Palestina

Dennis Andersson om Palestina

Därför kommer Palestina inte att erkännas

Publicerad: 2011-10-14 13:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11

Pudelns kärna i Israel-Palestinakonflikten är USA:s inblandning. Och det finns både utrikes- och inrikespolitiska skäl för stormakten att inte ge Palestina sitt rättmätiga erkännande just nu, skriver Dennis Andersson.

18 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Dennis Andersson är alumn från Umeå Universitet med examenia inom bl.a. statsvetenskap och ekonomisk historia med specialisering i konfliktekonomi med tvärvetenskaplig inriktning. Bland annat har undertecknad gjort en väl emottagen komparativ studie av Suez-konflikten 1956 och invasionen av Irak 2003 utifrån en geostrategisk synvinkel.

Mahmoud Abbas ansökan till FN häromveckan att göra de palestinska självstyrande områdena i Gaza och Västbanken till en fullvärdig medlem i FN och i förlängningen till en erkänd stat vore utan tvekan önskvärt och rättmätigt. Frågan är emellertid hur realistiskt detta scenario egentligen är? USA vill knappast hantera den heta potatis som detta innebär. Tvärtom spelar Abbas högt, han riskerar att alienera sig från USA och EU genom att inta en så definitiv position. Samtidigt skall Mahmoud Abbas agerande ses i kontexten av den arabiska våren och president Obamas utfästelser sitt berömda tal i Kairo 2009 där han talade om "a new beginning". Palestiniernas krav är ehuru helt rättmätiga eftersom FN-resolution 181 från 1947 klart och tydligt deklarerar en tvåstatslösning i Palestinafrågan och Israels ockupation av de erövrade områdena som följde efter Sexdagarskriget 1967 ur internationell rättslig praxis intet annat är att anse som olaglig.

Varför sker då så lite för att få liv i den avsomnade fredsprocessen i Mellanöstern? Problematiken är utan tvekan mångfacetterad och konflikten kallas inte utan anledning för världens mest svårlösta. Pudelns kärna är enligt undertecknads förmenande USA:s hållning i frågan. Israel är utan tvekan USA:s främsta allierade i Mellanöstern och därmed också amerikanernas största diplomatiska bekymmer. Utan USA hade staten Israel stat knappast överlevt Yom Kippur-kriget 1973 och utan amerikanskt kapitalinflöde hade Israel heller inte förmått upprätthålla den militära och säkerhetspolitiska status som man gör idag.

Under det Kalla kriget utgjorde Israel USA:s främsta brohuvud i Mellanöstern fram till dess att Egypten under Saddat bytte sida efter Camp David-avtalet 1978. Sovjetunionen är nu sedan länge borta men istället har den geostrategiska situationen i Mellanöstern fått en ny spelare i form av Iran, som även om man har långt ifrån samma militära kapacitet som exempelvis Israel utan tvekan är en regional stormakt med tilltagande potential samt därtill en stor aktör på den internationella oljemarknaden. Sålunda finns det ett intresse för USA att ha kvar Israel som nära bundsförvant och måhända därigenom även kunna verka modererande gentemot alltför vidlyftiga israeliska operationer. Israel drog sig exempelvis inte för att bomba Iraks reaktorinstallation i Osirak 1981 och med Irans tilltagande nukleära kapacitet finns det säkerligen många hökar i Israel som skulle vilja återupprepa Operation Opera, men denna gång med Natanz som mål. Ett sådant scenario skulle utan tvekan få allvarliga efterverkningar för USA:s position i Irak där Irans inflytande idag är påtagligt inom den shiadominerande irakiska politiska livet. Därtill skulle ekonomiska effekterna för oljepriset kunna bli påtagliga med ökade spänningar i Mellanöstern.

