Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-10-02 22:10, Uppdaterad: 2012-01-26 10:01
I dagarna pågår en maktkamp om partiledarposten i Kd men jag tror inte att framtiden är beroende av Göran Hägglund eller Mats Odell. Jag tror att krisen i Kd går mycket djupare än så. Jag tror att partiet har förlorat sin politiska identitet och att den verkliga debatten måste handla om grundläggande värderingar. Men boten mot detta heter varken Hägglund eller Odell.
Partipolitiskt obunden debattör
En del vill se Kd som ett tydligare högerparti eller ett tydligare borgerligt alternativ. Men de har inte förstått att kristdemokratin bygger sin ideologi på subsidiaritetsprincipen och att denna princip inte kan förenas med kapitalismen fullt ut.
Subsidiaritetsprincipen är en kristen vision om ett solidariskt samhälle som är ett litet utdrag ur den katolska socialläran. Det är en vision om en samhällsgemenskap som byggs upp underifrån och där alla beslut fattas på lägsta möjliga nivå för att tjäna det gemensamma bästa. Det säger sig självt att denna princip aldrig kan användas för att försumma välfärden eller ignorera det gemensamma bästa. Subsidiaritetsprincipen fungerar helt enkelt inte utan solidaritet.
Den som försöker förena subsidiaritetsprincipen med en högerpopulistisk kapitalism brottas med en motsägelsefull bild av kristdemokratin. I ärlighetens namn borde de fråga sig om det har gått med i fel parti, eftersom de inte har förstått att de förnekar kristdemokratins ideologogiska kärna. De har aldrig förstått den kristna samhällsvisionen om ett solidariskt och medmänskligt samhälle som talar för de fattiga och sjuka och som kämpar för rättvisa arbetsvillkor som varje familj är beroende av.
Påven Benedictus XVI uttryckte i encyklikan Deus Caritas Est att förhållandet mellan kapital och arbete är den avgörande frågan. Han menade att om kapital och produktionsmedel koncentreras till händerna på ett fåtal, så leder det till förtryck av arbetarklassen. I samma anda sade påven Leo XIII, att vinsterna på marknaden inte nödvändigtvis är synonymt med en god social ordning.
Påven Johannes Paulus II sade i encyklikan, Centesimus Annus, att staten ska stödja det gemensamma bästa genom subsidiaritetsprincipen och solidaritet. Staten ska skydda de svaga i samhället, särskilt genom generösa sociala program och genom en stark offensiv mot arbetsmarknadens villkor.
Detta är djupt konservativt, nämligen principen om försiktighet, med betoningen på regler och skyddsnät i det ekonomiska livet för att återställa det som har trampats ner av den industriella kapitalismen. Men kanske är det påven Johannes XXIII som har uttryckt det mest slagfärdigt i encyklikan, Mater et Magistra, där han säger att statens existensberättigande är till för att förverkliga det gemensamma bästa.
Den katolska filosofin uppfattar samhället som en organisk helhet eller som en kollektiv gemenskap, till skillnad mot protestantismen som ser samhället som en samling av fristående individer som frivilligt har bildat en gemenskap genom ett socialt kontrakt där statens uppgift mest handlar om att värna det kontraktet genom lag och ordning. Men det betyder i praktiken att staten sitter på åskådarplats.
Den katolska filosofin har alltid placerat staten i toppen av samhällspyramiden med ansvar för det gemensamma bästa. Det betyder att staten är skyldig att ta hand om de fattiga för att främja ekonomisk och social rättvisa. Man hävdar bestämt att kapital och produktionsmedlen inte får koncentreras i händerna på ett fåtal, vilket ofta leder till förtryck och utnyttjande av arbetarklassen. Den katolska socialläran hävdar självklart att marknaden inte är synonymt med rättvisa. Genom historien har många påvar fördömt den oreglerade fria marknaden och krävt att staten ska gå in för att skydda arbetstagarna och de fattiga från orättvisor.
Det är en filosofi som kan spåras tillbaka till Thomas av Aquino och det är en filosofi som står i opposition mot den protestantiska individualismen, men det är också en filosofi som motsätter sig statliga intrång i det privata livet som hotar individens frihet och hennes sociala gemenskap.
Det avgörande för Kd är att gå igenom en process av självinsikt och erkänna att de tagit in på fel väg, (amerikanismen), för att söka de kristdemokratiska rötterna i den europeiska myllan. Där kommer de att hitta själva ursprunget till subsaderitetsprincipen som de har lånat från den katolska socialläran.
Nytt förslag till familjepolitiskt program: Slopa pappamånaderna och höj grundbeloppet.

