Medierna sprider myten om cykeldöden

Precis som skribenten skriver, så vet vi inte hur många som cyklat de senaste åren.

Jag har en hypotes, nämligen att hjälmlagen bidragit till att cyklandet bland unga har minskat. Detta, i sin tur, skulle då kunna grundlägga en livsstil med mindre motion. Och med mindre motion så ökar vissa sjukdomar, och därmed också antalet dödsfall i dessa sjukdomar.

Kan det rentav vara så, att om man räknar in diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar mm, att hjälmlagen har kostat (eller kommer att kosta) liv, snarare än att rädda liv?

Som sagt, detta är bara en hypotes, och jag har inte tillgång till de fakta som krävs för att verifiera eller falsifiera. Men jag tror att det ändå är något som man borde tänka på...

Och då har jag inte ens räknat med effekterna på miljön, varje person som kör bil istället för att cykla bidrar till försämrad luft, med de konsekvenser som det får!

Folk gör väl allt för att ha en bortförklaring till att inte röra på sig, vilket inkluderar cykling. Speciellt när det kommer till prioritering av bilen. Allt kan vara farligt om man befinner sig i de tankebanorna. Tillslut ska man väl sitta hemma och inte gå ut för att det är farligt.

Om någon vill se ca: 50 rödljus-körningar på en halvtimme så kan detta beskådas varje morgon under cykelsesongen. Detta sker vid St: Eriksplan i Stockholm. På samma ställe cyklar massor av cyklister på trottoaren bland morgonstressande gångare.
Polisen är fullt medvetna om detta kaos-ställe, men väljer att inte se, p,g.a. att det inte är politiskt korrekt att ingripa mot cyklister, då dessa är miljövänliga.

Det är bra att du håller efter propagandisterna i pressen. Politiker och journalister måste försvinna ur våra liv så att vi kan cykla hur vi vill.

Tack för klargörandet. Men vi ska också komma ihåg att endast 4 % av sveska folket har förtroende för journalister. Det är aningen mera än förtroendet för begagnade bilhandlare, vilka kommer sist.

En enkel åtgärd på landsbygden vore att ålägga vägverket samma ansvar för cyklisters säkerhet som man har för bilisters. Vid planering av ny väg skulle därmed även cyklisters behov av säkerhet och framkomlighet beaktas, samma sak när befintliga vägar förses med räcken och byggs om till mötesfria.

Var och en som sett cyklister, en vanlig syn numera, trängda mellan trafik och räcke på en 2-1-väg förstår behovet av att en cykelfil anläggs utanför räcket.

Klas Elm har tyvärr missförstått budskapet i DN-artikeln. Poängen är att det som hänt de senaste åren i trafiken är att bilarna har blivit mycket säkrare. Färre och färre bilister skadas. Därför är nu cyklister den grupp som råkar ut för flest allvarliga skador, vilket är ett intressant skifte. Artikeln handlar inte om att cyklar blivit farligare eller att cyklister på något sätt beter sig sämre.

Tänker man sedan ett steg längre blir slutsatsen att vi behöver satsa på ökad säkerhet för cyklister i trafiken, precis som gjorts under många år för bilisterna. Vi behöver också visa mer hänsyn mot varandra, mellan trafikgrupperna. Både i trafiken ute på gatorna, men också undvika att förklara olycksstatistik med att bara den ena eller andra gruppen beter sig dåligt i trafiken.

Daniel Claesson, pressansvarig, försäkringsbolaget If

Cyklisterna i Stockholm utgör definitivt en trafikfara. Det är ingen ond beskyllning, det är fakta.
Däremot borde det inte behöva vara så.
Varje gång jag är i mitt andra hemland Nederländerna njuter jag av den jämfört med Sverige betydligt mer civiliserade cykelkulturen.
I Nederländerna är det ingen som använder sådana larvigheter som hjälm. Ändå, som nämns i artikeln ovan, är Nederländerna ett av de länder där det är säkrast att ta cykeln.
I Nederländerna är tempot LUGNT, trots ofantligt många fler cyklister än i Stockholm. Man cyklar lugnt, gärna i bredd, och pratar medan man cyklar.
I Sverige orsakar samma beteende inom några sekunder att någon fradgatuggande extremt förbannad cyklist skriker som om han eller hon var beredd att döda.
Det måste nog vara de långa vintrarna som framkallat detta beteende. Svenskarna vet helt enkelt inte hur man gör då man cyklar eftersom det sker så sällan, och det värsta av allt, i denna vilsenhet har de mest rabiata galningarna fått skapa normer och regler: Aldrig i bredd; alltid så snabbt som möjligt, Aldrig låta någon medcyklist få företräde.
Sorgligt nog har denna svettkaskadernas totalitarism fått till följd att en allmänt upptrissad cykelkultur utvecklats i Stockholm vilket, som jag skrev inledningsvis, fått svenska cyklister att bete sig fullkomligt livsfarligt.
Jag önskar att den dagen kommer då riktiga cyklister en gång ska resa sig och revoltera mot cykelfascisternas herravälde, så att vi, likt holländarna, kan cykla för att det är kul och framför allt cykla i säkerhet.

