Dubbelmoral att häckla män hårdare

Jämställdhet innebär samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män. Många är överens om att det fortfarande finns mycket övrigt att önska här. Konkreta exempel på t ex vårdnadstvister, löneskillnader, att det ena könet diskrimineras på olika områden m m.

Bakom orättvisorna finns attityder till kvinnor och män - både inom och mellan könen - som gror under ytan. Ett exempel är då Mona Sahlin löpte gatlopp för inköp av toblerone m m i mitten av 1990-talet, väcktes en diskussion om huruvida en manlig politiker skulle råka ut för lika kritisk mediegranskning för samma gärning. Detta är ett exempel på undermedvetna attitydströmmar som leder till orättvisor

Något som återspeglar attityder är reaktioner på olika yttringar, t ex s k skämt med det ena eller andra könet, eller t ex invandrare, homosexuella m fl  i fokus. Jag älskar humor. Men jag har svårt för "skämt" vars "poäng" att förlöjliga, förminska eller kränka människor. "Roliga historier", enstaka försök till skämtsamma kommentarer eller filmscener i s k komedier där någon förnedras, förlöjligas, rentav misshandlas men "det är ju bara på skoj, han/hon överlever ju..." är ett förminskande av människor, en respektlöshet mot människovärdet.  Ibland har jag hört män eller grabbar som kallar kvinnor för "roliga knull".

Det är förnedrande, det är självklart långt bortom humorns alla gränser, och det säger mest om dem själva. Liknande nedvärderingar mot män förekommer ibland hos en del kvinnor. Man kan bakom den skämtsamma, ytligt lättsamma attityden skönja ett förakt för män. När detta sammanvävs med inlägg om orättvisor som drabbar kvinnor, många gånger sanna, kan det ge ett bedrägligt intryck av att vara ett positivt humorinslag i jämställdhetsdebatten. Men man uppnår inte jämställdhet genom en föraktfull och förlöjligande attityd mot det motsatta könet.

Ett av de tydligaste exemplen var "kampsången" för Feministiskt initiativ som några yngre flickor sjöng vid en av deras kongresser, och vars text jag inte gärna återger. En del av er har nog hört den. Men det är kanske ännu farligare med attityder som visas mer subtilt, under ytan, och är sådana att folk i gemen inte reagerar nämnvärt.

För en tid sedan diskuterades äldre kvinnors möjligheter till sexliv i programmet Debatt. Samma tema berördes lite tidigare i radioprogrammet Studio ett. Åsikter som framfördes var att det skulle ha varit vetenskapligt belagt att karlar runt 70 år och äldre inte har samma gnista som yngre könsfränder, därför sökte kvinnorna i samma ålder yngre män. Detta sades utan att möta några reaktioner eller att ifrågasättas. Föreställ er indignationen från vissa feministiska kretsar om någon man uttalat sig likadant om kvinnor! En kvinna i Debatt, som blivit änka, berättade att hon inte hade varit ute och raggat på ett tag, att man är ute på "begagnatmarknaden" om man söker män i jämförbar ålder som hon, men hon skulle kunna tänka sig ett förhållande om hon mötte en karl hon skulle "kunna ha nytta av", men, sa hon, "jag skulle ha honom som en ren hobby". För detta ådrog hon några högljudda skratt från en del medsystrar.

Åter igen: Föreställ er reaktionerna från, till stor del samma kvinnor om en man i ett TV-program, förslagsvis mansdominerat och med samtalsämnet mäns sexliv i centrum, sagt samma sak om kvinnor som uppnått en ansenlig ålder, om att ha en kvinna i sitt liv, ackompanjerat med några rätt "råa", manliga skratt!

Det är förvisso möjligt att ha ett "lättsamt" förhållande utan större krav eller löften, om man är överens om att inte ta det så allvarligt, så det är inte nödvändigtvis ett förakt i att säga att man är tillsammans som "ren hobby", om det är ok för båda parter. Men här, i exemplet i förra stycket, kan man ana en vilja att göra sig lustig med att förminska. Hon förmedlar att hon inte vill bygga ett förhållande på kärlek, förtroende, utan bara ha en man som en "kul grej" (ej direktcitat av henne). Där finns en respektlöshet och ett förminskande.

