-"Det finns en uppenbar risk att de män som under 3,5 års högskolestudier erövrat rätten att kalla sig förskollärare upplever en nedlåtande underton om de kallas dagisfröknar" skriver Mats Olsson.
Instämmer, men....
Är det inte lika förnedrande för kvinnor med lika lång studietid?
Och finns det överhuvudtaget nån i Sverige idag som inte känner sig kränkt och förnedrad.
http://soldatmamma.blogspot.com
Permalänk | Anmäl
Carina Nordén Åkerlund, 2011-10-01, 20:55
Den här artikeln känns märklig. För huvudpoängen är en petitess, men bakom petitessen döljer sig mycket viktigare frågor. Fokuset är konstigt, och känns verkligen som en icke-fråga.
Vad är det som är förnedrande med att bli kallad "dagisfröken"? En möjlighet är att den feminina beteckningen "fröken" kan anses nedsättande mot just män. Men i så fall bör man ju diskutera titlar såsom "sjuksköterska" och "undersköterska". Vidare bör ju i så fall rimligen maskulina titlar såsom "brandman", "talesman" och "djurskötare" problematiseras med samma utgångspunkt. Men varken manliga sjuksköterskor eller kvinnliga djurskötare har funnit själva motsatta könsformen som något nedsättande, eller i varje fall inte uttryckt detta.
Alltså lämnar det oss med det andra alternativet. Att man kan anse termen "dagisfröken" som nedvärderande i sig självt. Då gäller att både kvinnor och män rimligen bör kränkas av tilltalet, varför det känns märkligt att begränsa sig till gruppen män. Det var sannolikt bara ett olyckligt ordval, och jag är övertygad om att författaren anser formuleringen ungefär utbytbar mot en som istället för män involverar indvider eller människor, dvs könlösa begrepp.
Men begreppet "dagisfröken" ska alltså anses nedvärderande i sig självt mot de som tituleras det. Det verkar anses som någon rättighet att ha en flashig titel och att alla ska titulera en det om man läst några kurser i genus och pedagogik, eller för all del vad som helst annars. Emil Jensen, svensk artist från Järup driver lite med det där med följande fras: "jag är creative producer i ett kreativt projekt som ska interagera espresson i processen, ett slags interaktivt performance där kaffe latte utgör mediet för själva kommunikationen!", och detta är då alltså yrkesbeskrivningen för en kaffekokare. Han menar på att vi blir beroende av en ursäktsretorik för att vi har dåligt självförtroende. Det är inte okej att vara kaffekokare eller dagisfröken. Vi måste vara "Creative Producer"", dubbelexaminerad "Civilingenjör med Master of Science", eller "förskolärare", trots att "kaffekokare", "datasnubbe" och "dagisfröken" är något som de flesta människor känner igen sig mer i. Dessutom känns dagisfröken som en mer kundorienterad benämning. Det är något som känns mindre fyrkantigt och uppstolpat, mer nära och fokuserat på barnen som är kärnan i verksamheten.
Dessutom om man har läst 3.5 år på universitet borde man kommit ifrån titelhetsen och blivit trygg nog i sig själv att titeln inte spelar någon roll.
Den verkliga frågan är dock något som författaren knappt nämner. Det är rollen män tilldelas i förskolan. Jag vet inte hur det är nu, men efter pedofilhetsen för ett par decennier sedan har få män vågat söka sig till den branschen alls. Det manliga könskollektivet har blivit demoniserat och bortmotat från förskoleverksamhet mer än en gång. Detta är den verkliga frågan. Hur förskolan själv hanterar manlig personal och hur männens förutsättningar ser ut. Jag har ingen aning själv, men det är snarare detta vi borde ägna vår energi åt istället för om de ska kallas "dagisfröknar", "förskolelärare" eller "Creative kindergarden project manager"
Permalänk | Anmäl
Johannes Westlund, 2011-10-01, 23:14
2@ Din kommentar är mycket väl skriven och jag håller med.
jag arbetar som Undersköterska, jag har bär min namnskylt med stolthet, på den står det mitt namn plus Undersköterska.
Mina manliga arbetskamrater har undersköterska på sina namnskyltar, den enda som jag träffat som körde med underskötare (vilket är felaktigt)
var en ganska så uppenbart homosexuell man(jag har några fördomsfulla förklaringar men dom håller jag för mig själv).
Permalänk | Anmäl
John Henry, 2011-10-01, 23:27
#3
En viktig skillnad är att undersköterska är den korrekta benämningen på din yrkestitel eller anställningsform.
#2
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av titlar och beklagar om artikeln ger det intrycket. För mig räcker namnet långt i umgänget med barn och föräldrar.
Om "dagisfröken" upplevs som nedvärderande eller ej är svårt att avgöra, men jag menar att det inte bör vara relaterat till huruvida det är "kundorienterat" eller ej. Läroplanen anger andra dimensioner i uppdraget.
Dagis är inte förskola.
Fröken är inte lärare.
Två fel blir inte rätt.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 00:11
#1
Jag vill gärna tona ner den där kränkthetsvinkeln. För mig är det mer intressant att diskutera rekryteringsfrågan.
När unga män söker till utbildningen vill jag att de ska kunna se en yrkesroll framför sig som inte är feminint kodad. Dagisfröken och lektant är inte ens könsneutrala benämningar.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 00:17
Artikeln innehåller ett onödigt roligt stavfel.
"betäckningen" ska naturligt vara "beteckningen".
Jag vet inte om det är stavningsprogrammets fel...
Nåja - håll till godo!
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 00:49
"Delegationen för jämställdhet betonade att det inte var viktigt att rekrytera män till förskolan annat än som modeller för den nya mjuka manligheten. Om andra traditionella män sökte sig dit fanns det en uppenbar risk att de stereotypiserades och förmedlade en bild av att det fanns skillnader mellan män och kvinnor till barnen."
Jag studsade till när jag läste detta, DEJA är ute med sitt genusvansinne igen. Om traditionella (normala) män söker sig till förskolan finns en uppenbar risk att barnen förmedlas en bild av att det är skillnader på män och kvinnor.
Hur sjukt får detta samhälle bli innan någon med auktoritet sätter ner foten? Hur kan man bara komma på idén att indoktrinera barn till att tro att det inte finns några könsskillnader. Till vems gagn och nytta? Det pågår förvisso ett massivt arbete för att feminisera pojkar. Ska det gynna dem? Samhället? Världen.
Tur att föräldrarna på den förskola mitt barnbarn går, har sagt upp genusvetenskapen som modell och fröknarna har inte motsatt sig det, de verkar bekväma med den överenskommelsen.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2011-10-02, 05:28
Återigen ett icke-problem som får oproportionerligt med utrymme i media. Titlar verkar vara förbannat viktiga för vissa då de inte vill vara en nobody. Jag känner t.ex. en man som jobbar i kassan på Systembolaget och presenterar sig som statstjänsteman för människor. Förvisso är han statsanställd men förstå poängen.
Själv är jag narkossjuksköterska efter felra år på högskola (samt man). Jag presenterar mig som sjuksyrra på jobbet och privat när det behövs. Egentligen skulle jag kunna säga anestesisjuksköterska eller kandidat om jag var titelkåt men vad tjänar man på det? Det blir bara löjeväckande, jag önskar att fler hade samma insikt.
Permalänk | Anmäl
Dan Eriksson, 2011-10-02, 07:24
#8
Jag menar att vi måste diskutera varför Sverige misslyckas att rekrytera män till läraryrket. Trots självbilden av att vi är ett jämställt paradis minskar andelen män i skola och förskola - medan Norge uppvisar motsatt mönster.
Vi har mycket att lära av hur de arbetar. Yrkestiteln är toppen på isberget. Om vi vill rekrytera män till skola och förskola måste vi fundera över orsakerna till att de inte söker och - viktigare - inte fullföljer sina påbörjade utbildningar.
Språket har makt över tanken. Att vara könsbrytare är en utsatt position och i männens fall handlar det om att kunna hantera en komplex väv av motstridiga förväntningar.
Jag anar att narkossjuksköterskans arbetsuppgifter är lättare att beskriva på ett könsneutralt plan.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 08:06
#9 Mats Olsson,
Är det så konstigt?
Du säger ju själv i artikeln att det är mjukismän och inga karlakarlar som söks till förskolan.
En kille som vittnade om situation på sitt dagis var att han inte fick bidra med sin maskulinitet i barngruppen för då bekräftade han att kön var biologi och inte en social konstruktion.
Vilken vettig man har lust att delta i den hemmagjorda föreställningen?
Tack och lov för att det finns män som nekar. Helt sunt. Får man inte vara med och delge barnen sin natur och tanke då är det ett falsarium man försöker sälja in på barnen.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2011-10-02, 08:45
En kille (man) som utbildar sig till och vill bli "dagisfröken" väcker många funderingar och frågor i mitt huvud. För mig är det något fel när en man vill ägna sitt yrkesverksamma liv till att jobba på "dagis".
