Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-10-11 10:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Det är serien av hans politiska tillkortakommanden sedan mars som drabbar Juholt värst - inte det överdimensionerae hyresbidraget. Nu väntar korseld från både höger- och vänstersossar, skriver S-kännaren Christer Isaksson.
Christer Isaksson är författare och journalist, med politik och särskilt Socialdemokraterna som huvudintresse.
Han har medverkat i A-pressen, Svenska Dagbladet, TV4, Expressen och Dagens Politik. I sex år arbetade han
i regeringskansliet under 1980-talet. 2008 gav han ut boken I väntan på Mona Sahlin (Norstedts) och 2010 Den nya vän(s)tern (Ekerlids).
Den överordnade uppgiften för Socialdemokraternas partiledare är att hålla ihop den stora koalitionen. Med åren löste Tage Erlander uppgiften med oomstridd auktoritet och erfarenhet. Olof Palmes med samtiden samstämda väsen och retorik gjorde honom oemotståndlig internt. Även om Ingvar Carlsson var omtyckt fick han dra tunga lass och kämpa för enighet - som alternativ till hans samarbetslinje för Sveriges bästa ville till exempel många fälla Carl Bildts borgerliga regering under den svenska finanspolitiska krisen 1992-93. Göran Persson valde att lita på sin magkänsla och erfarenhet, vilket ofta ledde till imponerande sololopp. Mona Sahlin var dömd på förhand - mot henne mobiliserade en stark vänster redan innan hon var vald, kommunala företrädare, partiets moralister, en fackföreningsrörelse i kris och manliga hierarkier. Det kunde bara sluta på ett sätt.
Mona Sahlins krasch spårade för Håkan Juholt, som kom från ingenstans, saknade erfarenhet av att leda och som ingen hade synat i sömmarna, men som lovade gott. Partiet blundade inför en uråldrig nomineringsprocess. Äntligen en partiledare som hade en hemvan retorik och talade till en majoritet av partiet. Äntligen en företrädare att känna igen, en som i första hand representerade partiet i opposition mot etablissemanget och Stockholms artificiella värld. Det var så snacket gick och det började så bra.
I sitt första stora tal slog Håkan Juholt an tonen med kulturpolitiken: Vi står upp för en kulturpolitik som rustar människor med vingar som uppmanar till eget skapande genom livet, sa han. Efter årtionden med sifferexercis under ekonomers herravälde var det precis vad hans partivänner ville höra. Dessutom visade det sig att han hade eget kulturintresse - från Elvis till morfar som varit konstnär. Resten av retoriken var solidaritet, jämlikhet och Olof Palme. Traditionellt socialdemokratiskt, hette det. Äntligen, stönade anhängarna. Motståndarna i partiet, något ställda inför att en maktnovis tog makten, gav med sig: Han ska få chansen!
