Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-09-27 14:09, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Vi har lagt förslag på förslag på hur finanssektorn bör regleras. Medan övriga oppositionen tittat på, vilket får anses något besynnerligt med tanke de konsekvenser som finanskrisen fick. Det skriver Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson (V).
Ulla Andersson, ekonomisk talesperson för Vänsterpartiet
Finanskrisen 2007-2009 var den största globala finanskrisen sedan 1930-krisen. Under några veckor hösten 2008 var det kapitalistiska systemet hotat i grunden. Systemet räddas enbart genom att regeringar och centralbanker pumpade in ofattbara summor av skattebetalarnas pengar i banker och andra finansinstitut. Krisens orsaker var komplexa och sammanflätade, men i grunden blottlade krisen betydande brister i det kapitalistiska systemet i allmänhet och dess nyliberala tillämpning i synnerhet. Framförallt visade sig den marknadsliberala tesen om effektiva marknader som fungerar bäst utan statlig reglering inte hålla mot verkligheten.
Nu har krisen gått in i en andra fas. En fas där det finns krafter som vill få det att framstå som det är osunda statsfinanser i en rad länder som är orsaken. Visst finns det exempel på det men det är en direkt ohederlig retorik. Krisen är orsakad av en oreglerad finanssektor, dess spekulation och av EMU.
Euron och den illa fungerande penningpolitikiska systemet ihop med finansspekulationen är den verkliga orsaken till krisen I finans- och eurokrisen spår ser vi hur vanliga människor får betala priset. Arbetslösheten ökar likaså inkomstskillnaderna och sysselsättningen sjunker Krav på lönesänkningar, försämrade pensioner och stora nedskärningar i välfärden drabbar löntagarna hårt. Med nedskärningarna försämras efterfrågan vilket i sin tur gör det svårare att sig ur skuldproblemen. Den enda medicinen som ordineras är massiva besparingar och att människor runt om i Europa ska ta ansvar för bankernas oansvariga långivning och överta deras risker, lån efter lån lyfts bort från bankerna och läggs på skattebetalarnas axlar.
Länderna fick tillträde till en växelkurs och ränta som inte alls passade i den ekonomiska situation som rådde, obalanser byggdes in i systemet men den politiska prestigen var viktigare. Så de vackra orden som vi hörde om i folkomröstningen EMU att det skulle skydda mot spekulation och utsatthet på de finansiella marknaderna och dessutom göra det möjligt att satsa mer på välfärden vet vi i dag var rena humbuget.
Sedan finanskrisen har Vänsterpartiet varit ensamma att driva de här frågorna. Vi har lagt förslag på förslag på hur finanssektorn bör regleras. Medan övriga oppositionen tittat på, vilket får anses något besynnerligt med tanke de konsekvenser som finanskrisen fick. Regeringen väntade 2,5 år med att tillsätta sin Finanskriskommission som syftar till att se över det svenska regelverket.
I dagsläget saknas fortfarande konkreta förslag kring finansreglering som löser och kommer tillrätta med det största problemet, vilket är att många banker är så stora och sammanflätade med övriga finansiella institutioner att de av statsmakterna anses vara för stora för att tillåtas gå i konkurs (too big to fail).
I de flesta länder (för att inte säga alla) finns en implicit garanti från statens sida att man inte kommer att låta too big to fail-institutionerna gå i konkurs. Denna försäkran, tillsammans med en del andra garantier - t.ex. de statliga insättningsgarantierna, är dels en förklaring till varför vissa bolag kunnat växa sig så stora att de just blivit "too big to fail" samt utgör den grundläggande orsaken till finanskrisen. Swedbanks och SEB:s jagande efter marknadsandelar i Baltikum åren innan finanskrisen är ett tydligt exempel på detta.