Permalänk | Anmäl
Lennart S, 2011-10-02, 09:02
#11
Jag har arbetat i 25 år på förskola och menar att det är ett fantastiskt stimulerande arbete.
Men det krävs en del integritet hos de män som vill konstruera en yrkesroll på egna villkor.
Det budskapet borde jag nog ha lyft fram i artikeln.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 09:16
Jag har arbetat som förskollärare sedan 1985. För min del spelar det ingen roll vad jag kallas. Ordet "dagisfröken" används i dagligt tal inte med någon förklenande innebörd, lika lite som till exempel "sjuksyrra". Och varför ska manlig personal konstruera en yrkesidentitet på sina egna villkor? Varför är könet så viktigt just i förskolläraryrket?
Permalänk | Anmäl
Jörgen Mattsson, 2011-10-02, 09:35
Jag tror att genusaspekten fick lite för stort utrymme i artikeln.
Problematiken som jag ser den är inte att jag som manlig förskollärare kallas dagisfröken - den integriteten krävs nästan av oss män i förskolan. Inte heller är det ett centralt problem för mig att i folkmun arbeta på "dagis", trots att daghemmet som verksamhet inte existerat sedan slutet av 1900-talet.
Jag, som också har deltagit i diskussionen med Zoran Alagic, har hela tiden vänt mig mot att han, i sin användning av begreppen "dagisfröken" och "dagis" markerat en uttalad ståndpunkt mot förskolan som pedagogisk arena.
Zoran vill inte erkänna förskollärare som en kategori av lärare och han vill inte heller se förskolan som en plats för organiserat lärande. Detta markerar han genom att i diskussionen bl.a. sätta citationstecken runt ord som "lärare" (eller, som i en kommentar på Mats Olssons blogg, Tysta Tankar, tala om att vi i förskolan "leker lärare").
När en person i Zorans ställning (presschef på Lärarnas Riksförbund) talar om dagis och dagisfröknar, riktar han sig inte bara till den manliga delen av yrkeskåren med en kärleksfull beteckning i egenskap av förälder. Han riktar sig till hela verksamheten med det specifika och tydliga budskapet att vi inte skall försöka vara en pedagogisk verksamhet - vi skall bedriva omsorg. Punkt slut.
Det är det jag vänder mig emot.
Permalänk | Anmäl
Jan Kjellin, 2011-10-02, 10:36
#13
Hej Jörgen!
Så bra att du trivs i yrket. Artikeln handlar om motstridiga förväntningar. Om du är bekväm med att kallas dagisfröken är det naturligtvis bra, men jag undrar över vilken bild det är vi kommunicerar genom att använda uttrycket?
Ur ett likhetsfeministiskt perspektiv är könet en ickefråga och de män som lever upp till kulturens förväntningarna blir belönade eftersom de bevisar att könet inte är en betydelsefull fråga. Med de här antagandena är könsbalans ointressant annat än som statistik.
Jag ser det annorlunda. Förskolan är starkt präglad av traditionellt kvinnliga värderingar. Männens inträde handlar om mångfald på ett innehållsligt plan. Jag ifrågasätter alltså bilden av en könsneutral verksamhet.
Kanske är det viktigt att visa att "killar kan". Jag har högre ambitioner.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 10:43
#14
Hej Jan!
Jo, du gör ett viktigt förtydligande. Jag är säker på att många kvinnor också reagerar starkt mot att reduceras till dagisfröknar eller lektanter.
Samtidigt fortsätter unga kvinnor att obekymrat söka sig till ett yrke som är starkt feminint kodat. Om vi ska ändra innehåll och könsbalans måste vi nog även titta på språkbruket.
Annars är det lätt att säga som Ingemar Gens och Gudrun Schyman gör på Skolfront. "det står ju i läroplanen att förskolan ska arbeta för jämställdhet, och då spelar lärarens kön ingen roll" ( slarvigt citerat ur minnet)
http://lumaol.wordpress.com/2011/09/27/puh/
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 10:56
Dagisfröken?
Det är väl "fröken" som känns nedsättande? Nuförtiden betyder väl ordet "fröken" endera två saker?
1. Ung och oerfaren kvinna, som knappt begriper nåt alls.
2. Gammal förtorkad nucka.
Majoriteten dagispersonal är förmodligen "fruar", men dagisfru som titel verkar lika malplacerat som dagisherre.
Varför inte "pedagog" - könlöst, implicerar begreppet undervisning och ledning av en utvecklingsprocess?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-10-02, 11:23
#17
Hej Gunnel!
Förleden "dagis" är lika problematisk. Den hänvisar till en verksamhet (daghem) som inte längre existerar.
Daghemmet ersattes slutgiltigt av förskolan när vi fick vär läroplan och gick från att vara socialstyrelsens ansvar till att bli en del av skolväsendet. Idag regleras vi dessutom av skollagen.
"Dagis" är en pedagogisk verksamhet och jag arbetar där som utbildad lärare med inriktning mot små barns (1-5 år) lärande.
Visst kan jag gå med på att kallas dagisfröken, men det är lika beskrivande som att tala om alla inom sjukvården som doktorer. Det är viktigt att ha i åtanke.
Permalänk | Anmäl
Jan Kjellin, 2011-10-02, 11:42
#!7
Jag menar alltså att "dagis" beskriver en omsorgsverksamhet utan andra krav på sig (för så var det på daghemmens tid), medan förskolan balanserar omsorgen med ett lagstadgat lärandeuppdrag.
Permalänk | Anmäl
Jan Kjellin, 2011-10-02, 11:45
För ordningens skull - jag har INTE sagt att det är OK att kalla kvinnliga förskollärare dagisfröken.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 11:44
Mats O: "innehållet bestäms av läroplanen för förskolan".
Precis, och där ligger problemet. Denna säger bl.a "otidsenliga könsroller skall bekämpas". Samma som i skolan f.ö.
Ta upp denna genusfascism i stället Mats Olsson!
Annars blir ju din protest verkningslös, vi är då bara en "social konstruktion", eller på väg att bli!
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-10-02, 11:57
#21
Hej Joakim!
Du citerar lite slarvigt, men jag håller med dig om att det är riskabla formuleringar som öppnar för godtycke.
Min främsta invändning är att 97% av de pedagoger som ska motverka traditionella könsmönster och stereotypier själva har gjort ett mycket traditionellt yrkesval.
Staten har alltså utsett räven till att vakta hönsen.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 12:04
// Dan
Kanske hade du haft betydligt fler manliga kollegor om ditt yrke hade haft ett mer neutralt eller tom manligt namn?
Skulle du acceptera att bli tilltalad "syster" av en läkare, som det gjordes förr i tiden?
Jag håller med Mats Olsson, det är lätt att underskatta ordets makt över tanken även om det kan verka löjligt. Zoran Alagic försöker ju helt uppenbart trycka ner förskolepersonalen i hierarkin. Det var många som fnissade åt "Moderaterna - det nya arbetarpartiet", men det lyckades sälja samma gamla politik på ett helt nytt sätt.
Permalänk | Anmäl
Jakob Jonsson, 2011-10-02, 12:19
Svenska intelektuella var vad George Orwell varnade för när han talade om "nyspråk". Läs 1984 igen. Och förundras.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-10-02, 12:35
#24
Vilket av de två orden manliga och förskollärare menar du är exempel på nyspråk?
Du använder en drastisk analogi. Spar den till ett bättre tillfälle.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 13:33
Tja, ok, jag kanske inte förstår vad debatten handlar om. Och jag vet ingenting om denne Zoran Alagic. För mig låter det bara om en träta om att kontrollera språket. Som lokalvårdare eller städare, rullstolsburen och rullstolsbunden etcetera. Om du sedan gör motstånd eller driver något sånt här vet jag inte. Det är ett marigt problem, när dessa lömska nyspråkare sätter igång, skall man slåss på deras planhalva? Jag tror att det bästa är att peka rakt på vad de håller på med och häva ur sig ett högljutt hånskratt åt deras futtighet och lömskhet är det bästa motmedlet. Men vad vet jag?
Dagis är lättare att säga och det är vad verksamheten betyder för en förälder så jag tror att i vardagligt tal så lär det bli dagis. Och förskola i officiella dokument. Fröken är nog något som en manlig förskollärare lätt använder om sig själv i preventivt syfte. Yrket är ju omanligt i sig självt så då är det nog lättare att använda det själv först istället för att få det på sig i bakhåll så att säga.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-10-02, 14:28
#26 om du följer ZoranAlagic och tystatankar på twitter får du den fulla bakgrunden.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 14:34
/Jakob
Angående huruvida titeln påverkar antalet manliga kollegor jag hade haft om det hade hetat det ena eller andra lämnar jag därhän då det inte kan bli annat än rena spekulationer.