USA har sålunda utrikespolitiska hänsyn till att stödja Israel. Därtill kommer icke oansenliga inrikespolitiska incitament som president Obama måste ta i beaktande. Den proisraeliska lobbyn i USA är utan tvekan en av landets mest inflytelserika och att riskera att stöta sig med den är sålunda i mångt och mycket liktydigt med självmord inom amerikansk inrikespolitik. I en tid av blödande ekonomi, en krigstrött befolkning med militärt engagemang i två segdragna och tillsynes hopplösa konflikter i Irak och Afghanistan har president Obama, sitt tal i Kairo tilltrots, annat att tänka på än det palestinska folkets rätt till självständighet.

Det råder i frågan om en palestinsk stat en påtaglig dubbelmoral i den amerikanska hållningen om man jämför med hur konflikterna på Balkan hanterats där Kosovoalbanerna fick sin självständighet och utropade en egen stat trots Kosovos ställning som det serbiska folkets kulturella vagga och med en åtminstone då förhållandevis stor serbisk minoritetsbefolkning. Israel å andra sidan behandlas med silkeshandskar trots att man begick gravt övervåld mot tätbefolkade områden med straffexpeditioner såsom Operation Gjutet Bly där Gaza besköts med fosforgranater och vårdcentraler sattes under eldgivning med mycket träffsäkra pansarvärnsrobotar. Det senare kan svårligen kallas för vådabeskjutning vilket gjordes gällande från IDF.

Vidare har Israel i hög utsträckning använt sig av riktade mord mot exempelvis gentemot ledande personer inom terroriststämplade Hamas medan man samtidigt talat om samtal för en politisk lösning. Det juridiska läget är emellertid glasklart, Israels ockupation av palestinskt territorium är olaglig. Inget annat land, möjligen undantaget stormakterna Kina och Ryssland, skulle komma undan med motsvarande högprofilerat agerande utan att detta skulle få internationella efterverkningar. Att Israel kommer undan beror tillfullo på att man alltid kunnat förlita sig på USA:s stöd.

Det är sålunda lätt att bli blasé över situationen i Mellanöstern där det är tveksamt huruvida Israel under Netanyahu har för avsikt att sätta stop för fortsatta bosättningar på ockuperad mark. Snarare förefaller den faktiska politiska agendan att vara att upprätthålla status quo. Om så är fallet vore det därmed sett ur den israeliska högerns perspektiv kontraproduktivt att bedriva uppriktiga fredsamtal med palestinierna. Det finns emellertid ljusglimtar. Inom de närmsta dagarna förefaller Gilad Shalit, den av Hamas 2006 tillfångatagne israeliske soldaten, att släppas i utbyte mot 1027 palestinska fångar efter flera år av förhandlingar mellan Hamas och Israel. Att det de facto bedrivs förhandlingar mellan det av omvärlden terroriststämplade Hamas vilka inte erkänner Israel och vise versa, vilket dessutom utmynnar i ett för båda parter positivt resultat är mycket glädjande.

I Israel har dessutom sekulära israeler, vilka framförallt definierar sin identitet utifrån medborgarskap snarare än credo, alltmer börjat tröttna på att nationens relation med palestinierna dikteras av förutsättningar i mångt och mycket dikterade av extremistiska bosättare vilka ser på tillvaron i svart och vitt utifrån 5000-åriga religiösa föreställningar. Det är heller inte enbart i USA och Sydeuropa som det råder dåliga ekonomiska tider utan även i Israel har många det idag svårt att få ekonomin att gå ihop. Att upprätthålla säkerhetspolitisk politisk status quo gentemot palestinierna kostar således också stora belopp, kostnader som många israeler på den politiska vänsterkanten anser kunde göra sig bättre inom den civila förvaltningen. Israels styvnackade och juridiskt tveksamma upprätthållande av blockaden av Gaza och den hårdhänta hanteringen av blockbrytare har också som bekant fått relationen till Israels tidigare enda någorlunda hjärtliga vän i området, Turkiet, att bottenfrysa. Detta faktum kan få vittgående konsekvenser för Tel Avivs vidkommande på flera områden. Turkiet har exempelvis varit en stor kund hos den israeliska försvarsindustrin, och Ankara har haft en i övrigt omfattande handel med Israel. Nu har situationen förvärrats till den milda grad att Turkiet officiellt hotar att eskortera fartyg till Gaza med egna örlogsfartyg, något som de facto riskerar att utmynna i militär konfrontation länderna emellan.

