Engelskans expansion försämrar tänkandet

Sverige har tur med ett språk som är mycket närbesläktat med engelskan och ungefär lika reducerat i ändelserna, vilket innebär att det är lättlärt som andra språk för barn, särskilt med populärkulturens hjälp. Att hindra detta på något sätt genom språkpuritanska policies vore höggradigt idiotiskt och skulle knappast gynna Sverige som export- och kunskapsnation eller svenskar som individer i internetåldern.

Den mystiska idén att just engelska skulle försämra tänkandet verkar f.ö. motsägas av den engelskspråkiga dominansen inom både nobelpris och populärvetenskap. Eller varför bara rensa ut engelskan som ogräs i rabatten? Varför inte alla franska, tyska, latinska och grekiska låneord? Den logiska konsekvensen av den linjen vore ju att bara införa isländskan istället, då den är det närmaste man kan komma den "rena" svenskan år 1000 bland nu levande språk.

Tja, sista meningen i #1 är ju en kraftig indikation på att det inte räcker med att uttrycka sig på svenska för att det skall bli redigt och klart.

Mer grundläggande: problemet är naturligtvis inte svenska eller engelska utan motsättningen mellan modersmål och främmande språk. Så långt har naturligtvis AB rätt.

Och kanske vore det en lösning att uppmuntra mer av modersmål inom vettiga domäner som t ex markadsföring och kanske viss forskning.

Men den stora forskningsvolymen i Sverige handlar faktiskt om teknik och naturvetenskap. Kravet här måste ända vara engelska, den bedrivs nästan alltid i en internationell kontext. Det blir sannerligen inte alltid så bra, men det alternativet skulle inte funka. Tyvärr.

Anders Björnsson. Att vi svenskar ska sluta med engelska för att vi blir betraktade som lägre stående människor av de med engelska som modersmål måste vara ett av de sämsta argument jag hört.

Tror du att det blir bättre om vi väljer "kinesiska, franska, arabiska"? Och vad har dessa språk som engelskan saknar?

Som jag uppfattar det brukar det vara den som har något att säga som får respekt. Hur det sägs är underordnat. I den akademiska världen är det kanske tvärtom.

Det finns stora fördelar med att alla människor ska kunna mötas över kultur- och landgränser via ETT gemensamt språk, engelskan, utan att behöva vara beroende av tolkar.

EU är ett bra exempel på nackdelarna med att jämställa alla språk och inte ha ett gemensamt.

... and här it är on Google engrish:

+Joakim
Webben
Bilder
Videor
Kartor
Nyheter
Gmail
Mer

Joakim Andersson

Översätt
Den 20 december tar professorn i nordiska språk Tomas Riad säte i Svenska Akademien. Har detta någon betydelse? Kanske inte. Inte större betydelse än om han hade valts in i Vetenskapsakademien eller Vitterhetsakademien eller Musikaliska Akademien eller något annat lärt samfund, händelser som aldrig uppmärksammas i masspridda medier. (Jo förstås: om någon medarbetare i ett speciellt pressorgan skulle råka bli invald där, då slås det på stort.) Tomas Riads inval borde likväl hälsas med största belåtenhet. Inte primärt för att han är en språkman - den tredje i samma ämne i nuvarande uppsättning, den fjärde om man räknar in Göran Malmquist som är sinolog. Och inte heller för att Akademien tidigare försummat att knyta stora språkforskare till sin krets, till exempel Bernhard Karlgren eller varför inte Erik Wellander. Utan därför att svenska språket, som är ett nordiskt språk, befinner sig i en utsatt situation. Professor Olle Josephson, Riads ämnes- och institutionskollega, har i åratal - som föreståndare för Svenska språknämnden, sedermera Språkrådet, och som oförtruten språkvårdare i Svenska Dagbladet - påtalat riskerna för att svenskan som talat och skrivet språk håller på att göra domänförluster. Det vill säga: i olika officiella sammanhang trängs det egna modersmålet i det egna landet undan, nämligen av engelskan. (Även andra språk marginaliseras i det mellanmänskliga umgänget och tenderar att bli en sak för experter, eliter och entusiaster av olika slag.) Sådana domänförluster sker och har skett framförallt i affärsvärlden och i den akademiska världen, i styrelse- och seminarierummen, årsredovisningar och tidskriftsuppsatser. Förhållandet kommer att få - och har redan fått - skadliga effekter. Jag vill peka på två. För det första går det ut över den intellektuella kvaliteten. Du tänker alltid mycket bättre på ditt eget språk än på ett främmande språk. Det spelar ingen roll om du har vistats en halv generation i ett engelsktalande land eller ett land där man talar något annat språk än ditt modersmål. Det finns solklara undantag från denna regel, till exempel människor som skriver bättre på ett främmande språk som de har ansträngt sig att lära än på sitt eget som de har slarvat med att utveckla och förfina. Dock: även polacken Joseph Conrad gjorde verb- och prepositionsfel i sina suveräna romaner, skrivna på engelska. För det andra skapar förlusten av det egna språket en alldeles onödig hierarki bland människor som försöker prestera sitt bästa. En text som är skriven på ofullkomlig engelska och ett anförande som hålls på akademisk pidgin-engelska blir inte tagna på allvar utan rentav ringaktade av personer som behärskar detta språk. 99,9 procent av den svenska befolkningen gör det ej, även om förbluffande många svenskar tror att de gör det. Istället för att införa undervisning på engelska - i gymnasieskolan och på högskolan, av svenskar, för svenskar - borde utbildningsmyndigheterna gå in för att uppmuntra så många elever och studenter som möjligt att läsa flera främmande språk och de högre lärosätena borde i största möjliga utsträckning använda översättare och tolkar i sin skriftliga respektive muntliga kommunikation. Det vore en katastrof om globalisering skulle innebära intellektuell nivellering och degradering. Har den inträffat, kan den undvikas? Min uppfattning är att det redan har gått förfärande långt. Som redaktör för en internationell publikation får jag ibland manus som är mycket svåra att hantera, och ibland inte går att begripa. Naturligtvis tar jag också emot artiklar som är skrivna på en erbarmlig svenska av forskare som inte har tränats i sitt eget skrivande, men det problemet är det ju en redaktionell uppgift att lösa på ett tillfredsställande sätt. Men totalt sett breder språkförstörelse och förståelseförbistring ut sig. Man börjar få vänja sig vid ungefärlighetskunskaper. Det skulle kunna ses som en postmodernistisk triumf - det finns inga sanningar! Men nog gör det. Kravet att svensk vetenskap ska skrivas på engelska (varför inte kinesiska, franska, arabiska?) är absurt. Det är mycket möjligt att internationell publicering i vissa sammanhang är önskvärd, men detta måste skiljas från de rena tanke- och skrivprocesserna. Vill utbildningsmyndigheterna att svenska forskare ska publicera sig i internationella tidskrifter (förfärligt många forskningsresultat är ju ointressanta för en internationell publik, och det vore i sanning förfärligt om ett tvång att anpassa sig till ett sådant intresse bleve styrande för val av forskningsuppgifter!), så får de också sätta av medel för översättning - och i muntliga sammanhang: för tolkning. Min förhoppning är att motståndet mot svengelskan redan håller på att organiseras, och med viss framgång. Påtryckargruppen Språkförsvaret existerar. Statsvetarprofessor Leif Lewin (som talar en ypperlig och välvårdad engelska) har framträtt mot disciplinens tilltagande anglifiering. Anglifieringen innebär inte att något tillförs, utan att massor av intressanta saker (på andra språk, som främst unga forskare inte behärskar, de är i hög grad endast tvåspråkiga) förbises. Det leder till utarmning. Invalet av Tomas Riad i Svenska Akademien kan bli ett symboliskt stöd i detta arbete som är ett språkligt motståndsarbete. Det borde åtföljas av andra symboliskt - och praktiskt - angelägna inval: av forskare och författare som är det svenska språkets och den svenska tankens prydnader, en Ronny Ambjörnsson eller Sven-Eric Liedman, en Per Olof Enquist eller Lars Gustafsson, en Yvonne Hirdman eller Eva Österberg.
On December 20, take the professor of Scandinavian languages ​​Tomas Riad located in the Swedish Academy. Does this matter? Maybe not. Not more important than if he had been elected to the Academy of Sciences or the Academy of Letters and Music Academy or any other learned societies, events that never addressed in masspridda media. (Well, of course: if any employee in a special press organs should happen to be elected there, then turned it on high.)