Visst kan man skratta åt skämt där människor är inblandade, om de som det gäller själva är med på det och delar glädjen. Det handlar om att skratta med, inte åt, men för att det inte skall bli att skratta åt får den som blir föremål för skrattet inte uppleva det kränkande på något sätt, och det avgör bara den. Detta är vanlig medmänsklig respekt.

Jag delar gärna med mig av några personliga tankar och reaktioner. När jag hörde damen som ville ha en man som "ren hobby", slog mig tanken hur det skulle vara att möta henne, eller någon som höll med henne med att skratta, och den skulle gilla mig, att hon skulle säga att hon inte såg mig som en "ren hobby", att det var något hon sagt i ett infall av "skämtlystnad", att det gällde andra karlar m m. Kände hur arg jag skulle bli på henne just för detta, hur jag omedelbart skulle stoppa henne så att hon inte kom innanför mina gränser. Integritet, självrespekt, respekt för allt som är jag, min människosyn och mina värderingar fyllde plötsligt hela mig på ett alldeles särskilt sätt. Tar man emot att någon visar en positiv attityd till en, släpper man in den till en del av sig själv.

Jag kände starkt att jag skulle ha markerat mot henne att till mig, till den delen av mig, var hon inte välkommen. Det är som att hon skulle försöka ta sig en rätt till mig hon inte har, som ett intrång på min integritet. Jag skulle markera mot henne som man gör mot någon som vill tränga sig på där man inte för allt i världen vill släppa in den. Detta beror just på den manssyn, egentligen människosyn, hon visade i sin attityd. Kände ungefär "Skall du komma närmare mig, om jag skall ta emot dig, får du ha en respektfull människosyn! Lågvattenmärken som dina försök till lustigheter, den syn på andra människor som du visar, förekommer inte inom mina gränser! Till mig är du inte välkommen! Håll dig på behörigt avstånd! Kom inte en millimeter innanför mina gränser!" Kände att jag skulle vilja markera detta mycket kraftfullt. Inte så väldigt aggressivt nödvändigtvis, men bestämt och tydligt, med någon slags "lugn, stabil vrede" byggd på både självrespekt och respekt för människor och människovärde.

Hade hon inkluderat mig bland de män hon anser är en "ren hobby", hade jag i och för sig blivit upprörd, men för hennes människosyn generellt, inte för hennes attityd just mot mig. Jag hade, troligen med en slags lugn, men tydlig upprördhet visat henne vad jag tycker om människosynen hon förmedlade. Men jag hade känt mera av "Ja ja, det är hennes människosyn, den säger ganska mycket om henne, ingenting om mig och ingenting om några andra män heller". Men hon hade hållit sig på "behörigt avstånd".

Det är underbart att vara omtyckt och att tycka om människor. Jag älskar kärlek, vänskap och gemenskap, människor. Jag älskar att ge av mig själv och att ta emot vad andra har att ge. Det utvecklar, det berikar och det gör livet meningsfullt. Det jag reagerar mot ovan är en viss människosyn som inte går ihop med mina ideal. Den går för långt över gränsen för att jag skall släppa in den till mig. Dessbättre är den ovanlig bland folk i gemen.

Andra exempel är vissa "klassiker", som talesättet att en kvinna utan en man är som en fisk utan en cykel, med undertonen att markera kvinnans oberoende av mannen. Samma sak skulle män kunna säga om kvinnor, om man nu känner behov av det. Vi kan igen föreställa oss vilka reaktioner vissa feministiska kretsar visat då. Det är naturligtvis riktigt att förhållanden inte skall bygga på beroende, utan på kärlek och respekt. Om man vill markera detta, är det ok, även om jag har lite svårt att se behovet av det idag. Man kan också ibland ana en attityd med visst agg mot män i detta talesätt, då det framförs av en del i vissa sammanhang, och att de som finner något lustbetonat i talesättet gör det av den anledningen.