Israels uppenbarligen högst kontraproduktiva utrikespolitik verkar dessvärre inte stå inför någon snar lösning. Knessets utformning och israelisk politik per se är sådan att små tillsynes obetydliga extremistpartier får större genomslag än vad de egentligen skulle ha. Anledningen till detta är att Ben Gurion under motstånd från den israeliska högern var tvungen att förlita sig på religiösa smågrupper för att kunna driva igenom sin socialistiskt präglade agenda Israels tidiga dagar som nation. Detta parlamentariska dilemma orsakar idag stora problem för de israeler som de facto vill komma fram till en lösning som är acceptabel för såväl staten Israel såväl som det palestinska folket. I samma utsträckning börjar också sekulära judar i USA att starkt ifrågasätta USA:s ständiga stöd till Israel givet den olagliga ockupation som landet bedriver ur moraliskt hänseende. Alltfler amerikanska judar börjar ställa frågan om inte USA:s stöd Israel orsakar större bekymmer för amerikanska intressen än vad det egentligen gagnar dem? USA:s dåliga anseende i stora delar av arabvärlden bottnar också i mångt och mycket i denna problematik.

Tyvärr så torde den krassa geostrategiska realpolitiken, vilken var ack så tydlig under den senaste Bush-administrationen med dess med skygglappar försedda unilaterism, att bestå givet den prekära situation som USA befinner sig idag, såväl ekonomiskt som geopolitiskt i Mellanöstern givet det faktum att Iran kraftigt flyttat fram sina positioner. Det senare är i mångt och mycket också ett resultat av Bush-administrationens dubiösa agerande i Irak där Iran fått ett helt annat inflytande efter Saddam Hussein och Baath-partiets frånfälle från makten. Sannolikheten för att Washington således kommer att sätta sådan press på Israel att fredsprocessen faktiskt leder fram till en självständig palestinsk stat är sålunda i dagsläget mycket liten. Den parlamentariska situationen i Israel gynnar heller inte en snar lösning trots att den interna kritiken i Israel blivit alltmer påtaglig efter den excess som Operation Gjutet Bly utgjorde.

Så länge den israeliska högern med Likud i spetsen inte på allvar tar itu med det problem som bosättningspolitiken utgör finns det heller inga förutsättningar för en framgångsrik dialog med palestinierna som utmynnar i varaktiga resultat. Netanyahu befinner sig emellertid också i en snarlik sits som Ben Gurion en gång i tiden befinner sig, må så vara på den andra sidan på den politiska skalan. En israelisk högerpolitiker som för sin traditionella väljarkår visar "undfallenhet" gentemot palestinierna vinner knappast fler nya röster än vad denne förlorar. Det rör sig med andra ord om en politisk balansakt av sällan skådat slag att försöka nå fram till en varaktig lösning om intentionen faktiskt skulle finnas där såsom det de facto gjorde under Yitzhak Rabins tid som israelisk premiärminister. Att ett stycke sand längs Medelhavets östra kust, olivlundar och apelsinodlingar skulle besitta sådant politiskt sprängstoff och vara upphov till en så svårlöst konflikt må tyckas gränsa till det absurda. Men så länge religion omsätts i praktisk politik och den hårda realpolitiken och penningens makt går för moralisk rättvisa, så länge kommer också palestinierna heller inte att få den stat de har rätt till.