Tomas Riads election should nevertheless greeted with great satisfaction. Not primarily because he is a linguist - the third in the same subject in the current set, the fourth if you include Göran Malmquist is SINOLOGIST. Nor for the Academy previously neglected to link major language researchers to its ranks, such as Bernhard Karlgren or maybe Erik Wellander. But because the Swedish language, which is a Nordic language, is in a vulnerable situation.

Professor Olle Josephson, Riads subject and department colleague, has for years - as director of the Swedish Language Council, later the Language Council, and untiring language consultant in the Swedish newspaper Svenska Dagbladet - pointed out the risks of Swedish as spoken and written language is engaging in a domain losses. That is, in various official occasions pushed their own mother tongue in their own country away, namely the English language. (Other languages ​​are marginalized in the interpersonal interaction and tends to be a matter for experts, elites and enthusiasts of all kinds.)

Such domain loss occurs and has occurred mainly in the business world and in academia, the board and seminar rooms, annual reports and journal papers.

The ratio will be - and has already received - adverse effects. I want to point out two.

Firstly, it is out of the intellectual quality. You always think a lot better in your own language than in a foreign language. It does not matter if you have spent half a generation in an English speaking country or a country that speaks a language other than your native language. It's crystal clear exception to this rule, for example, people who write better in a foreign language that they have made an effort to learn than on their own as they have been careless with the development and refinement. However: although the Pole, Joseph Conrad did verbs and prepositionsfel in their sovereign's novels, written in English.

Secondly, it creates the loss of their language a quite unnecessary hierarchy among people trying to give their best. A text written in imperfect English, and a speech held in academic pidgin-English is not taken seriously, but even despised by people who speak this language. 99.9 percent of the Swedish population do not, although surprisingly many Swedes think they do. Instead of including instruction in English - in upper secondary school and in college, the Swedes, the Swedes - should education authorities go in order to encourage as many pupils and students as possible to read several foreign languages ​​and the higher education institutions should be the fullest possible use of translators and interpreters in their written and oral communication.

It would be a disaster for globalization would mean leveling and intellectual degradation. Has it occurred, it can be avoided?

My opinion is that it already has gone terribly long. As editor of an international publication, I sometimes get scripts that are very difficult to handle, and sometimes impossible to comprehend. Naturally I also accept articles that are written in a parlous Swedish researchers who have not been trained in his own writing, but the problem is it's an editorial task to solve in a satisfactory manner. But overall, spreading destruction and language comprehension confusion out. You start to get used to approximate equality knowledge. It could be seen as a postmodern triumph - there are no truths!

But enough do.

The requirement that Swedish science should be written in English (why not Chinese, French, Arabic?) Is absurd. It is quite possible that international publication in certain contexts is desirable, but this must be distinguished from the pure thought and writing processes. Would education authorities to Swedish researchers to publish in international journals (awful lot of research is of course uninteresting to an international audience, and it would be truly terrible if one forced to adapt to such an interest was controlling the selection of research data!), So get they also allocate funds for the translation - and in oral contexts: to interpretation.

My hope is that the resistance to svengelskan already being organized, and with some success. Pressure groups Language defense exists. Statsvetarprofessor Leif Lewin (who speak an excellent and well-groomed English) have appeared to discipline the growing anglifiering. Anglifieringen does not mean that something is added, without lots of interesting things (in other languages, mainly young scientists do not understand, they are largely only bilingual) overlooked. This leads to impoverishment.

Invalet by Tomas Riad in the Swedish Academy could become a symbolic support of this work is a linguistic resistance work. It should be accompanied by other symbolic - and practical - eager Appointment: by the researcher and writer who is the Swedish language and Swedish tank ornaments, a Ronny Ambjörnsson or Sven-Eric Liedman, a Per Olof Enquist and Lars Gustafsson, a Yvonne Hirdman or Eva Osterberg.

Vete fanken om inte Björnsson har en poäng ;)

Det finns faktiskt ett ganska stort problem med svenskan.

Antag att du i ditt yrke har lärt dig ett begrepp på engelska. "Alla" i hela världen vet vad detta är. Och så försöker sig någon på att översätta det till svenska. När du läser din svenska text ser du då ett ord som du aldrig sett förut. I bästa fall kan du gissa dig till vad det betyder, men inte alltid.