Jag vidhåller vid att jag anser detta är en storm i ett vattenglas skapat av inget annat än genusakademiker och andra pseudovetenskapliga teoretiker som dagarna i ända ägnar sin tid åt att att uppfinna svar på frågor som ingen har ställt.
Receptet är enkelt och kräver inte hundra poäng i feministisk genusforskning på något lärosäte. Höj lönen, förbättra arbetsvillkoren, öka medarbetarnas förmåga att påverka sin arbetssituation och minska antalet tjänstgöringstimmar per vecka för de som jobbar i dygnet runt tjänstgöring. Då ska du se att fler män kommer söka sig till kvinnodominerade yrken glada att kalla sig dagisfröken, sjuksköterska, tandsköterska osv.
Permalänk | Anmäl
Dan Eriksson, 2011-10-02, 14:41
#28
"receptet är enkelt"? Nu skojar du?
Först måste det finnas en politisk vilja. Där är vi inte idag.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 15:42
22 Hej Mats, jag gör två citat i 21, vilket är felaktigt? Jag har inte förskolans läroplan här, men skickar ett exakt citat om skolan från ministernivå nyligen. Vill gärna se en länk om förskolans läroplan om du har. Hoppas detta inlägg ej ses som utanför ämnet, men detta hänger ihop! En feminiserad och feministiserad pedagogik.
Har f.ö själv tre års utbildning, samt fem år i tjänsten som fritidspedagog i början av -.80-talet, tills jag gav upp.
Här kommer de: http://www.folkpartiet.se/Jan-Bjorklund/Pressmeddelanden/BjorklundSabuni...
De säger: ”Svensk skola brister i jämställdhet. Språkbruket i klassrummet är det mest kränkande i hela världen och det drabbar ofta tjejer. Många unga flickor är stressade och mår psykiskt dåligt. Skillnaderna i utbildningsresultat mellan pojkar och flickor är stora. Regeringen har därför i dag beslutat om en rad åtgärder för att främja jämställd-heten i skolan, bland annat ska en särskild jämställdhetsdelegation tillsättas. Totalt satsas 110 miljoner kronor under tre år, en historiskt stor satsning. Ordningsproblemen i skolan handlar till stor del om bristande jämställdhet och avsaknad av respekt för andra människor. Kampen för jämställdhet måste därför börja redan i skolan, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Pojkarnas anti-pluggkultur måste brytas och flickor som mår dåligt måste få stöd. Om alla elever ska nå så långt som möjligt måste jämställdheten i skolan öka, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Under åren 2008-2010 satsades totalt 110 miljoner för att öka jämställdheten i skolan.
En jämställdhetsdelegation för skolan. Delegationen ska analysera könsskillnaderna i utbildningsresultat, utvärdera metoder för att bryta traditionella könsroller, föreslå lämpliga insatser med mera. Fler manliga lärare. Högskoleverket ska analysera varför få män utbildas till lärare och föreslå åtgärder.”
Min kommentar: "Ordet ”Jämställdhet nämns ca 10 ggr av Björklund/Sabuni, mobbning nämns ej. Man påstår att ”Ordningsproblemen i skolan handlar till stor del om bristande jämställdhet.” Vad grundas det uttalandet på? Är mobbning med där, även könsinternt hos flickor resp pojkar?
”Svensk skola brister i jämställdhet. Språkbruket i klassrummet är det mest kränkande i hela världen och det drabbar ofta tjejer.” ”Mest kränkande i hela världen”. I sedan decennier ”världens mest jämställda land”? Hur kan det vara, har man funderat all på eventuella orsaker, i ”världens mest…”?
Mobbning nämns alltså ej, och kallas möjligen här för ”bristande jämställdhet” eller ordningsproblem och svaret är genuspedagoger. 50 har utbildats, bara i Lerum. Obs. Lärarförbundet som i SVD nämner, eller snarare muttrar, något om ”ovetenskapliga metoder”!
Samtidigt råder det alltså allvarlig brist på skolpsykologer. 1000 st enligt DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/brist-pa-skolpsykologer Och både ”pojkarnas antipluggkultur och könsrollerna skall brytas (!) Hur då, och liksom folks sexuella läggning är en privatsak, har man då ens rätt att bestämma folks roller, köns- eller ej?
I newsmill skriver lärarutbildaren Mats Olsson ”Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten”
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-10-02, 16:04
Jag suckar gammelfeministiskt och tänker...
Det är helt enkelt låg status att ta hand om barn och utbilda barn. Rena rama skitjobbet, passar för tåliga fruntimmer utan mål i mun och utan krav på respektabel lön?
Statusen i pedagogisk verksamhet kommer först i gymnasieåldern.
Är dumhet verkligen helig?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-10-02, 16:01
#31
Hej Gunnel!
Vad är din gammelfeministiska poäng?
"sånt är livet"?
Jag tror att feminismen har mer kraft än så.
Om du tar del av utbildningsplanerna ser du att det är en annan yrkesroll som skrivs fram där.
De blir lärare och förväntas kunna kombinera uppdraget med omsorg.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 16:15
#30
Hej Joakim!
Jag menade inte att vara snorigt när jag kritiserade din citatteknik - men det är onödigt att öppna sig för den formen av attacker.
Här är länken!
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Kul att du hittade tidigare artiklar av mig. Jag har en tjatig sida. Zoran liknar mig vid en pudel. Jag är inte säker på att det är en komplimang.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 16:20
Jag har kollat ordet "fröken" i SAOB. Det är ett spännade ord.
Kanske borde jag vara glad som slipper kallas mamsell?
[FRÖKEN 1]
1) (förr) om (l. titel för) ogift furstinna l. prinsessa; furstedotter. GR 3.37 (1526). Um emellem .. thenn unge kongen i Enghelandt och frevecken aff Skotlandt någenn heijrattz handell på färde vara schall. Därs. 20: 128 (1549). Wij Christina med guds Nåde, Sweriges, Giöthes och Wändes Utkorrade drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland .., Fröken utöfwer Ingermanland; Giöre witterligen, at (osv.). RR 1638, fol. . SCHENBERG (1739). jfr ARV-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2]
2) om (l. titel för) ogift kvinna; tidigast bl. om grevedöttrar, därefter äv. om den övriga adelsn döttrar, slutligen om ogift kvinna i allm., intill den senaste tiden dock företrädesvis ur medelklassen o. de högre klasserna; jfr JUNGFRU, MAMSELL. Fröken Anna. Frökan (Anna) Andersson. ASTEROPHERUS 22 (1609). PRYTZ M Stenbock A 1 b (1633). Den lilla fröken Gretha, grefve Linnars dotter, ligger siuk aff messlingen. EKEBLAD bref 1:64 (1650, rättat efter hskr.). Nu mera wil ibland adel ståndet ingen ogifft heta jungfru; fröken skal hon ju heta. SWEDBERG Dödst. 52 (1711). Det blir bal, men inga mamseller, utan bara fröknar. BLANCHE Bild. 4:47 (1865). AB 1866, nr 22, s. 4. Half fem .. kom .. (v. Holckens kalesch) för att hämta fröknarne Eckman, eller mamsellerna Eckman, som gammalt folk ännu sade. ÅKERHIELM GamlRoman 1 (1907). jfr ADELS-, AFTONBLADS-, BORG-, BORGAR-, HERRGÅRDS-, PRÄSTGÅRDS-, STADS-, STIFTSFRÖKEN m. fl. – särsk.
[FRÖKEN 2.a]
a) (numera företrädesvis i ngt pretiöst spr.) framför släktskapsord. Hur mår er fröken syster? Dansöfningar, som leddes af en stockholmsfru med fröken dotter. ÖMAN Ungd. 214 (1889). – (†) vid pluralt släktskapsord. En .. hennes excellensa med sina fröken döttrar. KNORRING Skizz. II. 2: 123 (1845).
[FRÖKEN 2.b]
b) ss. tilltalsord (med l. utan efterföljande för- l. efternamn), antingen i satssammanhang l. ss. fristående tilltalsord. ArkNF 5.313 (1889). Har fröken sett? WoH (1904).
[FRÖKEN 2.c]
c) om (adlig) uppvaktande dam vid hov o. d. – jfr HOV-, KAMMAR-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2.d]
d) om ogift kvinna som utövar ngt yrke o. d. jfr BANK-, BARN-, BUTIKS-, CIGARR-, KONTORS-, SKOL-, SKÄNK-, TELEFON-, TILLHANDA-FRÖKEN m. fl. – Anm. Ordet förekommer äv. i utvidgad anv. om gift yrkesutövande kvinna, i sht ss. av skolbarn brukad benämning på lärarinna l. av kunderna (särsk. ss. tilltalsord) använd benämning på gift kvinna som har anställning i butik, å postkontor, bank o. d. "
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 18:08
Nå. Jag håller med om att det sannolikt inte underlättar rekryteringen av män till förskolevärlden att de kallas för "fröknar".
I övrigt tycker jag att människor med sjuklig fixering på genus bör hållas på långt avstånd från barn i lättpåverkad ålder.