"Den statliga utredning som skall föreslå ändrade regler för ökad säker cykling, har ett mycket viktigt uppdrag." Det här är ett ambitiöst och viktigt uppdrag och därför kan man ju alltid undra om utredningen besitter förmåga att lösa det eller om det blir någon byråkratisk mismatch. Zebra-lagen är väl ett lysande exempel på det?

Cykelfrämjandet har alltid motsatt sig hjälmtvång och fått kritik för det. Man motiverar sin inställning med att fler då skulle dö på grund av stillasittande. Och så är det, man måste alltid noga överväga för- och nackdelar och trots att 20 omkommer på cykel i trafiken varje år så dör betydligt fler i välfärdssjukdomar.

(Fritt efter Tage Danielsson:) Alla ismer är av ondo förutom cyklismen och humanismen.

Jag är själv inbiten cyklist. Intressant att så mycket färre cyklister dödas i trafiken numera jämfört med förr.
Jag minns tex. 1970-talet. Då betraktades cyklister av myndigheterna som en oönskad och efterbliven sorts trafikanter som helst borde utrotas -- och behandlades därefter i trafikplaneringen. Man ansåg att moderna människor givetvis skulle köra bil (för det gjorde man i Amerika)!

Nu är det annorlunda som tur är, vilket syns i statistiken, alltså den mera långsiktiga trenden. För mig är cykling både nytta, nöje och motion.

#8 Martin Klepke: Jag cyklar året om, inklusive vintern, ungefär 8-9km enkel sträcka. Jag förstår cyklister som irriterar sig på om två cyklister eller för den delen fotgängare spärrar cykelvägen för att promenadcykla och konversera. Det är ok i centrum, längs Avenyn i Göteborg eller liknande stråk i andra städer. Det är inte ok på cykelbanenätverkets pulsådrar. Cykling handlar om pendling. Hastigheterna mellan en "snabb" cyklist och en "promenadcykist" är extremt stor. Promenadcyklisten håller kanske 12km/h medan den "snabba" cyklisten vill hålla cirka 25 km/h så mycket som möjligt. Det är lite som att man som bilist blir irriterad när det lägger sig en bilist i 50 på en 100-väg. Eller ännu värre, säg att två bilister på en 2-1 väg eller motorväg lägger sig i 50-60 jämsides. Det är detta som du tycker att cyklister borde ta med en klackspark. Det handlar om att sträckan som normalt tar 20 minuter att cykla plötsligt tar 40. Det handlar om framkomlighet och effektivitet. Betänk att utgångspunkten för all trafiklagstiftning är att man ska framföra sitt fordon utan att hindra andra. Det är väl självklart att man blir irriterad om promenadcyklister orsakar 10-20 minuters förseningar genom att ligga över hela den dubbelriktade cykelbanan? Det är ju också för övrigt extremt olagligt, jämför med en bilist som skulle lägga sig jämsides med en annan bilist på landsväg i motsatt körfält. Det är inte hållbart att utgå ifrån promenadcyklisten när man utformar reglerna och när man analyserar situationer.

Till detta ska läggas att för en cyklist är rörelseenergibevarande essentiellt. Det är inte lika jobbigt att ligga i 20-30km/h konstant som att tvärnita, accelerera, tvärnita, accelerera hela tiden. Det kan jämföras med att bilisten varje rödljus skulle vara tvungen att gå ut ur bilen och putta igång den för handkraft.

Vill vi se storskaligt cykelpendlande är det cykelpendlaren man måste utgå ifrån. Det är ju super om folk vill promenadcykla längs Avenyn, men pulsådrorna måste flyta. Ett exceptionellt exempel är cykelvägen mellan korsvägen och mölndal i Göteborg. Den är rak, den är bra uppmarkerad och det går med lite anstränging att lägga sig i fas med grönljusen. Den är också befriad från promenadcyklister och än värre, fotgängare (fotgängare tror alltid att cykelbanan är en gångbana även om den tydligt avskiljs med heldragna linjer). Det är så pendlingsvänliga cykelbanor ska vara. Inga onödiga skarpa kurvor eller liknande utan rakt, snabbt och effektivt. Snöröjning måste funka och helst ska vägbanan vara jämn också.