Därför misslyckas arbetarrörelsen ständigt med sitt idéarbete

Precis så!

Hur skall en rörelse som hela tiden kämpar mot valfrihet kunna tänka och agera fritt?

Arbetarrörelsen bygger, som namnet indikerar, på etnisk tillhörighet.

Idag har arbetarna samma chans som andra grupper i samhället. Därmed har Arbetarrörelsens grundläggande drivkraft försvunnit.

Istället står andra grupper i samhället mot varandra., e.i. löntagarna mot bidragstagarna, en schism som skär rakt igenom arbetarklassen.

Inte konstigt att man har problem med "idéarbetet" när varje idé ska gillas av dessa två så omaka grupperna. Det går förstås inte.

Men regeringen Reinfeldt är på väg mot samma läge. Nu prioriterar man höjda bostadsbidrag för barnfamiljer istället för sänkta löneskatter för att gynna sin egen bidragsklass, flyktinginvandrarna.

Idétorkan verkar påtaglig även hos regeringen. Politiken är genomförd, nu behövs nya krafter som kan ta vid.

Fredrik Segerfeldt:
"Borgerlighetens smedjedominans beror på att vi på vår sida är mindre ängslig, mer öppen för fritänkare och inte ser institutens roll som partipolitiska aktörer."

Även om jag bara har följt debatten om SNS-rapporten "Konkurrensens konsekvenser" tämligen översiktligt (se alla artiklar i kolumnen till höger i detta ämne), så vet jag inte den debatten precis styrker tesen om Segerfeldts och andra näringslivsföreträdares öppenhet och oväld. Jag är inte överbevisad och förhåller mig därför fortsatt skeptisk...

Men Segerfeldt har tyvärr rätt i att vänstern inte har lyckats formulera något reellt alternativ, någon egen engagerande vision för dagens samhälle (jag har i alla fall inte sett till någon). Man har istället fastnat i en närmast självförhärligande feministisk och mångkulturextatisk retorik, där både mäns och etniska svenskars problem och oro konstant negligeras - men man har tappat intresset för ekonomin och arbetares och framförallt ungdomars villkor på arbetsmarknaden. När fackets makt attackerats och attackeras hårdare än någonsin, lönedumpningen genom utländsk arbetskraft bara växer, den organiserade brottsligheten tar sig in i allt flera branscher, de som ska ta över samhället efter oss går arbetslösa och aldrig kommer in på arbetsmarknaden, och vi står inför sociala, integritets- och miljömässiga utmaningar av sällan skådat slag på global nivå, då pratar vänstern mest om mångkulturens och feminismens välsignelser och om faran med Sverigedemokraterna och andra "islamofober". Det räcker liksom inte för att täcka in människors hela verklighet och de omvälvningar vi ser ske runt om i världen.

Jag vet inte heller hur en hållbar och engagerande "vänstervision" skulle se ut, men att den med nödvändighet skulle handla mer om ekonomi tror jag är ofrånkomligt. Med USA och EU i ekonomisk kris kommer fältet att ligga öppet för kapitalet att exploatera både miljö och arbetskraft på ett helt nytt sätt. Det är i alla fall en av de tankar jag fått efter att ha sett den starkt berörande filmen "Gasland" tidigare i veckan, ett slags "Hallandsåstunnel" över stora delar av USA. Här borde vänstern kunna ha något att komma med, tycker jag. Tyvärr finns inte filmen på SVT Play:

http://svt.se/2.149969/1.2536535/gasland

(Snälla SVT, kör den i repris igen!)

Finns många klipp på YouTube ur och om denna film, tillika en film med många vackra människor och miljöer, som ger näringslivets bild av Gasland. "Lite" glättig kanske, och jag tillåter mig att tvivla också på den:
http://www.youtube.com/watch?v=Y1W8MnveFq8&feature=related

"Som alla kollektivistiska ideologier och krafter bygger Socialdemokratin på ett top down-perspektiv, där lojalitet är viktigare än vitalitet".
Exakt så är det. Jag åtog mig en gång att vara representant för mina arbetskamrater i en LO-fackklubb. Jag samlade in frågor bland mina arbetskamrater vad de ville att jag skulle ta upp i fackstyrelsen, som jag blivit vald till.
Hos fackklubben erfor jag att man inte alls var intresserade av detta av mig insamlade, utan visste själva vad som mina arbetskamrater behövde. Så, istället för att vara representant för mina arbetskamrater i vad de ville, så blev jag plötsligt springpojke åt fackstyrelsen, med att meddela nedåt vad fackstyrelsen beslutat.
Det här var inte så jag tänkt mig min fackliga funktion vara, utan jag avgick från denna fackstyrelse efter två styrelsemöten.