Implicita eller uttalade statliga garantier innebär en kraftig subvention av storbankernas upplåningskostnader. Garantierna innebär också att det inte finns någon större anledning för storbankernas kreditgivare att ta reda på bankernas finansiella situation. Bank of England har uppskattat värdet på den brittiska implicita garantin till 50 miljarder pund om året för de fem största brittiska bankerna mellan 2007 och 2009, vilket är lika mycket som alla brittiska bankers samlade årsvinst före finanskrisen.
Den svenska finanssektorn är ohållbart stor. De svenska finansinstitutens sammanlagda balansomslutning är ca 4,5 ggr större än Sveriges BNP. En bank anses som systemviktig om deras omsättning motsvarar 10 procent av BNP. 3 av de 4 storbankerna har en balansomslutning motsvarande BNP och den fjärde har dubbelt så stor som omslutning. Finansinspektionen har gjort beräkningar på den svenska garantin vad den motsvarade under finanskrisen och den ska då ha legat på 25-30 miljarder under finanskrisen för de 4 stora bankerna. Den svenska implicita garantin måste synliggöras och därmed också beräknas hittills har vi tyvärr fått kalla handen för det kravet. Vänsterpartiet ser dock Riksbankens avgifter för valutareserven som en framgång för det arbete vi bedrivit.
En finanssektor som är så här stor, oavsett hur strikt reglerad den är, utgör en allvarlig risk för Sveriges makroekonomiska stabilitet. Det är inte rimligt att banker som kan sätta hela stater i gungning, med katastrofala följder för medborgarna och där skattebetalarna får stå som garanter och gå in och rädda dem med skattepengar inte också äger dem. Om vi ska ha banker som är så stora att de inte tillåts gå omkull så ska de inte ägas privat.
Helst av allt ska vi inte ha så stora banker menar vi. Vänsterpartiets utgångspunkt är att om en bank är "too big to fail" - då är den nog just "för stor" - och då måste en reformerad finansiell reglering ta sikte på detta. Vänsterpartiet menar att följande förslag i detta sammanhang bör övervägas.
• Storleksbegränsning av bankernas sammanlagda balansomslutning i förhållande till ett lands BNP.
• Särlagstiftning för banksektorn i den europeiska konkurrenslagstiftningen. Den nuvarande konkurrenslagstiftningen tillåter bankerna att ha marknadsandelar som gör dem både "too big to fail" och "too big to save".
• Progressiva kapitaltäckningskrav. De nya Basel III reglerna är för svaga. Dessa krav är alltför låga och skulle minst behöva fördubblas. Vi föreslår också att kapitaltäckningskraven görs progressiva; dvs. ju större bank desto högre kapitaltäckningskrav. På så sätt skulle bankerna ges ekonomiska incitament att inte bli för stora.
• Begränsa de stora finansiella institutionernas komplexitet. Banker bör förbjudas handla för egna pengar (s.k. proprietary trading). Bankernas nuvarande affärsmodeller där de dels placerar pengar för kundernas räkning, dels handlar för egen räkning kan leda till betydande intressekonflikter.
• En bankdelningslagstiftning är ett sätt att skydda skattebetalarnas pengar. Då skyddas enbart kundernas insättningar resten får ägarna helt och hållet ta ansvar för. En sådan lagstiftning borde finnas i Finanskriskommissionens direktiv.
• Inför en skatt på finansiella transaktioner. En skatt på finansiella transaktioner skulle kunna förbättra marknadseffektiviteten och ge finanssektorn incitament att göra långsiktiga investeringar till nytta för den reala ekonomin istället för skadlig spekulation. I dag när allt mer av handeln sköts av robotar så vore det också ett sätt att reducera det förfaringssättet
• I syfte att öka konkurrensen på bankmarknaden och garantera kreditförsörjningen bör det statliga ägandet av banker och finansiell infrastruktur öka samt stödet för lokala små banker stärkas.
• Beräkna vad den svenska implicita och explicita garantin innebär. Försök sedan avveckla så stora delar som möjligt av den och ta betalt för resten i form av olika avgifter.
Statsskuldskris i Europa, lånetakskris i USA och börser som faller. Vad beror den nya ekonomikrisen på?