Dennis Andersson (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40080

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det här är vad Obama sa i Generalförsamlingen 2010: "When we come back here next year, we can have an agreement that can lead to a new member of the United Nations, an independent, sovereign state of Palestine living in peace with Israel."

Man kan förstå om palestinierna känner sig lite förvirrade just nu.

Att USA började skicka militärbistånd till Israel under Yom Kippur-kriget berodde på att man såg hur Israel förberedde sina kärnvapen. Som enda kärnvapenstat i regionen kunde Israel knappast förlora kriget, men konsekvenserna kunde blivit förödande om de tagit till kärnvapen.

Permalänk | Anmäl #9 u_7333, 2011-10-14, 17:14

Det förefaller helt klart som att denna "heta potatis" inte bara är het i Washington, Gaza och Tel Aviv utan så även här i Sverige. Tråkigt nog verkar det heller inte gå att föra en debatt här utan personliga påhopp, något åtminstone jag har för avsikt att hålla mig från..

Permalänk | Anmäl #11 Dennis Andersson, 2011-10-14, 18:45

Kul att artikelförfattaren deltar i diskussionen. Kanske du kan svara på varför just den här konflikten får så stort fokus i Sverige.
Det finns värre oroshärdar i världen där människor dödas i tusental utan att någon lyfter på ögonbrynet men just Israel-Palestina får utrikespolitiskt nästan all svensk uppmärksamhet.
Här i Helsingfors genomfördes för ett par månader sedan en proisraelisk demonstration utan störningar, något som vore otänkbart i Sverige.
Varför är ni svenskar så (nästan) besatta av just Israel-Palestina?
Ett latent judehat? Knappast även om det tydligen är fullt acceptabelt och chict att i svensk debatt kalla sig "antisionist".
Men något måste det vara. Vad?

Permalänk | Anmäl #12 Nurmela, 2011-10-14, 19:17

Dennis Andersson

Tack för en intressant artikel, jag hoppas dock att du har fel om situationens hopplöshet...för om du har rätt, vilket tyvärr verkar vara fallet, så återstår inget annat för oss palestinier än väpnad kamp, vilket endast kan genomföras med framgång om palestinier på plats i Palestina och palestinier i diaspora överallt i världen gemensamt med alla medel bygger upp en militärmakt som kan mäta sig med världens bäst utrustade och vältränade terroristorganisation( det s.k. "IDF").

Permalänk | Anmäl #13 Palestinian forever, 2011-10-14, 19:39

Ja, onekligen en intressant frågeställning varför denna är så infekterad i just Sverige. Min gissning är att detta är på grund av att konflikten har varit så långdragen och med åren blivit så symboliskt laddad inom den svenska höger-vänster debatten. Den senare förefaller få sitt eget liv och stundom även dra löjets skimmer över sig eftersom det verkar vara så förtvivlat svårt att föra en något så när konstruktiv dialog utan att den snabbt hemfaller åt en diskussion om antisemitism varpå debatten snabbt blir väldigt grumlig.

Permalänk | Anmäl #14 Dennis Andersson, 2011-10-14, 19:54

Bra skrivet Dennis. Vill man få en mer detaljerad bild av konflikten finns alltid böcker som "Ett land två folk" av Sören Wibeck på 373 sidor. Det är inte rimligt att tro att man ska få med allt i en artikel som somlig verkar tro.

Permalänk | Anmäl #16 Patric P, 2011-10-15, 07:40

Dennis, #7: "...En tredje part att upprätthålla ordning vore ingen dum idé..."