Problemet är det att sossarna numer har ett gäng förvaltare av sin röreelse. Folk som aldrig arbetat, har en akademisk skolning men saknar intellektuell begåvning. Man är uppvuxen i en rörelse där lojalitet mot partilinjen är viktigare än om man har rätt i sakfrågan.

Och blir man då intellektuellt utmanad av någon ifrån de egna leden så reagerar man som i exemplen ovan. Man sparkar dom för man saknar den intellektuella skärpan att argumenterar imot dom.

Man ser det tydligt i deras val av arbetsmarknadsministrar en fråga som borde politiskt, ideologiskt vara ett högprioriterat område där man satt folk som inte har satt sin fot på en egen arbetsplats utan bara jobbat för partiet. Messings kommentar om det hela är talande. "Man kan läsa sig till hur jobbigt det är att jobba det är inget man behöver ha egen erfarenhet ifrån." på ett ungefär.

Boström, och hans övervakningsamhälle....

Och med sådana företrädare behöver man inga motståndare.
Man reducerar snabbt sig själv till ett 30% parti då.

Sossarna behöver få in intellektuella människor som INTE gått i deras partiskolor och redan från början blivit skadat gods.

Nu kastar väl artikelförfattaren Fredrik Segerfeldt ändå sten i glashus. Hur gick det med dels VD:n, dels forskaren som la fram den beryktade SNS-rapporten förra veckan som gick emot rådande borgerliga uppfattning. De fick sparken båda två. Den välrenommerade statsvetarprofessorn Olov Peterson avgick i protest mot att inte fri forskning tilläts i den borgerliga tankesmedjan.

Man kanske ska skotta rent framför sin egen dörr..

Sakfrågan är dock sanningsenlig. Rättning i ledet har varit legio. Partipiskan har vinit, men så även inom t ex Centerpartiet. Annie Lööv och Fredrick Federley blev bryskt tillrättavisade av Maud Olovsson när de hade en avvikande mening i FRA-frågan.

Jag tror att Socialdemokratin tappar pga att begreppet solidaritet inte längre är en självklar värdering för dess medlemmar, i synnerhet inte för rörelsens ledarskikt. Därmed har socialdemokratin inte längre någon fast mark att stå på.

#8 Solidaritet är mycket lättare att stå för när det handlar om att arbetsgivare ska tvingas att betala minimilön till den egna gruppen och förbättra arbetsförhållande mm. Problem uppstår när solidaritet numer innebär att löntagare ska försörjare arbetsskygga individer samt invandrare från alla världens hörn.

Det intressanta är att S består av ett gäng politikerbroilers som är så långt ifrån att vara arbetare som man kan komma. Det leder till att de inte ens klarar av att vara populistiska då det inte ens förstår vad deras forna väljare vill ha.

Sossarna är numer i princip bara socialister och väldigt lite arbetarparti.

Är det inte dags för lite egen självrannsakan, är det inte vår tids största paradox att alla dessa förespråkare för individualismen och det fria tänkandet har skapat ett samhälle där ingen får vara annorlunda. Och ännu värre är att även dessa håller på att skapa ett samhälle där allt färre vågar uttala sig. Och fler och fler är oroliga och rädda. Och ännu har jag inte sett någonting som skulle tyda på någon förändring på det, vi har ju tex fortfarande ett skolsystem som likriktar alla människor. Och mobbning ökar både bland barn och vuxna. Det är lätt att formulera sig med vackra ord, men betydligt svårare att leva upp till det.

Tomma tunnor skramlar mest...

#10 Ulf Stigson

Vilket samhälle har du levt i? Inte är det de borgerliga som suttit vid makten sedan 30-talet och format vårt samhälle utan socialdemokraterna och deras ideologiska utgångspunkt har inte varit den liberala indivualismen utan den socialistiska kollektivismen . Sen att sossarna ibland använt dessa uttryck i retoriken med att alla är olika och bestämma själva stämmer inte så värst mycket med deras handlingar. Hela folkhemsbygget var just ett försök på kollektivistisk väg att skapa ett homogent samhälle. Det nuvarande klimatet är snarare till följd av en backlash när vi tvingades att ge upp folkhemmet på 90-talet och de nostalgiska demonstrativt försöker ta oss tillbaka medan de mer liberala krafterna försöker stacka ut vägen framåt.

#10 Ulf

Vad pratar du om?

Är du inte medveten om att vi har 8 partier i Sveriges riksdag och att alla dessa står får olika inriktningar av socialism.

