Så använder vänliga människor härskartekniker

Fem klassiska härskartekniker, som den kvinnlige norske politikern Berit Ås definierade och som får konskvenser både mänskligt och i samhället är: Osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, påförande av skuld o skam samt dubbelbestraffning.

Berit Ås (född 1928) var norsk politiker för Socialistisk Venstreparti och beskrev dessa tekniker 1976. Hon utgick bl a från sina erfarenheter i norska Stortinget, där det fanns en manlig dominans, och kvinnor kunde ha svårt att få utrymme. De skildrades därför främst som manliga härskartekniker, riktade mot kvinnor, vilket blir naturligt om man ser till den miljö hon verkade i. De är vanligast i relationer med maktinslag eller i konfliktsituationer. Exempelvis kan en maktutövande chef använda dem för att befästa sin position gentemot medarbetarna. Då kan det få betydelse för demokratin och medarbetarnas reella inflytande på en arbetsplats. De finns också i mellanmänskliga relationer, där någon vill befästa sin position och känner sig hotad av att en annan tar ett utrymme som inte förknippas med honom/henne, t ex inom föreningar el dyl.

För de flesta är det närmast självklart att om man tycker om någon vill man inte använda härskartekniker mot den. Men så enkelt är det inte. Under mina år i Mansjouren, och även på annat håll,  har jag mött människor som utsatts för andra typer av  härskartekniker än de fem klasiska, härskartekniker som finns subtilt i relationer som till synes inte tycks vara konfliktladdade eller präglas av maktordning.

Exempelvis kan någon som har svårt att sätta gränser möta en undermedveten förväntan hos omgivningen att leva upp till rollen han/hon lätt hamnar i. Här finns ett omedvetet motstånd mot att han/hon skall bryta med sin underordnade roll. Med subtila signaler försöker man hålla personen tillbaka, i en "snäll" anda. Det bedrägliga med denna härskarteknik är att den innehåller ett "belöningssystem" att de som utövar den också visar att de tycker om en, då man har den "roll" de förväntar sig. Den som utsatts men reser sig möts lätt med oförståelse från dem som använt denna teknik, som för det mesta sker omedvetet. Naturligtvis är den inte "könsbunden", utan både män och kvinnor kan använda den både inom och mellan könen i alla slags relationer. Härskartekniken här kan kallas FÖRMINSKANDE och kan skildras med tre klassiska exempel som jag beskriver här.

1. "Tog du illa vid dig?" i ett vänligt, omsorgsfullt men lite förminskande tonfall mot någon som reagerar mot ett beteende eller sätter en gräns; signalerar att man inte tar gränssättningen riktigt på allvar. Istället för att ta fasta på gränsen som personen sätter, väljer man att se den som något personligt som hör till den, som beror på något hos den själv som gör att den "misstolkar" det, t ex att den skulle vara "överkänslig", något som inte är riktigt adekvat, utan något som beror på den och man tycker själv att man bättre kan bedöma om gränssättningen är rimlig eller ej. I detta finns ett förminskande. Man tar inte helt in att den faktiskt markerar en gräns som är adekvat och bemöter den inte riktigt på samma nivå som där man själv tycker att man är.

2. "Det verkar känsligt för dig"/"Ja jag vet att det där är väldigt känsligt för dig" i ett vänligt, omsorgsfullt men lite förminskande tonfall; när någon framför en tydlig åsikt och/eller reaktion där den blir upprörd. Man signalerar här också att man inte riktigt tar det som en välgrundad adekvat åsikt/reaktion, utan reducerar detta till något personligt hos den som framför det. Man förminskar både åsikten och personen, skjuter den lite ifrån sig så att man inte behöver ta in den, ett omedvetet försök att minska substansen i den andres åsikter/reaktioner och att själv få ett litet övertag. Ofta har attityden inslag av välvilja, men lite "klapp på axeln". Man tar inte in att personen faktiskt framför en välgrundad, adekvat åsikt/reaktion och är på samma mentala nivå som man själv. Man "definierar ner" både åsikten/reaktionen och den som framför detta. Detta förvärras om man betonar att dennes personliga upplevelser självklart skall respekteras, då man lika fullt inte tar in det adekvata, välgrundade och sakliga utan fortsätter att hänföra det till något personligt hos den som förmedlar åsikten/reaktionen, ungefär "Ja, det blir så för dig".

3. Kränkning, förnedring, då man går över gränsen men "det var ju inte allvarligt menat", "bara på skoj", skratta lite åt om den utsatte blir arg, men inte direkt hånfullt utan mera förminskande, en slags "klapp på axeln", "blev du så arg?", eller en vänlig men lite förebrående kommentar "Du får väl ha lite humor"/"Har du ingen humor?" och lite "klapp på axeln". Allt med en klar underton att man inte riktigt tar den utsattes gränssättning på allvar, att man inte ser den som adekvat och själv tycker att man bättre kan bedöma huruvida den är rimlig eller ej. Själv tycker man ärligt att man inte alls vill kränka eller gå över gränser mot den som utsatts, utan bara "skoja", men man sätter sig över dennes gränsmarkering genom att svara med en förminskande attityd, inte medvetet utan som en omedveten följd av hur man ser på den människan.