Nej, och den har prövats. Men UNIFIL i Libanon satt och såg på medan Hezbollah beväpnade sig med hjälp från Syrien och Iran (mot resolution # vad-det-nu-var) och startade kriget 2006. Vid gränsen Gaza/Egypten fräste Hamas och FNs observatörer drog. Långt tidigare drog FN när Egypten fräste. Det vill nog till bättre trovärdighet innan Israel kan lita på omvärlden? Och med såna fanatiska våldsverkare i regionen, vem vill skicka sina soldater dit? MInns attentatet mot marinbarackerna i Libanon, instigerat av Iran och dess Hezbollah. Ett par hundra fredsbevarande trupper ihjälsprängda. USA torde inte vilja göra om det. (Jag vet: Sverige ska skicka trupp!!! :))

Men visst, om det finns vilja att göra jobbet under lång tid med förståelse för alla risker, nog skulle det kanske vara värt pröva. Igen. Men borde det inte komma i form av fredsbevarande styrkor, vars jobb är att hjälpa Abbas stoppa terrorgrupperna och avväpna dem en gång för alla, så att parterna kan prata fred? Men om(!) man inom PM inte vill stoppa terrorn inom sitt område, vilken rätt har man då att kräva erkännande som stat från FN? Man är rädd för inbördeskrig förstås om man sätter hårt mot Hamas et al. Men gissa vad? Det var redan inbördeskrig när Hamas tog makten i en ytterst blodig kupp. Vad gjorde FN då?

Jag önskar inget högre än att parterna kan samsas och arbeta fram en varaktig tvåstatslösning. Men hur? Och varför sätter omvärlden inte mer press på Abbas i det hans sida absolut måste följa? Skulle det göra ont för Abbas att stoppa judehatisk uppvigling, sluta hylla massmördare, erkänna Israel som Israel vill bli erkänt? Tydligen kan han inte.

Vidare: Att enligt det svenska officiella receptet ge Israel större ansvar, trots att det är omringat av flera makter som vill dess bortgång tycks mig vara en alldeles för enkel argumentation. Man väntar sig mer av det starka och demokratiska Israel, säger man. Jag är en som väntar mig mer av säkra och demokratiska länder som Sverige. Jag väntar mig att de inte accepterar terrorkrig och attentat från den palestinska sidan, att de protesterar till PLOs nyupphöjda ambassad varje gång någon på deras sida begår ett brtott mot mänskligheten.

Låter jag arg, Dennis? Om så, ta det inte personligt. Du argumentertar uppriktigt, tror jag. Och så bor du i en bra landsända. Själv är jag född i Ö-vik för länge, länge sen, innan du ens var påtänkt. :)

Permalänk | Anmäl #17 A-K Roth, 2011-10-15, 12:41

@Chili Palmer. Du väljer att missförstå. Min poäng var att en proisraelisk demonstration kan hållas i en nordisk huvudstad utan antijudiskt hat, våld och kravaller.
Det visar på en politisk mognad, sans och förnuft. Tyvärr har ni rikssvenskar numera mycket lite av detta utan blir tydligen mer och mer intoleranta för varje år.

Permalänk | Anmäl #18 Nurmela, 2011-10-15, 18:39

Nurmela, intressant att man kunde demonsterera stöd för Israel i Finland utan antijudiskt våld. Tänk om man kunde göra det i Sverige. Du har rätt. Det finns en hätskhet mot Israel och judar i Sverige som inte kan förklaras enbart med tal om vad Israel gör. Det finns inom flera partier och det finns inom regeringen. Det finns i kommunalstyrelsen i Malmö, det finns i kyrkan. Det visas i rubriker i tidningar, det visas i vad man utelämnar, det visas i hur TT använder och förvanskar nyhetstelgram. Det visas i bloggar från folk i ansvarsposition som borde veta bättre. Och det visas av de vanliga som skriver hätskt här. Jag bor inte i Sverige men som svensk skäms jag.

Permalänk | Anmäl #19 A-K Roth, 2011-10-16, 12:35

Artikeln innehåller ett antal politiska funderingar, av vilka några kan betecknas som intressanta. Emellertid finns det två stora plumpar i protokollet, nämligen där det påstås att Israels ockupation av Västbanken och Gaza skulle vara olagliga. Några palestinska territorier finns inte per definition. Påståendet om ockupationen är knappast någon självklarhet utan måste förklaras. Andersson bör alltså tala om på vilka grunder han stödjer sig! Varför kommer detta helt okvalificerade påstående?

