Alla barn får inte likvärdig utbildning i Sverige

Diskussionen om betyg har dominerat både den politiska och mediala debatten på senare tid, däremot diskuteras det sällan på allvar hur olika barngrupper fråntas rätten till kunskap. Paradoxalt nog, utnyttjar olika partier begreppet barnfattigdom som politisk slogan samtidigt som de blundar för det faktum att vissa barngrupper fråntas sin rätt till skolgång. Dessutom verkar inget parti ta FN:s barnrättskommittés kritik på allvar då Sverige kritiseras för att vägra införa barnkonventionen som lag.

Att införa barnkonventionen som lag skulle innebära att gömda flyktingsbarn erkänns rätten till skolgång. Det skulle även innebära att dessa barns rätt till välfärdstjänster, så som rätten till sjukvård erkänns.

Om barnkonventionen skulle erkännas som lag skulle det försvåra den systematiska diskriminering som barn från Romani-minoriteten utsätts för i det svenska skolsystemet. Det skulle tvinga skolmyndigheter att införa effektiva åtgärder för att förhindra att romska barn drabbats av skolmisslyckande och avhopp.

Ett införande av barnkonventionen som lag skulle även tvinga regeringen och oppositionen att ta itu med faktum att flyktingbarn försvinner från flyktningsläger i dagens Sverige. Dessa barn riskerar inte bara att fråntas sina rättigheter till utbildning utan riskerar även att bli offer för trafficking och slavarbete.

Ett införande av barnkonventionen som lag skulle bidra till ytterligare ett juridiskt redskap för att stoppa den pågående avvecklingen av den offentliga skolan i socialt och etniskt segregerade bostadsområden. Denna avveckling är ett av de största hoten för alla barnens rätt till en likvärdig utbildning i Sverige.

Den omfattande decentralisering som introducerades i slutet av 1980-talet har lett till betydande olikheter mellan kommuner och skolor rörande skolresurser, lärarkompetens och antal lärare per elev. Därmed har det lett till en större segregation i synnerhet i stora städer. Decentraliseringen har även medfört en omfattande variation i tolkningen av läroplaners och kursplaners mål samt i tolkningen av betygskriterier. Denna variation innebär ofta ett inrättande av olika kunskapsstandarder i olika skolor och bidrar därmed till orättvisor i betygssättningen. Den extrema individualiseringen av undervisningen som förespråkades av 1990-talets läroplaner har dessutom skapat en skolpraktik där familjens sociala och kulturella kapital riskerar att vara avgörande för elevernas skolframgång.

Den extrema fokuseringen på olikheter tillsammans med lägre förväntningar på vissa elevgrupper riskerar att skapa lägre kunskapsstandard för barn från socialt och etniskt segregerade grupper. Skolinspektionens rapport om stora brister i skolor och förskolor i Rosengård  och Delegationens för romska frågors slutrapport om romanska barns skolgång visar tydligt att rätten till en viss jämlik utbildningsstandard inte gäller för vissa elevgrupper.

Trots tecken på ökad segregation fortsätter det politiska etablissemanget att förespråka en ökad decentralisering och privatiseringen av den svenska skolan. I såväl den rödgröna koalitionen som i alliansens  politiska valmaterial under valkampanjen 2010, förespråkades en fördjupning av den neoliberala likvärdighetspolitiken baserad på en betoning på elevernas olikheter. Därför förespråkades en större differentiering så väl gällande tolkningen av kursplaner, timplanen och betygskriterier som gällande skolformer. I båda blockens valmaterial föreslogs en skolpolitik som skulle skapa "En skola för att varje elev" i stället för att garantera "en skola där alla barn får den likvärdiga utbildningen de har rätt till".

Intensifiering av den neoliberala skolpolitik som både den rödgröna koalitionen och alliansen förespråkade under valkampanjen bör ifrågasättas och granskas. Det är dags att skapa en omfattande debatt om behovet att garantera den svenska välfärdmodellen för alla barn. Det är dags att kräva en ny utbildningspolitik som i stället för att införa "en skola för varje elev", återinför visionen om "en jämlik utbildningsstandard för alla". Ett nytt utbildningssystem där alla barn, oavsett socioekonomisk eller etnisk bakgrund, får en likvärdig utbildning. Där politiker och media vågar tala om rätten till kunskap i stället för att ägna all tid till mindre centrala frågor som betyg.

Slutligen är det dags att de aktörer som säger sig kämpa för barnens rättigheter agerar för att Barnens konvention blir till lag. Vi måste även aktivt agera för att ge gömda flykting barn rätt till skolgång och till övriga välfärdtjänster. Vi måste kräva besked om vad som har hänt med alla de barn som försvann från flyktingläger förra året! Vi måste aktivt handla för att stoppa den successiva avvecklingen av den offentliga skolan. Vi måste kräva samma utbildningsstandard i sociala och etniska segregerade skolområden som i välbärgade bostadsområden. Vi måste kämpa för rätten till kunskap för alla barn oavsett social eller etnisk bakgrund! Välfärden måste gälla för alla barn utan undantag!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/40027

5 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Betalar du? Om inte föreslår jag att barnkonventionen rivs och ansvaret för barnen återlämnas till föräldrarna.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-10-13, 14:12

Mycket fina ord, mindre realism och inget ur detta ska finansieras eller för den delen kunna genomföras. Dessutom hur definierar man "en jämlik utbildningsstandard för alla"? För mig låter det väldigt likt att alla barn antas vara lika, vilket jag tror alla vet inte är sant.

Permalänk | Anmäl #2 Robert Johansson, 2011-10-14, 07:49

Hej Bo,
som skattebetalare föredrar jag att mina skattepengar går till alla barns rätt till skolgång och sjukvård, oavsett bakgrund.
Som forskare blir jag orolig när jag ser tenderser som visar att vissa barn förnekas sina rättigheter bara för att de tillhör en annan grupp än majoriteten. Det handlar om barn, glömt inte det!

Permalänk | Anmäl #3 Guadalupe Francia, 2011-10-14, 16:24

Hej Robert!
tack för ditt inlägg. men mitt inlägg handlar tyvärr inte om fina ord, utan om sorlig fakta.
Vissa barn förnekas rätten till skolgång och till sjukvård i Sverige. Andra barn förnekas en utbildning av hög kvalitet, med utbildade lärare, men mindre antal lärare per elev, med höga förväntningar.
Att ha tillgång till skola, att ha utbildade lärare, och att få en utbildning av hög kvalitet med höga förväntningar gentemot alla elever är ett exempel på "en jämlik utbildningsstandard för alla barn" i Sverige oavsett bakgrund.

Permalänk | Anmäl #4 Guadalupe Francia, 2011-10-14, 16:33

Har de någondsin fått likvärdig utbildning? Nu har de i a f valmöjligheten. Det hade inte barnen för 25 år sedan!

Permalänk | Anmäl #5 Inge-mar, 2012-05-13, 20:36

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.