Om man slutligen förstår att gränssättningen och reaktionen från den utsatte är allvarligt menad, att den inte kan ha samma upplevelse som man själv, ligger det nära till hands att vilja se det som att den har problem därför att den "tar det så" - man förlägger problemet till den andre - ett slags försvar. Hela tiden finns det med att man inte respekterar den som någon som faktiskt sätter en gräns, som det finns grund för därför att den bedömer det så, en gräns som därför är adekvat.

Ytterligare en variant av denna härskarteknik är bemötandet "Det är din tolkning". Här signalerar man att man vill få den andre att ifrågasätta sig själv istället för att stå fast vid sin gränssättning eller sin tydliga åsikt i någon fråga. Det blir ett sätt att försöka göra den "mindre". Det går in under både punkt 2 och 3 ovan.

Denna härskarteknik kan också användas av t ex chefer på arbetsplatser, och är på sätt och vis farligare än de fem klassiska, eftersom den inte lika tydligt signalerar maktutövning. Om en medarbetare säger ifrån mer än förväntat och möts av detta, finns en underton av "jag tycker om dig, men du är liten". I detta exempel får det minst lika allvarliga konsekvenser för medarbetarnas inflytande på jobbet som någon av de fem klassiska teknikerna, om den maktutövande chefen "lyckas" här.

När jag mött dem som utsatts för detta är det slående vilka destruktiva effekter den kan få, om man inte upptäcker vad det handlar om. Risken med denna teknik är att man inte ser den klart, utan faller in i mönstret utan att märka det. eftersom den inte är lika flagrant som de fem tekniker man oftast belyser. De som utövar härskartekniken försöker definiera den som utsätts som "liten", och behandla den därefter.

Av de tre punkterna ovan är kanske punkt 3 den viktigaste. Det är nog den variant som innehåller mest egoism och brist på empati hos den som förminskar. När man kränker en annan människa "bara på skoj", och själv definierar vad som är "på skoj", är det ett maktspråk. Vem avgör om det är "skoj"? Det riktiga svaret är förstås den som utsätts. Men den som går över gränsen mot en annan "bara på skoj", tar sig rätten att sätta sig över den andres gränser, och utse sig själv till den som avgör om det är på allvar eller inte.

Respekt för människovärde är förhoppningsvis en självklarhet för de flesta. Men man kan t ex i media se exempel på kränkning och nedvärdering av människor med en underton att det är "skoj", "han/hon överlever" m m, fast det är klara gränsöverskridningar. Faran med detta är signaler om att det skulle vara ok att gå över gränsen mot en människa om man själv hävdar att det är "på skoj", vilket kan få konsekvenser för människosynen i ett samhälle.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40063

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant och klokt PJZ.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2011-10-14, 13:26

Är alla "härskartekniker" av ondo? Går det att klara sig utan?

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-10-14, 13:44

Per Joel Zander,
Eftersom du skriver att du "jobbat i Mansjouren i ett antal år", vore det intressant att få veta om du menar att det finns en "genusaspekt" av den härskarteknik, "förminskande", som du här tar upp till diskussion. Jag kan i och för sig tänka mig att den kan användas i "båda riktningarna", både av män mot kvinnor och vice versa (och förstås mot personer av samma kön), men undrar om män inte kan vara mera utsatta för denna härskarteknik, eftersom kraven eller förväntningarna på män att "tåla mer" (än kvinnor) verkar vara höga i samhället, både från kvinnor och män. Har du några synpunkter på det?

Sen tycker jag att den här omskrivna härskartekniken, "förminskande", trots allt ligger ganska nära "förlöjligande", en av Berit Ås klassiska härskartekniker. Kanske kan man säga att "förminskande" i stort sett är en mildare och subtilare variant av "förlöjligande", och att den mera handlar om att ifrågasätta (och isolera) den utsatta personen direkt och att få den att överge sina försök till gränssättning, snarare än att något mera indirekt angripa personens status inför till exempel dennes/-as arbetskamrater?

Permalänk | Anmäl #3 John H Nilsson, 2011-10-14, 15:32

#2 Bo T:
"Är alla "härskartekniker" av ondo? Går det att klara sig utan?"