Håkan Juholt lyckades med sin starka start omgående ena Socialdemokraterna. Processen fortsatte med en retorik som kittlade vänsterkrafterna och ökade partiets välbefinnande, samtidigt som partiets teoretiska elit - kanslihusexperter, politruker och sifferexperter - sa sig med fasa bevittna uttåget av kompetens från partiet, riksdagskansliet, utredningsenheter med mera. Utåt höll de tyst, tvingade av partiets goda humör. I mörkret kunde de mumla om de bakre bänkradernas palatsrevolution och att det kostar på för ett parti att enligt en utrensningsidé göra sig av med erfarenhet. Partiets tradition sa hur han borde ha gjort: Förnyelse sker genom en mix av beprövad och ny erfarenhet, i alla fall tills ledaren själv är varm i kläderna. Det heter ofta att ingen politisk ledare kommer undan både vänner och ovänner. En lika viktig erfarenhet är att ingen sitter kvar på en så hög post som Håkan Juholts utan att ge både vänner och fiender luft att andas och utrymme att verka i.
I mitten av oktober var det upp till bevis när Håkan Juholt skulle omvandla sex månaders ordrik retorik och synbar förnyelse till förslag och handling i sin första budgetmotion. Efter den första dragningen i riksdagsgruppen stod det klart att hans bästa vänner på vänsterkanten såg ut att vilja hugga huvudet av honom - i alla fall litade de inte på honom eftersom a-kassa, rut och rot mest påminde om den allianspolitik som de ville fly från. Håkan Juholt och Tommy Waidelich tvingades till gatlopp, tänka om, rätta och skriva nytt för att få godkänt.
Där står väljarna i dag med sin undran: Vad tycker Socialdemokraterna, egentligen? Hur stabila är nuvarande S-förslag? Gäller Ilmar Reepalus förslag om att kasta ut kriminella nyblivna svenskar och försöket från partiledningens Morgan Johansson att ansluta sig? Eller är det Morgan Johanssons helomvändning och Håkan Juholts avståndstagande som är Socialdemokraternas politik? Ska det i fortsättningen vara tomma debattstolar, som i söndagens Agenda i SVT, eller ska Sverigedemokraterna mötas med fräsande argument?
I partiets inre och tidigare elit skakas huvuden med orden att partiet nu betalar för Juholts aggressiva förnyelse och bristande politiska handlag: Det kostar på att göra sig av med kompetens. De på partiets högerkant trycker hårdare än andra på moralfrågan: Frågan är inte om Håkan Juholt kände till reglerna, utan hur han tänkte! (Brännpunkt 11 oktober). De riktigt självgoda säger att makten över partiet verkat viktigare för Håkan Juholt än makten att formulera förslag och idéer som leder till partiledarens övergripande uppgift, mål och förmåga att vinna val. Deras poäng är att Håkan Juholts ledarskap så här långt har ökat osäkerheten om partiets politik och stabilitet. Inte heller Håkan Juholt har lyckats hålla ihop partiet!
I denna analys är Håkan Juholts överdimensionerade hyresbidrag från riksdagen naturligtvis en högst ovälkommen kryddning i en svår tid, men ändå mer en effekt av bristerna i hans ledarskap än en huvudingrediens. Det är snarare serien av politiska tillkortakommanden sedan mars 2011 än en enstaka händelse som drabbar Håkan Juholt och Socialdemokraterna värst just nu.
Håkan Juholt är en socialdemokratisk ledare på väg mot en intern korseld som lär komma från både höger och vänster.

