Rektor: Nya betygssystemet bättre än det gamla

Alla som satt betyg eller som blivit betygsatta vet att orättvisor förekommer. Några alltigenom rättvisa bedömningssystem finns inte. Det som vi möjligen kan uppnå är system som vi begriper eller som kan sättas i relation till oberoende mätningar.

Det är på alla sätt glädjande att en debatt inletts på Newsmill om betygssystemet i skolan. Det är angeläget för individer och samhälle. Ingen vill bli orättvist bedömd och samhället vill ha ett system som fungerar tillräckligt väl för att bli ett urvalsredskap. Dessutom så vill majoriteten ha betyg i skolan. Vi är tillräckligt primitiva för att lockas av att nå ett visst betyg och arbeta för att förtjäna den bekräftelse betyget ger. Nu talar jag inte bara om de högsta betygen. Ett E kan vara tillräcklig utdelning för ett barn som inte har fallenhet för ett ämne men som kämpat länge med att klara det.

Det är dock en del saker som behöver påpekas för att förväntningarna på vårt betygssystem ska bli rimliga.

1. Betygssystemet innehåller olika betygsnivåer för att visa på den variation som finns i resultat. Ett visst betyg är inte en rättighet utan ett resultat av de prestationer man uppnått. Förutsättningarna att nå en given betygsnivå är i Sverige mycket goda. Kunskapskraven är i detta betygssystem bättre redovisade än någonsin tidigare och de insatser som pågår i seriösa skolor för att förtydliga kunskapskraven ytterligare lovar gott.

2. Den växande floran av nationella prov kommer att erbjuda en referenspunkt som flera ämnen kan jämföra sig med. De nationella proven är inte oproblematiska i sig men där de finns kan de hjälpa lärarna att sätta korrekta betyg. Idag fungerar skolan ofta så att eleverna i allmänhet får högre betyg än vad de nationella proven ger för handen.

3. Dagens lärare är långt mer kommunikativa än tidigare generationers lärare. Lärarkåren bygger inte sin legitimitet på ämbetets auktoritet utan på den auktoritet som relationen ger. Med detta vill jag inte säga att de är bättre men att man är beredd att motivera sin betygssättning. Dessutom har alla elever fått en lång rad av skriftliga omdömen och utvecklingssamtal under sin skolgång. Så det betyg som slutligen sätts i årskurs 9 lär inte vara någon större överraskning.

Punkt 1-3 talar för en rättvisare betygssättning än tidigare. Det finns andra saker som också verkar i den riktningen. Kunskaperna om formativ bedömning ökar mycket snabbt och det begrepp som var okänt för de flesta lärare för fem år sedan praktiseras nu i många skolor. Gemensam rättning av nationella prov och gemensamma diskussioner av elevexempel på ämneskonferenser är vardagsmat på seriösa skolor.

I ljuset av detta måste man förstå att rätten att överklaga betyg faller platt. Eller så kommer den att kosta för mycket resurser. I dag kan man i praktiken överklaga betyg. Rektor begär in en redogörelse på vilka grunder betyget satts och en annan lärare kan kallas in för att kontrollbedöma en given uppgift. Att låta någon på skolinspektionen göra detta vore bisarrt. De vet ingenting om hur lärandeprocessen sett ut och de förmågor en elev uppvisat (eller inte uppvisat) på lektionerna ser ut. Om de skulle göra detta är de ändå hänvisade till den undervisande lärarens anteckningar. Muntliga redovisningar och liknande redovisningsformer blir också svåra att bedöma för utomstående. Kvar står alternativet om det enda system som faktiskt skulle kunna bli mer objektivt bedömt. Det system som endast mäter fakta. Fakta kan vi omsätta i poäng, poäng kan adderas och ge ett resultat.

Men: vi har kommit oändligt mycket längre i vår kunskapssyn än så. Förmågor som att analysera, reflektera, argumentera, sammanställa och generalisera faller långt utan för faktaramen. Vi vill inte skapa faktarapande elever. De ska kunna rapa sina fakta men använda dem för att visa andra förmågor. Det är dithän vi strävar. Så alla som förespråkar denna överklagande-rätten med en central bedömare (läs skolinspektionen då det idag inte finns något alternativ) bör betänka det jag just skrivit.

Resurserna för svenska skolor och för skolinspektionen är begränsade och frågan är hur många mobbningsoffer eller elever i behov av särskilt stöd vi vill offra på vägen. Min mening kan verka krass och orimlig men ingen som arbetat i svensk skola kan motsäga mig och påstå att det finns en stor buffert av resurser vi kan plöja in i ett överklagandesystem som gynnar ett litet fåtal.

Nya betygssystem för dock med sig en del problem. Det brukar börja bra. Få högsta- och lägstabetyg. Majoriteten ligger i mitten. Efter ett tag sätter betygsinflationen in. Vårt förra betygssystem har visat att andelen MVG ökat stadigt under årens lopp. Nu får vi ett nytt system. Normalare nivåer kommer att infinna sig. Andelen med högsta betyg kommer att sjunka. Och det är sunt! Läs kunskapskraven för betyget A i årskurs 9 och fundera på om du (låg- eller högutbildad) skulle få det betyget ens som vuxen! Tyvärr kommer lärarnas svaga ställning i samhället, emellanåt låga ämneskunskaper och relationsberoende legitimitet att sakta leda till en höjning av snittbetygen. Men då är det kanske dags för ett nytt betygssystem igen.

