Skolans besparingshysteri är inhuman

Jag skulle tro att på sikt är det överdiagnostiseringen som är det största problemet. En diagnos får lärare och föräldrar
att förändra sin syn på ev. beteendestörningar
och påbörja felaktiga behandlingar. Grundproblemet ligger kanske inte hos individen utan i systemet.

@bertil Samma argument kördes det under 95/96 när likartad besparingshysteri skapade en skola i kris - så det handlar mer om okunskap och inte sk överdiagnostisering! Om du inte har kunskap om NPF eller egna erfarenheter av hur barn drabbas/bemöts så är det bättre du läser på! Alternativt titta och lyssna ordentligt på länken från Tv4 ,och det är endast en hundradel av saker han utsattes för i skolan! Inte har det blivit bättre på de senaste 4 åren -utan försämringarna ökar konstant med såväl makthavares som samhällets ursäkter /fördomar för mörkläggande av det!

Dessa problem (NPF) förtjänar mycket mer uppmärksamhet.
Det är naturligtvis mycket viktigt att lärare får utbildning, kanske främst för att lära sig att identifiera elever med den här typen av svårigheter inklusive dyslexi. Det kan med fördel ske inom kompletteringsfortbildningen. Ett stort problem är, att så vitt jag vet kommer det inte längre att finnas speciallärare, utan vanliga lärare förutsätts kunna undervisa även dessa elever, Speciallärare undervisar elever i små grupper eller enskilt viss del av tiden, och eleverna tillbringar resten av tiden i vanlig grupp. Detta tror jag är till stor hjälp. Det går antagligen att lösa problemen utan att det kräver mycket extra resurser, om man organiserar undervisningen på bättre sätt. Man måste bara släppa den fixa idéen att alla elever alltid ska undervisas i samma vanliga klass och klassrum.

Nu lär specialpedagoger och utbildade elevassistenter försvinna i en väldig fart och ersättas med klassmorfäder och klassmormöder som jobbar gratis i fas3

Skall man skälla, så skall man skälla på rätt ställe/person. Det är inte skolan som har besparingshysteri utan den hysterin uppkom när kommunerna efter GP-s kommunalisering av skolorna kom på att skolans pengar kunde användas på många sätt. t.ex. att ta betalt för skollokaler som tidigare ägts men nu såldes och hyrdes... eller till att stoppa i andra hål än tänkta. Pengar som tidigare gått direkt till skolan, eleverna och lärarna hamnade nu genom kommunala nålsögat.

Forts.
Ju mer kommunalt inflytande, ju färre ämnes- och stadiebehöriga lärare har det blivit, det kostade mindre och sparade pengar men de pengar som sparades in hamnade inte i skolan.

De allra flesta sk. bokstavsbarn skulle inte behövt riskera att få diagnos om de haft ämnes- och stadiebehöriga lärare som utöver att ha tillräcklig ämneskunskap även läst pedagogik, metodik och didaktik tillräckligt för att kunna ge varje barn tillräcklig och lämplig vidarearbetesuppgift/bok eller häfte samtidigt som inledande, uppsamlande och avslutande katederundervisning varvad med eget arbete hade borgat för lugn i klassrummet. Men nu blev det inte så. Många av de stökiga eleverna som får etiketter förlåt diagnoser är det för att de inte fått tillräckligt stöd tidigt för dyslexi eller annat alterntivt inte fått tillräckliga vidarearbetningsuppgifter för att känna stimulans av att lära mer utifrån sina egna intressen oavsett vilket ämne det är eleven skall lära in. Understimulerade elever tillsammans med icke ämnes- och icke stadiebehöriga lärare är en olycklig kombination som leder till störiga och stökiga miljöer som i grunden inga barn mår bra av.

@Inger E Johansson Om du tror att det är roligt ha asperger,adhd eller annat och få diagnosen på papper så misstar du dig gruvligt! Bar inte så förbannat ignorant ,det är tydligt att du är just en av dem som ökar fördomar och försvårar för de med NPF.Fördomsfulla personer med okunniga förutfattade meningar är ingen hjälp för attitydförändring!
Är du medveten om att hälften av de med diagnos är arbetslösa (och det ökar mot att det blir än fler i den gruppen)jämfört med 1 av 4 normalstörda?? Tror du att de med en neuropsykiatrisk diagnos "Ber" om att få den stämpeln som du så hutlöst arrogant kastar ur dig? Tror du att diagnosen "uppfinns" för att sådana som du skall få orsak slänga än mer skit efter dem? Jag är så förbannat less på sådana som dig som är så totalt okunniga,utan egen erfarenhet av ha egen diagnos eller barn med en,innan du gått i våra skor och bemötts exakt så illa som du bemöter min artikel skall du först prova på att utsättas för samma skit i åratal som du slänger ur dig!
har du öht lyssnat på länken tv4? Om du tror att det är så förbannat kul se sitt barn försöka ta livet av sig gång efter annan, pga att utsättas för mobbning av vuxna med ditt synsätt samt andra elever i skolan som sett vuxna bete sig som du uttalar dig så är du på hal is! Att skylla nuvarande besparingspolitik på GP är så förbannat lågt att du borde skämmas, sedan 2006 har alliansen förstört,förgört och fortsätter att sänka skolan.Vakna!