Socialdemokratiskt klassförakt bidrog till Juholts fall

Juholt en av få som lyfte tillväxtpolitiken

Juholt ställer krav på kommande politikers retorik!

Schlaug: Så kan Elvis trösta Håkan Juholt

Det sista ord en människa med makt ska säga är förlåt

Håkan Juholt föll på eget grepp


Juholt är bara en liten del av det stora problemet.

Borgerliga medier sänker Juholts popularitet

Krypskyttet mot Juholt regisseras av högerfalangen

S måste ändra politik för få nytt förtroende

Stämmer inte att studenter bor i garage

Obegripligt att S-medlemmarna inte får välja ledare



S talar vänster och handlar höger

Borgerligheten bör lära av S-krisen för att undvika samma förfall

Klassisk s-retorik kan göra Juholt starkare än före krisen

JO borde granska riksdagens förvaltning

Håkan Juholt accepterar drevets logik

Aftonbladet hittade på regeln om halv ersättning

Därför kan inte Juholt dömas för bidragsbrott

Juholtaffären är en fråga om partikultur

Drevoffren kan ta makten över berättelsen

Juholt är bara unik för att han blev upptäckt

Juholtgate bevisar problemet med yrkespolitiker

Därför är partiets stöd det viktigaste för Juholt

Bostadsaffären inte nog för att fälla Juholt

Poesi: Den borgerliga övermakten slukar s

S-ledaren kritiseras på felaktiga grunder

Tobleroneaffären en struntsak jämfört med Juholt

Juristprofessor: Juholts handlande kan bedömas vara bedrägeri

Juholts affär omöjliggör göra-rätt-för-sig-linjen i jobbfrågan


Juholt hade inte överlevt brittisk press
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Utnämningen av Juholt är en socialdemokratisk praktmiss. Jag frågar mig, har partiet ingen kompetent ledare i sina led? Varför annars välja en ansvarslös pajas till ledare?
Ledarskap är nära förknippat med förtroende. och det har inte Håkan Juholt längre.Dessvärre har han också ytterligare undergrävt det minskande förtroendet för socialdemokraterna.
Det är en demokratisk kris när det traditionellt största partiet är i full upplösning. förhoppningsvis är det början till något bättre.
http://runelanestrand.wordpress.com/2011/10/10/juholt-ar-girig-och-ljuge...
Kulbo=en sambo vars hyra betalas av skattebetalarna.
Hade sossarna haft mod och valt ssu-ledaren Jytte Guteland, så hade partiet fått en rennäsans.
Det var hon som talade klarspråk inför förra debakklet, när de etablerade hukade sig.
Nu med facit i hand, där centern verkar ha fått ett lyft med vågad föryngring, så skulle givetvis sossarna valt föryngringsvägen.
Men det är efterklokhetens visdom.
Som allians-sympatisör så tackar vi givetvis för straffsparken...
Men skicka nu ut teamet Juholt/Weiderlich !
Kunde ni offra Sahlin, Östros med flera, så...
In med Jytte Guteland, så blir ändå debattprogrammen i YV intressanta...
Snart är även Jonas Sjöstedt (V) på banan & katastrofen Ohly på väg ut.
Jag tror att förtroendet för Socialdemokraterna har rasat mycket i och att många i partiet tycks stå enade att Juholt ska vara kvar.
Många av oss tolkar det som om Juholts beteende ses som en bagatell bland många i sossepartiet..
Det är mycket rosornas krig över hela affären.
Det verkar som om några sossar tröttnat på Juholts slarv, klantiga uttalanden, flipp-floppande politik och valde att läcka information om hyresbidragen till Aftonbladet för att bli av med Juholt.
Skall bli kul att se vilka kritikerna är och var detta slutar.
Kulbo= Kulorna kommer från skattebetalarna
Har inte de som varit med och fört fram Juholt till partiledarposten något ansvar?
Vilka valde Juholt till förnyare och smlande kraft?
Var har socialdemokraterna varit sedan Motalaaffären avslöjades.
Re: #6 Johnny Andersson
"Det verkar som om några sossar tröttnat på Juholts slarv, klantiga uttalanden..."
Aha, tänkte inte på det! Det är naturligtvis någon (s)-gubbe/gumma som blivit trampad på tårna av Juholt under hans resa till toppen som hämnas. Minns hur Östros kickades ut t.ex, det var förskräckligt. Man måste ha vänner omkring sig i en miljö som riksdagshuset där man antagligen kan roffa åt sig om man är utan skrupler. Det finns säkert massor av fifflare, men det kommer bara ut om en likasinnad skvallrar.
#8
Den nye sosseledaren i Göteborg Annelie Hultén bl.a.
men å andra sidan har honfullt upp med att städa upp efter Göran Johansson epoken & de ständigt uppoppande muthärvorna...
Att ”bristande ledarskap större problem än bidragsskandalen” beror helt enkelt på att det inte finns några verkliga kandidater som kan axla socialdemokraternas partiledarpost…i den meningen är jag helt överens med Christer Isaksson.