Framtidens svenska höger avvisar social- och nyliberalism

KD:s förslag hjälper oss unga mammor

Slopade pappamånader är ingen frihetsreform

Slopade pappamånader är en katastrof för pappor

Slopade pappamånader kan leda till mer jämställdhet

KD-kritikerna låter som fundamentalister

Kärlek börjar alltid med bråk, Aron

SDU:s kärlek till KDU är obesvarad

Det är KD:s vänsterfalang som ägnar sig åt moralism

Brev till ombuden på Kristdemokraternas riksting

Moralkonservatism skulle leda KD ut ur riksdagen

Mitt partis politik försvårar för oss transsexuella

Om Odell blir KD-ledare måste häxjakten på hundar upphöra

Mats Odell kan lyfta KD till 15 procent

KD:s kris är värre än Socialdemokraternas

Kraven på Odells avgång är ett fattigdomsbevis

Odemokratiskt att sparka Odell till förmån för kändis

Vi måste vara beredda att ta konflikten med liberalerna i alliansen

Pingstkyrkan är inte högerkristen

Kristdemokraterna måste våga vara kristdemokrater

KD:s viktigaste väljare är inte kristdemokrater

Maria Larsson är KD:s problem - inte Göran Hägglund

Det är ingen quick fix att byta partiledare.

Därför har Kristdemokraterna framtiden för sig

Stoppa drevet mot KD-ledningens kritiker

Destruktivt att kritisera KD-ledningen

Fel taktik av KD att tona ner den kristna värdegrunden

Hägglund gjorde en felaktig analys av samhället

KD måste göra upp med snällismen

Hägglund måste börja prata om alla vanliga familjer

KD och humanisterna resonerar på samma sätt

Vill Göran Hägglund förbjuda ensamföräldrar?

KD måste inse att transsexualitet inte är något vi väljer

KD har gått vilse i den liberala pannkakan

KD ska inte tävla om främlingsfientliga röster

KD måste vinna tillbaka väljare från SD


Kristdemokrater: Vårt parti behöver en "fördomsgrupp"
KD har missförstått sin uppgift

Det organisatoriska ledarskapet i Kristdemokraterna har misslyckats

Vi Kristdemokrater måste sluta skämmas för att vara höger
Sanningen finns inte i bibeln.

Kristen moral: För länge sedan omkörd

Hägglunds brister äventyrar kristdemokraterna

Göran Hägglund läser vår motion som fan läser bibeln

Ingen ska tvingas att viga homosexuella

Varning för partiernas drevmentalitet

Kd offrade demokratin och glädjen för räddhågad populism

Mats Odell vill skicka ateister till kyrkan
Homoäktenskap - ett sovjetiskt experiment
Varför har ni problem med äktenskap?
Reinfeldts parlamentariska spel om äktenskapsreformen ansvarslöst
Ett kristet ja till könsneutralt äktenskap
Gör vigseln till ett civilrättsligt kontrakt som parterna själva ingår
Könsneutral äktenskapslagstiftning - en självklarhet
Sju skäl varför vi inte bör tillåta en liten fundamentalistisk grupp hindra homoäktenskap
Respekten för de homosexuella!