Lite senare stöter du på ett andra översättningsförsök, och ett tredje. Helt nya ord varje gång, som du ska försöka förstå vad de betyder.

Och allt detta samtidigt som det finns ETT ord, känt över hela världen, som du kan googla på om och när du vill ha mer information. Som både du och textförfattaren kan. Det engelska.

Samma sak när du får ett felmeddelande på datorn. Du kan inte söka på det, därför att det är på svenska - du har tur om du får en träff över huvud taget. Då försöker du översätta det till engelska - men det är inte alltid så lätt. Det som hade varit bäst hade varit om det alltid hade funnits med BÅDE svensk och engelsk text, eller en globalt unik felkod. I bästa fall kanske man kan få några träffar på engelska och därmed förstå vad som är fel.

Varför kan inte vissa ord få vara internationella? Vi har ändå så många lånord. Och här finns det till och med en anledning att ha det!

Jag tycker att tidigare kommentarer missar Anders Björnsson intentioner med artikeln. Vi har, som det verkar, en undfallenhet i det här landet som också påverkar språket. Nu är jag inte lingvist men jag har ändå en uppfattning om att det är få människor förunnat att kunna uppleva intellektuell kreativitet på ett främmande språk på samma nivå som på sitt modersmål.

Myten om det motsatta kostar oss för närvarande minst 11 miljarder om året. Sverige är, enligt en vanligtvis initierad källa i EU, det enda ansökarland som inte har bedrivit förhandlingarna på sitt eget huvudspråk. (Enligt artikel på Språkförsvarets hemsida.) Och se hur bra det gick.

Vi har nu sedan ett par år en språklag, den första någonsin. Men det huvudsakliga syftet med den var, om jag känner våra dyra politiker rätt, inte att försvara svenskan utan att införa ett antal minoritetsspråk. Varav ett att de uppräknade är rena nyset. Att räkna meänkieli (som ordagrant betyder vårt språk, i praktiken mitt språk) som ett eget språk tyder på en bottenlös okunskap. Meänkieli är som bäst en (äldre) finsk dialekt, som sämst en salig blandning.

Trots denna språklag så har vi till exempel inte längre några statliga flygplaster, inget statligt rymdbolag etc., etc.. Vi blir oupphörligen smittade av [den amerikanska] engelskan. Vi verkar inte längre ha några järnvägsstationer och tågspår verkar vara det som löper mellan tågstationerna.

Om vi inte oupphörligen försvarar svenskan och dess position så gitter det om Annie Lööf och Centerpartiet tar in trettio miljoner till eller ej, Sverige och svenskarna är ändå förlorat.

Nu spelar det väl knappast någon roll vilka två eller flera språk det är fråga om, utan för att vara genuint flerspråkig, så måste man kunna tänka och känna på flera språk, så att bristande språkkunskaper inte begränsar tanke och känsla. Som universitetslärare så har jag sett det här fenomenet som ständigt närvarande, både bland mina svenska och utländska studenter. Är det så att man inte kan uttrycka sina tankar tillfullo på ett främmande språk, så har artikelförfattaren rätt i att den intellektuella kvaliteten sjunker. Ganska uppenbart faktiskt!

#2 Påpeka gärna var det grammatiska felet eller det otydligt tänkta ligger. Annars kan man ju tro att det bara är det dåligt fattade. Självfallet skulle man kunna rekonstruera den rena ursvenskan av år 1000 från runinskrifter och andra lingvistiska pusselbitar, men det vore förmodligen praktiskt sett mycket enklare att bara införa isländskan, eftersom den är s.a.s. fossiliserad norska från ca år 1000, och den skilde sig inte mycket från den dåtida rena svenskan. Men varför år 1000 kanske någon undrar? Varför inte år 0? Därför att då talar vi om ett samgermanskt språk, vars närmsta kända språk vore gotiskan. Går vi ytterligare 1000 år tillbaka vore det någon slags indo-europiska, kanske påminnande om litauiska. Ytterligare 1000 år tillbaka kanske någon slags nostratiska eller baskiska. Sens moral: svenskan har alltid varit ett språk i förändring.

I couldn´t agree moore with Anders Bears Son.