Om jag får lägga mig i, så tror jag i princip att användandet av härskartekniker alltid är av ondo, eftersom de i någon omfattning alltid går ut på att manipulera den andre och ta ifrån honom eller hennne hans eller hennes värdighet och valmöjligheter. Vem vill bli utsatt för något sådant? Och vad vinner man på att utsätta andra för sådant, åtminstone på lite längre sikt? Sen tror jag att vi alla använder oss av härskartekniker och drar nytta av dem på olika sätt, men det behöver ju inte motsäga att de är destruktiva, både för oss själv och dem vi "härskar" över.

Du får gärna beskriva lite mer hur du tänkte, och vad du eventuellt menar skulle vara "bra" med användandet av härskartekniker.

Permalänk | Anmäl #4 John H Nilsson, 2011-10-15, 00:06

Den typ av makt som jag skulle sortera PJZ:as artikel i är manipulation.

Härskartekniker handlar om att man söker övertyga någon om att den är avvikande eller obetydlig samtidigt som man försöker dölja sin maktutövning till exempel bakom en sköld av låtsat medkänsla.

Särskilt punkt ett och två tycker jag är suveräna exempel.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2011-10-15, 15:16

John H Nilsson: Nej, jag tror inte det finns en påtaglig genusaspekt av just härskarteknikerna jag berör i artikeln. Däremot har du rätt i att män ofta förväntas "tåla" mer än kvinnor, eller rättare sagt inte visa känslor lika klart. Men dessa tekniker tror jag används lika frekvent mellan och inom könen. Att jag refererar till mina erfarenheter från mansjouren är för att där möter man män som varit med om svårigheter som dels drabbar män tydligt mer än kvinnor ( t ex utsatthet i vårdnadstvister), men också som råkat ut för andra, icke lika tydligt könsrollsrelaterade saker. Visst ligger förminskande nära förlöjligande. Förlöjligandet som Berit Ås berörde, var ganska flagrant, och där är det tydligt att den som förlöjligar har en översittarattityd och vill sätta sig på den andre. Det bedrägliga med varianten förminskande, som jag kallar de tre punkterna, är att det omgärdas av att ge sken av att tycka om den andre, av välvilja, på ett annat sätt än det förlöjligande Berit Ås beskrev. Därför är den på sätt o vis värre. Den innehåller en (åtm skenbart) positiv känsla också, samtidigt som den förtrycker.
Doktor Eleph@nt: Tack för dina inlägg. Tycker framför allt att din sista kommentar träffsäkert beskriver vad det handlar om. Anser dock nog att punkt 3 är den viktigaste, av de skäl som framgår av artikeln.

Permalänk | Anmäl #6 Per Joel Zander, 2011-10-15, 21:00

PJZ, jo men vi menar olika tror jag. Den är viktig men punkt tre innehåller tankemässigt sådant som jag läst många gånger förut. Däremot dina två första punkter tycker jag tillför något nytt.

Permalänk | Anmäl #7 Doktor Eleph@nt, 2011-10-16, 09:53

Doktor Eleph@nt: Ok, intressant. jag tycker din beskrivning av härskartekniker i din förra kommentar är väldigt träffande. Är det ok att jag sätter upp den som ett av mina favoritcitat på min facebooksida?

Permalänk | Anmäl #8 Per Joel Zander, 2011-10-16, 20:57

John H Nilsson: Vill tillägga att jag tycker att du mycket träffande beskriver härskartekniken förminskande när du säger "Kanske kan man säga att "förminskande" i stort sett är en mildare och subtilare variant av "förlöjligande", och att den mera handlar om att ifrågasätta (och isolera) den utsatta personen direkt och att få den att överge sina försök till gränssättning, snarare än att något mera indirekt angripa personens status inför till exempel dennes/-as arbetskamrater?" De tär nog precis vad det handlar om. Du träffar huvudet på spiken. Man kan kanske ifrågasätta om det är en mildare härskarteknik än Berit Ås beskrivning av förlöjligande. Just därför att den sker mer under ytan än förlöjligande, är den kanske än värre och farligare.

Permalänk | Anmäl #9 Per Joel Zander, 2011-10-19, 11:33

#9 Per Joel Zander,
Tack för den positiva responsen, som jag inte sett förrän alldeles nyss. Du kan ha rätt i att "förminskande" kan vara värre än "förlöjligande", just eftersom "förminskandet" är försåtligare, antagligen skapar mera förvirring hos den som utsätts och är svårare att genomskåda, på grund av de dubbla budskapen.

Tycker boken "Skamfilad - om skammens många ansikten och längtan efter liv" av prästen och terapeuten Göran Larsson är värd att nämna i sammanhanget, eftersom både förminskande och förlöjligande torde kunna ge upphov till skamkänslor hos många av oss. Jag har först nyligen hittat fram till den (den gavs ut 2007), och bara läst kanske en tredjedel, men den verkar i alla fall mycket bra hela vägen igenom:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/sjalens-gift-frater-i-det-...
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9152631303

Permalänk | Anmäl #10 John H Nilsson, 2011-10-23, 00:15