Micael Pettersson (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39968

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

När man gjorde ett nytt betygssystem, varför valde man då inte siffror i stället för bokstäver?
När man skall söka vidare till högre utbildning är man väl i behov av att beräkna medelvärdet av betygen. Då måste man ändå översätta till siffror

Permalänk | Anmäl #1 Jan Ivarson, 2011-10-06, 19:10

#1 Jan Ivarson, Ja, det är ett extraarbete vi får ta. Man bör då vara tillräckligt duktig i matematik så man klarar av att beräkna medelvärde

Permalänk | Anmäl #2 Alvin Stoltz, 2011-10-06, 19:55

Det första svenska betygssystemet infördes i samband med centralstyrd kyrklig verksamhet för hundratals år sedan. Prästerna ville få fart på gudstjänsterna och folk tvingades att läsa för att bland annat kunna sjunga ur psalmboken. Prästerna höll husförhör med barnen redan innan de nådde en ålder motsvarande dagens första klass i grundskolan. Detta var ett mycket effektivt sätt att höja läsförståelsen. Nästan alla kunde läsa enkel text för två hundra år sedan, vilket var unikt i Europa. Men någon igentlig nytta hade de inte av detta. Landet var efterblivet och fattigt. Betygen sitter därför djupt i svenskarnas tänkande och det är verkligen något som de vill ha och kämpa för. Nya system med nya stjärnor har utvecklats med åren. De fattiga flydde till USA. Där fanns inget liknande system och så är det än idag. För högre utbildning används antagningsprov.

Den nu avlidne och sörjde Steve Jobs var en college dropout. Så är det med de mest framgångsrika i världen. De ser varken utbildning eller betyg som viktigt. Betygen bidrar till skolans fördumning, både inom det enkla som inte kräver utbildning till det mest teoretiska och avancerade.
http://www.youtube.com/watch?v=vkBzrMmcdtw .

Själv har jag bara fullgjort nioårig grundskola. I det sista betygret var det många ettor och i bland annat svenska. Misskött utbildning och dåliga betyg är ingen garanti för framgång. Men det är något som är bra att ha för att tänkandet ska fungera.

Annars har Pettersson rätt i att två konkurrerande byråkratier som sätter betyg inte kan fungera. Man kan ha en lagstiftande makt, en verkställande makt och en dömande makt, men inte två av samma. I Sverige finns det bara en makt och den bestämmer allt. Två makter som gör samma sak kanske ger svensk millimeterrättvisa.

Permalänk | Anmäl #3 Urban Persson, 2011-10-06, 23:41

Betyg är inte till för att visa hur skicklig eleven är.
Betyg är inte till för att skaffa eleven pengar och berömmelse.
Betyg tolkar inte elevens omgivning.
Betyg tolkar inte elevens privata problem.
Betyg är inte emot krig.
Betyg är inte för krig.
Betyg är inte kommunistiska och inte kapitalistiska.
Betyg är inte socialdemokratiska.
Betyg är inte ett spel av färger och former.
Betyg är inte till för att behaga ditt öga.
Betyg är inte en andlig godsak.
Betyg är inte till för att kränka dig.
Betyg är inte lustigt.
Betyg är inte en konsekvens av sunt förnuft.
Betyg är inte det som människan vill att det ska vara.
Betyg är ett naturfenomen liksom människan själv.
Betyg är början till en ny verklighet.
Betyg är ett sätt att leva livet.

Fritt efter Sigurdur Gudmundsson (nu aktuell på Malmö moderna)

Permalänk | Anmäl #5 Klas Lindelöf, 2011-10-07, 15:55

Det är totalt ointressant hur betygen utformas, vare sig det är siffror eller bokstäver i olika kombinationer, med eller utan plus- eller minustecken så länge man fortsätter med, att på samma ovetenskapliga sätt mäta "för-stunden-kunskap" som man med ett mekaniskt karbonpluggande kan vid en given tidpunkt = provdagen. Och, så länge man ser individuell problemlösning, kreativitet och ifrågasättande som en anomali om/när man går utanför de tradionellt accepterade inlärningssätten. Kunskap är ingenting att ha om man inte vet vad kunskapen ska/kan användas till. Konsekvensrelationer kan man aldrig lära sig om man inte får ställa ämneskunskaperna i adekvata sammanhang. Det har de s k "skolexperterna" aldrig förstått, och kommer nog aldrig att göra.
Pedagogiken befinner sig fortfarande på katekespluggandenivå.

Permalänk | Anmäl #6 Lars Russell, 2011-10-08, 16:19

Betygssystemet görs om och det är bra.
Sedan får man hoppas att det samma gäller lärarutbildningarna som tycks leda till missnöje hos många som gått där. Alltså, att betygen ändras är inte nyckeln till allt förstås.

Permalänk | Anmäl #7 Jörgen Krüsell, 2011-10-10, 09:35