EU måste göra en Obama och stimulera ekonomin


Sverige är lika skuldsatt som Grekland

Skärpta revisionsregler krävs för att hindra kommande kriser

De stora EU-länderna är krisens största förlorare

Skuldkrisen kräver ett starkare EU-samarbete

Så kan Sverige rädda Grekland från lånehajarna

Lösningen på krisen är att avskaffa alla regleringar

Hur kunde du lägga ned din röst, Ulvskog?

Medborgarna bör inte betala bankernas misstag

Staten är problemet när krisen väl är ett faktum

Krisen visar att kapitalismen är på väg att kollapsa

Vi som studerar peak oil är inte förvånade över skuldkrisen

Varför det kanske är bättre att vara en rädd pojke än James Dean

Krisen beror på dåligt fungerande finanssystem

Det krävs åratal av skuldsanering för att lösa krisen

Förvånande att S frångår kravet om sunda statsfinanser

Farligt om facken skruvar ner löneanspråken

Världsfrånvänt att skylla krisen på klimatpolitiken

Klimatpolitiken har förvärrat skuldkrisen

Vid en ny recession finns få motåtgärder att sätta in

Sveriges trista politiska klimat är vår styrka i kristid

Ratinginstituten sprider onödig oro på finansmarknaden

Snar börsuppgång inte omöjlig trots orosmolnen

Keynesiansk politik förstör det privata sparandet

Sveriges exempel visar att Keynes idéer lever

Räddningspaketen kommer inte att rädda världsekonomin

SVT döljer Obamas roll i skuldkrisen

USA:s sänkta kreditbetyg är ett betyg på Obamas ledarskap

Skuldkrisen visar att Keynes idéer är döda

Politikernas stimulanser har bara förvärrat krisen

Grov miss av Demokraterna att vänta med höjt lånetak

Avtalet om lånetak medför inga nedskärningar

Så skapade Reagan USA:s stora statsskuld

Vad svenska medier inte berättar om USA:s skuldkris
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Krisen beror på fega politiker som vill bli omvalda och inte drar sig för att använda statens pengar för att se till så de blir det!
Grekerna dolde sina alltför stora offentliga utgifter.
Kommunisterna i Grekland protesterar nu -när festen är slut!
Nu kommer DDR-kommunisterna och skall utnyttja tillfället till mera lagar, regler och skatter.
"Inför en skatt på finansiella transaktioner."
Absolut inte, då flyttar hela finansindustrin någon annanstans. Storbritannien kommer aldrig att gå med på det. London har 38% av valutahandeln och är störst i världen, de vill inte förstöra sin industri. Skatteförtrycket är alldeles för högt redan nu och regeringarna måste lära sig att spara på utgifterna och sänka skatten kraftigt på arbete.
När har fler statliga regleringar och hinder byggt välstånd? Detta kommunistiska patenterade "genialgrepp" har väl just bevists inte fungera.
Vi har haft banker i mer än 500 år, är det något som dom har lärt sig så är det hur man hanterar risker! Det är först när klåfingriga, omdömeslösa politiker lägger sig i verksamheten som det går åt skogen.
Här finns eventuellt en läxa att lära!?
Det finns onekligen poänger med V:s retorik.
Trots att jag själv aldrig skulle rösta rött, anser jag att deras röst behövs.
Speciellt den påtänkte partiledaren Jonas Sjöstedt påvisar ett kompetent resonerande.
"De minas" mantra att sälja ut statliga bolag in absurdum är inte alls en nödvändig ALIANS-väg.
Man kan verkligen ifrågasätta apotekbolagets utförsäljning.
SJ & Banverkets konkurrentutsatthet är ett annat verkligen slående exempel.
Nu ska tydligen fler tågoperatörer samsas på huvudlinjen Sthlm - Gbg... tala om kommande tågkaos, där inga kan hålla tider.
Elnätsoligopolet vid den fejkade utförsäljningen har väl knappast medverkat till kundoptimering...
EON, Vattenfall & Fortum samverkar "osnyggt" till deras eget bästa enbart, väl bistått av en energimyndighet som ger dem täckmantel till fortsatt fejkagerande.
Fackföreningsrörelsens abdikering inför inhyrd arbetskraft & dess avarter av inhyrd lågprisarbetskraft.
Men i dessa fall så beror en hel del på bristande kompetens från fackliga företrädare som inte stoppar arbetsdumpning.
//
företagsledare med humanistisk värdighet :-)
"Krisens orsaker var komplexa och sammanflätade, men i grunden blottlade krisen betydande brister i det kapitalistiska systemet i allmänhet och dess nyliberala tillämpning i synnerhet."
Det är helt sjukt att påstå att dagens finanssystem skulle vara nyliberalt när stater går i borgen för banker samtidigt som artificiellt låga räntor sätts av centralbanker.
Ulla verkar dessutom ha missat att den huvudsakliga förklaringen till den amerikanska finanskrisen var de huslån som den amerikanska staten gav till personer som den fria marknaden inte ville låna ut till.