Däremot så tror jag att denna makabra situation att en stor ”flock” som socialdemokraterna saknar passande ledare är inte alls så underligt. Vi har ju levt i dagdrömmen om antiauktoritativ styrning där ledarens uppgift mera eller mindre består av kollektiv telepati att kunna läsa vad folket vill och fungera som språkrör. MP har ju tillämpat detta till fullo. Den enda fördelen med språkrör är förvisso att det röret är analogt (inga speciella färdigheter krävs utom hörsel) men som inte egentligen hör hemma i den digitala åldern.
Det kan kanske fungera i ett marginellt parti som MP som kan ju fungera betydligt mer som ideologins lekstuga vilket inte alls passar på samma sätt i socialdemokratin med att ansvara för så tunga sakfrågor som sysselsättning och med sina familjeband med LO. Detta har lett till en paradox som kan skrämma vem som helst politiker som har litet självbevarelsedrift att inte så lättvindigt tacka ja och ta emot en sådan post med att förekomma i stället för att förekommas. Juholt må vara en utmärkt politiker på många sätt men rätt så lättvindig är han också med resultatet att det heter ”att förekommas” i hans fall.
Vi får nog damma av rollen av starka ledare oavsett om det är en kvinna eller en man, men svagt ledarskap tycks inte fungera i praktiken i alla fall. Jag tror på fullaste allvar att det är betydligt svårare att vara lagom ledare, en roll som är lagom vacklande i själva verket än svag eller stark dito. Om man ska vara lagom så måste man med andra ord vara snarare lagom omdömeslös för att våga tacka ja till partiledarposten såsom den är ”designad” idag.
Men en sak är säker att stora tunga spörsmål och svaga ledare inte alls är någon lyckad kombination.
Det är dags att se klyftorna mellan vänster S och pragmatiska S. Vänsterfalangen är stridslysten och stark. Om en vänsterledare med "stalinistiska" drag skulle komma fram, rasar partiet ytterligare 5%. Kommer en pragmatisk S-ledare fram, blir det intern kris eftersom vänster S inte accepterar mitten/höger. Det tar sannolikt ett antal år och valperioder innan något nytt kommer fram. Folket är "småborgerligt" och kommer aldrig att acceptera vänster S. Vänster S kan aldrig få fram välutbildade kvalificerade förtroendevalda, de väljer andra partier, om de vill syssla med politik. Det är alltså det omvända förhållandet till 60-70-80-talet
Håller med artikeln ovan. I dagens SvD finns ett citat av Juholt i en kolumn på ledarsidan (hittar den inte på nätet) som visar att han en gång svarat blankt nej på frågan om att bli partiledare. "Nej, nej, jag är alldeles för yvig" osv ."Jag känner mig själv" och menar att han inte alls passar för detta.
Synd att han tänkte om.
Juholt drar med sig hela riksdagsgruppen som tydligen inte heller tycks förstå hur illa folk tycker om Juholts bidragsfusk.
http://runelanestrand.wordpress.com/2011/10/11/omger-sig-juholt-bara-med...
Bra artikel av Christer Isaksson och bra kommentarer, speciellt #12 av Ulf Börjesson.
(S) har förlorat i väljarstöd sedan 1968 då tage Erlander vann majoriteten med 50.12% av väljarnas röster. Han gick till val på starkare försvar och vann. En arbetare hade jobb i industrin med bra lön samt hyfsad skatt och kunde försörja sin fru och tre barn med radio, bil, TV och villa.
Sedan kom 1968-vänstern, Olof Palme, DDR-politiken, oljekrisen, varvskrisen, lagerstöd till massafabriker, vapenaffärer med DDR och Palme mordet. Sedan Carlsson, Feldt, Bildt, Persson, Reinfeldt, Sahlin, Reinfeldt, Juholt.
Det är svårt att bedöma hur politiska strukturer ser ut och hur de raseras men vi kan vara säkra på att en hel del maktförändringar har skett i (S) sedan Göran Persson förlorade till Fredrik Reinfeldt 2006.
Mona Sahlin och Håkan Juholt var inga bra val för (S) och på det sättet som de valdes var ännu sämre, rena rama stalinist utnämningar, där en 11 man stor valberedning väljer ut en partiledarkandidat som 350 partiombudsmän får rösta på. Totalt förkastligt förfarande i ett demokratiskt samhälle, rätt är att alla socialdemokrater som vill leda partiet får deklarera sin politik och sedan får medlemmarna i god demokratisk ordning välja sin ledare.
På grund av den stalinistiska utnämningen av Håkan Juholt så förlorade han sin demokratiska legitimitet och därför faller (S) i sär i vänster och höger falanger. Därför är det viktigt med en fri och öppen debatt mellan kandiderade socialdemokrater och att (S)-medlemmar får välja sin ledare och politik i fria val.