Ytterligare en som inte fattar vad detta går ut på.

Sverige behöver en outbildad underklass som jobbar i servicesektorn till existensminium. Det är det hela och utan undantag, det enda skälet till att skolan rustas ner och att det krävs privata ekonomiska muskler för att komma åt utbildningarna och de välavlönade jobben, i synnerhet inom det som kallas "ekonomi".

Skolans strukturer speglar samhällsmaktens behov.
Makt, position ska gå i arv, liksom fattigdom och träldom ska göra det. Sen lämnar man allmänn värnplikt och satsar på legoarné, så att man får välavlönat folk som ges samhällets rätt att attt utöva repressionen mot trälarna.

Skolan i sig har ingenting med detta att göra. Det är helt andra struktufella krafter som styr detta. Strukturen ordnar det t o m så sinnrigt att Susanne Pettersson K:s levebröd är beroende av att skolan inte fungerar, så att hon kan flumma runt med den allmännt gnällande attityden om bristande resurser, istället för att se Alliansens offensiva ambitioner att konservera klassamhället.

Susanne Pettersson K ska helt enkelt vara mycket glad över detta och borde t o m kunna förvänta sig någon slags skolpolitisk expertroll, där hon ingår som konsult åt Björklund, vilket naturligtvis vore utesluitet för min del, som är en av få som fattar vad det egentligen handlar om.

Det riktigt inhumana är de som sätter diagnoserna gällande neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Det var inte många år sedan alla vuxna formligen dundrade in i väggen och kunde inte jobba. Sen kom depressionerna hos våra unga arbetslösa och nu ADHD och liknande hos våra barn.
Vad gör man inte som psykolog och psykatriker för att ha ett jobb och tjäna gott om pengar tillsammans med läkemedelsbolagen.

På dagiset där ett av mina barn går har de nu lyckats diagnostisera en 3 åring med ADHD. Makabert är ett milt ord för denna hysteri.

Jag delar den oro vissa har visat för att vi har en överdiagnostisering.

Grundproblem är väl de flummiga tankar om att alla skall gå i samma klass har fått gehör hos politiker och däremed genomslag i skolorna. Ingen kan läras sig något i en klass som leker hela havet stormar och det kvittar hur många stödpersoner som trycks in i klassrummet, det fugerar inte att ha barn med olika betendestörningar i samma klass som de vi kallar normala. Lika lite fungerar det att bland begåvade med obegåvade. En lektion som passar de begåvade blir till en lngtråkig prövning för de som inte hänger med, vilket resulterar i kraftiga störninga. Läggs lektionen på de obegåvades nivå så tappar de begåvade intresset och börjar åven de att störa.
Låt de med olika begåvningshandikapp eller psykolgiska störningar gå i särskilda skolor eller klasser dit man kan koncentrera de resurser som finns och dela sedan upp resten efter begåvning. De enda som förlorar är gråterskorna som tycker så, så synd om barnen som inte får gå med de andra.

Jag är övertygad om att problemet hade varit mindre om vi hade haft en lärarkår som faktiskt hade ämneskunskaper och tillämpade de 4000 år gamla lärandemetoderna som baserar sig på lärarledd undervisning, katederundervisning. Jag är övertygad att problemet varit mindre om vi tillåtit differentierade undervisningsgrupper baserat på kunskap och färdighet istället för på ålder. Jag är övertygad att en delmängd av de problemen som syns beror på detta, en skola som alltmer förfaller i kaos.

Det är inte roligt att få en bokstavskombination stämplad i pannan. Särskilt inte när den stämpeln är en skolans ursäkt att inte ta tag i sina problem. Det finns exempel på detta, bl a körde aftonblaskan ett reportage om en flicka som utsatts för detta. Jag kan hålla med om att det kan vara oroande att man minskar specialkompetensen, men detta kan kanske fungera om man istället integrerar det nödvändiga specialkunnandet hos den vanlige läraren. Vågar man kombindera det med differentierade undervisningsgrupper så kan man komma långt och på vägen minska stigmat för de med bokstäver. Man behöver inte följa med till något specialrum med någon specialpedagog. Det räcker med att gå till samma sal som de som är ungefär normalbegåvade. Detta kan vara bra, förutsatt att det fungerar.