Bra om krisen och orsaken. fast du nämner inte att det är avsiktiligt. Det finns en film om skapandet av eurosystemet. Den heter "The lost chance of 1989" och finns på larouchepac.com . Bra att du är för Glass-Steagall, men problemet är att du inte säger rakt ut att det då finns mer eller obegränsat med pengar till investation i stora infrastrukturprojekt. Ett interanationellt nät av nationella kreditsystem krävs, om vi ska rädda människornas liv. I Afrika och ihär hemma. Och så finns det ju ett parti till som varnat lite för krisen och som driver den här frågan.
Sällan ser man en vänsterpartist skriva något så vettigt (även om jag inte håller med om allt).
Hade hennes parti fått bestämma hade vi haft det lika bra som på Kuba! Men, kanske utan dödsstraff för demonstrationer mot regimen?
Vad trött jag blir!
Det är ju de socialistiska komponenterna (statens regleringar) i det ekonomiska systemet som är orsaken till problemen.
Dessa är nr1: Påtvingad komandovaluta (fiatvaluta) som genom ständig utspädning på statens socialistiska bevåg konfiskerar medborgarnas egendom. En fri kapitalisk marknad skulle aldrig välja ouppbackade skuldsedlar som pengar. En fri marknad väljer en vara som är beständig och likvid, som pengar, företrädelsevis ädla metaller.
Nr2: Centralplanering av räntan. Räntan är priset på pengar och på samma sätt som det inte går att centralplanera priset på mat eller andra varor (sovjet försökte) går det heller inte att centralplanera priset på pengar. Som en annan skribent påtalade är det just den centralt planerade låga räntan som har skapat alla groteska problemkrediter som just nu håller på att sänka världen.
Nr3: Statens tillåtande för banker att skapa krediter/pengar ur tomma luften: Det är ju staterna som sanktionerar detta bedrägeri som berikar bankerna och statskassan på samma gång, genom fractional banking och andra fula knep. Detta är inte en komponent i klassisk kapitalism eftersom det är rent bedrägeri, att jämställa med falskmynteri.
#5 Nils Stibor: Jag håller med dig och kan bidra med ett citat av Winston Churchill om kapitalismen: "Det är det sämsta tänkbara ekonomiska systemet med undantag för alla de andra system som testats genom åren".
När det gäller finanssektorn så ska man utkräva personligt ansvar för de som leker med andras pengar där det tar bäst - i den egna plånboken.
Andersson, i motsats till många andra med artiklar på Newsmill, har i varje fall konkreta förslag, vilka kan kommenteras var för sig. Jag tror aldrig att jag har sett så många konkreta förslag.
1. Att koppla bankernas balansomslutning till landets BNP är kanske inte är så dumt. Men Andersson bör säga något om hur det ska gå till. Ska då exempelvis en myndighet besluta vem som ska få ta banklån? I varje fall är problemet inte aktuellt just nu. Men när situationen har stabiliserats kan det bli det. Och det lär knappast inträffa innan det görs en massiv utdelning av gratispengar, som spär ut lånen med en betydande plötslig inflation. Mer om detta nedan.
2. Att begränsa en banks storlek måste ses som rimligt. Det vore inte så trevligt att ha en enda bank. Men det hade hjälpt lite mot skuldkrisen, eftersom problemet är strukturellt och globalt. Även om det hade varit hundra svenska banker med vardera en procent av marknaden så hade det inte ändrat mycket. Mindre svenska banker kan också låna ut i exempelvis Baltikum. Andersson med sin vurm för kontroller bör inse att det är svårare att kontrollera många små banker. Det kan då lättare uppstå små bluffbanker typ familjen Madoff.
3. Att kräva en högre kapitaltäckning är absolut lämpligt. Men det finns lite koppling till den akuta skuldkrisen och det är mer ett senare problem.
4. Att skilja på olika verksamheter inom en bank kan också vara rimligt. En fastighetsmäklare får exempelvis inte kombinera sin verksamhet med en egen handel med fastigheter. Andersson skulle kunna komplettera med något om hur detta kan ge intressekonflikter och korrupta affärer.
5. Att öka insättarnas statliga skydd kan inte ses som orimligt. Men, det enda sättet att komma ur skuldkrisen, eller fällan av skulder, är att på något sätt dela ut pengar gratis, alltså utan återbetalningskrav. Och då talar vi om årslöner per invånare. Det betyder alltså att staten istället för att garantera spararnas pengar stjäl dessa. Pensionssystemet blir kaputt och ersätt med något som liknar ett statligt socialbidrag. Kineserna blir också blåsta och får en massa papperslappar som det står dollar på. Osis för kineserna och pensionärerna, kan man tycka. Om Andersson har en lösning på detta så vore det intressant att höra. Peter Schiff sammanfattar läget bra i denna klassiker från 2009.
http://www.youtube.com/watch?v=NkEtArDFNYA
