Missbruksvård baserat på heroin är inte hyckleri

Instämmer!

Det är inte moral att tvinga ut missbrukande tjejer på gatan. Det är moral och respekt för människovärdet att ge dem den vård de behöver.

Och passa på att avkriminalisera bruk på samma gång, så att missbrukarna vågar söka vård över huvud taget!

Däremot ska det självfallet fortfarande vara straffbart att sälja skiten.

Oavsett vad man tycker, så måste vården bli närmare brukarna på deras villkor. Utan moraliserande, dessa människor har ingen tilltro till myndigheter och är inte dem som söker traditionell vård. Inte ens kvinnor vad gäller preventivmedelsrådgivning eller mödravård.
Frågan man ska ställa sig är vad folk tror att Metadon innehåller?
En narkotikaklassat morfinliknande analgetikum, en opioid.
Se till skåne och Lund hur de arbetar det är intressant.

Man blir bedrövad när man läser Mats Gerdaus artikel i Expressen.
All denna text men inte ett ord om hur man kan fånga upp missbrukare tidigare innan man gått in i ett grovt missbruk.

Har man en seriös och inte en moralistisk syn på missbruksvård så inser man att det är där man måste lägga krutet. Har man väl fastnat i tex heroinmissbruk så är det ruggigt svårt att sluta.

Någon gång har det varit en liten pojke eller flicka där något gått riktigt snett. Jag är helt övertygad om att dom inte drömde om att sitta i någon kvart och skjuta heroin som äldre och behöva göra det dom gör för att få ihop de pengar som behövs för att finansiera sitt missbruk.

Att sedan hävda att vi måste hjälpa missbrukarna till att komma ur sitt missbruk utan att kunna leverera de resurser och visa på evidensbaserad forskning som stödjer denna behandling är typisk politisk retorik och det hjälper inga missbrukare.

Se på vardagen för en heroinmissbrukare, man behöver få ihop 1000-1500 kr ibland mer beroende på kvalité, tillgång och hur stor dos man behöver, vitt heroin är nästan dubbelt så dyrt som brunt.
Det krävs en hel del "knegande" för att få ihop dessa pengar.

Om du stjäl för att få ihop till ditt missbruk så säg att du får max 20% av värdet för det stulna så har du kostnader för samhället på minst 150.000 i månaden och då är detta enbart priset för det stulna. Allt merarbete och obehaget för de drabbade ej inkluderat.
Merkostnader för sjukvård, polis, försäkringsbolag och drabbade kan jag inte ens uppskatta. På årsbasis måste det röra sig om riktigt stora belopp.

Och den kränkning som det innebär att behöva prostituera sig...

Vill vi ha det så ?

Att ge dessa människor en möjlighet att slippa riskera att få/sprida HIV, gulsot eller få fultjack och dö och under ordnade former få injicera heroin och slippa hetsa omkring i ett evigt eckorrhjul av stölder och skjuta heroin är mänskligt och preventivt.

Att hänvisa till vård som inte finns eller erbjuds eller inte vilja ge folk i grovt missbruk någon hjälp i form av något preparat alls är inte moralistiskt det är cyniskt eller naivt.

Folk dör under tiden detta debatteras, att ge dom heroin under tiden som man evt hittar en behandling som fungerar och kan erbjudas alla som behöver är bara mänskligt.

Och för samhället i övrigt tror jag det skulle bli en stor besparing rent samhällsekonomiskt att erbjuda denna hjälp till missbrukarna tills det erbjuds något som är bättre.

Tyvärr finns det alldeles för många politiker som tycker det är viktigare att "skicka signaler" än att göra det som faktiskt fungerar. Vi har två val - antingen ger vi missbrukarna signaler, eller så ger vi dem hjälp.

Ingen av de två bärande idéerna i svensk narkotikapolitik - upprättandet av ett narkotikafrit samhälle och Bejerots smittoteori - är förenlig med skadelindring. Statligt knark är också knark fick vi nyligen veta i en kampanj iscensatt av föreningen KRIS . I bakgrunden finns naturligtvis idén om det narkotikafria samhället. En idé lika svår att förena med skadelindring som varje ideologiskt betingad målsättning är svår att förena med pragmatikerns puritanska förhållningssätt till fakta..