Regeringes uttalade politik är att Sverige ska ha så många barn som möjligt och att det är sekundärt hur de har det.

Resultatet är givetvis att många barns liv kommer att förstöras men det är det värt, tycker regeringen, för man tror att befolkningstillväxt ger ekonomisk tillväxt och det är överordnat alla andra mål.

Tänkvärd artikel.

Johannes Westlund skrev "Det är inte roligt att få en bokstavskombination stämplad i pannan." Det fanns en tid då jag skulle ha hållit med dig, men nu skriver jag till dig med flera: Prata för dig själv. Jag kan säga dig vad som inte var roligt, att bli feldiagnostiserad och övermedicinerad eftersom kunskapen om NPF var för låg. Det är inte heller roligt att läsa fördomar om NPF på internet.

Det som däremot kanske inte var roligt men hjälpfullt var att äntligen få en diagnos som till stor del kan förklara vem jag är, som kunde vara till hjälp i livet.

Nu har denna kommentar inte relaterad till besparingen i skolan och jag tvekar en del över att lämna ut mig själv på det här sättet, men, men...

#10 Susanne Pettersson Karagouni
Jag tror inte det är roligt att ha diagnostiserats med de diagnoser du räknar upp. Dock har jag god erfarenhet av elever som fått de diagnoserna. Aldrig har jag stött på en enda elev av dessa som inte varit mer intelligent än flertalet av sina klasskamrater. Alldeles för många har fått problem för att de klarar att tänka utanför boxarna. De kriterier som finns för att diagnostisera t.ex. Asperger eller ADHD är i stort sett samma som vilken intelligent självständigt tänkande elev som helst som tillåts vara sig själv i en lugn och strukturerad miljö som skolan skall vara men inte är, uppvisar när de inte får rätt stöttning från första början och ibland rätten att lära sig samma som de andra i klassen men utifrån annan utgångspunkt och i sin egen takt beroende på hur eleven känner sig just den dagen.

I min gamla klass, gick ut 9:an 1965 hade vi de som skulle uppfyllt alla kriterier som sätts upp. En är professor, en är bitr. professor, en blev höjdare på ett av våra större företag. Varför? Vi hade lärare som hade kunskap nog inte bara i sina ämnen utan också i metodik, didaktik och pedagogik att individualisera för alla elever och dessutom kräva lugn och ro samt struktur i klassrummet.

Men som sagt, det kräver ämnes- och stadiebehöriga lärare som klarar av att växla mellan inledande katederundervisning, flera olika arbetsuppgifter för individuell inlärning i ett klassrum kräver mer av läraren i inledning av varje avsnitt - men det ingår i lärarens arbetsuppgift att se till att eleverna får det de behöver. Får de inte det, vilket tyvärr är fallet när man inte har ämnes- och stadiebehöriga lärare oavsett hur trevliga och populära de lärare eleverna har i stället är, så har skolan missat att ge dig och andra det ni har rätt till. Stöd och individuell anpassning så att du kan lära in. Att lära ut är enkelt. Konsten är att få alla elever oavsett bakgrund och förutsättningar att lära in.

För dem som inte känner till det är den största svårigheten för personer med Asperger det sociala samspelet. Det innebär att saker som för normala personer sker intuitivt och automatiskt som att tolka ansiktsuttryck, kroppsspråk och sinnestillstånd hos en annan människa måste läras in, som man lär in ett främmande språk. Detta är svårt att förstå, för de flesta klarar motsvarande omedvetet och blixtsnabbt. Det säger sig självt att det lätt uppstår mobbning och problem för speciellt barn med Asperger, då även vuxna på grund av okunnighet och bristande utbilding har svårt att begripa vilka svårigheter en person med Asperger har. En diagnos kan hjälpa både den enskilde och omgivningen att inse att det inte är personens "eget fel" att problem uppstår.

Regeringen satsar 120 miljoner kronor på kompetensutveckling i förskolan de närmsta tre åren. Syftet är att förskolechefer och lärare ska bli bättre på att följa upp och utvärdera verksamheten.
Så bra, tänker den godtrogne. Själv blir jag mest förbryllad. Om det redan idag finns vedertagen kunskap om hur man tidigt ger särskilt stöd med bra resultat, varför har då inte dessa sanningar förmedlats till förskolecheferna för länge sedan? Det är heller inte utan att jag blir lite nyfiken på vilka saliggörande formler och handgrepp som kommer att läras ut på dessa kurser. Vem / vilka ruvar nu på dessa kunskaper / hemligheter som snart ska bli tillgängliga för en bredare massa?

Det stämmer nog att överdiagnostiseringenär det största problemet. För övrigt kan man fråga sig hur rättvist (och effektivt) det är att problemfria elever alltid ska få minst resurser.