Att kalla män som inte vill kallas för fröknar för "testosteronmachon" låter som sjuklig fixering för mig.
Permalänk | Anmäl
Tomas Fredriksson, 2011-10-02, 18:12
#35
Jag önskar mig en tråd utan överdrifter och personliga påhopp. Därför ska vi undvika att ställa diagnoser på andra debattörer.
Särskilt viktigt när du enbart fått min version av meningsutbytet. Zoran är inte på något sätt sjuklig. Han är presschef och försöker skapa en klyfta mella olika lärargrupper. Det är hans uppdrag. En mycket skicklig lobbyist som kanske har råkat gå ett steg för långt.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 18:28
33 Mats O, tack för länken, skall kolla. Nej ja uppfattade inte dig som "snorig". Citerade jag fel så skall det korrigeras. Annars bör väl det felaktiga (potikiskt? kanske också påtalas? Lite otydligt från dig där tycker jag...
Jag har läst dina artiklar, du är offentligt anställd.
Visst kan man dra paralleler till andra mörka tider?
Själv är jag pensionär, och kan därför öppet hävda: Statsfeminsimen mot skampålen till valet 2014!
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-10-02, 18:33
31 Gunnel G. Lite svagt att kvinnor inte satsat på att ge mer status åt barnuppfostran. Samtidigt som ni suktat över, och vid behov, gett vissa män hög status,
Var är den egna orsaken till sakernas tillstånd hos kvinnan som kön?
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-10-02, 18:37
#37
jag menade snorkig - inte snorig. Att skriva med telefon är ett äventyr.
Just nu är jag mest intresserad av att försöka skapa en dialog mellan genusvetenskap och kritiker. Därför är jag kanske lite återhållsam. Så är det att jobba i staten.
http://manpalut.files.wordpress.com/2011/08/mc3a4n-pc3a5-lutoktober11.pdf
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 19:02
Om det heter "dagisfröken" eller "förskolärare" eller något annat är och kommer förbli en icke-fråga. Vi har ju en formell titel som man kan använda utåt i rekryteringsdrivear och vi har en informell titel som familjer känner sig bekväma med att använda.
De verkliga problemen i förskolan är inte titlarna. De verkliga problemen handlar om inställningar och krav i verksamheten. Det handlar om att staten påtvingar feministiskt perspektiv och hindrar manliga attribut från att uppskattas. Det handlar om en femininiserad värld där jargongen upplevs som otillgänglig för män. Det handlar om ett yrke med få utvecklingsmöjligheter och steg vidare i karriären. Det handlar om att försöka få män att arbeta i en värld som inte uppskattar deras närvaro. I teknikbranschen får kvinnor bättre löner än män när företag vill jämna ut rekryteringsbasen och peppa tjejer att plugga teknik. Om kön är en kompetens bör det belönas att man har kompetensen, speciellt om den är bristvara (tillgång/efterfrågan). Om kön inte är en kompetens så är hela den debatten meningslös. Då finns ingen poäng att öka andelen män eller kvinnor för då tillför ju ingen något som inte redan finns.
Permalänk | Anmäl
Johannes Westlund, 2011-10-02, 20:14
Jag tror vi ska undvika kompetensbegreppet - samtidigt är det naturligtvis viktig att försöka beskriva vinsterna med en jämn könsfördelning i personalgruppen.
Om vi ser kompetens som en form av handlingsberedskap grundad på reflekterade erfarenhet kanske det blir mindre provocerande? I en könsuppdelad värld är det givet att många erfarenheter inte är representerade i förskolan. (allt detta handlar om att slippa diskutera arv och miljö)
Jag håller med om att det är svårt att stänga ute marknadsekonomin. De privata förskolorna ser männen som konkurrensfördelar. Skamlöst och fullständigt osolidariskt.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 20:38
Håller med Gunnel Gomér ovan:" Fröken" är det verkliga problemet.
Ingen idag, man eller kvinna ska behöva kallas " fröken"; Det namnet på en yrkesutövare är obsolet och förbrukat..
"Dagis" är också förpassat till historiens sophög; det vittnar om en tid då verksamheten endast var inriktad på förvaring.
Pedagog/förskolepedagog är nog det bästa namnet på yrket. Till personerna säger man givetvis namnet.
Permalänk | Anmäl
Jeanna Gabrielsson, 2011-10-02, 20:52
Håller med Gunnel Gomér ovan:" Fröken" är det verkliga problemet.
Ingen idag, man eller kvinna ska behöva kallas " fröken"; Det namnet på en yrkesutövare är obsolet och förbrukat..
"Dagis" är också förpassat till historiens sophög; det vittnar om en tid då verksamheten endast var inriktad på förvaring.
Pedagog/förskolepedagog är nog det bästa namnet på yrket. Till personerna säger man givetvis namnet.
Permalänk | Anmäl
Jeanna Gabrielsson, 2011-10-02, 20:52
Hmmm...
Du gör en djärv men sympatisk tolkning av Gunnels inlägg!!!
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 21:00
#41 Mats Olsson: Du menar alltså att om person x kan dra in dubbelt så mycket pengar som person y så ska person x ändå ha samma lön som person y? Om en person x har förutsättningar att locka fler potentiella kunder så har person x en tillgång som är gynnsam för arbetsköparen. Står du och säger att arbetsköparen, arbetsgivaren, inte ska betala för de tillgångar arbetstagaren tillför? Det är väl självklart att en person som tillför fler fördelar till en arbetsgivare ska ha betalt för det? Det är ju därför en ingenjör kostar mera än en gymnasiestudent. För att ingenjören tillför mera. Det är därför kvinnor erbjuds bättre löner än män inom många teknikföretag, därför att kvinnor är en bristvara och tillför konkurrensfördelar för arbetsgivaren.
Det finns inget fel på att marknadsekonomi är närvarande. För det är marknadsekonomi som gäller överallt annars. Jag personligen skulle ju vara mer benägen att välja en arbetsgivare som vill betala för det jag tillför än att välja en arbetsgivare som tycker det är osolidariskt att betala för det han får.
Permalänk | Anmäl
Johannes Westlund, 2011-10-02, 21:54
Jag förstår inte varför du tror att jag är emot det du beskriver.
Kapitalismen är skamlös och osolidarisk . Det är liksom själva grejen!
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-02, 22:16
"Kapitalismen är skamlös och osolidarisk ."
Nattväktarstaten är vad du gör den till. Medborgarna får möjlighet att vittna om den sanna nivån av sin solidaritet. Har medborgarna ingen solidaritet med varandra så blir det ingen solidaritet. Har de hög solidaritet så blir solidariteten hög.
Personligen tycker jag att det socialister menar med solidaritet verkar vara en nidbild och en pantomim på solidaritet, framtvingad av lagtvång, propaganda och våld.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-10-02, 23:18
Jag tror vi riskerar att hamna utanför ämnet om vi ska diskutera kapitalism utifrån den mycket speciella situation som råder i skolvärlden. Det är en underlig form av marknad där skattebetalarna öser in pengar i privata verksamheter och där ägarnas investeringar/risker är mycket små.
Men jag förstår din poäng och delar din uppfattning. Solidaritet kan inte kommenderas fram. I just det här fallet kan det vara så att åtgärden dessutom gynnar barnen barnen på ett skamlöst sätt.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-10-03, 02:43
/ / Johannes
Det handlar mycket om uppfattningar och rykten, och då blir orden viktiga. Säger man att alla förskollelärare är kvinnliga, rabiata femininster, så blir det nog så efter en tid. Säger man att de är välutbildade professionella med lång utbildning och ett väldigt viktigt jobb, så kan man kan få en annan utveckling. Jag menar inte att man ska sopa problemen under mattan, men man ska inte överdriva dem heller. Kolla hur lärarkåren under åratal har gnällt om dåliga löner och låg status. Har det gett dem högre löner? Nja. Har det gett dem högre status? Absolut inte, utan allt tjat om nackdelarna med läraryrket har snarast lett till att det alltmer ses som ett loser-yrke. Risken är att man cementerar problemen genom att fokusera på dem.
Jag tycker Mats Olsson gör något väldigt viktigt bara genom att visa att:
1) Det finns manliga experter inom förskolevärlden
2) Förskolan är värd en seriös debatt
Det värsta vore om männen lämnade walk over.
Permalänk | Anmäl
Jakob Jonsson, 2011-10-03, 09:38
#49 Jakob Jonsson: Jag håller med om att det finns män inom förskolevärlden, om de är experter eller inte får framtiden utvisa. Expert kan man bli idag genom att läsa två kurser på universitetet och sedan vara med i ett mindre bra tv-program som "sakkunnig". Men det är mindre viktigt för diskussionen. Jag håller också med om att förskolan är värd en seriös debatt.