Det stora problemet för svenskar idag är att de bara verkar lära sig engelska. Om man vill blir bra på främmande språk måste man lära sig flera. Tyska ligger nära till hands för oss svenskar eftersom det är språket som utgör ett fundament för alla germanska och nordiska språk. Franska är utmärkt eftersom det är helt annorlunda.

Det är en skam att så få svenskar behärskar dessa språk. Trenden i övriga Europa är motsatt. Förbluffande många fransmän talar både engelska och tyska idag. (Nu talar jag bara om den kategori människor som är högutbildade.).

Men vi svenskar står där som de obildade vildar vi ofta blir betraktade som med vårt "öhh, do jö spik inglisch?". När samtalpartnern inte gärna pratar engelska eftersom han har tre andra språk att hålla reda på tillåter vi oss att t o m bli förbannade. "Vafan, pratar dom inte engelska? Det är ju det internationella språket.".

Vad gäller akademiska avhandlingar så kan jag garantera att dessa till stor del författas på modersmålet i såväl Frankrike som Tyskland. Visst har de en fördel i kraft av sina större språkområden men ändå!

Vi är många i det här landet som måste kommunicera dagligen på engelska, och den här raljerande tonen från språkvetare är mest tröttsam. Svenska är inget alternativ för massor av oss. Det går inte att helt förlita sig på professionella översättare, eftersom de saknar de tekniska kunskaperna om ämnet. Det är en klen tröst att grammatiken är rätt, när fackbegreppen är helt fel. Slutresultatet efter rättning av översättningen blir förstås klart bättre, så bra det kan bli, men det tar oftast alldeles för mycket tid.

Fundera på detta: Hur många har använt en professionell språkgranskare för sina svenska texter?

Tillgång till professionella översättare är en lyx som är få förunnat. Utanför EU-byråkratins korridorer måste de flesta själva göra sin översättningar, eftersom det är för dyrt och krångligt med översättare. Visst blir det lite fel ibland, och visst överskattar många sina kunskaper, men det fungerar faktiskt allt som oftast utmärkt. Utan svenskarnas förnämliga språkkunskaper hade våra exportföretag klarat sig mycket sämre i världen. Och hade vi haft engelska som modersmål hade de klarat sig ännu bättre.

Visst kan det bli en del fniss över dålig engelska. Engelsmän älskar att driva med amerikanerna, vars ordförråd och språkkänsla är en bråkdel av britternas. Men jämfört med de allra flesta klarar sig svenskarna utmärkt.

Givetvis kommer engelskan gradvis att ta över som vårt förstaspråk, allt annat vore märkligt. På sätt och vis är det sorgligt att svenskan om hundra år kanske är lika exotisk som samiska, och övergångstiden som vi precis har börjat är förstås jobbig. Men jag ser massor av fördelar med en värld där alla talar samma språk!

Jakob post # 14. Vilket språk tänker du på? Kan du raskt från att ha tänkt på svenska eller franska hoppa över till att tänka på engelska? I så fall beundrar jag dig! Det är ju det som saken handlar om. Min tyska är mindre än fräsch, men jag har ett friskt anslag med ett glatt uttal plus ett stort ordförråd, så det tar tid för mig att plutta ihop något på tyska, men något blir det - mer glatt än bättre - men inte tänker jag på tyska!!! En konstruktion hitintills och tyvärr lär den aldrig bli materiell!

Jakob en gång till! Som internationell jurist har jag sedan 1969 sysslat med komparativa studier av traktattexter m.m. - svenska, engelska, franska och tyska. Inte tusan snackade min generation alla dessa språk mer än svenskan, men vi kunde läsa i första hand, och senare fick vi med flera även praktisk övning från slutet av 1950-talet och framåt. Nu var vi ju ganska allmänbildade, men nog fick vi jobba med våra språk - särskilt vi som inte hade ett andra språk hemma - jag minns att jag jobbade extra hårt i början av 1969 med glosböcker vartefter jag läste mig igenom litteraturen på tre olika språk. Begåvat? Knappast, utan det var ren disciplin att t.ex. harva sig igenom ett hundratal domar från EG-domstolen plus ett antal från franska och tyska domstolar. Var det kul? Ja, både ock! Det var ett jävla slit men samtidigt ständigt en triumf!