När det gäller Bejerots smittoteori är saken om möjligt än allvarligare. Bejerot var maoist och väl bekant med kommunisternas hantering av oliktänkande. Smittoteorin som i första hand syns syfta till att isolera drogbrukare är i grunden samma lära som praktiserades på oliktänkande i Sovjet. Substitutiondbehandling strider mot smittoteorins intentioner då legalt drogbruk inte bara ger drogbrukare möjlighet att delta i samhället utan även möjlighet att utan risk för polisingripanden stiga fram och göra sina röster hörda i offentligheten, svenska brukarföreningen är exempel på detta, den svenska narkotikapolitiken, en politik som egentligen aldrig varit en politik snarare en falsk politik då den upprättat regler som förvägrat drogbrukare plats såväl i som utanför samhället, tvingas därmed ut ur sin ideologiska återvändsgränd.

Lite officiell EU-statistik: http://www.emcdda.europa.eu/stats11/drdtab2a

Studera särskilt skillnaden mellan Sverige och Holland. Holland har 16-17 miljoner innevånare och en mycket liberalare drogpolitik än vad Sverige har. Ändå har Sverige klart fler drogrelaterade dödsfall.

Missbrukare är också människor. Eller har Sverige tappat tron på alla människors lika värde, när det gäller narkotikapolitiken?

Stig ner från de höga hästarna, den svenska narkotikapolitiken har misslyckats fullständigt. Politiker, ni har många liv på ert samvete. Statistiken bevisar det. Låt inte er stolthet och prestige göra att ännu fler missbrukare tvingas sätta livet till. Ge dem en vård värd namnet istället!

Roligt med konstruktiva kommentarer. Med tanke på den enade kritiken av dagsläget, som jag fullt ut håller med om, har jag en fråga: Hur ska en bra missbruksvård skapas i praktiken?

Börja med att avkriminalisera bruk, och tillåt den som söker vård att göra det anonymt, för att på så sätt fånga upp så många missbrukare som möjligt. Går det att ge "papperslösa" (dvs illegala invandrare) vård utan legitimation, så borde det gå att ge vård till missbrukare utan legitimation också.

Låt sedan missbrukaren få besöka en vårdinrättning, och göra upp en vårdplan tillsammans med en läkare som har erfarenhet av drogavvänjning. Planen bör vara att försöka att över tid byta ut farliga droger mot mindre farliga, och att gradvis minska doserna på ett sätt som inte utsätter missbrukaren för fara. Sedan bör det finnas utrymme för individuella tidsplaner. En del personer som vill sluta röka tycker det är lättast att sluta tvärt, andra tycker det är lättast att trappa ner. Förmodligen gäller samma sak här, även om det inte är medicinskt lämpligt med för snabb avvänjning alla gånger. Och slutmålet är förstås total drogfrihet.

Parallellt med att planen ställs upp (missbrukaren ska inte behöva vänta på någon tidskrävande utredning!), och efter det att den är klar, så får en sköterska administrera rena och kontrollerade droger under hygieniska förhållanden. Dessutom ska missbrukaren ges möjlighet till stödsamtal och deltagande i stödgrupper, samt rådgivning när missbrukaren så önskar, och tillgång till ett jourtelefonnummer som är tillgängligt dygnet runt. Och allt detta ska vara kostnadsfritt för missbrukaren.

Dessa vårdinrättningar behöver ha stärkt skydd och säkerhetsnivå för att minska risken för rån, inbrott och liknande, där drogerna är bytet, samt för att skydda personalen från överfall från missbrukarna.

På köpet försvinner en stor del av langarnas kunder så att narkotikahandel blir mindre lönsamt. Och missbrukarna själva slipper prostituera sig eller stjäla för att få ihop pengar till droger, vilket leder till färre brottsoffer och ett tryggare samhälle. Idel fördelar alltså!

Detta är mina egna tankar, men jag gör inte anspråk på att de är kompletta eller perfekta, det går säkert att förädla ännu mer, bara viljan finns! Låt gärna några missbrukare och före detta missbrukare vara med och komma med förslag också, de om några borde ju veta!

Det går ju att behandla med subutex också, vad är det för evidens man talar om när man vill behandla med heroin?