Permalänk | Anmäl #20 Göran Lysén, 2011-10-16, 17:56

# 15 Bengt

Du måste skämta om att Kina gick USAs ledband. Kina invaderade Vietnam, bl a för att Vietnam skrev på ett fördrag med Sovjetunionen om 'vänskap och samarbete', något som Kina djupt ogillade, men det som utlöste invasionen var Vietnams invasion av Kambodja, där kinas skyddsling Pol Pot störtades.

Hur du kan få det till att Kina gick Nixons ledband övergår nog de flestas förstånd.

Permalänk | Anmäl #21 Benny Balja, 2011-10-16, 21:59

#12 Nurmela

Vänstern i Sverige har alltid hatat judar. När nu judarna har fått ett eget land, där deras största bundsförvant är USA så blir hatet bindgalet. Det spelar ingen roll att araberna är 100% odemokratiska och i många fall mördare, hamas med flera, och att det finns diktaturer som Nordkorea och Vitryssland - kommunister har aldrig brytt sig om människoliv och rättvisa. "Chili Palmer" t ex är en kommunist som sitter på spanska solkusten och lapar sangria, miljonär efter att ha sålt ett snusmärke. Skattesmitare och hycklare. Värre människor går inte att hitta.

Permalänk | Anmäl #22 Benny Balja, 2011-10-16, 22:05

Skulle vara intressant att se Dennis svar på Göran Lyséns fråga.

Permalänk | Anmäl #23 A-K Roth, 2011-10-18, 15:49

Jag hade egentligen tänkt avhålla mig från vidare kommentarer eftersom debatten här inte hållits på särdeles konstruktiv nivå med ömsesidig respekt utan tenderat att hemfall åt pajkastning. Självfallet har man inte alltid samma åsikt i frågor och bör kanske inte heller ha det, men likväl bör god kutym hållas. Göran Lyséns fråga var emellertid fullkomligt berättigad och utvecklande varför jag självfallet vill utveckla min ståndpunkt på området. Gaza och Västbanken är som bekant i dagsläget inte ockuperade av Israel per se, däremot saknar områdena internationell erkännande som stat trots FN: s ursprungliga intention om en tvåstatslösning. Vidare är Israels blockad av Gaza ur folkrättsligt hänseende agerande ytterst tveksam enligt mitt förmenande. Beträffande de områden som ockuperats av Israel efter 1967 så kan följande kontempleras över. En legitim ockupation är ur juridisk definition något som skall ske i skenet av en konflikt och över en begränsad tid. Israel har däremot snarare erövrat och inkorporerat dessa områden, mao att anse såsom en illegtim ockupation. Exempel på jurdiskt korrekta ockupationer kan däremot ses i exempelvis USA:s agerande i Tyskland och Japan efter andra världskriget. Det råder emellertid en jurdisk gråzon i Palestinafrågans fall, något som Göran Lysén riktigt påpekar, i och med att de palestinska områdena inte utgjordes av är en etablerad och vid tiden internationellt erkänd nationalstat. Likväl kvarstår det faktum att FN:s intention var en tvåstatslösning som genom Israels agerande efter 1967 icke hörsammas av Tel Aviv. Sett till den folkrättsliga aspekten och därtill hur det internationella agerandet varit i andra konflikter, exempelvis i Kosovo, är det sålunda fraperande hur dubbelmoralistiskt agerandet är så fort Palestinafrågan kommer på tal. Vidare bör det likaså klargöras att kritik mot israeliska förehavanden inte per definition är synonymt med att inta en proislamitisk hållning, än mindre antisemitisk sådan. Dessvärre är det ett alltför vanligt förfarande att tillskriva kritiker av Israels hållning i frågan antisemistiska tendenser, något som i förlängningen är kontraproduktivt. Snarare lägger dylikt agerande grogrund för antisemistism varför det är av största vikt att hålla debatten på konstruktiv och respektfull nivå. Med detta avslutar jag min debatt.