Därför tycker jag att tjat om ifall det heter dagisfröken eller förskolärare eller "Creative kindergarden project manager" borde läggas därhän. Det vi borde tala om är att staten påtvingar ett radikalfeministiskt genusperspektiv som inte tillåter män att definiera en yrkesroll som passar dem för att ta ett exempel. Vi pratar ju så ofta om hur "strukturerna", "grabbigheten", hindrar kvinnor i teknikbranschen. Den "grabbiga" kulturen gör att kvinnor känner sig ovälkomna". Men finns inget motsatt? En kvinnlig jargong som gör att män känner sig exkluderade och icke välkomna? Igen en fråga som borde diskuteras.
Vill man ha en seriös debatt är det inte titlarna som man ska börja med. För då kommer debatten stanna vid titlarna och handla om ifall "lärare" är bättre än "fröken", ifall "A" är lämpligare än "Alpha". Jag känner att det är mer angeläget att prata om villkoren som männen måste jobba under. Får män möjlighet att utforma sin yrkesroll så att den passar deras förutsättningar? Det är den frågan jag tycker ska vara ledande.
Permalänk | Anmäl
Johannes Westlund, 2011-10-03, 09:47
93 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
-"Det finns en uppenbar risk att de män som under 3,5 års högskolestudier erövrat rätten att kalla sig förskollärare upplever en nedlåtande underton om de kallas dagisfröknar" skriver Mats Olsson.
Instämmer, men....
Är det inte lika förnedrande för kvinnor med lika lång studietid?
Och finns det överhuvudtaget nån i Sverige idag som inte känner sig kränkt och förnedrad.
http://soldatmamma.blogspot.com
Den här artikeln känns märklig. För huvudpoängen är en petitess, men bakom petitessen döljer sig mycket viktigare frågor. Fokuset är konstigt, och känns verkligen som en icke-fråga.
Vad är det som är förnedrande med att bli kallad "dagisfröken"? En möjlighet är att den feminina beteckningen "fröken" kan anses nedsättande mot just män. Men i så fall bör man ju diskutera titlar såsom "sjuksköterska" och "undersköterska". Vidare bör ju i så fall rimligen maskulina titlar såsom "brandman", "talesman" och "djurskötare" problematiseras med samma utgångspunkt. Men varken manliga sjuksköterskor eller kvinnliga djurskötare har funnit själva motsatta könsformen som något nedsättande, eller i varje fall inte uttryckt detta.
Alltså lämnar det oss med det andra alternativet. Att man kan anse termen "dagisfröken" som nedvärderande i sig självt. Då gäller att både kvinnor och män rimligen bör kränkas av tilltalet, varför det känns märkligt att begränsa sig till gruppen män. Det var sannolikt bara ett olyckligt ordval, och jag är övertygad om att författaren anser formuleringen ungefär utbytbar mot en som istället för män involverar indvider eller människor, dvs könlösa begrepp.
Men begreppet "dagisfröken" ska alltså anses nedvärderande i sig självt mot de som tituleras det. Det verkar anses som någon rättighet att ha en flashig titel och att alla ska titulera en det om man läst några kurser i genus och pedagogik, eller för all del vad som helst annars. Emil Jensen, svensk artist från Järup driver lite med det där med följande fras: "jag är creative producer i ett kreativt projekt som ska interagera espresson i processen, ett slags interaktivt performance där kaffe latte utgör mediet för själva kommunikationen!", och detta är då alltså yrkesbeskrivningen för en kaffekokare. Han menar på att vi blir beroende av en ursäktsretorik för att vi har dåligt självförtroende. Det är inte okej att vara kaffekokare eller dagisfröken. Vi måste vara "Creative Producer"", dubbelexaminerad "Civilingenjör med Master of Science", eller "förskolärare", trots att "kaffekokare", "datasnubbe" och "dagisfröken" är något som de flesta människor känner igen sig mer i. Dessutom känns dagisfröken som en mer kundorienterad benämning. Det är något som känns mindre fyrkantigt och uppstolpat, mer nära och fokuserat på barnen som är kärnan i verksamheten.
Dessutom om man har läst 3.5 år på universitet borde man kommit ifrån titelhetsen och blivit trygg nog i sig själv att titeln inte spelar någon roll.
Den verkliga frågan är dock något som författaren knappt nämner. Det är rollen män tilldelas i förskolan. Jag vet inte hur det är nu, men efter pedofilhetsen för ett par decennier sedan har få män vågat söka sig till den branschen alls. Det manliga könskollektivet har blivit demoniserat och bortmotat från förskoleverksamhet mer än en gång. Detta är den verkliga frågan. Hur förskolan själv hanterar manlig personal och hur männens förutsättningar ser ut. Jag har ingen aning själv, men det är snarare detta vi borde ägna vår energi åt istället för om de ska kallas "dagisfröknar", "förskolelärare" eller "Creative kindergarden project manager"
2@ Din kommentar är mycket väl skriven och jag håller med.
jag arbetar som Undersköterska, jag har bär min namnskylt med stolthet, på den står det mitt namn plus Undersköterska.
Mina manliga arbetskamrater har undersköterska på sina namnskyltar, den enda som jag träffat som körde med underskötare (vilket är felaktigt)
var en ganska så uppenbart homosexuell man(jag har några fördomsfulla förklaringar men dom håller jag för mig själv).
#3
En viktig skillnad är att undersköterska är den korrekta benämningen på din yrkestitel eller anställningsform.
#2
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av titlar och beklagar om artikeln ger det intrycket. För mig räcker namnet långt i umgänget med barn och föräldrar.
Om "dagisfröken" upplevs som nedvärderande eller ej är svårt att avgöra, men jag menar att det inte bör vara relaterat till huruvida det är "kundorienterat" eller ej. Läroplanen anger andra dimensioner i uppdraget.
Dagis är inte förskola.
Fröken är inte lärare.
Två fel blir inte rätt.
#1
Jag vill gärna tona ner den där kränkthetsvinkeln. För mig är det mer intressant att diskutera rekryteringsfrågan.
När unga män söker till utbildningen vill jag att de ska kunna se en yrkesroll framför sig som inte är feminint kodad. Dagisfröken och lektant är inte ens könsneutrala benämningar.
Artikeln innehåller ett onödigt roligt stavfel.
"betäckningen" ska naturligt vara "beteckningen".
Jag vet inte om det är stavningsprogrammets fel...
Nåja - håll till godo!
"Delegationen för jämställdhet betonade att det inte var viktigt att rekrytera män till förskolan annat än som modeller för den nya mjuka manligheten. Om andra traditionella män sökte sig dit fanns det en uppenbar risk att de stereotypiserades och förmedlade en bild av att det fanns skillnader mellan män och kvinnor till barnen."
Jag studsade till när jag läste detta, DEJA är ute med sitt genusvansinne igen. Om traditionella (normala) män söker sig till förskolan finns en uppenbar risk att barnen förmedlas en bild av att det är skillnader på män och kvinnor.
Hur sjukt får detta samhälle bli innan någon med auktoritet sätter ner foten? Hur kan man bara komma på idén att indoktrinera barn till att tro att det inte finns några könsskillnader. Till vems gagn och nytta? Det pågår förvisso ett massivt arbete för att feminisera pojkar. Ska det gynna dem? Samhället? Världen.
Tur att föräldrarna på den förskola mitt barnbarn går, har sagt upp genusvetenskapen som modell och fröknarna har inte motsatt sig det, de verkar bekväma med den överenskommelsen.
Återigen ett icke-problem som får oproportionerligt med utrymme i media. Titlar verkar vara förbannat viktiga för vissa då de inte vill vara en nobody. Jag känner t.ex. en man som jobbar i kassan på Systembolaget och presenterar sig som statstjänsteman för människor. Förvisso är han statsanställd men förstå poängen.
Själv är jag narkossjuksköterska efter felra år på högskola (samt man). Jag presenterar mig som sjuksyrra på jobbet och privat när det behövs. Egentligen skulle jag kunna säga anestesisjuksköterska eller kandidat om jag var titelkåt men vad tjänar man på det? Det blir bara löjeväckande, jag önskar att fler hade samma insikt.
#8
Jag menar att vi måste diskutera varför Sverige misslyckas att rekrytera män till läraryrket. Trots självbilden av att vi är ett jämställt paradis minskar andelen män i skola och förskola - medan Norge uppvisar motsatt mönster.
Vi har mycket att lära av hur de arbetar. Yrkestiteln är toppen på isberget. Om vi vill rekrytera män till skola och förskola måste vi fundera över orsakerna till att de inte söker och - viktigare - inte fullföljer sina påbörjade utbildningar.
Språket har makt över tanken. Att vara könsbrytare är en utsatt position och i männens fall handlar det om att kunna hantera en komplex väv av motstridiga förväntningar.
Jag anar att narkossjuksköterskans arbetsuppgifter är lättare att beskriva på ett könsneutralt plan.
#9 Mats Olsson,
Är det så konstigt?
Du säger ju själv i artikeln att det är mjukismän och inga karlakarlar som söks till förskolan.
