Tuffa krav är poängen med det nya betygssystemet

Det är inte bara betygssystemet som ska göras om utan även undervisningen, det gamla korvstoppningsystemet ansågs fel men är det nya bättre då med grupparbeten, projekt, informationssökning på egen hand.

Som civilingenjör elektroteknik vill jag bara påpeka att jag lärde mig INGET ABSOLUT INGET på gymnasiet! Det var slöseri med min TID! En matematik var ALLT jag skulle behövt för att klara av universitets studierna!

INGET annat var/är av nytta för mig!

Men bildning är väl inte fel?

Så, hur ser spannet ut för betyg 'B' då? Vad är det bästa man kan ha utan att få 'A' och sämsta man kan ha utan att få 'C'? Om Janouchs beskrivning stämmer så blir det ju ett helt våldsamt spann på 'B'-betyg, varför inte bara ha en hundragradig skala eller decimaltal för att slippa alla avrundningsfel?

Detta system gör det ju betygsmässigt meningslöst för studerande att plugga för 'A' på uppgifter om de redan fått ett 'B'? Eller har Janouch fel i sak?

Krüsell säger att han helst vill slippa sätta betyg. Elever som får sämre betyg försöker han uppmuntra. Prov, funderingar, snack och annat runt betygen omfattar både lärare och elever och tar uppenbart tid från den mer direkta lärprocessen och ger en slags kunskapsinhämtningsbyråkrati. Lärarana är uppenbart ganska nedtryckta.

Hur mycket Krüsell än stränger sig så blir det mycket godtycke. Förr när bilprovningen var mindre datoriserad kunde man åka till två stationer och få två olika resultat, som ofta skiljde sig ofta mycket åt. På liknande sätt blir rättvisan med betygssystemet inte så hög. Nästa steg är nog att betygsidiotin läggs ner och ersätts med prov. Byråkraterna biter sig fast. Här finns nog en förklaring till att eleverna i internationella undersökningen bara verkar bli dummare och dummare.

Alla är vi olika men lika värda. Det innebär inte att det är en mänsklig rättighet för den som vill att gå den linje han/hon vill eller kräva att få högsta betyg bara för att han/hon behöver det för att komma in där han/hon vill. Det skall finnas en morot för de som verkligen är bra inom ett eller flera ämnen att göra sitt bästa och inte som idag slå av på takten eftersom 'alla' ändå har stora chanser att få 'VG' eller 'MVG'

Kunskap är kunskap. Så enkelt är det. Ingen kan vara bra på allting och det är heller inte så att det skall behöva krävas högskolestudier eller ens gymnasiestudier genomförda med högsta betyg för att få ett jobb.

Det är minst lika viktigt att den som är bra att arbeta med sina händer tillåts vara bra i de ämnena som de som inte har anlag för slöjd eller bild har en chans till. Inte har de som gnäller på nya betygssystemet väl tänkt sig att alla skall ha rätt att få MVG i t.ex. Musik om de är tondöva?

Är inte meningen med skolan att man ska lära sig något?
Är inte det viktigaste vad eleven kan när de slutar?

Ett dåligt prov i börja av årskursen kan alltså vara skillnaden mellan A och B i betyg även om elevens kunskap vid årets slut skulle vara tillräckligt för A.
Detsamma gäller för alla betygen.

Betyg är dessutom ett väldigt dåligt sätt att mäta kunskaper för.
Även en elev som får alla rätt på alla prov kan gå ut skolan utan att ha lärt sig något alls.
Och någon som har dåliga betyg kan gå ut skolan med högre kunskaper än alla andra i skolan.

Vi lever i en värld där skolan ligger långt efter kunskapsmässigt jämfört med man kan läsa sig till på nätet.
Det finns lärare som haft samma tjänst i 15 år och lär ut på precis samma sätt och säger samma sak år efter år trotts att ny forskning visat att det inte stämmer.

Grundskolan borde vara fri ifrån betyg och gymnasiet och högre utbildningar bör ta in elever baserat på de kunskaper som behövs för just den specifika utbildningen.

På en utbildning som kräver stor matematisk kunskap så kan en elev med högre betyg i historia och religion men dåligt matte betyg komma in på en utbildning fast en elev med högsta matte betyget och sämre religion och historia kunskaper får se sig om efter annan utbildning.

#4
Inte säkert att Janouch har fel i sak. Det kan mycket väl vara så att det kanske skulle behövts decimalsystem. Fast det tenderar alltid att vara så att vid något av betygsstegen blir det för stort spann. Eller som någon sa här inne med att man ska tas in genom antagningsprov till högre studier.

Sedan håller jag med kommentar #7 om att man kan lära sig utantill på ett prov få högsta betyg och sedan inte kunna någonting.

Det verkar råda någon form av oklarhet här. Det som finns i läroplanerna angående betygssättning är följande:

"Läraren skall vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper."

Detta gäller för grundskolan, men kommer med mycket stor sannolikhet också finnas kvar i gymnasiet när den läroplanen kommer. Om man som lärare utifrån det man sett under kursen gör bedömningen att eleven når kraven för betyget A så skall betyget A sättas.

Dvs. det viktiga här är inte att eleven når upp till A i varje enskilt arbetsområde utan att eleven under kursens gång har nått alla kraven för A. Det man egentligen borde rikta sitt fokus mot är alltså inte det problem som här anförs utan istället bör man rikta in sig på betygen B och D som saknar kritierier och som är helt rättsosäkra egentligen. Vad menas med "till övervägande del"? Den elev som har 49 procent klarat och den som har 51 procent klarat kan få helt olika betyg. Totalt orimligt enligt min uppfattning och öppet för en enorm godtycke. //Frekar06

En sak som är mycket märkligt med de nya betygssystemet är att stegen mellan betygsnivåerna är ojämna. Man kan översätta den enligt följande G=1 F=1,75 E=2 D=2,75 C=3 B=3,75 A=4

Allt detta är trams. Det bästa, mest rättvisande, mest direkta och utan jämförelse rättvisast och mest vetenskapligt korrekta vore att ha ett antal nationella test i varje ämne. Resultatet på dessa jämförs över hela riket och testdeltagarens statiska avvikelse blir sedan dennes betyg.

Detta är mer eller mindre så som Högskoleprovets resultat funkar idag (med skillnaden att de översätter avvikelsen till en 0-2 skala och kapar ändarna på kurvan).

Alla andra betygsmetoder är flum, trams och kommer alltid att leda till godtycklighet och orättvisa.

Det är jättebra med en åtstramning av betygen. Det ska vara svårt att gå ut gymnasiet med max poäng. Den senaste tidens betygsinflation är inte bra.
Det som däremot kommer att ställa till problem är att elever med det gamla och nya betygssystemet kommer att få konkurrera i samma urvalsgrupp vid ansökan till högskolan. Under några år kommer detta att ställa till stora problem för elever med det nya betygssystemet. De kommer att få det jättesvårt att ta sig in på utbildningar med höga antagningspoäng! När dessa elever blir medvetna om detta kommer de inte att vara tysta. När ett nytt betygssystem införs är det jätteviktigt att övergången görs på ett korrekt sätt. Efter några år försvinner problemet men för de första årskullarna som går ut gymnasiet med det nya betyget blir det tufft!