Permalänk | Anmäl #24 Dennis Andersson, 2011-10-19, 11:08

Jag såg nu att en del debattinlägg till vilka mitt inlägg om ompajkastning riktades synbart blivit modererade varpå jag såg mig nödgad att förtydliga detta med all respekt.

Permalänk | Anmäl #25 Dennis Andersson, 2011-10-19, 15:04

Dennis:"...fraperande hur dubbelmoralistiskt agerandet är så fort Palestinafrågan kommer på tal. Vidare bör det likaså klargöras att kritik mot israeliska förehavanden inte per definition är synonymt med att inta en proislamitisk hållning, än mindre antisemitisk sådan. Dessvärre är det ett alltför vanligt förfarande att tillskriva kritiker av Israels hållning i frågan antisemistiska tendenser, något som i förlängningen är kontraproduktivt. Snarare lägger dylikt agerande grogrund för antisemistism varför det är av största vikt att hålla debatten på konstruktiv och respektfull nivå. Med detta avslutar jag min debatt."

Kommentar om ovanstående:

Var dubbelmoralen finns kommer också att diskuteras, och folk kommer att hitta det på båda sidor, men du specifierar inte så det hänger i luften.

Bara så du vet, jag fann absolut ingenting i din artikel som kunde ses som rasistiskt eller antijudiskt etc. Det föll mig inte in. Men jag ser det då och då från andra svenska skribenter. Jag hoppas du inte menar att folk ska hålla inne med kritik av verklig antisemitism inför risken att det då blir allt värre? Inte heller ser jag dig som islamist.

Din artikel handlade om att ett Palestina inte kommer att erkännas och pekade ut USAs och Israels politik som ansvariga. Jag menar bara att de inte är de enda ansvariga. Omvärlden gör en otjänst om den inte ger palestinska ledare och stöttare en stor del av ansvaret.

Permalänk | Anmäl #26 A-K Roth, 2011-10-20, 06:38

Nu var det inte specifikt ditt inlägg jag syftade på A-K Roth, en del av inläggen har tagits bort vilka jag fann insinuerande. Självfallet menar jag heller inte att palestinierna är oskyldiga offer. Utan tvekan bär även palestiniernas ledare ansvar. Likväl kvarstår faktum att den nuvarande situationen göder terrorism. Därmed vill jag inte försvara terrorism, däremot vill jag påpeka mekanismen bakom vilken måste förändras. Israel sitter genom sin styrkeposition med trumf på hand, därav måste Israel ta och backa en smula eftersom palestinierna inte har speciellt mycket att köpslå med. Just denna maktlöshet föder terrorism.

Permalänk | Anmäl #27 Dennis Andersson, 2011-10-20, 23:23

Inte emot att Israel backar lite mer. Men det är, anser jag och säkert du också, mer än maktlöshet som föder terrorism. I min syn har det ett eget liv nu. Och vad gör ett land när landets "perceived weakness" bevisat ger upphov till mer våld? Det är ett riktigt dilemma, Dennis, när man vet vad Hamas et al skulle göra om de hade Riktig Makt. Då skulle det ryka ordentligt. Jag har ingen aning om vad som skulle fungera men ser onådigt på det ideliga ensidiga klankandet på stora och lilla satan bland omvärldens tyckare. Jag föreslår att palestinierna skaffar sig ledare som köpslår med ett klart demonstrerat uppriktigt mål att avskaffa valdet. Det du! Men nu hyllar Abbas sina frisläppta terroristhjältar - igen. Ingenting att köpslå med.

Permalänk | Anmäl #28 A-K Roth, 2011-10-28, 11:48