Åter igen en attityd under ytan, där det blir roligt att häckla män för en del, emedan motsvarande mot kvinnor väcker indignation hos samma personer. Det är närmast lite tragiskt om man behöver kanalisera känslor på det sättet. Här känner jag något av samma sak, fast i mindre grad, som ovan, om jag mötte en kvinna som har den synen på män, men som av någon anledning skulle uppskatta mig mer än de män hon tänker på när hon skrattar åt talesättet. Ett slags lugnt, men tydligt avståndsmarkerande att hon skall hålla sig utanför mina gränser.

Man anar ibland en underton hos en del som deltar i könsrollsdebatten av att se män som främst sen överordnad grupp med makt, som det därför blir lite "roligt" att häckla, emedan kvinnor ses som underordnade. Därför väcker samma häcklande mot kvinnor avsky. Man glömmer det mest väsentliga - att både kvinnor och män primärt är människor med samma rätt till respekt, samma värde och som har lika starka och påtagliga känslor av alla slag.

Det ena könet är inte ondare eller godare än det andra. Förvisso finns ojämställdhet, och just för att motverka denna är en ömsesidig respekt helt avgörande. Män generellt förknippas alltför lätt med maktsystem som innebär att män på en del områden är överordnade kvinnor, vilket man absolut skall göra något åt. Det omvända förhållandet finns ju också. Jag tror att man behöver vara vaksam på attityder som visar skilda synsätt på kvinnor och män, som finns under ytan och motarbeta dem då man möter dem, då man jobbar för rättvisa.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39800

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Visst har du helt rätt i princip. Men dels tycker jag du inleder för försiktigt, ´"damerna först". Dels är det alldeles för långt och faktiskt något svamligt spekulerande, "om jag hade".
Rakt på sak: Sverige är ett mansdiskriminernade matriarkat idag, med hjälp inte minst även av den nuvarande regeringen.
Och våra likaledes fjäskiga media.

Permalänk | Anmäl #1 Joakim Steneberg, 2011-09-29, 17:27

Ja vi lever i ett matriarkat idag, i alla dess definitioner, makt, pengar, jämställdhet,skyldigheter,rättvisor,lagar och annat, ett matriarkat helt enkelt. Dom som förnekar detta är enbart feminist, och oftast blir det inte mer än förnekade och aldrig stannar dom kvar i en debatt för att dom vet att dom har ungefär noll att komma med.
En mycket bra artikel vill jag säga, jag påminns om kvinnorna som satt och skojade om en annan kvinna som skärt av en mans penis, detta var något extremt roligt och dom undrade varför inte fler gjorde såhär. Detta var på ett talkshow liknande program i usa.

Permalänk | Anmäl #2 Magnus Johansson666, 2011-09-29, 18:22

Bra skrivet, Per Joel Zander! Allt som har med kön att göra har blivit så konstigt i Sverige.

Ta t ex SAS-reklamen. Det är en man som besöker dagis, och det är en kvinna som spelar TV-spel. Och man är nästan tvingade att göra på det sättet, för att inte bli anklagade för att sprida könsfördomar. Så det ska vara män om man ska göra reklam för diskmedel, och kvinnor om man ska göra reklam för bilputsmedel. Annars kan något huvud få rulla.

Eller de senaste veckorna på TV4. Det var trailer för Robinson med nakna män. Det var trailer för Gustafsson 3 trappor med nakna män. Det var reklam för margarin med nakna män. Om Robinson säger TV4 att det var humor. Men om de hade visat EN enda naken kvinna hade det kunnat bli anklagelser och mediadrev. Jämlikt? Nej.

På förskolan Egalia är alla kompisar. Ingen är flicka eller pojke. Hon och han blir ofta hen. Jag tror inte barnen mår bra av detta på längre sikt. Så jag hoppas innerligt att inte denna sjuka sprider sig!

Rättssäkerheten för män kan också diskuteras, det finns gott om tvivelaktiga fall. Beltran och Assange är kända, men det finns också många andra fall som sker i det tysta. En sak som jag tycker är intressant i det sammanhanget är följande: Enligt Wikipedia : Brottlighet i Sverige, med hänvisning till Brå Rapport 2008:23, så är det brott där andelen män har sin högsta representation sexualbrott - samtidigt som den brottstyp där andelen kvinnor har sin högsta representation är mened. Något att tänka på kanske, talar kvinnorna alltid sanning när de anklagar männen för övergrepp?