6. Att beskatta finansiella transaktioner är inte orimligt. Det ger uppenbart vissa direkta fördelar. Robothandeln betalas av andra i den reala ekonomin och de som sysslar med något mellanting som daytrading. Inte heller en transaktionsskatt hade stoppat skuldkrisen. En skatt får naturligtvis inte vara så hög att den bygger upp spänningar. Tänk om det kostar hundra kronor i rattskatt varje gång man sätter sig bakom ratten i en bil. Något sådant skulle kunna göra bilresorna extra långa och komplicerade och få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.
7. Att öka statens ägande av banker blir nog lämpligt när pengarnas värde får en betydande minskning. Det finns redan en omfattande statlig bankverksamhet och den fungerar bra. Om små banker kan etableras och konkurrera så är det naturligtvis bra. Vi får se vad som blir kvar av bankerna och hur mycket banklån det behövs när den så kallade skuldkrisen är över.
8. Att försöka räkna ut de explicita och implicita fördelar som bankerna får och fakturera dessa är inte enkelt. Men det kan vara något att fundera på vid en eventuell nedläggning av systemet med stora banklån och fractional system banking, efter att staten har blåst spararna och tagit det mesta av deras pengar.
Bra artikel, Ulla Andersson. Förslagen till förbättringar verkar dock vara lite godtyckligt påhittade och saknar den kraft som läget kräver.
I stort är det helt korrekt att den svenska finansindustrin blivit en jätten Glufs-Glufs som suger ut befolkningen i allt snabbare takt och som fått så stor makt att den övertrumfar den demokratiskt valda regeringen.
Hur har det blivit så att några tusen personer vid Stureplan kan ha 6-siffriga månadslöner år efter år men inget som helst ansvar när det går dåligt?
I den kris som nu pågår så är läget för demokratin att ta tillbaka makten, förstatliga storbankerna, omstrukturera hela branschen och sjösätta en transaktionsskatt som kan reglera tempot på marknaden och förhindra framtida härdsmältor.
#2
London må ha en stark position idag MEN landet är i stort bankrupt och det kommer att marginaliseras.
För att få nödlån kommer engelsmännen att gå med på allt.
Alternativt, starta tredje världskriget.
#13
Ja, staten har lagt näsan i blöt allt för mycket MEN det enbart eftersom de mäktiga bankirfamiljerna har pressat dem.
De stora bankerna styr regeringarna planeten över.
Socialism är endast metoden för att bibehålla makten.
Exemplen som Ulla nämner är inte avreglerade utan felreglerade. Absolut inga exempel på "marknadsmisslyckanden". Finanssektorn är en av de mest genomreglerade marknaderna och det är det som är orsaken till alla problem.
Gruvindustrin har vaknat i Sverige.
Vem står för pengarna som nu investeras?
Privat riskkapital och banksyndikat.
Staten applåderar satsningarna men håller sig utanför de olika projekten.
Där kunde V göra en insats. Propagera för statliga investeringsfonder, där statens låga kostnader för lån kan nyttjas till samhällsnyttiga investeringar i näringslivet.
Dannemora lånar till 11,75% ränta som exempel!
Krisen visar ingenting som har med artikeln att göra. Krisen visar att politiker varken kan handla i förväg för att undvika krisen, eller agera efteråt för att återställa den. Det är en myt som omedelbart måste bli allmän kännedom, innan det är försent.
Ett tips till alla : Säkra era tillgångar. Betala av på skulder nu så länge räntan är på en låg nivå. Investera och tänk som Bearmarket. Hedge och Treasure papers.
Vi går till mötes en total 30 tals depression. Men den som förbereder sig nu för en nedåtgående marknad, kan fixa det rätt o.k. för sig. Det sämsta just nu - Är att vänta och hoppas på att allt kommer att gå över och bli som det alltid varit.
Act Now !
Jag är överraskad men jag måste erkänna att Ulla har några bra poänger. Det finns också flera bra kompletterande inlägg. Att regeringen inte gör något alls tycker jag inte stämmer, men att fortsätta utmana med möjliga regleringar är relevant.
Ulla berör att många av dessa frågor måste drivas internationellt även om hon kunde vara tydligare. Att införa regleringar endast i Sverige fungerar i de flesta fall inte alls, något som V gärna ignorerar i all sin argumentation.
Som någon påpekar är mycket av problemen idag pådrivna av oansvariga politiker som lånat upp pengar för att dela ut till medborgarna på olika sätt. Det är i princip vad V ofta förordar i sin politik. Även om Ulla verkar klok är det farligt nära att kasta sten i glashus.
Slutligen kan jag konstatera att finansvärlden är lätt att ogilla. Ulla och många andra vill reglera hårdare och låta bolagen och ägare själva få sota sina misstag genom konkurser. Men när det gäller ett bolag som SAAB som inte visat vinst på decennier och vars hälsa skarpt kan ifrågasättas - då ska staten kliva in och rädda bolaget med skattebetalarnas pengar. Märkligt. Men V tycker väl att en industriarbetare är mer värd än en kontorsarbetare trots att de på "arbetarnivån" har samma löner.