Sju skäl till varför homosexuella inte ska kunna ingå äktenskap
Att göra en kulle till ett berg
Därför går det inte att kompromissa i äktenskapsfrågan
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Intressant! Men i grunden ska religion och stat / politik hållas åtskilda. Det finns ju rena politiska filosofier som uttrycker samma tankar. Och kristdemokraternas fokus på familjen är ju inte så dumt, oavsett att det kan ha en kristen backup.
Varför ska denna åtskillnad hållas? Jo för t.ex. så är det just det "sociala arbetet" som Hamas och Hizbollah etc håller kvar sina gräsrötter med. Att människor ska kunna frigöra sig kräver en sekulär stat som kan ge dessa ting. Därför är den religiösa överbyggnaden irrelevant i detta sammanhang, förutsatt förstås att man inte menar att vi ska ha en teokrati. Ändå intressanta fakta. Tack för det.
För att forma en framgångsrik politik behöver man inte gå vägen över abstrakt filosofi och teologi.
Det räcker väl att jämföra det politiska spektart i Sverige för så där 40 år sedan och se vad som fattas nu.
Den som inte förstår kan jag ju säga att de då fem rikstagspartierna idag skulle kallas rasister om inte nazister och manschauvinister mm.
Om inte det hjälper kan man ju jämföra den svenska politiken med den i övriga Europa och notera att den i Sverige förda är exterm och mycket ovanlig.
Något barn bör utropa Kjesaren är naken...
Nu är väl knappast den katolska kyrkan något "Guds barn" vad gäller vare sig pengar eller moral, så kanske man bör ta sig både en och två funderare över DEN saken...
...politikern Mats Odell och poeten Marcus Birro ställer upp.
I mörkret av KDs skenhelighet och hyckleri framstår SD snart som ett mycket seriöst alternativ. Både Odell och Birro borde rimligtvis befria landet från detta extrema högerparti.
Få har skadat landet mer än Odell och Birros omdöme när han ställer upp i "Let´s dans" med reumatisk värk och sen gnäller med orden: "Pröva själv och se hur lätt det är att dans med värk", när han får låga poäng, är inget omdöme som ska få forma landets ledning.
Det är rimligare att ge Victoria Silvstedt en plats i fotbollslandslaget eftersom hon hade dragit på sig 5 man som punktmarkerade henne, så dom andra kunde göra mål. Men Birro är inte där. Han drar inte på sig någon utom möjligtvis sin mamma.
Jag hoppas verkligen att Odell eller Birro fullföljer detta mycket märkliga politisk projekt. Uppenbarligen finns det dårar som behöver företrädas av dårar, en dysfunktion i det demokratiska samhället som måste accepteras i ljuset av alla fördelar.
Alltså, undrar om Johannes inser att KD faktiskt är ett frikyrkligt parti och inte ett katolskt. och att därför argumentera för en katolsk världssyn i dialektik mot en protestantisk känns lite märkligt...
Intressant artikel, men det har möjligen gått artikelförfattaren förbi att det i Sveriges riskdag inte existerar något parti som vill "försumma välfärden" eller som inte bland andra grupper också "talar för de fattiga och sjuka" eller som inte kämpar för "rättvisa arbetsvillkor" eller som inte önskar "främja ekonomisk och social rättvisa" eller som inte skulle vara beredd att att "fördöm[ma] den oreglerade fria marknaden" (om det nu fanns någon sådan i Sverige).
Däremot finns varierande synsätt på exakt vad man menar med "rättvisa" eller på just hur reglerad eller oreglerad man anser att marknaden bör vara eller på hur stor man anser att den offentliga sektorn bör vara. För en moderat är det rättvist att den som är mer efterfrågad på marknaden pga. speciell kunskap eller skicklighet också tillåts märka det i plånboken, dvs. att skattesystemet inte totalt förstör den ekonomiska drivkraften. Denna åsikt är mindre sannolikt på den politiska vänsterflanken, men där å andra sidan sannolikheten att vilja ha hårdare eller fler regleringar skulle vara högre.
Det existerar inget svenskt riksdagsparti som inte tycker att vi ska ha ett omfördelande skattesystem, dvs. från de som har till de som inte har. Det är endast graden av just hur omfördelande vår skatteskala ska vara som skiljer partierna åt.
Har du en hög inkomst så räcker det i Sverige inte med att du betalar mer i skatt i kronor och därigenom bär ett tyngre lass i kronor av den gemensamma samhällsbudgeten genom att alla betalar samma procentsats (platt skatt). Nej, i Sverige (som i många andra länder) har vi utformat skattesystemet så att du då dessutom betalar en större ANDEL av din inkomst i skatt än vad en låginkomsttagare gör (progressiv skatt).
Även dagens moderater (precis som alla andra riksdagspartier) bedriver en politik för en progressiv inkomstskatteskala. Motsatsen, dvs. inte utjämnande alls, är för övrigt regressiv skatt som fanns i toppskiktet av den amerikanska inkomstskatteskalan på 1990-talet, som innebär att de med högst inkomst betalar en lägre andel i skatt (eftersom de ändå betalar så mycket skatt i dollar). Större delen av den amerikanska inkomstskatteskalan är (och har dock länge varit) tydligt progressiv. Mellanlösningen är platt skatt, som man hade på Island fram till finanskrisen 2008.
Solidaritet måste för övrigt inte nödvändigtvis endast manifesteras via skattesystemet - eller via tvång i skattesystemet. Några av världens största givare av konstruktivt bistånd (t.ex. till utrotning av sjukdomar) är extremt rika amerikaner. (Sådant syns dock normalt inte i statistik över vilka "länder" som skänker mest.) I USA har man även utformat skattesystemet på ett sådant sätt att gåvor uppmuntras.