För att undvika missförstånd: Jag anklagar INTE de som vittnat mot Beltran och Assange för att ljuga!

Men det kanske finns en klok tanke bakom det system som tillämpas i vissa andra länder, där en kvinnas vittnesmål bara är värt hälften av en mans?

För övrigt tycker jag att Pär Ström borde få större utrymme i media, på bekostnad av manshatande radikalfeminister.

Permalänk | Anmäl #3 Gunnar Claesson, 2011-09-29, 18:39

Personligen så tycker jag det är lite smågulligt med kvinnor som hånar män. Ibland lite sexigt också, men det beror nog mer på min sexuella läggning...

Permalänk | Anmäl #4 Varg i Veum, 2011-09-29, 20:42

Jag tycker man ska kunna skämta om allt annars får vi ett tråkigt samhäller. Jag måste erkänna att jag tycker sexistiska skämt är mycket roliga oavsett om piken riktas mot kvinnor eller män

Permalänk | Anmäl #5 susanna svensson, 2011-09-29, 20:46

En Toblerone m m? Det där m m handlade om 55.000kr som hon utan lov tagit från svenska folket för eget bruk.
Som straff fick hon sedan en av folket betald semester och en nerlagd förundersökning.
Min teori är att enda anledningen att hon överhuvudtaget kunde komma tillbaka till politiken var eftersom hon är en kvinna.

Permalänk | Anmäl #6 Johannes Lind, 2011-09-29, 20:54

Humor riktad mot uppblåsta manliga (och kvinnliga) egon kan nog vara bra ibland, om den utförs med viss värme och medkänsla. Men talet om att ha en man "som en ren hobby" är väl inget annat än ren /objektifiering/ - för att använda en term som feminister varit särskilt förtjusta i?

Har inte läst artikeln så grundligt som den förtjänar, men det är bra att Per Joel Zander fäster uppmärksamheten på att många kvinnor och feminister ganska oförblommerat lyckas ge uttryck för könsstereotypa förväntningar på vad man ska tåla etc, trots att de annars ofta protesterar högljutt mot att kvinnor betraktas på ett särskilt sätt, bara för att de är kvinnor.

Kanske är det som jag skrev i en kommentar på Pär Ströms blogg GenusNytt:

"Fria, starka och trygga kvinnor utgör inget hot mot mäns intressen. De kvinnor (och somliga män) vi måste sätta gränser mot, är de oempatiska, obalanserade och dogmatiska feminister, som inte förstår att även män kan vara sårbara och ha mänskliga känslor. En av den nya mansrörelsens tunga uppgifter kommer därför kanske att vara, att lära hardcore-feminister att tala om känslor… ;-)"

http://genusnytt.wordpress.com/2011/08/22/genusforskare-hanar-pelle-bill...

/---/ = kursiverat

Permalänk | Anmäl #7 John H Nilsson, 2011-09-29, 21:07

..."på vad män ska tåla"...

...ska det naturligtvis stå i andra stycket ovan (#7).

Permalänk | Anmäl #8 John H Nilsson, 2011-09-29, 21:10

Utan tvekan hånar vi människor mer ju längre ner de befinner sig på samhällsstegen. Högst upp just nu befinner sig finansmarknaden och den super-rika elit som under senare år bara blivit rikare och rikare genom alla skattesänkningar som de genom sitt oproportionerligt stora samhällsinflytande har beställt åt sig själva.

När hörde ni sist en massa roliga skämt om de personer som sitter i företagens och bankernas styrelser och spelar bort vanligt folks pengar och delar ut jättelika bonusar åt sig själva? Nej, just det. När hörde ni sist en massa roliga skämt om invandrare ("blattar"), afrikaner (ni vet vad dessa brukar kallas) och kvinnliga blondiner? Ja, just det.

Permalänk | Anmäl #11 Ann sidbrant, 2011-09-30, 05:05

#11 Ann Sidbrant:
..."afrikaner (ni vet vad dessa brukar kallas)"...

Det finns ju två N-ord...

