Individgarantier ökar orättvisan i lönesättningen

Det är konstigt att det aldrig finns några hinder eller ekonomiska begränsningar när det gäller att betala ut bonusar till direktörer...

Kanske dags att ge lönetagarna någon mille i bonus och ett par års fallskärm om det är så svårt att ge högre lön.

Det är väl upp till facket att bestämma hur man vill förhandla?

En anledning till att facket har en solidarisk lönepolitik är att medlemmarna vill ha det så. Det innebär att en del anställda blir dyra och en del blir billiga.

Men, Jonas Milton, var inte orolig. Om ett tag kommer arbetslösheten att vara så enorm att arbetsgivarna kan diktera villkoren. Regeringen gör allt för att detta fantastiska ska bli verklighet så ha bara lite tålamod.

Sånt utomordentligt skitsnack från Almega och Jonas Milton.
JAG som en av Sveriges skickligaste lokförare och med 29 års erfarenhet och hela tiden i en fast lönestege, avskedades på grått papper av en företagsledning som hade mindre sammanlagd tid inom järnväg än mig ensam.
JAG som den överlägset skickligaste lokföraren i att formulera de problem som bl a orsakade SJABs totala kollaps vintern 2009/2010 och 2010/2011 avskedades utan att SJABs ledning ens inledde en dialog kring den kritik jag levererade.

Samtidigt som SJABs ledning kostar företaget runt 2,5 miljon per individ, med 7 miljoner till Jan Forsberg, som gjort vinsthemtagningar på reduktion av de marginaler som krävs för ett stabilt tågläge och som bytt ut kompetensorganisationen mot en lojalitetsorganisation med stendöd internkritik.

Individuell lönesättning handlar inte om något annat än lojalitet mot ledningen. Man värdesätter inte kreativitet och problemlösningar, man värdesätter lojalitet och tystnad. Därför kunde också Jan Forsberg inhämta tystnad och acceptans på en trafikrelation med X2000 Odense-Köpenhan, som dagligen kostade 50 000:- i förlust för SJ om dagen, utan att någon överhuvudtaget lyfte på ögonbrynen.

SJAB lönesätter lojalitet och avskedar/tystar kompetens.
Det är den huvudsakliga orsaken till SJABs utomordentligt bedrövliga skick. 7 miljoner kostar SJABs VD, som jag skulle beteckna som direkt kontraproduktiv och jag som begriper vad det handlar om sitter avskedad utan ens en krona från A-kassan efter 29 års inbetalningar.

Alltmedan järnvägen förskingras och kommunerna bygger vägbullor på motorvägen, d v s perronger i direkt anslutning till stambanan som kommer att omöjliggöra all fungerande snabbtågstrafik. Alltmedan investeringar i snabbtåg på 2 miljarder inte kan trafikera Stockholm-Malmö-Köpenhamn av tekniska skäl och att man dessutom reducerat antalet dörrar till en per vagn, vilket ytterligare gör tågen handikappade.

Nej, individuella löner för företaget SJAB handlar uteslutande om lojlaitet mot Jan Forsberg, från den lägsta arbetsledaren till den Thailandrekryterade SAS/Cateringchefen som rekryterades som gammal kompis till "Janne" till priset av 2,5 miljon, med obefintliga meriter inom järnvägsområdet.

Så försök få lite närkontakt med verkligheten och begränsa ditt predikande till din loge eller golfklubb eller var ni nu odlar myterna..

Jag ser att du har en orkidé vid din sida. Det är ett mycket bra val för den myt du odlar. Den behöver bara en matsked vatten i veckan och det är väl vad nätverkan levererar mellan golfbollarna.
Skulle verkligheten vattnat din lilla blomma, så hade den ruttnat mycket snabbt.

Det är ingen slump att Europa står inför en recession. Där står orkidéerna där risfälten borde stått.

Alf Carlsson. Du har rätt i att det finns en otäck avigsida med "individuella löner", risken att lönesättningen missbrukas av ledningen.

Men en dålig ledning är ägarnas ansvar. Som anställd är det korrekta att lämna ett sådant företag och välja ett företag med vettig ledning istället.

Jag lämnade inte företaget. Jag avskedades på grått papper och sitter helt utan lön eller andra ersättningar efter att ha lyft upp soppåsarna direkt på Jan Forsbergs evigt nypolerade bord. De sanningar som levererades var icke önskvärda och de lögner och dåligt underbyggda beslut som präglat SJAB under hela Jan Forsbergs tid som VD, lystes upp med min hänsynslösa spotlight. Den verklighet jag levererade överensstämde inte med den myt som Forsberg lever på.

T o m Ulf Adelsohn kastade in handduken och anslöt sig till min kritik, men för sent. Då hade Arbetsdomstolens tendentiösa kvartett redan enats om SJABs suveräna rätt att slippa bli kritiserade och SJABs suveräna rätt att inte svara på tilltal. Det är rättsrötans fulländning och ett rättsövergrepp som gör mig till bror med Frans Kafka och Liu Xiaobo.

Men ingen bryr sig. Alla är upptagna med sina problem och när Jan Forsberg vid sin avgång kommer att hyllas som den som fick SJAB att "gå med vinst", kommer jag att minnas honom som den som körde SJAB i botten.