En kille som vittnade om situation på sitt dagis var att han inte fick bidra med sin maskulinitet i barngruppen för då bekräftade han att kön var biologi och inte en social konstruktion.
Vilken vettig man har lust att delta i den hemmagjorda föreställningen?
Tack och lov för att det finns män som nekar. Helt sunt. Får man inte vara med och delge barnen sin natur och tanke då är det ett falsarium man försöker sälja in på barnen.
En kille (man) som utbildar sig till och vill bli "dagisfröken" väcker många funderingar och frågor i mitt huvud. För mig är det något fel när en man vill ägna sitt yrkesverksamma liv till att jobba på "dagis".
#11
Jag har arbetat i 25 år på förskola och menar att det är ett fantastiskt stimulerande arbete.
Men det krävs en del integritet hos de män som vill konstruera en yrkesroll på egna villkor.
Det budskapet borde jag nog ha lyft fram i artikeln.
Jag har arbetat som förskollärare sedan 1985. För min del spelar det ingen roll vad jag kallas. Ordet "dagisfröken" används i dagligt tal inte med någon förklenande innebörd, lika lite som till exempel "sjuksyrra". Och varför ska manlig personal konstruera en yrkesidentitet på sina egna villkor? Varför är könet så viktigt just i förskolläraryrket?
Jag tror att genusaspekten fick lite för stort utrymme i artikeln.
Problematiken som jag ser den är inte att jag som manlig förskollärare kallas dagisfröken - den integriteten krävs nästan av oss män i förskolan. Inte heller är det ett centralt problem för mig att i folkmun arbeta på "dagis", trots att daghemmet som verksamhet inte existerat sedan slutet av 1900-talet.
Jag, som också har deltagit i diskussionen med Zoran Alagic, har hela tiden vänt mig mot att han, i sin användning av begreppen "dagisfröken" och "dagis" markerat en uttalad ståndpunkt mot förskolan som pedagogisk arena.
Zoran vill inte erkänna förskollärare som en kategori av lärare och han vill inte heller se förskolan som en plats för organiserat lärande. Detta markerar han genom att i diskussionen bl.a. sätta citationstecken runt ord som "lärare" (eller, som i en kommentar på Mats Olssons blogg, Tysta Tankar, tala om att vi i förskolan "leker lärare").
När en person i Zorans ställning (presschef på Lärarnas Riksförbund) talar om dagis och dagisfröknar, riktar han sig inte bara till den manliga delen av yrkeskåren med en kärleksfull beteckning i egenskap av förälder. Han riktar sig till hela verksamheten med det specifika och tydliga budskapet att vi inte skall försöka vara en pedagogisk verksamhet - vi skall bedriva omsorg. Punkt slut.
Det är det jag vänder mig emot.
#13
Hej Jörgen!
Så bra att du trivs i yrket. Artikeln handlar om motstridiga förväntningar. Om du är bekväm med att kallas dagisfröken är det naturligtvis bra, men jag undrar över vilken bild det är vi kommunicerar genom att använda uttrycket?
Ur ett likhetsfeministiskt perspektiv är könet en ickefråga och de män som lever upp till kulturens förväntningarna blir belönade eftersom de bevisar att könet inte är en betydelsefull fråga. Med de här antagandena är könsbalans ointressant annat än som statistik.
Jag ser det annorlunda. Förskolan är starkt präglad av traditionellt kvinnliga värderingar. Männens inträde handlar om mångfald på ett innehållsligt plan. Jag ifrågasätter alltså bilden av en könsneutral verksamhet.
Kanske är det viktigt att visa att "killar kan". Jag har högre ambitioner.
#14
Hej Jan!
Jo, du gör ett viktigt förtydligande. Jag är säker på att många kvinnor också reagerar starkt mot att reduceras till dagisfröknar eller lektanter.
Samtidigt fortsätter unga kvinnor att obekymrat söka sig till ett yrke som är starkt feminint kodat. Om vi ska ändra innehåll och könsbalans måste vi nog även titta på språkbruket.
Annars är det lätt att säga som Ingemar Gens och Gudrun Schyman gör på Skolfront. "det står ju i läroplanen att förskolan ska arbeta för jämställdhet, och då spelar lärarens kön ingen roll" ( slarvigt citerat ur minnet)
http://lumaol.wordpress.com/2011/09/27/puh/
Dagisfröken?
Det är väl "fröken" som känns nedsättande? Nuförtiden betyder väl ordet "fröken" endera två saker?
1. Ung och oerfaren kvinna, som knappt begriper nåt alls.
2. Gammal förtorkad nucka.
Majoriteten dagispersonal är förmodligen "fruar", men dagisfru som titel verkar lika malplacerat som dagisherre.
Varför inte "pedagog" - könlöst, implicerar begreppet undervisning och ledning av en utvecklingsprocess?
#17
Hej Gunnel!
Förleden "dagis" är lika problematisk. Den hänvisar till en verksamhet (daghem) som inte längre existerar.
Daghemmet ersattes slutgiltigt av förskolan när vi fick vär läroplan och gick från att vara socialstyrelsens ansvar till att bli en del av skolväsendet. Idag regleras vi dessutom av skollagen.
"Dagis" är en pedagogisk verksamhet och jag arbetar där som utbildad lärare med inriktning mot små barns (1-5 år) lärande.
Visst kan jag gå med på att kallas dagisfröken, men det är lika beskrivande som att tala om alla inom sjukvården som doktorer. Det är viktigt att ha i åtanke.
#!7
Jag menar alltså att "dagis" beskriver en omsorgsverksamhet utan andra krav på sig (för så var det på daghemmens tid), medan förskolan balanserar omsorgen med ett lagstadgat lärandeuppdrag.
För ordningens skull - jag har INTE sagt att det är OK att kalla kvinnliga förskollärare dagisfröken.
Mats O: "innehållet bestäms av läroplanen för förskolan".
Precis, och där ligger problemet. Denna säger bl.a "otidsenliga könsroller skall bekämpas". Samma som i skolan f.ö.
Ta upp denna genusfascism i stället Mats Olsson!
Annars blir ju din protest verkningslös, vi är då bara en "social konstruktion", eller på väg att bli!
#21
Hej Joakim!
Du citerar lite slarvigt, men jag håller med dig om att det är riskabla formuleringar som öppnar för godtycke.
Min främsta invändning är att 97% av de pedagoger som ska motverka traditionella könsmönster och stereotypier själva har gjort ett mycket traditionellt yrkesval.
Staten har alltså utsett räven till att vakta hönsen.
// Dan
Kanske hade du haft betydligt fler manliga kollegor om ditt yrke hade haft ett mer neutralt eller tom manligt namn?
Skulle du acceptera att bli tilltalad "syster" av en läkare, som det gjordes förr i tiden?
Jag håller med Mats Olsson, det är lätt att underskatta ordets makt över tanken även om det kan verka löjligt. Zoran Alagic försöker ju helt uppenbart trycka ner förskolepersonalen i hierarkin. Det var många som fnissade åt "Moderaterna - det nya arbetarpartiet", men det lyckades sälja samma gamla politik på ett helt nytt sätt.
Svenska intelektuella var vad George Orwell varnade för när han talade om "nyspråk". Läs 1984 igen. Och förundras.
#24
Vilket av de två orden manliga och förskollärare menar du är exempel på nyspråk?
Du använder en drastisk analogi. Spar den till ett bättre tillfälle.
Tja, ok, jag kanske inte förstår vad debatten handlar om. Och jag vet ingenting om denne Zoran Alagic. För mig låter det bara om en träta om att kontrollera språket. Som lokalvårdare eller städare, rullstolsburen och rullstolsbunden etcetera. Om du sedan gör motstånd eller driver något sånt här vet jag inte. Det är ett marigt problem, när dessa lömska nyspråkare sätter igång, skall man slåss på deras planhalva? Jag tror att det bästa är att peka rakt på vad de håller på med och häva ur sig ett högljutt hånskratt åt deras futtighet och lömskhet är det bästa motmedlet. Men vad vet jag?
Dagis är lättare att säga och det är vad verksamheten betyder för en förälder så jag tror att i vardagligt tal så lär det bli dagis. Och förskola i officiella dokument. Fröken är nog något som en manlig förskollärare lätt använder om sig själv i preventivt syfte. Yrket är ju omanligt i sig självt så då är det nog lättare att använda det själv först istället för att få det på sig i bakhåll så att säga.
#26 om du följer ZoranAlagic och tystatankar på twitter får du den fulla bakgrunden.
/Jakob
Angående huruvida titeln påverkar antalet manliga kollegor jag hade haft om det hade hetat det ena eller andra lämnar jag därhän då det inte kan bli annat än rena spekulationer.
Jag vidhåller vid att jag anser detta är en storm i ett vattenglas skapat av inget annat än genusakademiker och andra pseudovetenskapliga teoretiker som dagarna i ända ägnar sin tid åt att att uppfinna svar på frågor som ingen har ställt.