Alexander Bard talar här om det ena (och jag är böjd att hålla med honom om det han säger):
http://www.youtube.com/watch?v=rL_s3XKIu5s

Clawfinger ger här sin version om det andra (skruva upp volymen...):
http://www.youtube.com/watch?v=KZvlqH2jPa8

Texten finns till exempel här:
http://www.elyrics.net/read/c/clawfinger-lyrics/nigger-lyrics.html

Permalänk | Anmäl #12 John H Nilsson, 2011-09-30, 07:16

#11 Ann sidbrant:
"Utan tvekan hånar vi människor mer ju längre ner de befinner sig på samhällsstegen."...

Även om du inte säger det uttryckligen, får jag ändå intrycket av att du på något sätt menar att gruppen män tillhör dem som kommit att befinna sig allt "längre" ner på samhällsstegen, och att det är därför vi ser mera skämt, förakt och förlöjliganden av denna "grupp". Jag är böjd att hålla med dig i så fall, och den som inte håller med kan ju kolla på detta YouTube-klipp (4:45 in i klippet). Kan någon tänka sig fem medelålders män sitta och garva över en kvinna som stympats sexuellt på "prime time" i TV? Skulle inte tro det:

http://www.youtube.com/watch?v=wP4VeMJp9pE

Permalänk | Anmäl #13 John H Nilsson, 2011-09-30, 08:25

Den rådande synen är att eftersom kvinnor är Offer har de rätt att bete sig hur som helst gentemot personer som inte tillhör en offergrupp. Av samma anledning är det helt ok att homosexuella är intoleranta och fördomsfulla gentemot icke-homosexuella, att invandrare är rasistiska gentemot svenskar, och att kvinnor förnedrar män. Är man ett Offer har man helt enkelt frisedel att bete sig som ett svin.

Permalänk | Anmäl #14 Anders A Nilsson, 2011-09-30, 09:52

#13 John H Nilsson skrev:

"Även om du inte säger det uttryckligen, får jag ändå intrycket av att du på något sätt menar att gruppen män tillhör dem som kommit att befinna sig allt "längre" ner på samhällsstegen, och att det är därför vi ser mera skämt, förakt och förlöjliganden av denna "grupp". "

Nej, John H Nilsson, det menade jag inte. Vad jag framför allt menar i den här frågan är att angreppen på feminismen blir alltmer rasande, trots att jag inte ser några tecken på att kvinnor håller på att ta över samhället. Här på Newsmill finns många lika konstiga som aggressiva angrepp mot kvinnors rättigheter, eller åtminstone ser jag saken så. Jag tog mig till exempel för pannan nyss när en artikel kallade den frikännande domen för en man som stod anklagad för kvinnomisshandel för en feministisk seger för kvinnors rätt att bli sexuellt misshandlade. Kan man ens föreställa sig en artikel som skulle beskriva en frikännande dom för en brutal och våldsam kvinna som en seger för mäns rätt att bli torterade i sexuella relationer?

Själv ser jag sällan eller aldrig på svenska filmkomedier, där jag tycker mig ha förstått att den urlöjlige och töntige svenske mannen härjar fritt. Det där är ingenting som jag personligen skrattar åt, så därför ser jag inte den sortens filmer.

Men att skylla feminismen för den sortens filmer, eller att skylla feminismen för den sortens skämt, gör mig bara trött.

Permalänk | Anmäl #15 Ann sidbrant, 2011-09-30, 20:56

#15
Ann Sidbrant
Feminismen är grunden till sånna skämt ja. Kul att du fattat.
http://mansnatverket.org/articles/uppsats-hade-jag-varit-kvinna.pdf

Dels har du missuppfattat ". Jag tog mig till exempel för pannan nyss när en artikel kallade den frikännande domen för en man som stod anklagad för kvinnomisshandel för en feministisk seger för kvinnors rätt att bli sexuellt misshandlade."
Det handlade om en feministisk seger från vad feminismen borde varit, men som det inte är, lååååågt ifrån. Det handlade om kvinnors rättigheter och skyldigheter, denna handlade specifik om en kvinnas rätt att göra som hon vill.

Permalänk | Anmäl #16 Magnus Johansson666, 2011-10-01, 17:20