Tänk som det kan bli. Vi är ett par stycken som fattar vad det handlar om och SJABs ambition att begränsa dessa insikter är omfattande, rent av prioritet 1 på dagordningen.
Det här med att åka tåg eller t o m åka tåg i tid är bara en dynamisk effekt av allt det andra...

Det var aldrig Forsberg som skulle suttit i trafikutskottet för hearing. Det var jag som skulle suttit där och väckt de sovande politikerna.
Men ingen är intresserad av innehåll och kvalité, inte ens Karin Svensson Smith. Man talar bara pengar och kvantitet inte om innehåll, kvalité och det faktum att SJAB inte ens sköts på ett godkänt sätt ens på företagsekonomiska grunder.

Ett fotbollslag kan tacka sin tränare efter 4 förlorade matcher, men SJAB fortsätter sin resa ner i divisionerna i fritt fall. Sålunda måste fotboll betraktas som en betydligt viktigare angelägenhet än att landets järnvägskommunikationer fungerar och just nu går jag en kurs i att vänja míg vid den tanken.
Och visst, Svennis har högre lön än Janne, så det är nog så.

Individgarantier ökar orättvisorna i lönesättningen, skriver Jonas Milton. Eftersom varken Ledarna eller Civilekonomerna och andra akademiker, har några sådana garantier i sina avtal. Ofta heller inte några avtalade potter att fördela så deras medlemmar borde inte vara missnöjda med lönesamtalen. Men det är dom. Företagens ledning har inte investerat tillräckligt i den lokala lönebildningn. Inte utbildat sina chefer, och inte gett cheferna de befogenheter som krävs för en lokal lönebildning.

Jag var med och introducerade "Planerings-och utvecklingssamtal" i början av 70-talet. Misstron var stor i 68-klimatet från alla parter men främst från cheferna. De var livrädda för att ifrågasättas som chefer trots att det inte alls var några pengar inblandade i samtalen. De anställda blev snabbast positiva, särskilt kvinnorna. När cheferna efter idoga utbildningsinsatser började hålla dem, blev de angenämt överraskade att personalen i allmänhet varken var missnöjda med dem eller krävde något annat än en seriös diskussion för att förbättra verksamheten. Men det har tagit tid för att göra dessa samtal allmänna och det har gått 40 år. Och numera finns det sällan personalspecialister i beslutande företagsledning. Så man får ha tålamod och investera mera för att åstadkomma en rationell lönebildning genom lönesamtal. Under tiden får personal och fack vara glada för att de centrala parrterna fastställer ett "märke" i de första avtal som träffas.

#8 Sten O Andersson

Ericsson har enligt ett seglivat rykte tom gått ut och skrytit om hur låga ingångslöner deras civilingenjörer har.

Kolla med sveriges Ingenjörer, ombudsmannajouren 08-6138000. Det var tio år sedan jag jobbade där. Det går många rykten, ett är att de har slutat skriva bort rätten till övertidsersättning och ersätter den övertid som behövs. Om det ryktet är sant så är det en seger för balans i yrkeslivet för alla. Hälsningar Sten

" Det är en lönerörelse som bygger på att arbetsgivare och medarbetare har samma intressen av att skapa en konkurrenskraftig verksamhet med god lönebetalningsförmåga och bra möjligheter till personlig utveckling. Det är en lönerörelse som bygger på att medarbetare och arbetsgivare inte är varandras motparter utan har starka gemensamma intressen. Lönesättningen är då mer en dialog än en förhandling", skriver Jonas Milton i sin artikel idag på Newsmill. Men hur stämmer dessa goda föresatser med att Jonas Milton öppnar för lokal konflikträtt för att genomföra det uppdrag han har fått av sina uppdragsgivare? Civilekonomerna och akademikerna är sällan benägna för centrala och allmänna konflikter men anställda i en del superkapitalistiska företag som grovt missbrukar sina anställda,tar ut flera hundra timmar i gratisövertid och skapar utbrändhet och ohälsa, skulle nog vara benägna att stoppa missbruket med en blockad om det fanns lokal konflikträtt. Lokal lönebildning genom lönesamtal genomförs nog bara genom samförstånd, inte genom hot.

Arbetsgivarna borde nog först intressera sig för att sätta rättvisa löner, det vill säga aktivt ta reda på vem som förtjänar mest ur den aktuella potten, innan några minimihöjningar tas bort. Att arbetsgivarna inte alltid gör det idag kan knappast skyllas på minimihöjningarna.
Jag menar jag kan inte gå in till chefen och säga "om jag får två tusen mer i månaden så kommer jag jobba bättre" eller "om du ger mig mer ansvar så kommer jag också att ta ansvar för det som jag just nu inte kan ta ansvar för".
På min arbetsplats är det för övrigt näst intill omöjligt för arbetsgivaren att mäta arbetsprestationer fullt ut. Vissa delar går att fånga upp men långt från allt. Och då tvingas chefen lyssna på skvaller eller sätta upp övervakningskameror...

Det här är vad "rödluvan och vargen" handlar om.
Individuell lönesättning överhuvudtaget är en strategi för att sänka lönekostnaderna, tysta medarbetare, ett sätt att söndra och härska. Arbetsgivaren vill ALLTID ge lägsta möjliga löner. Motkrafterna är facket, om dessa inte duperats så som t.ex. i skolan, till att försöka bli arbetsgivarens bästa vän. "Jag är din mormor, lillar rödluvan", tro inte på det.