Receptet är enkelt och kräver inte hundra poäng i feministisk genusforskning på något lärosäte. Höj lönen, förbättra arbetsvillkoren, öka medarbetarnas förmåga att påverka sin arbetssituation och minska antalet tjänstgöringstimmar per vecka för de som jobbar i dygnet runt tjänstgöring. Då ska du se att fler män kommer söka sig till kvinnodominerade yrken glada att kalla sig dagisfröken, sjuksköterska, tandsköterska osv.
#28
"receptet är enkelt"? Nu skojar du?
Först måste det finnas en politisk vilja. Där är vi inte idag.
22 Hej Mats, jag gör två citat i 21, vilket är felaktigt? Jag har inte förskolans läroplan här, men skickar ett exakt citat om skolan från ministernivå nyligen. Vill gärna se en länk om förskolans läroplan om du har. Hoppas detta inlägg ej ses som utanför ämnet, men detta hänger ihop! En feminiserad och feministiserad pedagogik.
Har f.ö själv tre års utbildning, samt fem år i tjänsten som fritidspedagog i början av -.80-talet, tills jag gav upp.
Här kommer de: http://www.folkpartiet.se/Jan-Bjorklund/Pressmeddelanden/BjorklundSabuni...
De säger: ”Svensk skola brister i jämställdhet. Språkbruket i klassrummet är det mest kränkande i hela världen och det drabbar ofta tjejer. Många unga flickor är stressade och mår psykiskt dåligt. Skillnaderna i utbildningsresultat mellan pojkar och flickor är stora. Regeringen har därför i dag beslutat om en rad åtgärder för att främja jämställd-heten i skolan, bland annat ska en särskild jämställdhetsdelegation tillsättas. Totalt satsas 110 miljoner kronor under tre år, en historiskt stor satsning. Ordningsproblemen i skolan handlar till stor del om bristande jämställdhet och avsaknad av respekt för andra människor. Kampen för jämställdhet måste därför börja redan i skolan, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Pojkarnas anti-pluggkultur måste brytas och flickor som mår dåligt måste få stöd. Om alla elever ska nå så långt som möjligt måste jämställdheten i skolan öka, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Under åren 2008-2010 satsades totalt 110 miljoner för att öka jämställdheten i skolan.
En jämställdhetsdelegation för skolan. Delegationen ska analysera könsskillnaderna i utbildningsresultat, utvärdera metoder för att bryta traditionella könsroller, föreslå lämpliga insatser med mera. Fler manliga lärare. Högskoleverket ska analysera varför få män utbildas till lärare och föreslå åtgärder.”
Min kommentar: "Ordet ”Jämställdhet nämns ca 10 ggr av Björklund/Sabuni, mobbning nämns ej. Man påstår att ”Ordningsproblemen i skolan handlar till stor del om bristande jämställdhet.” Vad grundas det uttalandet på? Är mobbning med där, även könsinternt hos flickor resp pojkar?
”Svensk skola brister i jämställdhet. Språkbruket i klassrummet är det mest kränkande i hela världen och det drabbar ofta tjejer.” ”Mest kränkande i hela världen”. I sedan decennier ”världens mest jämställda land”? Hur kan det vara, har man funderat all på eventuella orsaker, i ”världens mest…”?
Mobbning nämns alltså ej, och kallas möjligen här för ”bristande jämställdhet” eller ordningsproblem och svaret är genuspedagoger. 50 har utbildats, bara i Lerum. Obs. Lärarförbundet som i SVD nämner, eller snarare muttrar, något om ”ovetenskapliga metoder”!
Samtidigt råder det alltså allvarlig brist på skolpsykologer. 1000 st enligt DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/brist-pa-skolpsykologer Och både ”pojkarnas antipluggkultur och könsrollerna skall brytas (!) Hur då, och liksom folks sexuella läggning är en privatsak, har man då ens rätt att bestämma folks roller, köns- eller ej?
I newsmill skriver lärarutbildaren Mats Olsson ”Även pojkar borde få känna glädje inför skolstarten”
Jag suckar gammelfeministiskt och tänker...
Det är helt enkelt låg status att ta hand om barn och utbilda barn. Rena rama skitjobbet, passar för tåliga fruntimmer utan mål i mun och utan krav på respektabel lön?
Statusen i pedagogisk verksamhet kommer först i gymnasieåldern.
Är dumhet verkligen helig?
#31
Hej Gunnel!
Vad är din gammelfeministiska poäng?
"sånt är livet"?
Jag tror att feminismen har mer kraft än så.
Om du tar del av utbildningsplanerna ser du att det är en annan yrkesroll som skrivs fram där.
De blir lärare och förväntas kunna kombinera uppdraget med omsorg.
#30
Hej Joakim!
Jag menade inte att vara snorigt när jag kritiserade din citatteknik - men det är onödigt att öppna sig för den formen av attacker.
Här är länken!
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Kul att du hittade tidigare artiklar av mig. Jag har en tjatig sida. Zoran liknar mig vid en pudel. Jag är inte säker på att det är en komplimang.
Jag har kollat ordet "fröken" i SAOB. Det är ett spännade ord.
Kanske borde jag vara glad som slipper kallas mamsell?
[FRÖKEN 1]
1) (förr) om (l. titel för) ogift furstinna l. prinsessa; furstedotter. GR 3.37 (1526). Um emellem .. thenn unge kongen i Enghelandt och frevecken aff Skotlandt någenn heijrattz handell på färde vara schall. Därs. 20: 128 (1549). Wij Christina med guds Nåde, Sweriges, Giöthes och Wändes Utkorrade drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland .., Fröken utöfwer Ingermanland; Giöre witterligen, at (osv.). RR 1638, fol. . SCHENBERG (1739). jfr ARV-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2]
2) om (l. titel för) ogift kvinna; tidigast bl. om grevedöttrar, därefter äv. om den övriga adelsn döttrar, slutligen om ogift kvinna i allm., intill den senaste tiden dock företrädesvis ur medelklassen o. de högre klasserna; jfr JUNGFRU, MAMSELL. Fröken Anna. Frökan (Anna) Andersson. ASTEROPHERUS 22 (1609). PRYTZ M Stenbock A 1 b (1633). Den lilla fröken Gretha, grefve Linnars dotter, ligger siuk aff messlingen. EKEBLAD bref 1:64 (1650, rättat efter hskr.). Nu mera wil ibland adel ståndet ingen ogifft heta jungfru; fröken skal hon ju heta. SWEDBERG Dödst. 52 (1711). Det blir bal, men inga mamseller, utan bara fröknar. BLANCHE Bild. 4:47 (1865). AB 1866, nr 22, s. 4. Half fem .. kom .. (v. Holckens kalesch) för att hämta fröknarne Eckman, eller mamsellerna Eckman, som gammalt folk ännu sade. ÅKERHIELM GamlRoman 1 (1907). jfr ADELS-, AFTONBLADS-, BORG-, BORGAR-, HERRGÅRDS-, PRÄSTGÅRDS-, STADS-, STIFTSFRÖKEN m. fl. – särsk.
[FRÖKEN 2.a]
a) (numera företrädesvis i ngt pretiöst spr.) framför släktskapsord. Hur mår er fröken syster? Dansöfningar, som leddes af en stockholmsfru med fröken dotter. ÖMAN Ungd. 214 (1889). – (†) vid pluralt släktskapsord. En .. hennes excellensa med sina fröken döttrar. KNORRING Skizz. II. 2: 123 (1845).
[FRÖKEN 2.b]
b) ss. tilltalsord (med l. utan efterföljande för- l. efternamn), antingen i satssammanhang l. ss. fristående tilltalsord. ArkNF 5.313 (1889). Har fröken sett? WoH (1904).
[FRÖKEN 2.c]
c) om (adlig) uppvaktande dam vid hov o. d. – jfr HOV-, KAMMAR-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2.d]
d) om ogift kvinna som utövar ngt yrke o. d. jfr BANK-, BARN-, BUTIKS-, CIGARR-, KONTORS-, SKOL-, SKÄNK-, TELEFON-, TILLHANDA-FRÖKEN m. fl. – Anm. Ordet förekommer äv. i utvidgad anv. om gift yrkesutövande kvinna, i sht ss. av skolbarn brukad benämning på lärarinna l. av kunderna (särsk. ss. tilltalsord) använd benämning på gift kvinna som har anställning i butik, å postkontor, bank o. d. "
Nå. Jag håller med om att det sannolikt inte underlättar rekryteringen av män till förskolevärlden att de kallas för "fröknar".
I övrigt tycker jag att människor med sjuklig fixering på genus bör hållas på långt avstånd från barn i lättpåverkad ålder.
Att kalla män som inte vill kallas för fröknar för "testosteronmachon" låter som sjuklig fixering för mig.
#35
Jag önskar mig en tråd utan överdrifter och personliga påhopp. Därför ska vi undvika att ställa diagnoser på andra debattörer.