#11 och #13

Jag är helt överrens med er om er historiebild, däremot kan ni försöka utveckla för mig vad som har blivit så mycket bättre med skolan tex. Har vi verkligen en skola där vi ser varje individ,där vi låter varje individ växa efter sina förutsättningar. Där man vågar stå upp för sin åsikt utan att bli nedtryckt av kollektivet. Och då menar jag alla dom som bestämt si för att inte våga ha en åsikt för att inte vara annorlunda "kollektivet" i mina ögon. Och skrämmande nog ser det likadant ut i vuxenvärlden. Hur ofta råkar man inte ut för människor som när man sitter i grupp bara håller med för att sedan när man pratar mellan fyra ögon erkänna något annat. Detta tolkar jag som att folk år väldigt rädda för att vara annorlunda. Jag erkänner att det var socialdemokratin som la grunden till kollektivismen, men om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag inte det är problemet idag. Eller framför allt något vi kan skylla på för att inte kunna eller har kunnat förbättra det eller? Så för mig är detta nutidens största paradox och det går inte att bara skylla ifrån sig att det var några tidigare som skapade... och inte vi som har ansvaret... utan det är alla vi som har ansvaret över hur samhället ser ut. Så det är dags att fylla alla vackra ord och formuleringar med handling. Vi läggar alldeles för mycket tid på vems felet var och är iställrt för att lösa det!

Ursäkta det ska ju naturligtvis vara #11 och #12.
men det förstod ni väl.

#13

Var det inte någon som satt att Sverige är så litet så att det bara finns plats för en åsikt åt gången. Jag tror det ligger något i det.

Det finns ju någon undersökning som hade gjorts bland Sveriges journalister. Av runt 200 tillfrågade så var en mycket liten del höger och ingen hade röstat på SD.

Skriver under på det du säger!

Jag hörde just den här figuren, Fredrik Segerfeldt, kommentera dagens finanskris och hotande ekonomiska världskaos genom att säga att personer som Nobelpristagaren Paul Krugman, som hårt har kritiserat finansmarknaden, är ute i ogjort väder. Däremot hävdade han att de som försvarar finansmarknaden och dess nuvarande utformning bara försvarar en objektiv verklighet, jo, för det system som har lett fram till den nuvarande svåra krisen är helt självklart det enda ekonomiska och politiska system vi kan ha. Detta är lika självklart som att solen går upp i öster och ner i väster, lika självklart som att vattnet är vått och snön är kall. Tycker Fredrik Segerfeldt.

Med den inställning som Fredrik Segerfeldt har kan han väl knappast gilla socialdemokraterna förrän de lägger sig till med samma partiprogram som moderaterna. Eller ännu hellre från Fredrik Segerfeldts synvinkel, bör socialdemokraterna lägga sig en bit till höger om moderaterna. Anders Borg har ju till exempel backat från löftet om det femte jobbskatteavdraget i höst. Kan inte socialdemokraterna kräva det femte jobbskatteavdraget när moderaterna nu bangar? Kan inte socialdemokraterna kräva rejäla skattesänkningar, inte för vanliga pensionärer, men för välbetalda direktörer och för personer som Fredrik Segerfeldt själv? Kan de inte kräva att alla regleringar på finansmarknaden tas bort och att alla statliga och kommunala verksamheter privatiseras, samtidigt som skattebetalarna tvingas betala de privata ägarnas avgifter så att de privata ägarna kan göra en riktigt rejäl vinst? Se det vore väl ett socialdemokratiskt idéarbete som hette duga! Då skulle väl till och med Fredrik Segerfeldt bli nöjd!

Så Fredrik Segerfeldt kommer inte att gilla socialdemokraterna förrän de tycker likadant som moderaterna eller lägger sig ett stycke till höger om dem. Därmed kan vi väl lägga Fredrik Segerfeldt till handlingarna och låta dem som röstar på socialdemokraterna själva få säga sitt om vad de vill med sitt parti. Allra helst borde ju de som verkligen är medlemmar i partiet få vara med och påverka., och inte nödvändigtvis bara mörkblå "moderat-socialdemokrater" som t.ex Widar Andersson.

Ideer framkomna av tankesmedjor

Att kriga i Afghanistan mot en etnisk olik befolkning på samma sida som en stormakt som inte har vunnit ett större krig sen 1945,

En industripolitik som bygger på att man inte ska ha en industripolitik, skött av en person med mindre än ett års ganska irrelevant arbetslivserfarenhet. 70.000 förlorade industrijobb per år.

Europas sämsta akassa och ständigt fler arbetslösa.

Det är intressant att ni är så stolta över ert flimsiga jobb som har skötts utan något som helst eget ansvar. Jag hade skämts ögonen ur mej om jag hade skött ett förtroendeuppdrag så lättvindigt.