på ... de kan inte de inofficiella reglerna och det skulle lätt kunna hända att de råkar se oegentligheterna och kanske rent av nämner dem för någon utanför "gänget", t ex en bloggare.
Därav detta hat och denna rädsla inför lilla (sd), reaktioner som inte på något sätt står i proportion till vad partiet kan åstadkomma politiskt.
Leif-Kul att det då blev Sd som fällde hycklande politikerna tre månader senare. Eller deras försök att med SD kleta ner Alliansen.