Särskilt viktigt när du enbart fått min version av meningsutbytet. Zoran är inte på något sätt sjuklig. Han är presschef och försöker skapa en klyfta mella olika lärargrupper. Det är hans uppdrag. En mycket skicklig lobbyist som kanske har råkat gå ett steg för långt.
33 Mats O, tack för länken, skall kolla. Nej ja uppfattade inte dig som "snorig". Citerade jag fel så skall det korrigeras. Annars bör väl det felaktiga (potikiskt? kanske också påtalas? Lite otydligt från dig där tycker jag...
Jag har läst dina artiklar, du är offentligt anställd.
Visst kan man dra paralleler till andra mörka tider?
Själv är jag pensionär, och kan därför öppet hävda: Statsfeminsimen mot skampålen till valet 2014!
31 Gunnel G. Lite svagt att kvinnor inte satsat på att ge mer status åt barnuppfostran. Samtidigt som ni suktat över, och vid behov, gett vissa män hög status,
Var är den egna orsaken till sakernas tillstånd hos kvinnan som kön?
#37
jag menade snorkig - inte snorig. Att skriva med telefon är ett äventyr.
Just nu är jag mest intresserad av att försöka skapa en dialog mellan genusvetenskap och kritiker. Därför är jag kanske lite återhållsam. Så är det att jobba i staten.
http://manpalut.files.wordpress.com/2011/08/mc3a4n-pc3a5-lutoktober11.pdf
Om det heter "dagisfröken" eller "förskolärare" eller något annat är och kommer förbli en icke-fråga. Vi har ju en formell titel som man kan använda utåt i rekryteringsdrivear och vi har en informell titel som familjer känner sig bekväma med att använda.
De verkliga problemen i förskolan är inte titlarna. De verkliga problemen handlar om inställningar och krav i verksamheten. Det handlar om att staten påtvingar feministiskt perspektiv och hindrar manliga attribut från att uppskattas. Det handlar om en femininiserad värld där jargongen upplevs som otillgänglig för män. Det handlar om ett yrke med få utvecklingsmöjligheter och steg vidare i karriären. Det handlar om att försöka få män att arbeta i en värld som inte uppskattar deras närvaro. I teknikbranschen får kvinnor bättre löner än män när företag vill jämna ut rekryteringsbasen och peppa tjejer att plugga teknik. Om kön är en kompetens bör det belönas att man har kompetensen, speciellt om den är bristvara (tillgång/efterfrågan). Om kön inte är en kompetens så är hela den debatten meningslös. Då finns ingen poäng att öka andelen män eller kvinnor för då tillför ju ingen något som inte redan finns.
Jag tror vi ska undvika kompetensbegreppet - samtidigt är det naturligtvis viktig att försöka beskriva vinsterna med en jämn könsfördelning i personalgruppen.
Om vi ser kompetens som en form av handlingsberedskap grundad på reflekterade erfarenhet kanske det blir mindre provocerande? I en könsuppdelad värld är det givet att många erfarenheter inte är representerade i förskolan. (allt detta handlar om att slippa diskutera arv och miljö)
Jag håller med om att det är svårt att stänga ute marknadsekonomin. De privata förskolorna ser männen som konkurrensfördelar. Skamlöst och fullständigt osolidariskt.
Håller med Gunnel Gomér ovan:" Fröken" är det verkliga problemet.
Ingen idag, man eller kvinna ska behöva kallas " fröken"; Det namnet på en yrkesutövare är obsolet och förbrukat..
"Dagis" är också förpassat till historiens sophög; det vittnar om en tid då verksamheten endast var inriktad på förvaring.
Pedagog/förskolepedagog är nog det bästa namnet på yrket. Till personerna säger man givetvis namnet.
Håller med Gunnel Gomér ovan:" Fröken" är det verkliga problemet.
Ingen idag, man eller kvinna ska behöva kallas " fröken"; Det namnet på en yrkesutövare är obsolet och förbrukat..
"Dagis" är också förpassat till historiens sophög; det vittnar om en tid då verksamheten endast var inriktad på förvaring.
Pedagog/förskolepedagog är nog det bästa namnet på yrket. Till personerna säger man givetvis namnet.
Hmmm...
Du gör en djärv men sympatisk tolkning av Gunnels inlägg!!!
#41 Mats Olsson: Du menar alltså att om person x kan dra in dubbelt så mycket pengar som person y så ska person x ändå ha samma lön som person y? Om en person x har förutsättningar att locka fler potentiella kunder så har person x en tillgång som är gynnsam för arbetsköparen. Står du och säger att arbetsköparen, arbetsgivaren, inte ska betala för de tillgångar arbetstagaren tillför? Det är väl självklart att en person som tillför fler fördelar till en arbetsgivare ska ha betalt för det? Det är ju därför en ingenjör kostar mera än en gymnasiestudent. För att ingenjören tillför mera. Det är därför kvinnor erbjuds bättre löner än män inom många teknikföretag, därför att kvinnor är en bristvara och tillför konkurrensfördelar för arbetsgivaren.
Det finns inget fel på att marknadsekonomi är närvarande. För det är marknadsekonomi som gäller överallt annars. Jag personligen skulle ju vara mer benägen att välja en arbetsgivare som vill betala för det jag tillför än att välja en arbetsgivare som tycker det är osolidariskt att betala för det han får.
Jag förstår inte varför du tror att jag är emot det du beskriver.
Kapitalismen är skamlös och osolidarisk . Det är liksom själva grejen!
"Kapitalismen är skamlös och osolidarisk ."
Nattväktarstaten är vad du gör den till. Medborgarna får möjlighet att vittna om den sanna nivån av sin solidaritet. Har medborgarna ingen solidaritet med varandra så blir det ingen solidaritet. Har de hög solidaritet så blir solidariteten hög.
Personligen tycker jag att det socialister menar med solidaritet verkar vara en nidbild och en pantomim på solidaritet, framtvingad av lagtvång, propaganda och våld.
Jag tror vi riskerar att hamna utanför ämnet om vi ska diskutera kapitalism utifrån den mycket speciella situation som råder i skolvärlden. Det är en underlig form av marknad där skattebetalarna öser in pengar i privata verksamheter och där ägarnas investeringar/risker är mycket små.
Men jag förstår din poäng och delar din uppfattning. Solidaritet kan inte kommenderas fram. I just det här fallet kan det vara så att åtgärden dessutom gynnar barnen barnen på ett skamlöst sätt.
/ / Johannes
Det handlar mycket om uppfattningar och rykten, och då blir orden viktiga. Säger man att alla förskollelärare är kvinnliga, rabiata femininster, så blir det nog så efter en tid. Säger man att de är välutbildade professionella med lång utbildning och ett väldigt viktigt jobb, så kan man kan få en annan utveckling. Jag menar inte att man ska sopa problemen under mattan, men man ska inte överdriva dem heller. Kolla hur lärarkåren under åratal har gnällt om dåliga löner och låg status. Har det gett dem högre löner? Nja. Har det gett dem högre status? Absolut inte, utan allt tjat om nackdelarna med läraryrket har snarast lett till att det alltmer ses som ett loser-yrke. Risken är att man cementerar problemen genom att fokusera på dem.
Jag tycker Mats Olsson gör något väldigt viktigt bara genom att visa att:
1) Det finns manliga experter inom förskolevärlden
2) Förskolan är värd en seriös debatt
Det värsta vore om männen lämnade walk over.
#49 Jakob Jonsson: Jag håller med om att det finns män inom förskolevärlden, om de är experter eller inte får framtiden utvisa. Expert kan man bli idag genom att läsa två kurser på universitetet och sedan vara med i ett mindre bra tv-program som "sakkunnig". Men det är mindre viktigt för diskussionen. Jag håller också med om att förskolan är värd en seriös debatt.
Därför tycker jag att tjat om ifall det heter dagisfröken eller förskolärare eller "Creative kindergarden project manager" borde läggas därhän. Det vi borde tala om är att staten påtvingar ett radikalfeministiskt genusperspektiv som inte tillåter män att definiera en yrkesroll som passar dem för att ta ett exempel. Vi pratar ju så ofta om hur "strukturerna", "grabbigheten", hindrar kvinnor i teknikbranschen. Den "grabbiga" kulturen gör att kvinnor känner sig ovälkomna". Men finns inget motsatt? En kvinnlig jargong som gör att män känner sig exkluderade och icke välkomna? Igen en fråga som borde diskuteras.
Vill man ha en seriös debatt är det inte titlarna som man ska börja med. För då kommer debatten stanna vid titlarna och handla om ifall "lärare" är bättre än "fröken", ifall "A" är lämpligare än "Alpha". Jag känner att det är mer angeläget att prata om villkoren som männen måste jobba under. Får män möjlighet att utforma sin yrkesroll så att den passar deras förutsättningar? Det är den frågan jag tycker ska vara ledande.