Din esparantodrömmar om engelskan är bara nonsens, ty man måste tänka och känna på språket, dvs. pratar du engelska så måste du vara litet av engelsman, samma med franskan plus litet mer etc etc, ty med språket så kommer ett visst sätt att tänka - en kultur kanske? Det här är ingen jävla google-översättning!

Den svensk som anser sig behärska engelska kan ju göra det klassiska testet: plocka fram verktygslådan och namnge alla verktyg, inklusive what we in Sweden call a skiftnyckel, dra sedan ut bestickslådan och uppge namnet på samtliga bestick. Gå slutligen runt i lägenheten och säg vad allt heter på engelska.

Tack #17 Torsten Nyström! En utmärkt kommentar. Dessvärre kan man råka ut för motsatsen. I synnerhet i IT-världen. När det visade sig att min chef inte förstod 'sidfel' så började jag att systematiskt sätta det engelska ordet inom parentes så att folk skulle förstå. Exempel: " sidfel (=pagefault) ".

Artikelförfattaren påstår att "Du tänker alltid mycket bättre på ditt eget språk än på ett främmande språk. Det spelar ingen roll om du har vistats en halv generation i ett engelsktalande land eller ett land där man talar något annat språk än ditt modersmål".

Detta är uppenbart felaktigt. Jag har bott i ett engelsktalande land i fem år. I och med att jag talar engelska varje dag men svenska bara en dag i veckan då jag ringer hem till släkt i Sverige, och då bara kanske 15 minuter, har medfört att jag talar och tänker med större lätthet på engelska än på svenska. Dessutom är mitt uttal såpass hyggligt att få tror att jag är invandrare om jag inte berättar det för dem.

Beror detta på att jag har exceptionell språktalang? Naturligtvis inte. Snarare tvärtom. Det är snarare så att om man inte har något val annat än att prata engelska så kommer man med nöd snart att bli rätt kompetent på detta språk. Detsamma gäller naturligtvis andra språk också.

Snarare än att pressa tillbaka engelskan bör man se till att engelskaundervisningen blir bättre, i synnerhet vad gäller uttalsträning, inte bara i Sverige men också i andra länder för att på så sätt undvika stapplande konversationer och föredrag mellan personer av olika modersmål. På detta sätt kan engelskan verkligen bli det globala kommunikationsspråk som idag saknas

Eftersom Anders Björnsson omnämner Språkförsvaret i sin artikel, vill jag bara omnämna att Språkförförsvaret nyligen utkommit med en antologi, "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" (ISBN 978-91-633-9292-4). Boken finns att köpa hos AdLibris, Bokus och andra nätbokhandlare. Antologin dokumenterar Språkförsvaret språkpolitiska verksamhet alltsedan 2004. Se också http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2011/09/28/6334697-svenskan-ett-sp...

Jag får inte det här att gå ihop. Anders Björnsson skriver:

"Kravet att svensk vetenskap ska skrivas på engelska (varför inte kinesiska, franska, arabiska?) är absurt. Det är mycket möjligt att internationell publicering i vissa sammanhang är önskvärd..."

Samtidigt är han huvudredaktör för en tidskrift som presenterar sig så här:

"Baltic Worlds is an English-language magazine aimed at individuals and institutions with a professional interest in the economy, politics, culture, and history of the Baltic Sea region."

Varför ska forskning om Östersjöregionen skrivas på engelska, som inte har något störe antal modersmålstalare i området? Varför inte lika gärna kinesiska, franska, arabiska? Om det nu faktiskt inte är så att engelska är det allmänt accepterade mediet för internationella vetenskapliga publikationer.

Jag får inte det här att gå ihop. Anders Björnsson skriver:

"Kravet att svensk vetenskap ska skrivas på engelska (varför inte kinesiska, franska, arabiska?) är absurt. Det är mycket möjligt att internationell publicering i vissa sammanhang är önskvärd..."

Samtidigt är han huvudredaktör för en tidskrift som presenterar sig så här:

"Baltic Worlds is an English-language magazine aimed at individuals and institutions with a professional interest in the economy, politics, culture, and history of the Baltic Sea region."

Varför ska forskning om Östersjöregionen skrivas på engelska, som inte har något störe antal modersmålstalare i området? Varför inte lika gärna kinesiska, franska, arabiska? Om det nu faktiskt inte är så att engelska är det allmänt accepterade mediet för internationella vetenskapliga publikationer.